Vad ska man säga?
Vad ska man säga? Veckans supertydliga "defining moments" har liksom lyst med sin frånvaro, för det säger en del att veckans höjdpunkt var fredagens (15/2) muntliga strategitenta (visst, favvo-Grey's har börjat igen, men avsnittet var inte så mindblowing som jag hade hoppats. Iaf om vi snackar Grey's standard, men underhållande! Och Alla Hjärtans spenderades på jobbet, så ingen kärlek fick man. What-so-ever, okej, bortsett från två SMS. Tack systern, tack Jenny!). Tentan gick väl som de andra har gått, snackade en hel del men det jag sa vet jag inte om det var tillräckligt relevant, men det kändes bra åtminstonne. Fast att ha sista tentan mellan 8-10 på morgonen kändes ytterst konstigt. Det kändes liksom weird att vara färdig med skolarbetet redan innan dagen ens hade börjat.
Firade visserligen tentans avklarande genom att äta frukost hemma hos föräldrarna, sova en liten stund, fira tentan lite mer med en semla och sen hålla träningen på kvällen.
Fast kvällen avslutades trevligt. Tittade på Let's Dance (mitt jag-skäms-över-att-jag-tittar-ibland-progam! För seriöst, det är ju så sjukt tråkigt!) och käkade lite godis (för att fira att det är fredag!). Hamnade sen hemma hos A-C och vi åt rostade mackor med (nästan-för-mycket) fejk-Nutella och drack iste och snackade om vad som händer i livet, what's up och what's down samtidigt som vi möblerade om hennes lägenhet. Typ. Så himla soft att bara hänga utan att ha någon övergripande aktivitet utan bara vara i stunden. Kändes som jag behövde det just där och just då! De är så otroligt nice att A-C flyttat hem till stan igen.Och tydligen är mina nördglasögon skitcoola (som jag inte visste det redan!) och tydligen är jag rätt cute i en rysk pälsmössa!
Kom hem vid cirka halv ett-tiden och däckade rätt snabbt i soffan! Outstanding var ordet!
Lördagen (idag 16/2) har såhär långt mestadels handlat om träning. Vaknade av egen maskin rätt tidigt (säg runt 08:30) och hann styrketräna en sväng innan Marcus och jag bilade upp till Ängelholm för att sparras lite. En himla trevlig biltur faktist, mest eftersom vi satt och snackade om tonårsproblematik (han med sina tonårsbarn, och jag med min erfarenhet som tonåring!). Och det gav mig en lite annorlunda bild, framförallt om Marcus som pappa.
Sparringen gick däremot sämre. Körde två en-timmespass med en paus emellan, men jag lyckades inte peppa upp mig tillräckligt, utan kände att jag mest lallade omkring, halvt oengagerad och med huvudet guppades omkring någonstans ute i rymden. Fast det var skönt att få köra lite, även om jag är sjukt mör i kroppen just nu. Men det känns ju som det är så det borde vara! Man ska liksom vara lite död efter ett träningspass...
Sitter nu hemma hos föräldrarna och väntar på att mamma ska komma hem. Sen vankas det hemmagjord pizza-bak och Melodifestival och allmän (förhoppningsvis) familjär trevlighet!
good job please keep on the good work