...just a blog, just an ordinary blog...

New York äventyren fortsatte även om de konstanta blogginläggen inte gjorde det...

Tisdagen (25/3) spenderades Downtown, eller till och med utanför Manhattan. Gustav och jag tog oss nämligen ända ner till Brooklyn och kollade in Brooklyn Heights (ett Manhattan i miniformat, utanför Manhattan), på boardwalken och kollade in Manhattans skyline för att sedan ta oss in till det mer "genuina" Brooklyn. Och vilken skillnad det var. Om Brooklyn Heights var ett rätt posh, övre medelklass område hade verkliga Brooklyn mycket mer attityd. Fast det var kul att se den sidan av New York med, den inte fullt så glamourösa!w

Tog sedan subwayen till Meatpacking District och promenerade runt bland de gamla köttfabrikerna och kollade in lite lyxiga butiker. Fast Meatpacking är tydligen inte lika hippt som det en gång var, men kontrasten mellan vissa kvarter som verkligen stank av kött och de hippa restauranger och high-fashion-butiker (var bland annat inne på Jeffrys, en riktigt nice butik med MASSOR av designer märken, som tyvärr inte riktigt matchade någon av våra plånböcker!).

Efter en fika på Starbucks (en Grande Soya Latte som vanligt!) tog vi oss in till Soho för ännu mer butiksspaning. Höll oss visserligen igen till de mer exklusiva märken, som Marc Jacobs, Prada, Paul Smith för att nämna några. Igen, inte riktigt min plånbok (även om det till slut blev en grå, stickad tröja från Hilfiger Demin) men det var kul att drömma lite. Och Soho var ett riktigt schysst område, även om det bohemiska det blivit känt för har fått ge vika för mer exklusivt leverne...

Avslutade hänget i Soho med äta mac-and-cheese på superschyssta hotellet Soho Grand (egentligen lite utanför prisklassen det med, men det är väl aldrig fel att lyxa till saker och ting ibland!) och låtsades vara businessmän, men vår bluff gick nog inte igenom, vi skrattade för mycket!

Avslutade kvällen med lite fest i lägenheten. Det var Gustav och jag tillsammans med Paulina, Carlos och Louise (som alla pluggade på Berkeley College). Drack lite vin, snackade om högt och lågt och hamnade sen i baren mitt-emot. Där stötte vi på en skitskön glidare vid namn Barry,en äldre herre som var sjuukt lik skådisen Gary Busey. Efter att ha snackat in sig hos honom (minns inte vem som snackade) började han bjuda på Cosmos för att han tydligen "fyllde år". Fast det bästa var att Barry försökte ta en springnota, och låta oss betala våra bjuddrinkar, men tji fick han. Otroligt skön New York-typ det där! I det stora hela, en mycket skön fest...

Fast konsekvenserna kändes av på onsdagen (26/3).

Men det hindrade inte mig för att ännu en vända på stan, trots att det soliga vårvädret för dagen var utbytt mot mulet väder, fast den här gången solo, eftersom Gustav var för bakis. Tog subwayen ner till Times Square, men insåg snabbt mitt misstag. För visst, Times Sq fyller en turistfunktion, och det är sjukt känt, men just därför kryllar det av turister, överallt. Galet. Försökte istället hitta Abercrombie & Fitch-butiken på 5th Ave, men kom inte längre än till H&M innan jag insåg att det var lite för ljust ute för mina ögon (jo, det var tisdagen som gjorde sig påmind!), och köpte ett par nya solglasögon. Tog mig sen tillbaka, via bland annat Parsons School for Design (hej Project Runway!) till Times Sq och gjorde en avvikare till Broadway och strosade mellan alla teatrar (för att få lite inspiration, Gustav och jag hade nämligen snackat om att eventuellt se en show!), och det fanns mycket som verkade lovande.

Bestämde mig sen för att promenera hem. Vilket visade sig vara mindre genomtänkt än väntat. För man blir rätt trött av att promenera nästan 40 kvarter (samtidigt är det väldigt schysst att New York är så logiskt uppbyggt, iaf om man vet var man är och var man är på väg!). Men jag fick en rätt givande bild av hur mycket New York skiljer sig från kvarter från kvarter (eller iaf en djupare bild av det!).

Tog en kort avstickare till Columbus Circle, och kollade in butikerna i Times Warner Center, men insåg att det är svårt att shoppa när jag glömt plånboken hemma! Väl hemma, efter en promenad på kanske 2 timmar, däckade jag rätt hårt med värkande fötter.

På torsdagen (27/3) lämnade Gustav och jag New York helt och hållet.

För klockan 4 på morgonen satte vi oss på en fyra timmar lång Greyhoundbuss-resa mot Washington DC. Lite väl tidigt kanske, men tack och lov somnade vi både nästan direkt och vaknade upp framme i Washington.

Annars handlade dagen om turistande i huvudstaden. Efter frukost på Ollie's Trolly (ett rätt schysst 50-tals diner!) gjorde vi turistattraktionerna, som Washington Monument (obelisken), Smithsonian Air & Space Museum (kollade bara några utställningar, tog sen en kaffe på McDonald's), Lincoln Memorial, Capitol Hill, Vita Huset (vi såg det bara utifrån, tydligen behöver man tillåtelse från ambassaden för att få en visning inne på området!) och Arlington Cementary (en sjukt stor kyrkogård för personer som vara viktiga för USA. Såg bland annat JFK och Jackie O's grav). Och efter nästan 8 timmars turistande blir man sjukt trött i fötterna, och Edwin blir lite tjurig... Fast det löste vi med lite Kina-mat i Washingtons Chinatown.

