Fast veckan verkar inte ruva på några större överraskningar!
Annars var helgen rätt intetsägande.
Var på jobbet och kollade på Melodifestivalen med Fredde (som också gillade BWO och Frida!), käkade nötkolakaka och glass och frusna hallon, sjukt bra kombo förresten. Blev visserligen skitglad över att Frida gick vidare, och avslutade kvällen med lite Mean Girls på dansk TV. Annars var inget out of the ordinary, förutom att jag meddela dem på jobbet att jag inte kan jobba mellan den 21 och 31 mars pågrund av min kommande New York-resa (jo, kommer allra mest troligen tala om den till leda här i bloggen).
Har i ärlighetens namn släppt allt vad skolpress heter nu i och med New York (lagt ner allt vad VG-önskemål heter för den här kursen, det vore kul, men inget krav!). Det känns mer relevant att kolla upp visumbehov (men nepp, passet funkar bra för att komma in!) och andra grejer som måste fixas innan resan blir av!
Vidare har det inte hänt så myket, förutom att mycket av den oro jag känt den senaste tiden har lättat.
Jag vet inte riktigt varför, men det känns lite som "när man tar ut trollen i solen spricker de", liksom att om man talar om det man tycker är jobbigt så släpper oron för att man itne håller det inom sig längre! Brode väl helt enkelt bli bättre på att tala ut om sånt jag tycker är jobbigt helt enkelt, att låta bli att hålla in saker jag tycker är tunga. Släppa på ventilen innan det kokar över liksom, för att använda en annan metafor.
Fast veckan verkar inte ruva på några större överraskningar!
Gårdagen var iofs trevlig, fast för min lunch på Espressohouse i Norra Hamnen. En grovbrödsmacka med chevré och fikonmarmelad, en mineralvatten och en liten latte tillsammans med en läsning av King, medan solen toksken utanför! Sådana dagar slår aldrig fel, inte i min bok åtminstone (även om gårdagens föreläsning mest kändes som en karbonkopia av det vi läste under "stora organsiationer"-kursen)!
Annars kommer det inte bli mycket kul. Tanken var att plugga idag, men det har gått mindre bra (iofs, Gossip Girl, House och Brothers&Sisters ikväll. Höjdpunkt? I think so!). Redovisning imorgon eftermiddag för förra veckans case, nytt case-pluggande under torsdag och fredag känns sådär spännande. Dessutom, jobb på lördagkväll känns sådär kul (visserligen har jag fått en rejäl löneförhöjning, och extra pengar är ju aldrig fel!). Sen finns det inte överdrivet mycket utrymme för extravaganser nu heller, mest eftersom jag satt mig på den hårdaste budgeten på mycket länge. Tänker att jag hellre snålar nu för att kunna ha mycket svängrum i New York, och då kan jag leva med att snåla framöver! Keep the eyes on the price liksom!
Fast den som lever får se, förhoppningsvis överraskar livet mig mer än jag tror att det kan...
Förresten, två saker fick mig själv att få en klarare defintion av mig själv under gårdagen.
För det första var det någon donna som i en krönika i Metro talade om att slänga "duktig flicka"-syndromet på bålet. Kan helt klart känna igen mig i dem tankar. Ställer ofta rätt höga krav på mig själv, vad gäller skolan, träningen och allmäna prestationer, vilket sen i slutändan leder till rätt mycket stress. Stör mig egentligen rätt mycket på att jag är som jag är, men jag tycker om att vara duktig och visa att jag kan. Borde, som jag sa ovan, lära mig att slappna av mer och leva mer "with the flow".
Sen läste jag i King i en interjvu med Musse Hasselwall om hur myten om "den stenhårda kampsportaren" inte stämmer. Att den gemene kampsportaren är mer mjuktuff än stenhård och brutal. Insåg att det är precis så jag ser på mig själv. Jag får, via kickboxningen (jag känner själv att föra min träning mer mot fullcontact-stuket, dvs köra hårdare, få lite mer "ont") ut all behov att vara "hård och elak" och kan därför köra på att vara snäll och trevlig i min vardag. Väldigt bra intervju för övrigt.
Förra månadens King hade en liknande effekt.
Men då handlade om en krönika om god stil. Tycker personligen att jag har en rätt skön stil, när jag går in för det. Soft och laidback, men lite småuppklädd när jag går in för det. Åtminstonne utåt sett, hemma luffar jag allra mest omkring i urtvättade t-shirtar och mjukisbyxor! Hursomhaver, krönikan menade att det var okej att vara stilmedveten och ytlig, så länge man hade lite substans bakom. Att det var helt okej att gå omkring och vara stilmedveten, så länge man kunde föra en konversation om annat än just yta. Yta är bra om den är underbyggd av substans.
Det är väl så jag känner mig. Jag kan ha mina "damn I look good moments" (finns en så sjukt kul Sinfest-strip om det!), men tycker samtidigt att jag kan rättfärdiga det genom, att jag har lite koll på saker omkring, som inte handlar om mode eller sånt!
Melodifestivalen 2008: Linköping
Mina tankar grundar sig på de klipp som finns på SVT.se, så slutprodukten kan ju vara bättre än det som hörs där!
BWO: Bard har gjort det igen (visserligen nu med hjälp av Bobby Ljunggren!)! BWO i Melodifestilven 2008 kör sin absolut bästa låt någonsin. Blinkningarna till Madonna's Hung Up är uppenbara, men jag gillar den låten, så det är inte mig emot. Och refrängen "we can dance all night with the bourgouise, lay your love on me". Sjukt catchy, sjukt skönt. Det låter inte bara finalen för BWO, det luktar Belgrad! Så bra är den! Och jag hoppas på ett grymt scen framträdande!
Mickey Huscic: Balkanballader brukar funka i ESC, jag tänker Lejla, jag tänker Lane Moje, jag tänker Molitva. Men när tankarna går och det hållet, har Izdajice inte mycket att komma med. Det är inte direkt en dålig låt, men jag har högre krav på mina balkanballader! (Lite kuriosa: Miss World Europe 2007 ska tydligen spela cello på scen!)
