Melodifestival-mys hemma hos föräldrarna
Lördagens (16/2) Melodifestival-mys hemma hos föräldrarna blev precis så trevligt som jag hade väntat mig.
Melodifestival med sjukt god hemmagjord pizza (med chorizo, champinjoner och soltorkade tomater, som mamma självklart gjorde mer "nyttig" genom att baka degen med dinkelmjöl), Cola, vindruvor och choklad (jag var tvungen, blev sjukt sugen på Digestive och Apelsinkrokant! Och där försvann den nytta aspekten iaf!) och hela familjen samlad kändes det precis som Melodifestivalen var när man var liten (Melodifestivalen är en given tradition i familjen, sen så länge jag kan minnas!).
Och att sitta med familjen och snacka och kommentera bidrag (bland annat tyckte syster att The Nicole's Borka Borka-låt var totalt skum. Typ! Sen dissades dessutom Olas dansares strumpor) var himla kul, men allra roligaste hade nog mamma. Under sketcherna vek hon sig dubbelvikt av skratt. Först åt "fusktävlingarna" där ACO sköt Kalla och sen när Björn Gustavsson skulle flyga med Henrik von Zweibergk.
Men rätt låtar gick vidare.
Sanna satte stenhårt sin ballad, som var sjukt mycket bättre än det klippet som fanns på svt.se. Tycker visserligen att den låter som en annan låt, men kan för den sakens skulle inte placera den.
Rongedal stod för kvällens skräll, men jag gillar deras Scissor Sisters/Mika-låt. Mest för att jag gillar Scissor Sisters och har inget emot Mika!
Sen tror jag att Ola får en Globen-biljett via Andra Chansen och att Häggkvist&Johnson inte klarade att leva upp till hypen kom inte som någon chock för mig. Låten var inte så fantastisk som alla förhandsspekulationer verkade vilja ge bilden av, och jag tror inte att det handlade om att "folk är trötta på Carola".
Den fortsatta kvällen blev inte lika sådär perfekt-bra!
Stressade hem från föräldrarna, för att sen stressa till Malmö för att möta upp Daniel, CD och Johan hemma hos Fredrik för lite förfest och lite Wonk.
Började tveka redan på tåget, där jag satt och halvsov i mitt säte och kände mig alltmänt obekväm och osnygg (fast jag bluffade bort det under resten av kvällen, fast jag betvivlar att någon gick på mig bluff...), och det kändes lite (okej, efterhandskonstruktionsvarning!) att jag kom "fel" till förfesten. Fick liksom känslan att jag inte var "del i gänget", men det är egentligen inte så konstigt, kom ju nästan 3 timmar senare än alla de andra... (fast som sagt, efterhandskonstruktion på grund av allmänt depp!) Sen var Wonk inte så roligt som jag hade hoppats. Musiken kändes lite so-so och jag kände mig allra mest malplacerad i hela situationen. Så en tidig hemresa var verkligen inte mig emot.
Kanske hade jag lite för höga förväntningar? Kändes som det!
Söndagen (17/2) blev inte heller särskilt lyckad.
Trötthet på grund av för få timmars sömn (visserligen självförvållat, så jag har egentligen inga belägg att beklaga mig över det!) i kombination av jobb som mest kändes omotiverat (måste hitta glädjen i jobbet igen känns det som, eller hitta något nytt som "ger mig" mer!) var ingen hit. Kändes lite som jag tappat lite av min connection med Fredde, tror att det är där skon klämmer... Behöver kanske lite nya perspektiv och lite annorlunda syn på hela grejen? Eller så måste jag helt över komma över känslan av att jobbet känns konstigt och felplacerat på nåt sätt.
Sen blev träningen på kvällen inte mycket peppare av tröttheten. Kände att jag slarvade med allt vad teknik heter, orkade knappt komma upp i tempo och fjantade mest bort allting. Var nog fortfarande lite sur på mig själv för att jag itne "hittade rätt" under lördagens sparring i Ängelholm. Fast det opeppa var väl Inte direkt likt mig, inte vad gäller
träningen iaf! Kom hem och lade mig relativt tidigt och kände mig ensam och övergiven tyckte allra mest synd om mig själv. Klassiskt Edwin när jag är trött...