Och efter maten och det politiska turistandet kände Gustav och jag att vi gjort tillräckligt av Washington, och ville hem till Manhattan, och lyckades nästla oss in på en tidigare buss.

Och den här gången var bussturen hem mer underhållande. För bakom oss i bussen satt värsta sköna ghettobruden (vi var typ de enda vita på bussen hem, bara det var en upplevelse!). Först klagade högt och ljudligt hon på allting från att bussen luktade "old ass", att det var Doritos på golvet och att pizzan hon köpte efter att ha övertalat busschaffisen att stanna var kass. Och tydligen var hon på probation för någon droggrej i South Carolina, och skulle träffa någon snubbe i New York som skulle skämma bort henne. Hysteriskt rolig kvinna!

Sen var hennes gäng sjukt roliga, alla var superghetto. Till och med den lilla söta tvååringen med jätteafro som väste fram ett "Don't look at me" när man kollade på honom, varvid hans storebror (?) säger "Don't be so gangsta". Sammantaget, väldigt underhållande!

Fredagen (28/3) handlade igen om häng på Manhattan. En väldigt chill dag.

Gustav tog mig och Paulina och fikade på Yaffa Cafe på St Marks Place. Ett skitskönt, superkitschigt flumcafé på Lower East Side, med väldigt goda mackor. Faktiskt ett rätt skönt avbrott från allt kommersiella Starbucksandet.

Promenerade sen en sväng på 5th Ave, och Gustav och jag besökte Abercrombie & Fitch-butiken. Där jag insåg att det var en jobbigare butik att vistas i än vad jag trodde. Jo, ryktet om de modellsnygga säljarna stämde, men den nersläckta miljön och den pulserande klubbmusiken kändes inte som någon rogivande shoppingupplevelse, utan var mest stressande (musiken i säg hade jag iofs inget emot, bara fel miljö liksom!). Fick iaf med mig en t-shirt från butiken.

Mötte sen upp Paulina på Times Sq för att besöka AMC-biografen för andra gången under veckan. Denna gång såg vi filmen 21, om black jack spelande MIT-studenter. Rätt okej film, även om det kändes som det var mer yta än innehåll och väldigt mycket Hollywood i filmen (det jag minns mest var iofs en assnygg grå Gucci-kostym, är lite sucker för lyx!). Efter filmen avslutade vi med vin och amerikansk pizza hemma på Upper West, väldigt skönt med en chill dag faktiskt.

Och på lördagen (29/3) fortsatte upptäcksfärden av Manhattan.

Tog subwayen till Wall Street (som var kavlugn denna lördag, inte så konstigt kanske?) och promenerade sen ner till South Sea Port och kollade in Brooklyn skyline (motsatt vy än den från The Heights!). Gjorde även ett besök i A&F-butiken där, som var mycket mindre hysterisk än den på 5th Ave, och köpte mig ännu en t-shirt och en grå hoodtröja. Och personalen var nästan snyggare i Sea Port. Fick speciellt upp ögonen för en blond säljare, som Gustav påpekade var sjukt lik mig (hej narcissist!), fast det är väl kanske det jag vill ha? En kopia av mig själv... Haha!

Mötte sen upp ännu fler av Gustavs internationella kursare, denna gång Julia från Korea och Paulina och Carlos, för att äta koreansk mat i Korea Town (var annars hittar man den bästa koreanska maten?) och det var sjukt gott. Extra kul var det också att  Julia beställde allt på koreanska, men vad gör man inte för att få extra bra service? Hehe. Avslutade dagen med att bjuda in Carlos och Paulina för dricka drinkar hemma i lägenheten på Upper West Side. Det var egentligen tänkt att vi skulle till Avalon (en klubb som är inhyst i en kyrka!), men feststämningen infann sig riktigt aldrig, så det blev hemmakväll istället.

Söndagen (30/3) blev sen en aktiv dag.

Efter sjuka goda Blueberry & White Chocolate-scones tog Gustav och jag en promenad genom Central Park och mötte upp Paulina utanför Apple Store på 5th Ave. Väl där slog både jag och Paulina till på varsin IPod Nano (jag köpte en blå 8 Gb och Paulina en röd från Project Red-serien). Därefter skiljdes vi tillfälligt åt, Paulina gick hem till sig för att städa lägenheten medan Gustav och jag tog oss till Bloomingdales och shoppade underkläder. Det blev breifs för hela slanten, ett par Calvin Klein och två par 2xist. Sjukt snygga, och billiga. Dels eftersom de gav oss 11% internationell rabatt och dessutom var vissa av paren nersatta i pris. Mycket bra! Efter shoppingen promenerade Gustav och jag ner till Midtown, mötte upp Paulina och käkade väldigt god sushi i hennes lägenhet. En enrummare med "Carrie-garderober" och hur mycket potential som helst, som Paulina tyvärr inte utnyttjade.

Efter att ha hängt lite och kollat på slutet av Spindelmannen hemma hos Paulina tog Gustav och jag oss bort till Times Sq för att ta en Starbucks och sen röra oss mot Minskoff Theatre för att kolla på Disneymusikalen av Lejonkungen. Och herregud vilken upplevelse det var. Sjukt snygg musikal av typ den bästa Disneyfilmen ever, alla var jätteduktiga och hela scenografin var skitsnygg. Lyckades liksom fånga känslan från filmen med väldigt enkla medel, och det gillar vi! Satt med gåshud och nostalgiska glädjertårar mest hela föreställningen, så bra var det. Att sen den kvinnliga hyenan påminde i sitt sätt om ghettobruden på bussen från Washington gjorde bara showen roligare.