Frida feat Headline: Jag rös av glädje när jag hörde "Dunka mig"-Fridas superglada, supersköna partygung på verkligen asmysig skånska första gången, och andra gången med! En 180 gradig sväng från "Dunka mig", skönt! Det spritter i benen på mig, jag vill dansa hoppa och bara ha kul av låten. Och jag är grymt överraskad över hur bra Frida sjunger och hur bra låten är, kvällens stora chock-skräll. Jag hoppas verkligen att det går bra för Frida!
Thérèse Andersson: Var är resten av Pay TV? Jag måste säga att jag är sjukt kluven inför den här låten. Rock-möter-opera i kombination. Jag vet inte, men Thérèse sjunger iaf bra på de höga opera-partierna. Låten är antagligen chanslös.
Patrik Isaksson & Bandet: Är inte det här ovanligt upptempo för Isaksson. Låten är fin och jag gillar drivet i den, den känns sådär lagom bombastisk på nåt sätt. Det är något som motvilligt tycker om den här låten. Motvilligheten ligger att jag känner att jag har lite svårt för Patrik Isaksson. Fast han måste ha lite kred för det sjukt fynda namnet på sitt kompband(?), Bandet!
Caracola: Bubbelgum på deluxe. Refrängen för mina tankar åt en uppspeedad version av Hansons "Mmmmbop", och jag vet inte om det är någon bra koppling. Men energin i låten gör att det igen drar på smilbanden och den känns sjukt catchy, även om det känns lite väl gulligt och tillrättalagt på nåt sätt.
Ainbusk: Jag gillade Ainbusk-Josefins låt häromåret, men det här känns inte lika direkt på nåt sätt. Lite Lugna Favoriter varning samtidigt som jag får vibbar från Cayenne och "Stanna hos Mig" från typ 1992. Inte riktigt min kopp av te kanske?
Eskobar: Eskobar gör en Eskobarlåt. Punkt. Tyävrr är den inte lika hittig som Someone New (den enda låt som jag kommer på att de gjort. Ever). DEt känns lite som jag hört låten redan, i år, och den har redan åkt ut (tänk Michaloff från Göteborg!). Kul att de kör sin "grej", men i Melodifestivalen, nej!
Säkra kort: BWO går solklart direkt till final. Där de hotar Sanna Nielsen (som jag blivit fullkomligen såld på, nu när jag hört hela låten!)
Osäkra kort: Frida feat Headline, Caracola, Patrik Isaksson & Bandet och Thérèse Andersson slåss väl om placering 2 till 5. Hoppas på Frida till final och Caracola och Patrik & Bandet till Andra Chansen
Chanslösa: Eskobar, Ainbusk och Mickey Huscic åker ut, även om Ainbusk får ett par radiospelningar på Lugna Favoriter.
Det ligger ett skimmer av äventyr i luften
Det ligger ett skimmer av äventyr i luften.
Drömresan är nämligen på väg att bli mer verklig än dröm. Om lite mer än en månad sätter jag mig på ett plan mot städernas stad, för att uppleva storstadspuls, hälsa på Gustav och liksom bara njuta av tillvaron och uppleva något helt annat. Kan liksom inte riktigt fatta att jag tagit beslutet, helt spontant att åka!
Bestämde mig alltså, efter viss övertalning (väldigt lite av den varan alltså!) att boka en biljett till NY för att hälsa på Gustav. Vi snackade lite löst om det på MSN, han nämnade att han hade hela sin lägenhet på Upper East Side ledig i slutet av mars. Tog inget beslut i direkt, utan kände mest vilken rävsax han försatt mig i. Jag ville jättegärna, men visste inte om "jag hade tid och möjlighet" (hej bullshitvarning!), men efter en helt nipprig cykeltur mot föräldrarana (åkte dit för att tänka och äta mat) insåg jag (över en skål glass och lite pepp från föräldrarna!) att jag vore en jubelidiot om jag inte tog chansen! Så den 21 mars börjar mitt 10 dagars äventyr i New York.
Fast beslutet har ju kommit med vissa avigsidor! För det första var jag sjukt nervös medan jag beställde biljetten. Har aldrig gjort det förr, och satt med halvpanik i magen med pappa i telefon, inte för att han har mycket mer erfarenhet av just flygresor till New York, utan mest som ett "visst gör jag rätt nu"-stöd. Att jag sen knappt kunde sova under natten gjorde inte saker och ting bättre. Drömde helt sjuka drömmar om att jag var i New York och plötsligt tappade alla mina tänder (har en seriöst panisk rädsla mot att tapppa mina tänder, mest för att de ofta känns helt crappiga!). Och drömmen kändes så verklig att jag var tvungen att efter jag vaknat i panik kolla i badrumspegeln så jag hade alla tänder kvar. Fast trots att hela trippen gjort mig sjukt nojjig så ser jag fram emot resan så sjukt mycket (inte bara för att New York är typ mitt drömresemål, utan även för att få träffa Gustav igen!).
Men trots att världens äventyr står för dörren, känns vardagen tung.
Den började hursomhaver rätt bra. Var en sväng i skolan igår (19/2) och kollade in den internationella dagen tillsammans med Suzana. Utlandsstudier är väl inte direkt aktuellt för min del, fast det hindrade inte ett litet sug att komma upp i maggropen när några kursare berättade om sina upplevelser i Kalifornien. Det skulle vara sjukt spännande, men skon klämmer för det faktum att jag inte vet hur jag ska kunna finansiera nästa läsår (mitt CSN tar som sagt slut), så utlandsstudier känns som min lägsta prioritet.
Åkte sen till Malmö och köpte mig en skitsnygg kostym på Zara inför Agora-banketten ("avslutningsfesten" på skolans arbetsmarknadsdagar!) nästa månad. Den är typ mörkblå-grå, sitter himla snyggt och jag känner mig jävligt snygg i den (fast det ska sjukt mycket till för att man INTE ska känna sig stilig i kostym, stilig är ju essansen i en välsittande kostym!). Fast självklart köpte jag den inte enbart för banketten, utan jag känner att den skulle mycket väl kunna funka till andra festligheter som kräver kostym eller till ett framtida jobb.
Tyvärr tog dagen spinn framemot eftermiddagen.
