Jag hatar snö i mars!
Men jo, helgen blev precis som jag trodde att den skulle bli.
Efter en fredagsförmiddag (14/3) med Fantastic Four och lite to-be-planned-shopping i Helsingborg hamnade jag på jobbet. Och jobbdagen var väl helt okej, mest för att Fredde var på gott humör, och möjligheterna att tramsa och fåna sig kom fram! Fast ajg vet inte om Så ska det låta och sen film (Labyrinth kvällen till ära) är det ultimata sättet att spendera sista fredagen innan New York, men vad tusan. Det räddar ekonomin om inget annat! Annars lämnade fredagen väldigt få överraskningar, kom i säng tidigt.
Lördagen (15/3) blev desto mer aktiv.
Efter frukost hemma hos föräldrarna mötte jag upp systern och tog en road-tripp till Malmö. Jag ville kolla i butiker och systern verkade inte heller helt oäven den tanken. Kollade runt på lite allt möjligt, men allra mest inspirerande var nog BoLagret. Insåg att de hade sjukt fina soffor (till rätt vettiga priser!), som gjorde mig sjukt på att fixa mig en ny lägenhet att inreda. Fast det är min standardreaktion när jag går i inredningsbutiker (och IKEA för den delen!), att jag blir sugen på att omvandla mitt hem. FASt trippen genererade mer sug istället för inköp... Hittade en jättefin t-shirt från Paul Smith och en sjukt cool skjorta från Lagerfeldt inne på Spirit, men båda kändes aningens utanför min price-range för tillfället. Istället blev det Min granne Totoro och Det Levande Slottet på dvd från SciFiBokhandeln. Klart nöjd.
Och efter en sväng via EspressoHouse (som för övrigt verkar försöka ta över Malmö, finns ta mig tusan en i vart gathörn känns det som! GALET!) på Burlöv Center (för övrigt ett sjukt trist köpcenter!) var det dags att tacka systern för en trevlig dag och röra sig mot jobbet igen.
Och jobbkvällen blev skum. Trots att det var krattat för att bli hur bra som helst.
Hade laddat upp inför schlagerfinalen med lite läsk, frysta hallon och lite choklad och kladdkaka till Fredde och TV-sändningen visade sig ha det starkaste finalfältet på hur jävla länge som helst och Fredde var på sjukt gott humör (iaf när de spelade låtarna!), men någonstans mellan Sjögren och Amy Diamond slog huvudet till. Började tänka på hur i stort sett alla jag känner var på någon form av fest den kvällen, och det slog mig hur ensam jag kände mig. Och det var jag inte beredd på. Det gjorde liksom ont i kroppen och jag kände mig sjukt övergiven och bortglömd. Och det gjorde så ont inombords att jag inte kunde hålla tårarna inombords och gömde mig i assistentrummet och grät en stund. Efter det lyckades jag inte riktigt komma tillbaka (även om jag via mina SMS försökte hålla nåt sken uppe). Schlagerfinalen kändes inte lika rolig längre (även om rätt låt vann, tror att det kan gå bra för Perelli i Belgrad, rätt låt kom tvåa, Sannas superballad, och min favorit BWO, som gjorde bästa framträdandet och hade den bästa tävlande låen, kom trea, och trots att omröstningen var en snoozefest. Men allra, allra bäst bland låtarna var Maia Hirasawas version av Worrying Kind! Ryysningar!). Dessutom somnade Fredde under omröstningen, så jag var tvungen att lägga energi på att få liv i honom igen.
Hursomhaver, avslutade kvällen på golvet, halvgömd bakom ett vardagsrumsbord och soffan, halvkollades på Matrix med lätt deprimerande tankar surrrandes i huvudet. Inte världens mest klockrena avslutning.
Det kändes iofs lite bättre när jag vaknade på söndagsmorgonen (16/3).
Men kände mig samtidigt inte superpepp på att spendera en heldag på jobbet igen. Och jag tror att Fredde märkte av min negativa energi, då han var extra bångstyrig och tjurig under dagen. Men jag kämpade mig igenom dagen, och försökte hitta på roligheter. Vissligen inte med ett klockrent resultat.
Fast det kändes bättre så fort jag lämnat jobbet och gick mot träningen. Spenderade första timmen med att hoppa lite rep och köra lite fys på egen hand. På nåt sätt är det väldigt terapeutiskt att stå där och hoppa och inte kunna göra mycket annat. Att sen få köra ett rent teknikpass med relativt tung fys (mycket hopp och djävlulskap!) var precis det jag kände att jag behövde för att komma på bättre humör.
Avslutade kvällen framför Nip/Tuck med lite mammabakad pizza och en chokladbrownie framför Nip/Tuck för att sen somna i soffan framför någon Dakota Fanning-skräckis...
Måndagen (17/3) började också riktigt bra!
Väcktes av att vårsolen letade sig in i min sovalkov (dit jag flyttat mig när jag vaknat till liv från soffan mitt i natten) och det kändes på papper som det skulle bli en bra dag. Styrde upp en snacka-C-uppsats-fika med Suz och tänkte kaffe på uteservering i vårsolen. Men oj så fel man kan ha! För tydligen, någonstans mellan Glumslöv och Rydebäck började det tokblåsa, och toksnöa och hela planen om att sitta utomhus liksom blåste bort. Men C-uppsats-snack blev det, inomhus på Wayne's med en badbalja latte (för den jättekoppen jag fick kan jag knappt kalla kopp!) och en brownie och en del planer styrdes upp! Och det känns på nåt sätt som det finns potential till en bra uppsats!
Sen blev det livecase-föreläsning från Liseberg, som jag bestämt mig för att i stort sett ha klart INNAN jag åker till New York, för att slippa att plugga där. Och det känns som jag kan klara av det!
Men trots det blev dagen skummare än planerat. Fick visserligen en ny sjal (en svart med lila och blå ränder) och Transformers på dvd, men snön har bar värkt ner (och börjat lägga sig. Jag AVSKYR snö i mars!) och dessutom kraschade mitt grafikkort på datorn.
Men där är det tur att min far har en arsenal av utbytes grejer (och överseende att jag blir tokförbannad på allt när min dator krånglar, som vid krascher!) och en mor som lagar fantastisk lasagne och att kombinationen löser ett dålig humör och dator problem!
Dessutom har jag utvecklat värsta nojjan inför fredagens (fatta att det är SÅ få dagar kvar!) New York-resa. Målar i mitt huvud upp värsta worse-case-scenariot där allt som kan gå fel, går fel och rakt åt pipsvängen och inser redan nu att jag inte kommer bli lugn och finna någon form av harmoni förrän jag sitter på planen mot staterna. Fast jag ser fram emot resan så sjukt mycket att jag knappt kan finna orden, har nog inte ens insett att jag verkligen ska åka än. Det kommer säkerligen slå till på planet det med!