Fast veckan verkar inte ruva på några större överraskningar!
Hur grym är man inte på att tippa Melodifestivalen, även om jag svängt om platserna på Thérèse och Isaksson? Aja.
Annars var helgen rätt intetsägande.
Var på jobbet och kollade på Melodifestivalen med Fredde (som också gillade BWO och Frida!), käkade nötkolakaka och glass och frusna hallon, sjukt bra kombo förresten. Blev visserligen skitglad över att Frida gick vidare, och avslutade kvällen med lite Mean Girls på dansk TV. Annars var inget out of the ordinary, förutom att jag meddela dem på jobbet att jag inte kan jobba mellan den 21 och 31 mars pågrund av min kommande New York-resa (jo, kommer allra mest troligen tala om den till leda här i bloggen).
Har i ärlighetens namn släppt allt vad skolpress heter nu i och med New York (lagt ner allt vad VG-önskemål heter för den här kursen, det vore kul, men inget krav!). Det känns mer relevant att kolla upp visumbehov (men nepp, passet funkar bra för att komma in!) och andra grejer som måste fixas innan resan blir av!
Vidare har det inte hänt så myket, förutom att mycket av den oro jag känt den senaste tiden har lättat.
Jag vet inte riktigt varför, men det känns lite som "när man tar ut trollen i solen spricker de", liksom att om man talar om det man tycker är jobbigt så släpper oron för att man itne håller det inom sig längre! Brode väl helt enkelt bli bättre på att tala ut om sånt jag tycker är jobbigt helt enkelt, att låta bli att hålla in saker jag tycker är tunga. Släppa på ventilen innan det kokar över liksom, för att använda en annan metafor.
Fast veckan verkar inte ruva på några större överraskningar!
Gårdagen var iofs trevlig, fast för min lunch på Espressohouse i Norra Hamnen. En grovbrödsmacka med chevré och fikonmarmelad, en mineralvatten och en liten latte tillsammans med en läsning av King, medan solen toksken utanför! Sådana dagar slår aldrig fel, inte i min bok åtminstone (även om gårdagens föreläsning mest kändes som en karbonkopia av det vi läste under "stora organsiationer"-kursen)!
Annars kommer det inte bli mycket kul. Tanken var att plugga idag, men det har gått mindre bra (iofs, Gossip Girl, House och Brothers&Sisters ikväll. Höjdpunkt? I think so!). Redovisning imorgon eftermiddag för förra veckans case, nytt case-pluggande under torsdag och fredag känns sådär spännande. Dessutom, jobb på lördagkväll känns sådär kul (visserligen har jag fått en rejäl löneförhöjning, och extra pengar är ju aldrig fel!). Sen finns det inte överdrivet mycket utrymme för extravaganser nu heller, mest eftersom jag satt mig på den hårdaste budgeten på mycket länge. Tänker att jag hellre snålar nu för att kunna ha mycket svängrum i New York, och då kan jag leva med att snåla framöver! Keep the eyes on the price liksom!
Fast den som lever får se, förhoppningsvis överraskar livet mig mer än jag tror att det kan...
Förresten, två saker fick mig själv att få en klarare defintion av mig själv under gårdagen.
För det första var det någon donna som i en krönika i Metro talade om att slänga "duktig flicka"-syndromet på bålet. Kan helt klart känna igen mig i dem tankar. Ställer ofta rätt höga krav på mig själv, vad gäller skolan, träningen och allmäna prestationer, vilket sen i slutändan leder till rätt mycket stress. Stör mig egentligen rätt mycket på att jag är som jag är, men jag tycker om att vara duktig och visa att jag kan. Borde, som jag sa ovan, lära mig att slappna av mer och leva mer "with the flow".
Sen läste jag i King i en interjvu med Musse Hasselwall om hur myten om "den stenhårda kampsportaren" inte stämmer. Att den gemene kampsportaren är mer mjuktuff än stenhård och brutal. Insåg att det är precis så jag ser på mig själv. Jag får, via kickboxningen (jag känner själv att föra min träning mer mot fullcontact-stuket, dvs köra hårdare, få lite mer "ont") ut all behov att vara "hård och elak" och kan därför köra på att vara snäll och trevlig i min vardag. Väldigt bra intervju för övrigt.
Förra månadens King hade en liknande effekt.
Men då handlade om en krönika om god stil. Tycker personligen att jag har en rätt skön stil, när jag går in för det. Soft och laidback, men lite småuppklädd när jag går in för det. Åtminstonne utåt sett, hemma luffar jag allra mest omkring i urtvättade t-shirtar och mjukisbyxor! Hursomhaver, krönikan menade att det var okej att vara stilmedveten och ytlig, så länge man hade lite substans bakom. Att det var helt okej att gå omkring och vara stilmedveten, så länge man kunde föra en konversation om annat än just yta. Yta är bra om den är underbyggd av substans.
Det är väl så jag känner mig. Jag kan ha mina "damn I look good moments" (finns en så sjukt kul Sinfest-strip om det!), men tycker samtidigt att jag kan rättfärdiga det genom, att jag har lite koll på saker omkring, som inte handlar om mode eller sånt!