När jag var ute och sprang på eftermiddagen började känslan av att den glada, positiva och allmänt schyssta-kille-bilden jag gett ut till folk hela dagen kändes fejk. Att jag liksom innerst inne inte var den bild jag gärna ville visa till omvärlden. Helt klart en läskig känsla, och jag fick kämpa för att inte börja storgråta över hur mycket fejk jag kände mig där jag sprang (men det var nära!). Och visst brast det till slut. Känslorna tog liksom överhanden när jag väl kommit hem och duschat. Och det ligger något i tårarna, jag är himla trött på att försöka upprättahålla bilden av att jag är stark och har full koll på läget, samtidigt som jag inte vill att folk ska puttenutta med mig och tycka synd om mig.
Fast jag tror att jag har koll på situationen igen, iaf för tillfället.
Tog mig nämligen hem till föräldrarna, ikväll igen. Kollade på Gossip Girl och lät helt enkelt bli att tänka, vilket var himla skönt. Att bara få prata lite med mamma om liksom världsligheter och lite om New York-planerna.
Men ett annat orosmoment dök upp på horisonten, nämligen min jobbsituation.
Talade om den grejen med pappa, och kom väl till insikt att det jag innerst inne störde mig allra mest på var bristen på min egen kontroll över hur mycket jag jobbar och när och hur. Tycker inte om att vara beroende av att någon annan ska bli sjuk eller vilja vara ledig för att få chans att jobba. Känner liksom att förnärvarande att jag mycket väl skulle kunna och vill jobba mer än vad jag egentligen gör. Summasumarum, det är dags att gå vidare, till något där min egen kontroll över hur mycket jag jobbar är större. Sen känner jag även att mer jobb bara skulle främja mina studier ytterligare. Har jag någon annan aktivitet (läs: jobb) som påverkar min lediga tid, så blir jag mer effektiv. Visst är det skönt att vara ledig, fika med vänner och bara umgås, men jag blir så sjukt slapp och lat av det! Utan ramar får jag liksom ingenting gjort! Något som man mycket väl skulle kunna kalla min kryptonit. Sen handlar det även om att jag oroar mig över hur mitt liv kommer se ut efter sommaren.
Jag vill läsa magisteråret på min utbildning, och därmed få en civilekonomtitel, men det förutsätter att jag har någon form av ekonomiskt stöd.. Och jag är orolig att jag inte kommer finna någon lösning på det problemet. Förhoppningsvis oroar jag mig helt onödan.
För det gäller bara att gå från ord till agerande!
Melodifestival-mys hemma hos föräldrarna
Melodifestival med sjukt god hemmagjord pizza (med chorizo, champinjoner och soltorkade tomater, som mamma självklart gjorde mer "nyttig" genom att baka degen med dinkelmjöl), Cola, vindruvor och choklad (jag var tvungen, blev sjukt sugen på Digestive och Apelsinkrokant! Och där försvann den nytta aspekten iaf!) och hela familjen samlad kändes det precis som Melodifestivalen var när man var liten (Melodifestivalen är en given tradition i familjen, sen så länge jag kan minnas!).
Och att sitta med familjen och snacka och kommentera bidrag (bland annat tyckte syster att The Nicole's Borka Borka-låt var totalt skum. Typ! Sen dissades dessutom Olas dansares strumpor) var himla kul, men allra roligaste hade nog mamma. Under sketcherna vek hon sig dubbelvikt av skratt. Först åt "fusktävlingarna" där ACO sköt Kalla och sen när Björn Gustavsson skulle flyga med Henrik von Zweibergk.
Men rätt låtar gick vidare.
Sanna satte stenhårt sin ballad, som var sjukt mycket bättre än det klippet som fanns på svt.se. Tycker visserligen att den låter som en annan låt, men kan för den sakens skulle inte placera den.
Rongedal stod för kvällens skräll, men jag gillar deras Scissor Sisters/Mika-låt. Mest för att jag gillar Scissor Sisters och har inget emot Mika!
Sen tror jag att Ola får en Globen-biljett via Andra Chansen och att Häggkvist&Johnson inte klarade att leva upp till hypen kom inte som någon chock för mig. Låten var inte så fantastisk som alla förhandsspekulationer verkade vilja ge bilden av, och jag tror inte att det handlade om att "folk är trötta på Carola".
Den fortsatta kvällen blev inte lika sådär perfekt-bra!
Stressade hem från föräldrarna, för att sen stressa till Malmö för att möta upp Daniel, CD och Johan hemma hos Fredrik för lite förfest och lite Wonk.
Började tveka redan på tåget, där jag satt och halvsov i mitt säte och kände mig alltmänt obekväm och osnygg (fast jag bluffade bort det under resten av kvällen, fast jag betvivlar att någon gick på mig bluff...), och det kändes lite (okej, efterhandskonstruktionsvarning!) att jag kom "fel" till förfesten. Fick liksom känslan att jag inte var "del i gänget", men det är egentligen inte så konstigt, kom ju nästan 3 timmar senare än alla de andra... (fast som sagt, efterhandskonstruktion på grund av allmänt depp!) Sen var Wonk inte så roligt som jag hade hoppats. Musiken kändes lite so-so och jag kände mig allra mest malplacerad i hela situationen. Så en tidig hemresa var verkligen inte mig emot.
Kanske hade jag lite för höga förväntningar? Kändes som det!
Söndagen (17/2) blev inte heller särskilt lyckad.
Trötthet på grund av för få timmars sömn (visserligen självförvållat, så jag har egentligen inga belägg att beklaga mig över det!) i kombination av jobb som mest kändes omotiverat (måste hitta glädjen i jobbet igen känns det som, eller hitta något nytt som "ger mig" mer!) var ingen hit. Kändes lite som jag tappat lite av min connection med Fredde, tror att det är där skon klämmer... Behöver kanske lite nya perspektiv och lite annorlunda syn på hela grejen? Eller så måste jag helt över komma över känslan av att jobbet känns konstigt och felplacerat på nåt sätt.
