Men i London började på problemen!
Om själva vistelsen i New York var en fantastisk upplevelse, var hemresan dess raka motsats.
Fram till London flöt det visserligen på bra, även om tanterna på incheckningen på JFK var sura och otrevliga, de visade samma filmer på planet hem och maten på planet inte var lika roligt som på resan till New York, hade jag inget att klaga över.
Men i London började på problemen!
Först fick jag reda på att det var typ bagagekaos på terminalen, och mitt flyg mot Köpenhamn hade ställts in. Men tack och lov lyckades en mycket trevlig flygplatsdam boka om min biljett till ett senare flyg, visserligen skulle jag bli fyra timmar försenad vilket kändes sådär kul (hade knappt kunnat sova på planet till London och var så sjukt trött att jag mådde fysiskt illa), och dessutom skulle mina väska allra mest troligen inte komma till Köpenhamn samtidigt som jag. Inte det man ville höra liksom.
Att sen Heathrow är en sjukt tråkig flygplats när man mår illa, är trött och bara vill hem gjorde inte saken bättre. Att sen jag insåg att jag redan innan jag checkat in var inne på min 24 timme sedan jag vaknade i New York morgonen på min resdag, gjorde mig inte mycket lyckligare.
Men själva flygandet gick iaf bra. Trots att snåljåparna på SAS tvingar alla betala för sig på flyget, där BA och AA bjuder både på mat och dryck (fick iofs en voucher på flygplatsen för mat på flygplatsen, men endå!)
Och jo, det fan jag målade på väggen blev sant.
Väskan dök aldrig upp i Köpenhamn och jag blev inte direkt mer positiv när pappa fäller kommentaren hemma hos föräldrarna (där jag hamnade när jag väl kommit hem) att "den kanske aldrig dyker upp" kändes inte direkt hoppingivande. Fast jag försöker hålla mig positiv, mest för att i stort sett ALLA kläder jag normalt använder just nu ligger i min resväska någonstans mellan London och Köpenhamn, typ.
Dessutom blev saker ännu sämre när jag kom hem till lägenheten.
Då började nämligen min stationära dator totalstrejka, och enligt min kära far (som jag självklart, i mitt nuvarande jag-har-knappt-sovit-och-är-sjukt-överkänslig-just-nu började bråka med) är den enda utvägen att köpa en helt ny dator. Känns som en sådär kul utgift just nu (känner mig lagom pank efter New York liksom!). Fast jag får försöka fokusera på det positiva och de minnen jag fått av resan, och försöka glömma allt meck med väskan och hemresan... Det ska gå vägen!
Fram till London flöt det visserligen på bra, även om tanterna på incheckningen på JFK var sura och otrevliga, de visade samma filmer på planet hem och maten på planet inte var lika roligt som på resan till New York, hade jag inget att klaga över.
Men i London började på problemen!
Först fick jag reda på att det var typ bagagekaos på terminalen, och mitt flyg mot Köpenhamn hade ställts in. Men tack och lov lyckades en mycket trevlig flygplatsdam boka om min biljett till ett senare flyg, visserligen skulle jag bli fyra timmar försenad vilket kändes sådär kul (hade knappt kunnat sova på planet till London och var så sjukt trött att jag mådde fysiskt illa), och dessutom skulle mina väska allra mest troligen inte komma till Köpenhamn samtidigt som jag. Inte det man ville höra liksom.
Att sen Heathrow är en sjukt tråkig flygplats när man mår illa, är trött och bara vill hem gjorde inte saken bättre. Att sen jag insåg att jag redan innan jag checkat in var inne på min 24 timme sedan jag vaknade i New York morgonen på min resdag, gjorde mig inte mycket lyckligare.
Men själva flygandet gick iaf bra. Trots att snåljåparna på SAS tvingar alla betala för sig på flyget, där BA och AA bjuder både på mat och dryck (fick iofs en voucher på flygplatsen för mat på flygplatsen, men endå!)
Och jo, det fan jag målade på väggen blev sant.
Väskan dök aldrig upp i Köpenhamn och jag blev inte direkt mer positiv när pappa fäller kommentaren hemma hos föräldrarna (där jag hamnade när jag väl kommit hem) att "den kanske aldrig dyker upp" kändes inte direkt hoppingivande. Fast jag försöker hålla mig positiv, mest för att i stort sett ALLA kläder jag normalt använder just nu ligger i min resväska någonstans mellan London och Köpenhamn, typ.
Dessutom blev saker ännu sämre när jag kom hem till lägenheten.
Då började nämligen min stationära dator totalstrejka, och enligt min kära far (som jag självklart, i mitt nuvarande jag-har-knappt-sovit-och-är-sjukt-överkänslig-just-nu började bråka med) är den enda utvägen att köpa en helt ny dator. Känns som en sådär kul utgift just nu (känner mig lagom pank efter New York liksom!). Fast jag får försöka fokusera på det positiva och de minnen jag fått av resan, och försöka glömma allt meck med väskan och hemresan... Det ska gå vägen!
Kommentarer
Trackback