Mötte sen upp Dani på Starbucks på mittemot AMC-biografen och snackade lite med honom, även om både Gustav och jag var rätt speedade efter föreställningen (gick och nynnade på sångerna hela tiden). Gav Dani lite New York-tips och snackade lite allmänt om hur sjukt det egentligen var att träffas bara sådär, på Starbucks, på Times Sq, i New York. Av alla platser i världen.

Och måndagen (31/3) var min sista dag i New York. Och New York verkade känna av det, för det regnade HELA dagen!

Spenderade förmiddagen ensam eftersom Gustavs vårlov var över, och han var tvungen att vara i skolan. Så jag spenderade morgonen med att besöka posten för att köpa frimärken och skicka mina vykort (bättre sent än aldrig). Jagade sen runt halva 5th Ave på jakt efter ett par vita Converse i rätt storlek (tydligen är mans storleken 6,5 ovanlig...). Fast jag måste säga att personalen på Footlocker är sjukt hjälpsam, för även om de inte hade min storlek, så ska de ha cred för försöken att "lösa" sko-problemet med sulor och gud vet vad. Fast jag gillar det där, att vara hjälpsam som butikspersonal. Att de fatta det där med att vara service-minded. Trots det slutade det med att min säljare tipsade om en annan skoaffär (då min storlek typ bara fanns i Harlem!) där jag kunde hitta skorna, men avslutade med ett "Don't tell my manager"...

Så efter hennes tips köpte jag mina vita Converse i en helt annan butik, där iofs personalen inte var lika hjälpsam...

Mötte sen upp Gustav utanför hans skola och vi tog en indisk avskedslunch på Upper West Side. Hela dagen kändes väldigt konstig och det känns som jag kommer sakna New York, och Gustav sjukt mycket.

Men jag lovar, jag kommer tillbaka! Var så säker på det!

Men jo, helgen blev precis som jag trodde att den skulle bli.
Efter en fredagsförmiddag (14/3) med Fantastic Four och lite to-be-planned-shopping i Helsingborg hamnade jag på jobbet. Och jobbdagen var väl helt okej, mest för att Fredde var på gott humör, och möjligheterna att tramsa och fåna sig kom fram! Fast ajg vet inte om Så ska det låta och sen film (Labyrinth kvällen till ära) är det ultimata sättet att spendera sista fredagen innan New York, men vad tusan. Det räddar ekonomin om inget annat! Annars lämnade fredagen väldigt få överraskningar, kom i säng tidigt.

Lördagen (15/3) blev desto mer aktiv.
Efter frukost hemma hos föräldrarna mötte jag upp systern och tog en road-tripp till Malmö. Jag ville kolla i butiker och systern verkade inte heller helt oäven den tanken. Kollade runt på lite allt möjligt, men allra mest inspirerande var nog BoLagret. Insåg att de hade sjukt fina soffor (till rätt vettiga priser!), som gjorde mig sjukt på att fixa mig en ny lägenhet att inreda. Fast det är min standardreaktion när jag går i inredningsbutiker (och IKEA för den delen!), att jag blir sugen på att omvandla mitt hem. FASt trippen genererade mer sug istället för inköp... Hittade en jättefin t-shirt från Paul Smith och en sjukt cool skjorta från Lagerfeldt inne på Spirit, men båda kändes aningens utanför min price-range för tillfället. Istället blev det Min granne Totoro och Det Levande Slottet på dvd från SciFiBokhandeln. Klart nöjd.
Och efter en sväng via EspressoHouse (som för övrigt verkar försöka ta över Malmö, finns ta mig tusan en i vart gathörn känns det som! GALET!) på Burlöv Center (för övrigt ett sjukt trist köpcenter!) var det dags att tacka systern för en trevlig dag och röra sig mot jobbet igen.

Och jobbkvällen blev skum. Trots att det var krattat för att bli hur bra som helst.
Hade laddat upp inför schlagerfinalen med lite läsk, frysta hallon och lite choklad och kladdkaka till Fredde och TV-sändningen visade sig ha det starkaste finalfältet på hur jävla länge som helst och Fredde var på sjukt gott humör (iaf när de spelade låtarna!), men någonstans mellan Sjögren och Amy Diamond slog huvudet till. Började tänka på hur i stort sett alla jag känner var på någon form av fest den kvällen, och det slog mig hur ensam jag kände mig. Och det var jag inte beredd på. Det gjorde liksom ont i kroppen och jag kände mig sjukt övergiven och bortglömd. Och det gjorde så ont inombords att jag inte kunde hålla tårarna inombords och gömde mig i assistentrummet och grät en stund. Efter det lyckades jag inte riktigt komma tillbaka (även om jag via mina SMS försökte hålla nåt sken uppe). Schlagerfinalen kändes inte lika rolig längre (även om rätt låt vann, tror att det kan gå bra för Perelli i Belgrad, rätt låt kom tvåa, Sannas superballad, och min favorit BWO, som gjorde bästa framträdandet och hade den bästa tävlande låen, kom trea, och trots att omröstningen var en snoozefest. Men allra, allra bäst bland låtarna var Maia Hirasawas version av Worrying Kind! Ryysningar!). Dessutom somnade Fredde under omröstningen, så jag var tvungen att lägga energi på att få liv i honom igen.
Hursomhaver, avslutade kvällen på golvet, halvgömd bakom ett vardagsrumsbord och soffan, halvkollades på Matrix med lätt deprimerande tankar surrrandes i huvudet. Inte världens mest klockrena avslutning.