Sen blev träningen på kvällen inte mycket peppare av tröttheten. Kände att jag slarvade med allt vad teknik heter, orkade knappt komma upp i tempo och fjantade mest bort allting. Var nog fortfarande lite sur på mig själv för att jag itne "hittade rätt" under lördagens sparring i Ängelholm. Fast det opeppa var väl Inte direkt likt mig, inte vad gäller
träningen iaf! Kom hem och lade mig relativt tidigt och kände mig ensam och övergiven tyckte allra mest synd om mig själv. Klassiskt Edwin när jag är trött...
Hoppas den kommande veckan blir bättre!
Melodifestivalen 2008: Västerås
Hur går det ikväll? (fria tolkningar utifrån 60 sekunders clipen på svt.se)
Ola: Kort sagt, om Amy Diamond gjorde en Amy-låt i Göteborg gör Ola en Ola-låt i Västerås. Tycker att den vers som hörs i klippet är skitskön. Och chansen att Ola kommer få en radiohit ala Natalie känns inte chockande. Men i Melodifestivalen? Jo, jag tror det kan funka! Jag gillar det iaf! Det låter lite final i mina öron!
Lasse Lindh: På samma sätt som Ola gör en Ola låt, gör Lasse en Lasse-låt (hade visserligen inte förväntat mig något annat!). Personligen gillar jag Lasses Svenska Hjärtan från härom sommaren och detta känns som en bra uppföljare för den stora massan! Tycker om Lasses lite sköntsvårmodiga, men ack så finurliga texter. Dessutom är jag svag för hans röst, mycket Lasse Lindh-mys. Men risken finns att den är chanslös, men jag hoppas på mer!
The Nicole: Har hört att numret ska vara divigt och ryskt och mycket kosackdans och det låter lovande. Och tydligen ska de snöa på scen. Coolt. Men låten... Den är visserligen lite småskönt tramsig, men den är inte så klockren som jag önskat. En sväng om på ett schlagergolv i sommar? Ja. Men antagligen helt chanslös i Melodifestivalen!
Alexander Schöld: Hmm... Låten som jag trodde skulle vara en ballad, men tji fick jag... Låten känns som Jimmy Janson-klon men med rätt tramsig heja-sommaren-heja-kärleken-låt, fast med en i mitt tycke sötare, fast på ett rätt dumt sätt! Att Alex sjunger som en fjant gör inte saken bättre. Överlag känns låten sådär. Förhoppningsvis åker den här redan innan andra omröstningen. Slåss antagligen med Ola om flickfavoritrösterna, ett slagsmål som Ola förhoppningsvis vinner!
Rongedal: Skulle Scissor Sister, eller Mika för den delen, göra den här låten skulle det vara en hit! Hands down. Men frågan är om två kloner av samma snubbe(?) klarar av att köra på i SS-Jake galna engerizer stil. Fast låten svänger galet mycket och jag känner att jag mycket gärna skulle kunna lyssna på den! Fast när jag tänker Scissor Sisters börjar jag direkt sakna attackcoola Ana Matronic.... Men jag ger gärna låten en Andra Chans!
Sanna Nielsen: Sanna är ledsen, mycket mer hjärta och smärta än tidigare schlagerlåtar fröken Bromölla har gjort. Hon har en grym pipa, fröken Bromölla. Visserligen känns låten som en schlager-klon av en Celine Dion-låt (och inte Ne Partez Pas Sans Moi då!). Men jag är osäker, klippet ger mig ingen direkt bild av låten, men Sanna brukar funka i stugorna. Hon brukar gå till final iaf!
Andra Generationen: Haha! Balkantokerier på skånska. Sjukt kul diss av lyxsamhället. Känns som förort-romantik på hög nivå på nåt sätt. Helt fel för Melodifestivalen, men samtidigt kul och charmigt! Veckans Christer Sjögren (dvs, veckans plojbidrag), men inte någon final eller Andra Chansen kandidat. Fast den är ju kul!
Häggkvist & Johnson: Av det som hörs på 60 sekundersklippet måste jag säga att jag är besviken, eller tveksam åtminstonne. Kompententa artister visst, men låten? Den ger inga wow-vibbar för mig. Det är mer Johnson över låten än Häggkvist, men den är långt i från Evighet/Invinceble. Jag hade högre förväntningar och förhoppningar faktiskt! Fast Carola på scen och Carola är två skilda saker. Låten borde åtminstonne få en Andra Chans....
Kvällen "säkra" kort: Jag tror på Ola rakt in till finalen
Osäkra kort: Häggkvist & Johnson, Sanna Nielsen, Rongedal och Lasse Lindh är väl de bidrag som slåss om följande placeringar. Där Häggkvist & Johnson eller Sanna tar platsen, Rongedal till Andra och tyvärr (mitt hjärta skriker nej!) Lindh som femma.
Chanslösa: The Nicole, Alexander Schöld och Andra Generationen
Vad ska man säga?
Vad ska man säga? Veckans supertydliga "defining moments" har liksom lyst med sin frånvaro, för det säger en del att veckans höjdpunkt var fredagens (15/2) muntliga strategitenta (visst, favvo-Grey's har börjat igen, men avsnittet var inte så mindblowing som jag hade hoppats. Iaf om vi snackar Grey's standard, men underhållande! Och Alla Hjärtans spenderades på jobbet, så ingen kärlek fick man. What-so-ever, okej, bortsett från två SMS. Tack systern, tack Jenny!). Tentan gick väl som de andra har gått, snackade en hel del men det jag sa vet jag inte om det var tillräckligt relevant, men det kändes bra åtminstonne. Fast att ha sista tentan mellan 8-10 på morgonen kändes ytterst konstigt. Det kändes liksom weird att vara färdig med skolarbetet redan innan dagen ens hade börjat.
Firade visserligen tentans avklarande genom att äta frukost hemma hos föräldrarna, sova en liten stund, fira tentan lite mer med en semla och sen hålla träningen på kvällen.
Fast kvällen avslutades trevligt. Tittade på Let's Dance (mitt jag-skäms-över-att-jag-tittar-ibland-progam! För seriöst, det är ju så sjukt tråkigt!) och käkade lite godis (för att fira att det är fredag!). Hamnade sen hemma hos A-C och vi åt rostade mackor med (nästan-för-mycket) fejk-Nutella och drack iste och snackade om vad som händer i livet, what's up och what's down samtidigt som vi möblerade om hennes lägenhet. Typ. Så himla soft att bara hänga utan att ha någon övergripande aktivitet utan bara vara i stunden. Kändes som jag behövde det just där och just då! De är så otroligt nice att A-C flyttat hem till stan igen.Och tydligen är mina nördglasögon skitcoola (som jag inte visste det redan!) och tydligen är jag rätt cute i en rysk pälsmössa!