Hoppas den kommande veckan blir bättre!
Melodifestival med sjukt god hemmagjord pizza (med chorizo, champinjoner och soltorkade tomater, som mamma självklart gjorde mer "nyttig" genom att baka degen med dinkelmjöl), Cola, vindruvor och choklad (jag var tvungen, blev sjukt sugen på Digestive och Apelsinkrokant! Och där försvann den nytta aspekten iaf!) och hela familjen samlad kändes det precis som Melodifestivalen var när man var liten (Melodifestivalen är en given tradition i familjen, sen så länge jag kan minnas!).
Och att sitta med familjen och snacka och kommentera bidrag (bland annat tyckte syster att The Nicole's Borka Borka-låt var totalt skum. Typ! Sen dissades dessutom Olas dansares strumpor) var himla kul, men allra roligaste hade nog mamma. Under sketcherna vek hon sig dubbelvikt av skratt. Först åt "fusktävlingarna" där ACO sköt Kalla och sen när Björn Gustavsson skulle flyga med Henrik von Zweibergk.
Men rätt låtar gick vidare.
Sanna satte stenhårt sin ballad, som var sjukt mycket bättre än det klippet som fanns på svt.se. Tycker visserligen att den låter som en annan låt, men kan för den sakens skulle inte placera den.
Rongedal stod för kvällens skräll, men jag gillar deras Scissor Sisters/Mika-låt. Mest för att jag gillar Scissor Sisters och har inget emot Mika!
Sen tror jag att Ola får en Globen-biljett via Andra Chansen och att Häggkvist&Johnson inte klarade att leva upp till hypen kom inte som någon chock för mig. Låten var inte så fantastisk som alla förhandsspekulationer verkade vilja ge bilden av, och jag tror inte att det handlade om att "folk är trötta på Carola".
Den fortsatta kvällen blev inte lika sådär perfekt-bra!
Stressade hem från föräldrarna, för att sen stressa till Malmö för att möta upp Daniel, CD och Johan hemma hos Fredrik för lite förfest och lite Wonk.
Började tveka redan på tåget, där jag satt och halvsov i mitt säte och kände mig alltmänt obekväm och osnygg (fast jag bluffade bort det under resten av kvällen, fast jag betvivlar att någon gick på mig bluff...), och det kändes lite (okej, efterhandskonstruktionsvarning!) att jag kom "fel" till förfesten. Fick liksom känslan att jag inte var "del i gänget", men det är egentligen inte så konstigt, kom ju nästan 3 timmar senare än alla de andra... (fast som sagt, efterhandskonstruktion på grund av allmänt depp!) Sen var Wonk inte så roligt som jag hade hoppats. Musiken kändes lite so-so och jag kände mig allra mest malplacerad i hela situationen. Så en tidig hemresa var verkligen inte mig emot.
Kanske hade jag lite för höga förväntningar? Kändes som det!
Söndagen (17/2) blev inte heller särskilt lyckad.
Trötthet på grund av för få timmars sömn (visserligen självförvållat, så jag har egentligen inga belägg att beklaga mig över det!) i kombination av jobb som mest kändes omotiverat (måste hitta glädjen i jobbet igen känns det som, eller hitta något nytt som "ger mig" mer!) var ingen hit. Kändes lite som jag tappat lite av min connection med Fredde, tror att det är där skon klämmer... Behöver kanske lite nya perspektiv och lite annorlunda syn på hela grejen? Eller så måste jag helt över komma över känslan av att jobbet känns konstigt och felplacerat på nåt sätt.
Sen blev träningen på kvällen inte mycket peppare av tröttheten. Kände att jag slarvade med allt vad teknik heter, orkade knappt komma upp i tempo och fjantade mest bort allting. Var nog fortfarande lite sur på mig själv för att jag itne "hittade rätt" under lördagens sparring i Ängelholm. Fast det opeppa var väl Inte direkt likt mig, inte vad gäller
träningen iaf! Kom hem och lade mig relativt tidigt och kände mig ensam och övergiven tyckte allra mest synd om mig själv. Klassiskt Edwin när jag är trött...
Hoppas den kommande veckan blir bättre!
Kommentarer
Trackback