Det kändes iofs lite bättre när jag vaknade på söndagsmorgonen (16/3).
Men kände mig samtidigt inte superpepp på att spendera en heldag på jobbet igen. Och jag tror att Fredde märkte av min negativa energi, då han var extra bångstyrig och tjurig under dagen. Men jag kämpade mig igenom dagen, och försökte hitta på roligheter. Vissligen inte med ett klockrent resultat.
Fast det kändes bättre så fort jag lämnat jobbet och gick mot träningen. Spenderade första timmen med att hoppa lite rep och köra lite fys på egen hand. På nåt sätt är det väldigt terapeutiskt att stå där och hoppa och inte kunna göra mycket annat. Att sen få köra ett rent teknikpass med relativt tung fys (mycket hopp och djävlulskap!) var precis det jag kände att jag behövde för att komma på bättre humör.
Avslutade kvällen framför Nip/Tuck med lite mammabakad pizza och en chokladbrownie framför Nip/Tuck för att sen somna i soffan framför någon Dakota Fanning-skräckis...

Måndagen (17/3) började också riktigt bra!
Väcktes av att vårsolen letade sig in i min sovalkov (dit jag flyttat mig när jag vaknat till liv från soffan mitt i natten) och det kändes på papper som det skulle bli en bra dag. Styrde upp en snacka-C-uppsats-fika med Suz och tänkte kaffe på uteservering i vårsolen. Men oj så fel man kan ha! För tydligen, någonstans mellan Glumslöv och Rydebäck började det tokblåsa, och toksnöa och hela planen om att sitta utomhus liksom blåste bort. Men C-uppsats-snack blev det, inomhus på Wayne's med en badbalja latte (för den jättekoppen jag fick kan jag knappt kalla kopp!) och en brownie och en del planer styrdes upp! Och det känns på nåt sätt som det finns potential till en bra uppsats!
Sen blev det livecase-föreläsning från Liseberg, som jag bestämt mig för att i stort sett ha klart INNAN jag åker till New York, för att slippa att plugga där. Och det känns som jag kan klara av det!
Men trots det blev dagen skummare än planerat. Fick visserligen en ny sjal (en svart med lila och blå ränder) och Transformers på dvd, men snön har bar värkt ner (och börjat lägga sig. Jag AVSKYR snö i mars!) och dessutom kraschade mitt grafikkort på datorn.
Men där är det tur att min far har en arsenal av utbytes grejer (och överseende att jag blir tokförbannad på allt när min dator krånglar, som vid krascher!) och en mor som lagar fantastisk lasagne och att kombinationen löser ett dålig humör och dator problem!

Dessutom har jag utvecklat värsta nojjan inför fredagens (fatta att det är SÅ få dagar kvar!) New York-resa. Målar i mitt huvud upp värsta worse-case-scenariot där allt som kan gå fel, går fel och rakt åt pipsvängen och inser redan nu att jag inte kommer bli lugn och finna någon form av harmoni förrän jag sitter på planen mot staterna. Fast jag ser fram emot resan så sjukt mycket att jag knappt kan finna orden, har nog inte ens insett att jag verkligen ska åka än. Det kommer säkerligen slå till på planet det med!

Helgen har varit sjukt lugn!
Tränade i fredagskväll, fast inte till så mycket "nytta" eftersom jag slängde i mig en burgare från Kajos och socker-Fanta efteråt. Hamnade sen, efter viss övertalning, hemma hos A-C och lekte kurragömma i hennes tvåa tillsammans med hennes syskonbarn. Sjukt roligt faktiskt, även om bristen på plats gjorde att man fick söka väldigt kreativa lösningar för att hitta gömställen. Snackade även lite om A-Cs eventulla nya, riktigt spännande jobbplaner, även om stilen som hennes systern man föreslog kändes lite falsk och inte så mycket. Håller tummarna för A-Cs skull att det går vägen.
Tyvärr slutade kvällen skum när A-Cs pojkvän kom hem och sneade totalt och agerade sjukt skumt.

Jobbade i lördags. Riktigt kul faktiskt, igen för att mitt bra humör lyckades matcha Freddes humör. Och tydligen är de förprogramerade ljudslingorna på Freddes synth sjukt roliga, vi garvade jättemycket över det i lördags iaf. Kollade även en hel del på inomhus-VM i friidrott.... Och fick äntligen se Holm vinna, trots att han enligt min mor har för fladdriga shorts när han tävlar (min mor är sjukt rolig i sina kommentarer ibland)!
Blev sen inbjuden på hemgjord pizza, Digestive/Schweizernöt-choklad, kladdkaka (som jag baka på jobb!), Cola och Melodifestival hos föräldrarna på kvällen. Sjukt god mat, men med tanke på vad jag ätit under helgen är det inte så himla konstigt att jag just nu känner mig en aning ur form... Hela kvällen blev himla trevligt faktiskt. Systern och jag satte och tippade resultatet och vi tyckte väl rätt lika hela tiden (förutom när jag hejjade på Sibel och hon på E-type). Kvällens chock för oss båda var väl att Androla inte gick vidare (trodde helt säklert att den skulle gå till final. men tji. Nordman skrällde igen), men i slutändan gick iaf en rätt låt vidare, Sibels superballad. Men jag börjar känna lite att jag börjat tröttna på Schlagern, det var liksom ingen direkt spänning igår, då känns det nästan lite skönt att det är final nästa helg.
Avslutade kvällen med att lyssna på musik (Laruyn Hills Miseducationplatta är ju sjukt skön!), och kollade sen på Saw IV. Jag vet inte varför med det är nåt jag gillar med Saw-filmerna. De är långt i från mästerverk, men någonstans i den ologiska våldspronografin med kvasipsykologiska och kvasisamhällskritikska undertoner slår det på nåt inom mig. Fast jag tittar på gore-scenerna på samma sätt som jag ser på operationscenerna i Nip/Tuck (sjukt bra söndagsserie förresten), liksom lite halvt med händerna för ögonen. Dels för att de skrämmer mig lite, men samtidigt "vill" jag se.