Kom hem vid cirka halv ett-tiden och däckade rätt snabbt i soffan! Outstanding var ordet!
Lördagen (idag 16/2) har såhär långt mestadels handlat om träning. Vaknade av egen maskin rätt tidigt (säg runt 08:30) och hann styrketräna en sväng innan Marcus och jag bilade upp till Ängelholm för att sparras lite. En himla trevlig biltur faktist, mest eftersom vi satt och snackade om tonårsproblematik (han med sina tonårsbarn, och jag med min erfarenhet som tonåring!). Och det gav mig en lite annorlunda bild, framförallt om Marcus som pappa.
Sparringen gick däremot sämre. Körde två en-timmespass med en paus emellan, men jag lyckades inte peppa upp mig tillräckligt, utan kände att jag mest lallade omkring, halvt oengagerad och med huvudet guppades omkring någonstans ute i rymden. Fast det var skönt att få köra lite, även om jag är sjukt mör i kroppen just nu. Men det känns ju som det är så det borde vara! Man ska liksom vara lite död efter ett träningspass...
Sitter nu hemma hos föräldrarna och väntar på att mamma ska komma hem. Sen vankas det hemmagjord pizza-bak och Melodifestival och allmän (förhoppningsvis) familjär trevlighet!
Som min vana trogen. What went up, went down...
Att helgen i Göteborg var sjukt trevlig fick sin backlash i måndags (11/2). Som vanligt, har jag haft kul följer ett par dagar då vardagen känns otroligt tråkig. Visserligen var måndagen en rätt ointressant dag. Började med vad som bäst skulle kunna kallas för spontantvättning. Gick ner till tvättstugan för att boka en tvätttid, och där inser jag att tvättstugan är ledig och rusar upp för att slänga i allehanda smutstvätt i tvättkorgen för att köra ett par maskiner. So far so good!
Men tydligen måste tvätten centrifugeras en extra gång innan den ska bli helt torr, vilket jag fick inse i måndags. Hoppade nämligen över den extra svängen i centrifugen, och fick sen leva med att ha halvblöta kläder, sängkläder, you name it(!) spridda över typ HELA lägenheten. Kan erkänna att det gjorde mig en aning irriterad.
Eftermiddagen blev inte bättre av en halvt ospännande föreläsning, där den mesta tiden gick åt att komma på mig själv att tänka "åh, shit, det där lät vettigt, det där borde jag anteckna, men vad sa han egentligen?". Missade med andra ord rätt mycket vettigt. Dessutom kände jag mig lite tjurig och less och inte överdrivet socialt (för let's face it, föreläsningar är lika mycket sociala som kunskapsmässiga tillställningar!).
Fast Lollos tanke "plugga först, träna sig"-uppläggning av kvällen gjorde att det svängde uppåt lite på kvällen. Skönt var det iaf, även om jag skämdes lite över att jag tok-poppade Antique...
Fast måndagens neggig-het var som bortblåst imorse.
Valde att stanna hemma i Landskrona och plugga idag. Hamnade visserligen först hos föräldrarna för att äta lite frukost och snacka lite dator med pappa (fick nämligen en skiva med Heroes säsong 2 och nya favvisen Gossip Girl av Jonas i helgen, och igår kväll var jag sugen på att inleda tittandet på Heroes, men tji fick jag. För tydligen har jag inte någon DVD-läsare på min stationära dator, och Media Playern på laptopen behöver uppdateras, men först måste jag förnya virusskyddet för att säkra att komma ut på Internet... Som sagt, meck! Och tydligen är jag mer teknisk illiterarär än vad jag någonsin kommer erkänna!). Satte mig sen hemma och läste case och i boken för att förbereda inför morgondagens inför-muntliga-tentan-plugg med tjejerna. Kan väl redan nu erkänna att jag kände mig "sådär" engagerad i mina studier idag.
För ibland är det verkligen mycket mer spännande med VM-mixstafett i skidskytte, där Sverige var sååå nära att ta medalj (trots att jag lyckades somna, där jag låg mellan soffan och min sittpuff.... kunde ju inte sitta i soffan, den var ju fylld med kläder, så egentligen missade jag halva stafetten.... Oopsie!). Fast jag är lite besviken på mig själv vad gäller skidskytte-VM, har nämligen knappt sett ett enda lopp, förutom kankse en halvtimme hemma hos Jonas i lördags morse. Jag som brukar vara helt bonkers över skidskytte, men jag har som sagt haft andra aktiviter för mig.
Annars har tisdagen fortsatt besitta titeln "den utlimata TV-kvällen" (och igen, snacks i form av äppel-te och chocolate-chip-cookies. Så sjukt bra kombo!). Gossip Girl sparkar fortfarande arsle, eller tillochmed mer arsle nu... För nu har serien börjat påverka gråtnerven (det ryckte när Eric visade sina självmordsärr och när B läste upp sitt super-amerikanska varför-försvann-du-brev till S) förutom mina sedvanliga reaktioner att skratta och känna "jag måste se mer" och det alltid bra. Och ju mer jag kollar, desto mer ögongodis blir Nate, även om Dan och Chuck börjar ta marknadsandelar (galet bögigt, jag vet, men kom igen, jag gillar serien för den kombinerar snygga personer, i snygga kläder, i snygga miljöer!). Fast numera har Gynning blivit utbytt! Nu är det House som gäller istället, en serie som är mycket bättre, mer kvalitet (även om jag fastnade mer framför MSN och Pia istället för TV:n).... Nu väntar bara Brothers & Sisters och förhoppningsvis mer skratt och mer tear-jerking.
Ännu ett Göteborgs äventyr avklarat!
Så var ännu ett Göteborgs äventyr avklarat! Och jo, det blev bra!
