Fortfarande case-meck och AGORA-dagen
Vad ska man säga om den här veckan då?
I det stora hela har den inte varit mycket annorlunda än de senaste veckorna, mycket jobb med nya caset och allt meck och kvasikonflikter som alltid följer ett grupparbete. För det verkar inte bättre än att det är fler än jag som börjar känna frustation över gruppens arbetsformer. Och kritiken som uttalas att vissa inte tillåter andra att tänka klart sina tankar, utan avbryter hela tiden, kan jag känna är rätt legitim.
För övrigt är hela grejen med casen helt off!
Redovisning för vårt NY Times case i torsdas (6/3, med en väldigt trött och oegnagerade grupp, på grund av onsdagesn eskapader) och det var precis lika meningslöst och på mellanstadie nivå som förra redovisningen, med den stora skillnaden att vi nu redan innan visste att det skulle vara på den nivån. Fast det som störde allra mest var de kommentarer vi fick på vår caseinlämning. Den första blev sågad på grund av oklar struktur och avsaknad av en summerande slutsats, ett G var givet och det accepterade vi. Men hur kommer det då sig, att när vi fixar till de strukturella problem vi hade på nästa case (och lärarna tycker det är bra), så blir det bara G i betyg igen, men inget om vilka innehållsmässig brister vår lösning hade, förutom att "åtgärderna kunde varit längre!". Visst, lärarna sätter betyg de tycker är "rätt", men en lite mer i stil med vad som kunde förbättras och var våra brister låg skulle uppskattats. Kan ju säga att gruppen som kollektiv var riktigt lacka efter redovisnigen!!
Annars borde väl onsdagens (5/3) AGORAdag (skolans arbetsmarknadsdag) räknas som en av veckans höjdpunkter.
Skolan hade bjudit in ett helt gäng företag för att ge oss studenter en möjlighet att knyta kontakter och en möjlighet för företagen att berätta lite om sin egen förträfflighet. Var rätt trevligt, snackade lite om olika företag om deras verksamhet och vilka möjligheter man som student hade att söka och sådär. Känner väl inte att jag nätverkade efter min allra bästa förmåga, men lite mer insikt om arbetsmarknaden fick jag. Vissa företag var mer intressanta än vad jag trodde först, medan andra kändes som rätt stora besvikelser...
Gick även på två gästföreläsningar under dagen. Den första från Absolut Vodka. Hade väl rätt högt ställda förväntnignar på den föreläsning, men tyvärr handlade den mest om att deras representant förklarade vilket starkt varumärke de hade och visade på sina coola reklamkampanjer och sen MASSOR om produktionen. Det vill säga sånt man redan visste om den. Jag hade hoppats på mer information om hur de skapar och bibehåller sitt starka varumärke, men men.... Man kan inte få allt här i världen.
Den andra föreläsningen var desto mer intressant, om PS Communication och deras projekt att anordna eventet för Ericssons racingbåt för Volvo Ocean Race. En geinomgång av vad en projektledare inom eventbranschen gör, hans roll och hela kittet. Vädligt mycket mer intressant, mest eftersom det är det som jag hoppas vår kandidat-uppsats kommer handla om.
Tröttnade på att nätverka vid 15-tiden, åkte hem för att byta om, för att nästan direkt sätta mig på bussen mot Helsinborg igen.Skulel på Agorabanketten.
Hamnde först på förmingel hos Helena, Maria och Åsa tillsammans med ett helt gäng andra. Drack lite vin, och snackade och gav varandra komplimanger om hur snygga alla var (och jag menar, hur snygg är man inte i en välsittande kostym, skjorta och slips... egentligen!).
Själva banketten var rätt lyckad den med. Började med champange som välkonstdrink, mer mingel och sen en tre rätters middag. Hamnade vid samma bord som en tjej som jobbade på Öhlring's, som visade sig ha gått på samma gymnaisium som jag men i min systers årskurs, och kände igen systerns namn. Ibland är världen verkligen sjukt liten!
Annars var nog Parkour-killarna osm uppträdde en personlig öjdpunkt för min del. För det är sååå sjukt coolt det där! Blev nästan lite inspirerad att försöka satsa på nåt liknande själv! Eller iaf försöka lattja fram något på mjukmattorna nere på klubben! Hehe.
Och för övrigt tycker jag inte att jag är bortskämd som har en far som kommer och hämtade mig efter banketten. Jag hade ju bett honom att komma och hämta mig, och så länge man förbereder pappa i god tid är han alltid på att ställa upp för att hämta en.