Och idag söndag har jag inte gjort något vettig alls.
Skummade igenom caset, har halvsovit framför TV:n och TV-sportat (kollat på skidskytte, alpint och mer friidrott. Sport på TV är sjukt kul ibland!). Ett skönt, tungt träningspass avslutade kvällen var precis den prick över i som dagen behövde. En sjukt soft söndag, perfekt för att ladda upp för en vecka som verkar komma innebära sjukt mycket jobb. Men det funkar, två veckor kvar till New York-resan. Känns så sjukt lovande!

Shit, vad jag hade fel om Linda i Melodifestivalen. Hon var bättre på scen än skiva. Men rätt låtar gick vidare, även om jag personligen hade sett att Nordman byttes ut mot Calaisa i Andra Chansen. Och om Perelli kör med samma energi som hon gjorde andra gången hon uppträdde med sin låt, då kan det bära fram till Belgrad!

Annars känner jag väl mest just nu att jag börjar seriöst tröttna på skolan just nu!

Det är den första tanke som poppar upp i skallen när jag tänker tillbaka på veckan som har gått. Eller det är inte skolan i sig, utan de examinationscase som vi just nu håller på med.
För det första, formen de redovisas i. Herreminskapare, hej lågstadie nivå! Hade första redovisningen i onsdags (26/2). Alla som haft samma case sitter och diskutera fram en gemensam lösning ala soptunne-metod (alla kastar fram det de har att säga, för att nå ett konsensus) och sen ska den gemensamma lösningen presenteras för resten av grupperna, och ingen verkar vara överdrivet intresserad av vad de andra har att säga. Och diskussionen i gruppen slutar med att alla inser att de ungefär kommit fram till samma saker, även om de formulerat sig lite olika. Inte det minsta givande, det vill jag lova! Var faktiskt lite sur och irriterad över hur bortkastad hela den dagen kändes, efter redovisningen (men som tur var gick det över lika snabbt som det uppkom!)

Sen har jag så smått börjat tröttna på min casegrupp också. Eller iaf vissa delar, vid vissa tidpunkter. Blir rätt frusterad över när vissa har ett så grymt kontrollbehov att det verkar finnas en önskan att styra vad precis man ska skriva, och gud nåde den som glider över på någon annans del. Tycker om personen i fråga i övrigt, men herregud, loosen up a bit. Vi är alla vuxna, ansvarstagande personer, man behöver inte lotsa runt folk som om de var fem år gamla. Sen känns det lite som det här case arbetet tar lite mer tid än vad jag skulle önska.

Men min skoltrötthet handlar väl egentligen främst om att jag har huvudet på helt andra ställen. 19 dagar kvar till New York ju!

På tal om New York börjar vissa saker och ting lösa sig som jag vill.
Har löst ett av de två passen jag måste bli av med på jobbet för resans skull, och det andra verkar inte heller vara några svårigheter att lösa heller. Skönt att slippa behöva oroa sig över meck på jobbet. Visserligen betvivlar jag att det skulle ändra min inställning till resan, men det är skönt att det är ordnat iaf.

Och på tal om jobb har det varit mycket av den varan de senaste dagarna. Har jobbat nu i tre nätter i rad (torsdag, fredag och lördag!), och det har faktiskt varit över all förväntan.

För det är så himla mycket roligare att jobba när jag är på bra humör och kan agera så Fredde blir på bättre humör, vilket gör mig ännu gladare och så vidare. Sen känns det gott att kunna jobba ihop en liten buffert inför New York, så inte resan krossar hela ekonomin (risken att jag shoppar mycket känns överhängande. Dollarn är ju sjukt låg jämför med kronan just nu. I like it, I like it a lot!).

Så hursomhaver, dagarna på jobb har liksom kantas av mycket skratt och glada miner!
Fast sen har jag ju faktiskt styrt aktiviterna så jag ska få det så bra som möjligt. Som i fredags när Fredde och jag kollade på Happy Feet (i piratkopierad thai-version med helt whacked-out engelskt textning. Sjukt kul egentligen!) medan han vilade, det var ju mer för att jag ville se filmen, även om jag tror att även han uppskattade den. Och "Så ska det låta"-kollen under kvällsmaten handlade även det mer om att jag var sugen på att se Idol-Danny köra, även om Sonja Aldén i slutändan blev favoriten (hennes förklaringar på bildfrågan. Så sjukt bra!)
Det var väl egentligen först igår (lördag) som jag började tröttna på att vara på jobbet. Mest eftersom jag bara varit hemma kanske en halvtimme under hela lördagen.

För lördagen (1/3) var nog veckans mest händelserika dag.
Gick direkt från jobbet till ett sparringläger på klubben. Fighting Spirit var där, Furulund var där, Kalvhagen var där och ett gäng från Landskrona. Sparrades i två timmar uppdelat på två pass, körde lite övningar där emellan. Och trots att jag motslutet hade så ont i mina armbågar att jag knappt kunde räta ut armarna (och ett skrapsår på överläppen av kardborreband från ett par handskar känns sådär kul! Fast blåmärket på höften är sjukt snyggt, om man nu kan tycka att blåmärken är snygga. Det är en lite "trofé" iaf), kändes det så sjukt skönt att få köra lite!
Följde sen med hem till systern. Jag gjorde hallondrömmar (efter systerns recept och övervakning!) medans hon diskade och sen bjöd hon på kycklingpaj med chevréost (sjuukt god!) och drömmarna som efterrätt medan vi kollade på Sverige i Veckan och CBS 60 Minutes. Himla mysigt med god mat i gott sällskap.
Var hemma den där korta halvtimmen, innan jag gick över till A-C för att snacka New York, umgås och bara hänga en stund innan det var dags att gå till jobbet. En full dag, med full fart!