Åkte upp efter föreläsningen i fredags (8/2), efter att ha lovat Maria att jag "inte skulle plugga, utan bara njuta av stunden", och det lyckades jag ju hålla rätt bra (läste bara de två artiklar jag planerat att läsa på tåget!). Även om dagen började rätt illa, med en massa stress för att hinna med allt jag tänkt hinna innan föreläsningen (var väl lite för ambitiös! Eller det känns iallafall så nu i efterhand). Och självklart meckade saker bara för meckandes skull, som alltid när jag är stressad.
Fast trots att morgonen fick mig att bli tjurig och tänka "nu ställer jag in allt och stannar hemma" blev det bra till slut. Fredagskvällen i Göteborg spenderades tillsammans med Jonas.
Blev en himla soft kväll. Drack rödvin, lagade mat tillsammans (ofantligt god tortellini-gratäng och helt fantastiskt olivbröd!) och snackade mest. Hade väl en liten plan att komma fram till lite info till min kommande C-uppsats (fick en del info och uppslag som är användbara!), men ämnen rann rätt snabbt över till relationer, vänner, inredning, musik, ambitioner och livet rent generellt. Martin kom även över en stund och käkade innan han drog vidare mot Stockholm.
Avslutade kvällen med att försöka kolla på Alien vs Predator 2, men det gick mindre bra. Jag slumrade till ett par gånger innan Jonas gav upp och stängde av helt och hållet. Jag har ju en tendens att göra det, somna under filmer...
Lördagen (9/2) blev desto mer aktiv!
Mötte upp Marcus, Gnutte och Marcus kompis Kribben på Nordstan för att kolla lite i butiker. På papper kändes det som en bra plan, men efter nästan en timmes kånkade på min väska och en lite för varm kittning med palestina-sjalen ledde till att jag blev lite för varm.
Festen började i stortsett direkt när vi kom tillbaka till hotellet (i år bodde vi på Gothia Tower, grymt hotell, men en grym utsikt!). Delade rum med Marcus och Gnutte i år igen och tog första drinken redan innan kl 14 (2 minuter innan för at vara exakt. Fast lite mousserande vin (som hotellet bjöd på, fördelen med ett typ-VIP-rum!) och första lyssningen på kvällens Melodifestivalbidrag från svt.se är aldrig fel, men då kändes inget sådär über-wow direkt.
Sen under eftermiddagen pendlade jag mellan vårt rum och Christian och Danis (hamnade där en stund när Marcus och Gnutte vilade, och kollade på Simpsons-filmen!).
Överlag blev det en riktigt trevlig Melodifestival upplevelse.
Först för att vi skippade McDonalds och käkade istället på en restaurang mittemot hotellet. Visserligen ingen fantastisk restaurang eller fantastisk mat på nåt sätt, men ett skönt och för min del välkommet alternativ till snabbmaten.
Sen var själva Melodifestivalen riktigt trevligt i år igen. Kvaliteten på bridagen var väl okej. Favoriterna hos mig var Amy Diamond (som jag gillade trots att hon gjorde en Amy-låt, som jag brukar ha svårt för, och sen är hon lite för snäll och gullig och tillrättlagd för min smak, men låten var catchy!), Velvet (med en superb too-good-for-Melodifestivalen-dance-låt. Att sen Velvet var fantastisk snygg och gjorde ett snyggt nummer gjorde det inte sämre!) och tokroliga Christer Sjögren (med en sån låt man älskar att hata. Otroligt corny ploj schlager!). I startfältet gick väl rätt låtar vidare, även om jag tycker det är sjukt synd om Velvet, hade så gärna gett henne en finalplats eller plats i Andra Chansen, låten för tjänar det. Men Sussie Tapper (som kommer tjäna multum på sin låt via radiospelningar på Lugna Favoriter) och E-Type & Poodles känns som okej Andra Chansen bidrag!
Fast jag, Kribben och Marcus dissade mellanakten och köpte öl istället, tyckte vi var mer passande.
Efter finalen fortsatte festande inne hos Christian och Dani, och precis som förra året blev det en hel del vin, sprit, champange och allt möjligt annat. Och tydligen blev det lite väl mycket, då det ledde till att jag, Marcus och Dani spontanhånglade varandra (men va fan, jag klagar inte för det!). Fast jag märker att jag ligger lite i lä på festfronten i jämförelse med vissa, dessa spritmängder som kan konsumeras! Och tydligen är förra årets "ismaskins-historia" fortfarande ett skämt i sällskapet, men va fan, jag tycker själv att det är en rätt kul historia!
Kvällen avslutades på Gretas med mer drinkar och mer dans. Himla trevligt även om jag ibland undrar hur vissa människor tänker. Dani hånglar upp någon not-so-hot-asian-or-something-grabb. Sen drar jag bland andra ner Dani på nedre dansgolvet och killen följer efter och när Dani halvdissar killen går han vidare och börjar han tafsa på mig. Öh, what? Nån timme senare återkommer han och försöker flörta med mig igen. Men såklart blev han brutaldissad av mig båda gånger... Ibland undrar jag hur folk egentligen tänker.
Annars var det relativt skralt med flörtande under kvällen, jag hade ju lovat Marcus att inte hooka upp med någon och det löftet lyckades jag hålla. Trots att jag mot slutet av kvällen lyckades spana in en väldigt söt halv långhårig typ, som inte lade märke till mig så jag lade ner hela grejen. Fast överlag var Gretas rätt trevligt, trots att vissa lämnade stället lite väl tidigt, och tanken om att inte plocka med sig jacka till stället ledde till att jag kände mig tvungen att stjäla en stinkande blå filt för att hålla värmen medan jag och Dani jagade en taxibil.
Avslutade kvällen med att brutalskeda Marcus (att ligga ensam i bäddsoffan kändes inte allt intressant, kände att jag behövde lite närhet), vilket ledde till mer aktiviter än vad jag hade tänkt från första början. Men jag tänker inte klaga, fick ju använda min skills, men det kändes inte helt hundra att "busa" när Gnutte låg och sov bredvid oss.
Söndagen (10/2) blev en chilldag.
Började med klassiskt frossande i hotellfrukost. Gothia Towers äggröra är to die for och som alltid är hotellfrukosten det som skapar så mycket mervärde för en hotellvistelse, även om det inte kändes lika klockrent att vara lite småbakis och sunkig...