I det stora hela har den inte varit mycket annorlunda än de senaste veckorna, mycket jobb med nya caset och allt meck och kvasikonflikter som alltid följer ett grupparbete. För det verkar inte bättre än att det är fler än jag som börjar känna frustation över gruppens arbetsformer. Och kritiken som uttalas att vissa inte tillåter andra att tänka klart sina tankar, utan avbryter hela tiden, kan jag känna är rätt legitim.
För övrigt är hela grejen med casen helt off!
Redovisning för vårt NY Times case i torsdas (6/3, med en väldigt trött och oegnagerade grupp, på grund av onsdagesn eskapader) och det var precis lika meningslöst och på mellanstadie nivå som förra redovisningen, med den stora skillnaden att vi nu redan innan visste att det skulle vara på den nivån. Fast det som störde allra mest var de kommentarer vi fick på vår caseinlämning. Den första blev sågad på grund av oklar struktur och avsaknad av en summerande slutsats, ett G var givet och det accepterade vi. Men hur kommer det då sig, att när vi fixar till de strukturella problem vi hade på nästa case (och lärarna tycker det är bra), så blir det bara G i betyg igen, men inget om vilka innehållsmässig brister vår lösning hade, förutom att "åtgärderna kunde varit längre!". Visst, lärarna sätter betyg de tycker är "rätt", men en lite mer i stil med vad som kunde förbättras och var våra brister låg skulle uppskattats. Kan ju säga att gruppen som kollektiv var riktigt lacka efter redovisnigen!!
Annars borde väl onsdagens (5/3) AGORAdag (skolans arbetsmarknadsdag) räknas som en av veckans höjdpunkter.
Skolan hade bjudit in ett helt gäng företag för att ge oss studenter en möjlighet att knyta kontakter och en möjlighet för företagen att berätta lite om sin egen förträfflighet. Var rätt trevligt, snackade lite om olika företag om deras verksamhet och vilka möjligheter man som student hade att söka och sådär. Känner väl inte att jag nätverkade efter min allra bästa förmåga, men lite mer insikt om arbetsmarknaden fick jag. Vissa företag var mer intressanta än vad jag trodde först, medan andra kändes som rätt stora besvikelser...
Gick även på två gästföreläsningar under dagen. Den första från Absolut Vodka. Hade väl rätt högt ställda förväntnignar på den föreläsning, men tyvärr handlade den mest om att deras representant förklarade vilket starkt varumärke de hade och visade på sina coola reklamkampanjer och sen MASSOR om produktionen. Det vill säga sånt man redan visste om den. Jag hade hoppats på mer information om hur de skapar och bibehåller sitt starka varumärke, men men.... Man kan inte få allt här i världen.
Den andra föreläsningen var desto mer intressant, om PS Communication och deras projekt att anordna eventet för Ericssons racingbåt för Volvo Ocean Race. En geinomgång av vad en projektledare inom eventbranschen gör, hans roll och hela kittet. Vädligt mycket mer intressant, mest eftersom det är det som jag hoppas vår kandidat-uppsats kommer handla om.
Tröttnade på att nätverka vid 15-tiden, åkte hem för att byta om, för att nästan direkt sätta mig på bussen mot Helsinborg igen.Skulel på Agorabanketten.
Hamnde först på förmingel hos Helena, Maria och Åsa tillsammans med ett helt gäng andra. Drack lite vin, och snackade och gav varandra komplimanger om hur snygga alla var (och jag menar, hur snygg är man inte i en välsittande kostym, skjorta och slips... egentligen!).
Själva banketten var rätt lyckad den med. Började med champange som välkonstdrink, mer mingel och sen en tre rätters middag. Hamnade vid samma bord som en tjej som jobbade på Öhlring's, som visade sig ha gått på samma gymnaisium som jag men i min systers årskurs, och kände igen systerns namn. Ibland är världen verkligen sjukt liten!
Annars var nog Parkour-killarna osm uppträdde en personlig öjdpunkt för min del. För det är sååå sjukt coolt det där! Blev nästan lite inspirerad att försöka satsa på nåt liknande själv! Eller iaf försöka lattja fram något på mjukmattorna nere på klubben! Hehe.
Och för övrigt tycker jag inte att jag är bortskämd som har en far som kommer och hämtade mig efter banketten. Jag hade ju bett honom att komma och hämta mig, och så länge man förbereder pappa i god tid är han alltid på att ställa upp för att hämta en.
Kommentarer
Postat av: Tormodandrine
Great site, keep up the great work
Trackback