Fast kvällen på jobbet blev okej.
Visserligen var Fredde seg, och Melodifestivalen kändes lite so-so. Visst, rätt bidrag gick vidare, men stämmningen på jobbet kändes trött och seg liksom, både Fredde och jag var trötta.
Och idag har varit en trött historia. Käkade frukost hemma hos föräldrarna efter jobbet, somnade någonstans mitt under mixed-skidskytte-staffetten fr¨ån Korea, och gjorde inte mycket mer vettig när jag kom hem (läste visserligen case-lösningen och gjorde några ändringar, men rätt oengagerat) innan jag drog till träningen. Höll nybörjarpasset och funderade på att skippa avancerade för att komma hem och sova (jobbet och runtflängandet de senaste dagarna tog ut sin rätt!), men Tonys mits och teknikpass var precis det kroppen behövde. Nu kan jag med all ro, avsluta den här veckan med ett leende på läpparna!

Det ligger ett skimmer av äventyr i luften.
Drömresan är nämligen på väg att bli mer verklig än dröm. Om lite mer än en månad sätter jag mig på ett plan mot städernas stad, för att uppleva storstadspuls, hälsa på Gustav och liksom bara njuta av tillvaron och uppleva något helt annat. Kan liksom inte riktigt fatta att jag tagit beslutet, helt spontant att åka!

Bestämde mig alltså, efter viss övertalning (väldigt lite av den varan alltså!) att boka en biljett till NY för att hälsa på Gustav. Vi snackade lite löst om det på MSN, han nämnade att han hade hela sin lägenhet på Upper East Side ledig i slutet av mars. Tog inget beslut i direkt, utan kände mest vilken rävsax han försatt mig i. Jag ville jättegärna, men visste inte om "jag hade tid och möjlighet" (hej bullshitvarning!), men efter en helt nipprig cykeltur mot föräldrarana (åkte dit för att tänka och äta mat) insåg jag (över en skål glass och lite pepp från föräldrarna!) att jag vore en jubelidiot om jag inte tog chansen! Så den 21 mars börjar mitt 10 dagars äventyr i New York.

Fast beslutet har ju kommit med vissa avigsidor! För det första var jag sjukt nervös medan jag beställde biljetten. Har aldrig gjort det förr, och satt med halvpanik i magen med pappa i telefon, inte för att han har mycket mer erfarenhet av just flygresor till New York, utan mest som ett "visst gör jag rätt nu"-stöd. Att jag sen knappt kunde sova under natten gjorde inte saker och ting bättre. Drömde helt sjuka drömmar om att jag var i New York och plötsligt tappade alla mina tänder (har en seriöst panisk rädsla mot att tapppa mina tänder, mest för att de ofta känns helt crappiga!). Och drömmen kändes så verklig att jag var tvungen att efter jag vaknat i panik kolla i badrumspegeln så jag hade alla tänder kvar. Fast trots att hela trippen gjort mig sjukt nojjig så ser jag fram emot resan så sjukt mycket (inte bara för att New York är typ mitt drömresemål, utan även för att få träffa Gustav igen!).

Men trots att världens äventyr står för dörren, känns vardagen tung.

Den började hursomhaver rätt bra. Var en sväng i skolan igår (19/2) och kollade in den internationella dagen tillsammans med Suzana. Utlandsstudier är väl inte direkt aktuellt för min del, fast det hindrade inte ett litet sug att komma upp i maggropen när några kursare berättade om sina upplevelser i Kalifornien. Det skulle vara sjukt spännande, men skon klämmer för det faktum att jag inte vet hur jag ska kunna finansiera nästa läsår (mitt CSN tar som sagt slut), så utlandsstudier känns som min lägsta prioritet.
Åkte sen till Malmö och köpte mig en skitsnygg kostym på Zara inför Agora-banketten ("avslutningsfesten" på skolans arbetsmarknadsdagar!) nästa månad. Den är typ mörkblå-grå, sitter himla snyggt och jag känner mig jävligt snygg i den (fast det ska sjukt mycket till för att man INTE ska känna sig stilig i kostym, stilig är ju essansen i en välsittande kostym!). Fast självklart köpte jag den inte enbart för banketten, utan jag känner att den skulle mycket väl kunna funka till andra festligheter som kräver kostym eller till ett framtida jobb.

Tyvärr tog dagen spinn framemot eftermiddagen.
När jag var ute och sprang på eftermiddagen började känslan av att den glada, positiva och allmänt schyssta-kille-bilden jag gett ut till folk hela dagen kändes fejk. Att jag liksom innerst inne inte var den bild jag gärna ville visa till omvärlden. Helt klart en läskig känsla, och jag fick kämpa för att inte börja storgråta över hur mycket fejk jag kände mig där jag sprang (men det var nära!). Och visst brast det till slut. Känslorna tog liksom överhanden när jag väl kommit hem och duschat. Och det ligger något i tårarna, jag är himla trött på att försöka upprättahålla bilden av att jag är stark och har full koll på läget, samtidigt som jag inte vill att folk ska puttenutta med mig och tycka synd om mig.

Fast jag tror att jag har koll på situationen igen, iaf för tillfället.
Tog mig nämligen hem till föräldrarna, ikväll igen. Kollade på Gossip Girl och lät helt enkelt bli att tänka, vilket var himla skönt. Att bara få prata lite med mamma om liksom världsligheter och lite om New York-planerna.