Annars spenderade jag dagen hemma hos Jonas eftersom både Marcus och Gnutte lämnade hotellet tidigt (skulle passa flyg och grejer). Tog det bara chill. Kollade på lite på TV-sändningen av Melodifestivalen (åh, vad Velvet var bra! Fan att hon inte gick vidare!) och kollade sen på Hairspray (som är lika feelgoodig på dvd som den var på video. Men med spanskt tal blir den lite för hysteriskt rolig!) och käkade lite mat och tog det bara chill (var lite småbakis och väldigt sunkig, kändes det som iaf!).
Igen var alltså Göteborgsvistelsen precis så mycket vardagsflykt som jag kände att jag behövde!
Veckan har inte gett många äventyr så här långt.
Veckan har inte gett många äventyr så här långt.
Standarden har varit skola, träning, sova, skola, träning, sova ungefär. Inte så konstigt att kroppen skriker efter ävenyr? Fast det råder vi bot på till helgen, för imorgon bär det av till Göteborg. För fest, C-uppsatssnack, mer fest och Melodifestival på Scandinavium (tredje året man ser den delfinalen live, en mycket trevligt återkommande tradition!). Fast vad gäller Melodifestivalen känns faktiskt själva finalen sekundär, jag ser allra mest fram emot att få träffa Marcus igen (och de andra grabbarna såklart, men Mackis har förtur!).
Fast jag måste erkänna att under mina moodswings (som vanligt svänger det rätt rejält, allt från egoboosting till max, till tjurighet och ensamvarg-tendeser) under veckan har hela Göteborgsgrejen känts som ett jätteprojekt, och jag brukar tycka att jätteprojekt är jobbiga... Men så har jag känt de tidigare åren med, så inget nytt under solen. Egentligen.
Fast lite smått har fått mig att se livet lite ljusare.
Som semlan efter onsdagens (7/2) inför-muntliga-tentan-diskussion med Maria, Maria, Karolin, Sofia och Cissi. Hela tanken om att äta semlor väcktes, och därmed suget, när någon (kommer inte ihåg vem, och det är för övrigt rätt ointressant!) tala om för resten av gruppen att det var Fettisdagen i tisdags och hon mer eller mindre frossat i semlor. Hursomhaver väckte hela den diskussionen som följde ett ofantligt sug efter semlor, ett sug jag inte kunde stå emot, när jag kom hem. Och besökte därför mitt lokala konditori. Och jag måste erkänna, det var ta mig tusan värt att stoppa i sig de där miljontals kalorier som en semla innehåller. Ofantligt gott!
(Tentan som vi diskuterade gick för övrigt bra, snackade som vanligt en hel del. Försökte vara agendasättande och tyckte själv att jag hade bättre modell och litteraturkoppling. Förhoppningsvis får jag inte höra nåt om min prestation, vilket i detta fall är något bra, det innebär att jag (minst) är godkänd. Firade med att köpa ut mina nya glasögon (dyra, men värda varenda krona!) och en himla nice, väldigt soft T-sha från butiken. Officellt borde jag strypa konsumtionen nu, min ekonomi klarar inte av mycket mer, känns det som....)
När jag tänker på det har faktiskt veckan handlar rätt mycket om frossande i kakor.
Tisdagen (6/2) hade nämligen ett liknande tema. Tisdagar är förnärvarande min ultimata TV-dag, eftersom kanal 5 visar Gossip Girl (andra avsnittet var minst lika bra som första, även om musiken inte var lika vasst! Fast Nate, jag säger bara Nate! Huvaligen. Och Kristen Bell som Gossip Girl, jag ryyyser av hennes röst. XOXO. Jag skrattar, jag känner "åhh, jag måste se mer", jag är helt inne i det!), I huvudet på Gynning (som tappat väldigt mycket sen första avsnittet, vilket är lite trist. Det hade ju sån potential) och Brothers & Sisters (ännu en serie som får mig att skratta, att nästan gråta och bara vill se mer av! I tisdags satt jag seriöst och applådera ala Oprah åt vissa scener... Iofs körde jag samma stil under GG också) på raken.... Visserligen numera med någon halvt-ointressant sitcom mellan Gynning och B&S, men endå. Hursomhaver, nu i tisdags lyckades kränga ett helt paket av Ica's chocolatechip cookie-kloner och gott äppel-te. En himla bra kombo just där och just då (den känns fortfarande grymt klockren!), iallafall när jag tänker bort "planen" att vara superslimmad och fit och allmänt bejbig inför helgens Göteborgsresa. Planen är ju visserligen att inte hångla den här gången (har fått värsta AIDS-nojjan. Hörde nyligen att AIDS sprids som en löpeld just nu, och det skrämmer mig så sjukt mycket! Så officellt är 2008 ett år i celibat! Mer eller mindre totalt celibat!), så att "planen" tänks bort är helt okej i min bok!
Egentligen var idag (7/2) inte mycket bättre.
Var nämligen på bio tillsammans med systern och Jenny. Såg I am Legend, och jag håller med systern, en film som får en att hoppa till, bli rädd och samtidigt lyckas beröra en så man nästan sitter och gråter måste vara en bra film (även som slutscenen kändes väldigt tramsig och "hej, rädda världen!"). Och precis som de tidigare besöken på bion här i stan var vi typ ensamma i biosalongen. Vilket faktisk är lite trist, för biografen i Landskrona är faktiskt riktigt trevlig, den har liksom potential, men folk i den här stan verkar inte fatta det (eller så besöker jag den vid "fel" tidpunkter). Hursomhaver, socker-Cola, Dumle-kolor och Geisha är helt fantastiska biosnacks, men planen om den superslimmade Edwin känns som ett minne blott, iaf i mitt huvud!
Fast jag måste erkänna att jag blir ledsen när jag ser att mäniskor i min närhet mår riktigt dåligt och att folk inte verkar förstå hur mycket de påverkar det här. Sen känner jag mig så otroligt dum när jag inte vet hur jag ska reagera (men trots det, jag hoppas du vet att jag bryr mig om dig, och vill att du ska bli glad och dig själv igen!)