Annars var helgen rätt intetsägande.
Var på jobbet och kollade på Melodifestivalen med Fredde (som också gillade BWO och Frida!), käkade nötkolakaka och glass och frusna hallon, sjukt bra kombo förresten. Blev visserligen skitglad över att Frida gick vidare, och avslutade kvällen med lite Mean Girls på dansk TV. Annars var inget out of the ordinary, förutom att jag meddela dem på jobbet att jag inte kan jobba mellan den 21 och 31 mars pågrund av min kommande New York-resa (jo, kommer allra mest troligen tala om den till leda här i bloggen).
Har i ärlighetens namn släppt allt vad skolpress heter nu i och med New York (lagt ner allt vad VG-önskemål heter för den här kursen, det vore kul, men inget krav!). Det känns mer relevant att kolla upp visumbehov (men nepp, passet funkar bra för att komma in!) och andra grejer som måste fixas innan resan blir av!
Vidare har det inte hänt så myket, förutom att mycket av den oro jag känt den senaste tiden har lättat.
Jag vet inte riktigt varför, men det känns lite som "när man tar ut trollen i solen spricker de", liksom att om man talar om det man tycker är jobbigt så släpper oron för att man itne håller det inom sig längre! Brode väl helt enkelt bli bättre på att tala ut om sånt jag tycker är jobbigt helt enkelt, att låta bli att hålla in saker jag tycker är tunga. Släppa på ventilen innan det kokar över liksom, för att använda en annan metafor.
Fast veckan verkar inte ruva på några större överraskningar!
Gårdagen var iofs trevlig, fast för min lunch på Espressohouse i Norra Hamnen. En grovbrödsmacka med chevré och fikonmarmelad, en mineralvatten och en liten latte tillsammans med en läsning av King, medan solen toksken utanför! Sådana dagar slår aldrig fel, inte i min bok åtminstone (även om gårdagens föreläsning mest kändes som en karbonkopia av det vi läste under "stora organsiationer"-kursen)!
Annars kommer det inte bli mycket kul. Tanken var att plugga idag, men det har gått mindre bra (iofs, Gossip Girl, House och Brothers&Sisters ikväll. Höjdpunkt? I think so!). Redovisning imorgon eftermiddag för förra veckans case, nytt case-pluggande under torsdag och fredag känns sådär spännande. Dessutom, jobb på lördagkväll känns sådär kul (visserligen har jag fått en rejäl löneförhöjning, och extra pengar är ju aldrig fel!). Sen finns det inte överdrivet mycket utrymme för extravaganser nu heller, mest eftersom jag satt mig på den hårdaste budgeten på mycket länge. Tänker att jag hellre snålar nu för att kunna ha mycket svängrum i New York, och då kan jag leva med att snåla framöver! Keep the eyes on the price liksom!
Fast den som lever får se, förhoppningsvis överraskar livet mig mer än jag tror att det kan...
Förresten, två saker fick mig själv att få en klarare defintion av mig själv under gårdagen.
För det första var det någon donna som i en krönika i Metro talade om att slänga "duktig flicka"-syndromet på bålet. Kan helt klart känna igen mig i dem tankar. Ställer ofta rätt höga krav på mig själv, vad gäller skolan, träningen och allmäna prestationer, vilket sen i slutändan leder till rätt mycket stress. Stör mig egentligen rätt mycket på att jag är som jag är, men jag tycker om att vara duktig och visa att jag kan. Borde, som jag sa ovan, lära mig att slappna av mer och leva mer "with the flow".
Sen läste jag i King i en interjvu med Musse Hasselwall om hur myten om "den stenhårda kampsportaren" inte stämmer. Att den gemene kampsportaren är mer mjuktuff än stenhård och brutal. Insåg att det är precis så jag ser på mig själv. Jag får, via kickboxningen (jag känner själv att föra min träning mer mot fullcontact-stuket, dvs köra hårdare, få lite mer "ont") ut all behov att vara "hård och elak" och kan därför köra på att vara snäll och trevlig i min vardag. Väldigt bra intervju för övrigt.
Förra månadens King hade en liknande effekt.
Men då handlade om en krönika om god stil. Tycker personligen att jag har en rätt skön stil, när jag går in för det. Soft och laidback, men lite småuppklädd när jag går in för det. Åtminstonne utåt sett, hemma luffar jag allra mest omkring i urtvättade t-shirtar och mjukisbyxor! Hursomhaver, krönikan menade att det var okej att vara stilmedveten och ytlig, så länge man hade lite substans bakom. Att det var helt okej att gå omkring och vara stilmedveten, så länge man kunde föra en konversation om annat än just yta. Yta är bra om den är underbyggd av substans.
Det är väl så jag känner mig. Jag kan ha mina "damn I look good moments" (finns en så sjukt kul Sinfest-strip om det!), men tycker samtidigt att jag kan rättfärdiga det genom, att jag har lite koll på saker omkring, som inte handlar om mode eller sånt!
Kommentarer
Trackback