Men ett annat orosmoment dök upp på horisonten, nämligen min jobbsituation.
Talade om den grejen med pappa, och kom väl till insikt att det jag innerst inne störde mig allra mest på var bristen på min egen kontroll över hur mycket jag jobbar och när och hur. Tycker inte om att vara beroende av att någon annan ska bli sjuk eller vilja vara ledig för att få chans att jobba. Känner liksom att förnärvarande att jag mycket väl skulle kunna och vill jobba mer än vad jag egentligen gör. Summasumarum, det är dags att gå vidare, till något där min egen kontroll över hur mycket jag jobbar är större. Sen känner jag även att mer jobb bara skulle främja mina studier ytterligare. Har jag någon annan aktivitet (läs: jobb) som påverkar min lediga tid, så blir jag mer effektiv. Visst är det skönt att vara ledig, fika med vänner och bara umgås, men jag blir så sjukt slapp och lat av det! Utan ramar får jag liksom ingenting gjort! Något som man mycket väl skulle kunna kalla min kryptonit. Sen handlar det även om att jag oroar mig över hur mitt liv kommer se ut efter sommaren.

Jag vill läsa magisteråret på min utbildning, och därmed få en civilekonomtitel, men det förutsätter att jag har någon form av ekonomiskt stöd.. Och jag är orolig att jag inte kommer finna någon lösning på det problemet. Förhoppningsvis oroar jag mig helt onödan.
För det gäller bara att gå från ord till agerande!

Vad ska man säga? Veckans supertydliga "defining moments" har liksom lyst med sin frånvaro, för det säger en del att veckans höjdpunkt var fredagens (15/2) muntliga strategitenta (visst, favvo-Grey's har börjat igen, men avsnittet var inte så mindblowing som jag hade hoppats. Iaf om vi snackar Grey's standard, men underhållande! Och Alla Hjärtans spenderades på jobbet, så ingen kärlek fick man. What-so-ever, okej, bortsett från två SMS. Tack systern, tack Jenny!). Tentan gick väl som de andra har gått, snackade en hel del men det jag sa vet jag inte om det var tillräckligt relevant, men det kändes bra åtminstonne. Fast att ha sista tentan mellan 8-10 på morgonen kändes ytterst konstigt. Det kändes liksom weird att vara färdig med skolarbetet redan innan dagen ens hade börjat.

Firade visserligen tentans avklarande genom att äta frukost hemma hos föräldrarna, sova en liten stund, fira tentan lite mer med en semla och sen hålla träningen på kvällen.
Fast kvällen avslutades trevligt. Tittade på Let's Dance (mitt jag-skäms-över-att-jag-tittar-ibland-progam! För seriöst, det är ju så sjukt tråkigt!) och käkade lite godis (för att fira att det är fredag!). Hamnade sen hemma hos A-C och vi åt rostade mackor med (nästan-för-mycket) fejk-Nutella och drack iste och snackade om vad som händer i livet, what's up och what's down samtidigt som vi möblerade om hennes lägenhet. Typ. Så himla soft att bara hänga utan att ha någon övergripande aktivitet utan bara vara i stunden. Kändes som jag behövde det just där och just då! De är så otroligt nice att A-C flyttat hem till stan igen.Och tydligen är mina nördglasögon skitcoola (som jag inte visste det redan!) och tydligen är jag rätt cute i en rysk pälsmössa!
Kom hem vid cirka halv ett-tiden och däckade rätt snabbt i soffan! Outstanding var ordet!

Lördagen (idag 16/2) har såhär långt mestadels handlat om träning. Vaknade av egen maskin rätt tidigt (säg runt 08:30) och hann styrketräna en sväng innan Marcus och jag bilade upp till Ängelholm för att sparras lite. En himla trevlig biltur faktist, mest eftersom vi satt och snackade om tonårsproblematik (han med sina tonårsbarn, och jag med min erfarenhet som tonåring!). Och det gav mig en lite annorlunda bild, framförallt om Marcus som pappa.
Sparringen gick däremot sämre. Körde två en-timmespass med en paus emellan, men jag lyckades inte peppa upp mig tillräckligt, utan kände att jag mest lallade omkring, halvt oengagerad och med huvudet guppades omkring någonstans ute i rymden. Fast det var skönt att få köra lite, även om jag är sjukt mör i kroppen just nu. Men det känns ju som det är så det borde vara! Man ska liksom vara lite död efter ett träningspass...
Sitter nu hemma hos föräldrarna och väntar på att mamma ska komma hem. Sen vankas det hemmagjord pizza-bak och Melodifestival och allmän (förhoppningsvis) familjär trevlighet!

Så var ännu ett Göteborgs äventyr avklarat! Och jo, det blev bra!

Åkte upp efter föreläsningen i fredags (8/2), efter att ha lovat Maria att jag "inte skulle plugga, utan bara njuta av stunden", och det lyckades jag ju hålla rätt bra (läste bara de två artiklar jag planerat att läsa på tåget!). Även om dagen började rätt illa, med en massa stress för att hinna med allt jag tänkt hinna innan föreläsningen (var väl lite för ambitiös! Eller det känns iallafall så nu i efterhand). Och självklart meckade saker bara för meckandes skull, som alltid när jag är stressad.

Fast trots att morgonen fick mig att bli tjurig och tänka "nu ställer jag in allt och stannar hemma" blev det bra till slut. Fredagskvällen i Göteborg spenderades tillsammans med Jonas.
Blev en himla soft kväll. Drack rödvin, lagade mat tillsammans (ofantligt god tortellini-gratäng och helt fantastiskt olivbröd!) och snackade mest. Hade väl en liten plan att komma fram till lite info till min kommande C-uppsats (fick en del info och uppslag som är användbara!), men ämnen rann rätt snabbt över till relationer, vänner, inredning, musik, ambitioner och livet rent generellt. Martin kom även över en stund och käkade innan han drog vidare mot Stockholm.
Avslutade kvällen med att försöka kolla på Alien vs Predator 2, men det gick mindre bra. Jag slumrade till ett par gånger innan Jonas gav upp och stängde av helt och hållet. Jag har ju en tendens att göra det, somna under filmer...