En massa småepisoderatt berätta
Det känns som det finns en massa småepisoder i livet att berätta, men var ska man börja?
Torsdagens (31/1) gick bra, inte fullt så klockrent som jag hade hoppats, men en helt klart godkänd insats från min del. Kom med en hel del inlägg i diskussionen, men tydligen tyckte lärarlaget att det jag sa var "för mycket beskrivning, och för lite analys", åtminstonne om man ska tro de generella betygen som delades ut (vilket ledde till ett G+), men nu vet jag iallafall vad jag måste förbättra inför nästa torsdags muntliga tenta (fullt plugg, och diskussionsträff på onsdag, precis som förra veckan är inplanerat!).
Annars har helgen varit lugn.
Fredagen (1/2) spenderades mestadels tillsammans med Suzana i Malmö. Jag var sugen på att konsumera, dels ett par fiskbensmönstrade Cheap Monday byxor och ett par av H&Ms Fashion Against Aids T-shor, men tji fick jag på båda. För Weekday hade inte de byxor jag ville ha, och Timbaland och Henrik Vibskov-t-shorna var slut i både butiken och på nätet. Just my luck när man för en gång skull känner att en kombination av social awareness och fashion skulle varit klockren. Lite lack blev jag däremot för att det var en limited edition kollektion. Jag menar, pengarna går till Aids-forskningen, då är väl målet att få in så mycket som möjligt? Nu ger det ju bara en massa goodwill till H&M, vilket typ bara är bra för H&M.
Men en lunch på Bröderna M tillsammans med Suzana var precis de plåster på såren som krävdes för att jag skulle släppa tanken om bristen på konsumtion!
Lördagsförmiddagen (2/2) spenderades tillsammans med A-C, som äntligen flyttat in till stan igen, efter en kort sejour ute i Saxtorp. Hon bjöd Anne och mig på storfrukost med mackor och te och lite för löskokta ägg. Sen byggde jag och A-C ihop den loftsäng hon köpt av mig, och den var ta mig tusan vingligare än vad jag mindes, fast bra blev den... Och tydligen gör de gröna färgfläckar i A-Cs tak oss väldigt fnittriga, iaf när man ligger nära dem.
Förutom att mysa med A-C kom jag äntligen igång och tog tag i och städade lägenheten, vilket verkligen var long-time-over-due! Det är väl det som är fördelen/nackdelen med att bo så litet som jag gör. Det tar inte lång tid förrän det går från totalt kaos till okej-städat, samtidigt som övergången på andra hållet från städat till kaos är hårfin (åtminstone för en slarver som jag!). Fast det är liksom själsligt renande att spela hög musik, lägga allt till rätta och dammsuga... För man mår så himla bra efteråt, eller jag gör det iaf!
Lördagskvällen spenderades på jobbet.
Förra söndagens nojja visade sig vara precis det, nojja. Fast stämmingen på jobbet när jag kom kändes sjukt konstigt. Det brukar vara en rätt hög ljudnivå på jobbet, Fredde gillar när det händer saker och när det låter, men nu var det knäpptyst, nästan så man kunde höra en nål falla. Fast när Fredde och jag blev solo, ändrade vi allt. Mycket musik, mycket bus. Som det ska vara! Sen måste jag säga att Danmark Melodifestival var värsta snooze-festen. Min favorit, den småsvulstiga balladen Until We're Satisfied floppade och låten som vann minns jag inte ens. Inte bra schlagerbetyg alltså.
Söndagen (2/3) hade två huvudsakliga ingredienser. Studier och sport.
För på nåt sätt lyckades jag kombinera läsande av artiklar om "det resursbaserad synsättet på strategi" och Alpinskidåkning (damernas Super G och herrarnas Super-kombinationstävling, båda utan några svenska framgångar. Trist!) och Europa-cupen i simhopp (med MASSOR av svenska framgångar! Och vältränade typ teens i speedos... Hmmm). Och simhoppet var faktiskt mer spännande än skidåkning, mycket på grund av att det var mycket svenskar som tävlade, på papper skulle det varit tvärtom! Hela dagen utgjordes av en himla trevlig kombination, som på papper skulle ha floppat rätt brutalt (för att jag har så sjukt svårt att komma igång och plugga hemma i lägenheten), men på nåt vänster gick nästan bättre än förväntat! Mycket bättre, då jag kunde följa det i sporten som jag var intresserad av, samtidigt som jag läste de artiklar som jag tänkt läsa!
Kvällen avslutades traditionsenligt med träning, där jag tjurade lite över att folk inte verkar respektera min roll som tränare, och då snackar vi dem som tränar på avancerade passet, det vill säga de som ska vara MER seriösa.
Fast att jag efter träningen (för att råda bot på min tjurighet) hamnade hemma hos A-C, drack lite vin, åt lite godis och låg och snackade om livet i den "kärlekskoja" som hon "byggt" under loftsängen, gjorde underverk för min tjurighet.... Fy farao vad skönt att hon är tillbaka!
Idag har jag hunnit med att klippa mig (blev kort och det känns himla snyggt och bra! Jag blir lite mer egoboostad när jag nyklippt!), ätit frukost på Maddes (de gör en bra latte! Det vet jag nu för framtida refereneser!), spanat på skor (hittade ett par snygga ankelboots, som självklart för för stora, i minsta storleken!), spanat in kostymer på Marc (tydligen är jag en 46:a, den minsta storleken. Borde jag få ångest över att jag är "liten"?), lagt undan en t-sha i butiken (som jag med största sannolikhet kommer köpa redan i dagarn, har insett att jag vill ha den!), varit på föreläsning, sprungit och tränat och ätit middag hos föräldrarna. En fullmatad dag helt enkelt!
Fast även om allt verkar tipptopp på ytan, så kokar jag egentligen av ilska, innerst inne. För att folk jag tycker väldigt mycket om (om du läser det här vet du vem du är, av respekt tänker jag inte gå djupare in på det!) blir offer för andra människors idioti och för tjuvar och banditer. Och för att människor jag tycker om hamnar i tidningen av helt fel anledningar. Jag vill inte läsa om sånt som gör folk jag tycker om ledsna...