Lördagen (9/2) blev desto mer aktiv!
Mötte upp Marcus, Gnutte och Marcus kompis Kribben på Nordstan för att kolla lite i butiker. På papper kändes det som en bra plan, men efter nästan en timmes kånkade på min väska och en lite för varm kittning med palestina-sjalen ledde till att jag blev lite för varm.
Festen började i stortsett direkt när vi kom tillbaka till hotellet (i år bodde vi på Gothia Tower, grymt hotell, men en grym utsikt!). Delade rum med Marcus och Gnutte i år igen och tog första drinken redan innan kl 14 (2 minuter innan för at vara exakt. Fast lite mousserande vin (som hotellet bjöd på, fördelen med ett typ-VIP-rum!) och första lyssningen på kvällens Melodifestivalbidrag från svt.se är aldrig fel, men då kändes inget sådär über-wow direkt.
Sen under eftermiddagen pendlade jag mellan vårt rum och Christian och Danis (hamnade där en stund när Marcus och Gnutte vilade, och kollade på Simpsons-filmen!).

Överlag blev det en riktigt trevlig Melodifestival upplevelse.
Först för att vi skippade McDonalds och käkade istället på en restaurang mittemot hotellet. Visserligen ingen fantastisk restaurang eller fantastisk mat på nåt sätt, men ett skönt och för min del välkommet alternativ till snabbmaten.
Sen var själva Melodifestivalen riktigt trevligt i år igen. Kvaliteten på bridagen var väl okej. Favoriterna hos mig var Amy Diamond (som jag gillade trots att hon gjorde en Amy-låt, som jag brukar ha svårt för, och sen är hon lite för snäll och gullig och tillrättlagd för min smak, men låten var catchy!), Velvet (med en superb too-good-for-Melodifestivalen-dance-låt. Att sen Velvet var fantastisk snygg och gjorde ett snyggt nummer gjorde det inte sämre!) och tokroliga Christer Sjögren (med en sån låt man älskar att hata. Otroligt corny ploj schlager!). I startfältet gick väl rätt låtar vidare, även om jag tycker det är sjukt synd om Velvet, hade så gärna gett henne en finalplats eller plats i Andra Chansen, låten för tjänar det. Men Sussie Tapper (som kommer tjäna multum på sin låt via radiospelningar på Lugna Favoriter) och E-Type & Poodles känns som okej Andra Chansen bidrag!
Fast jag, Kribben och Marcus dissade mellanakten och köpte öl istället, tyckte vi var mer passande.

Efter finalen fortsatte festande inne hos Christian och Dani, och precis som förra året blev det en hel del vin, sprit, champange och allt möjligt annat. Och tydligen blev det lite väl mycket, då det ledde till att jag, Marcus och Dani spontanhånglade varandra (men va fan, jag klagar inte för det!). Fast jag märker att jag ligger lite i lä på festfronten i jämförelse med vissa, dessa spritmängder som kan konsumeras! Och tydligen är förra årets "ismaskins-historia" fortfarande ett skämt i sällskapet, men va fan, jag tycker själv att det är en rätt kul historia!
Kvällen avslutades på Gretas med mer drinkar och mer dans. Himla trevligt även om jag ibland undrar hur vissa människor tänker. Dani hånglar upp någon not-so-hot-asian-or-something-grabb. Sen drar jag bland andra ner Dani på nedre dansgolvet och killen följer efter och när Dani halvdissar killen går han vidare och börjar han tafsa på mig. Öh, what? Nån timme senare återkommer han och försöker flörta med mig igen. Men såklart blev han brutaldissad av mig båda gånger... Ibland undrar jag hur folk egentligen tänker.
Annars var det relativt skralt med flörtande under kvällen, jag hade ju lovat Marcus att inte hooka upp med någon och det löftet lyckades jag hålla. Trots att jag mot slutet av kvällen lyckades spana in en väldigt söt halv långhårig typ, som inte lade märke till mig så jag lade ner hela grejen. Fast överlag var Gretas rätt trevligt, trots att vissa lämnade stället lite väl tidigt, och tanken om att inte plocka med sig jacka till stället ledde till att jag kände mig tvungen att stjäla en stinkande blå filt för att hålla värmen medan jag och Dani jagade en taxibil.

Avslutade kvällen med att brutalskeda Marcus (att ligga ensam i bäddsoffan kändes inte allt intressant, kände att jag behövde lite närhet), vilket ledde till mer aktiviter än vad jag hade tänkt från första början. Men jag tänker inte klaga, fick ju använda min skills, men det kändes inte helt hundra att "busa" när Gnutte låg och sov bredvid oss.

Söndagen (10/2) blev en chilldag.
Började med klassiskt frossande i hotellfrukost. Gothia Towers äggröra är to die for och som alltid är hotellfrukosten det som skapar så mycket mervärde för en hotellvistelse, även om det inte kändes lika klockrent att vara lite småbakis och sunkig...
Annars spenderade jag dagen hemma hos Jonas eftersom både Marcus och Gnutte lämnade hotellet tidigt (skulle passa flyg och grejer). Tog det bara chill. Kollade på lite på TV-sändningen av Melodifestivalen (åh, vad Velvet var bra! Fan att hon inte gick vidare!) och kollade sen på Hairspray (som är lika feelgoodig på dvd som den var på video. Men med spanskt tal blir den lite för hysteriskt rolig!) och käkade lite mat och tog det bara chill (var lite småbakis och väldigt sunkig, kändes det som iaf!).
Igen var alltså Göteborgsvistelsen precis så mycket vardagsflykt som jag kände att jag behövde!