Veckan har inte gett många äventyr så här långt.
Veckan har inte gett många äventyr så här långt.
Standarden har varit skola, träning, sova, skola, träning, sova ungefär. Inte så konstigt att kroppen skriker efter ävenyr? Fast det råder vi bot på till helgen, för imorgon bär det av till Göteborg. För fest, C-uppsatssnack, mer fest och Melodifestival på Scandinavium (tredje året man ser den delfinalen live, en mycket trevligt återkommande tradition!). Fast vad gäller Melodifestivalen känns faktiskt själva finalen sekundär, jag ser allra mest fram emot att få träffa Marcus igen (och de andra grabbarna såklart, men Mackis har förtur!).
Fast jag måste erkänna att under mina moodswings (som vanligt svänger det rätt rejält, allt från egoboosting till max, till tjurighet och ensamvarg-tendeser) under veckan har hela Göteborgsgrejen känts som ett jätteprojekt, och jag brukar tycka att jätteprojekt är jobbiga... Men så har jag känt de tidigare åren med, så inget nytt under solen. Egentligen.
Fast lite smått har fått mig att se livet lite ljusare.
Som semlan efter onsdagens (7/2) inför-muntliga-tentan-diskussion med Maria, Maria, Karolin, Sofia och Cissi. Hela tanken om att äta semlor väcktes, och därmed suget, när någon (kommer inte ihåg vem, och det är för övrigt rätt ointressant!) tala om för resten av gruppen att det var Fettisdagen i tisdags och hon mer eller mindre frossat i semlor. Hursomhaver väckte hela den diskussionen som följde ett ofantligt sug efter semlor, ett sug jag inte kunde stå emot, när jag kom hem. Och besökte därför mitt lokala konditori. Och jag måste erkänna, det var ta mig tusan värt att stoppa i sig de där miljontals kalorier som en semla innehåller. Ofantligt gott!
(Tentan som vi diskuterade gick för övrigt bra, snackade som vanligt en hel del. Försökte vara agendasättande och tyckte själv att jag hade bättre modell och litteraturkoppling. Förhoppningsvis får jag inte höra nåt om min prestation, vilket i detta fall är något bra, det innebär att jag (minst) är godkänd. Firade med att köpa ut mina nya glasögon (dyra, men värda varenda krona!) och en himla nice, väldigt soft T-sha från butiken. Officellt borde jag strypa konsumtionen nu, min ekonomi klarar inte av mycket mer, känns det som....)
När jag tänker på det har faktiskt veckan handlar rätt mycket om frossande i kakor.
Tisdagen (6/2) hade nämligen ett liknande tema. Tisdagar är förnärvarande min ultimata TV-dag, eftersom kanal 5 visar Gossip Girl (andra avsnittet var minst lika bra som första, även om musiken inte var lika vasst! Fast Nate, jag säger bara Nate! Huvaligen. Och Kristen Bell som Gossip Girl, jag ryyyser av hennes röst. XOXO. Jag skrattar, jag känner "åhh, jag måste se mer", jag är helt inne i det!), I huvudet på Gynning (som tappat väldigt mycket sen första avsnittet, vilket är lite trist. Det hade ju sån potential) och Brothers & Sisters (ännu en serie som får mig att skratta, att nästan gråta och bara vill se mer av! I tisdags satt jag seriöst och applådera ala Oprah åt vissa scener... Iofs körde jag samma stil under GG också) på raken.... Visserligen numera med någon halvt-ointressant sitcom mellan Gynning och B&S, men endå. Hursomhaver, nu i tisdags lyckades kränga ett helt paket av Ica's chocolatechip cookie-kloner och gott äppel-te. En himla bra kombo just där och just då (den känns fortfarande grymt klockren!), iallafall när jag tänker bort "planen" att vara superslimmad och fit och allmänt bejbig inför helgens Göteborgsresa. Planen är ju visserligen att inte hångla den här gången (har fått värsta AIDS-nojjan. Hörde nyligen att AIDS sprids som en löpeld just nu, och det skrämmer mig så sjukt mycket! Så officellt är 2008 ett år i celibat! Mer eller mindre totalt celibat!), så att "planen" tänks bort är helt okej i min bok!
Egentligen var idag (7/2) inte mycket bättre.
Var nämligen på bio tillsammans med systern och Jenny. Såg I am Legend, och jag håller med systern, en film som får en att hoppa till, bli rädd och samtidigt lyckas beröra en så man nästan sitter och gråter måste vara en bra film (även som slutscenen kändes väldigt tramsig och "hej, rädda världen!"). Och precis som de tidigare besöken på bion här i stan var vi typ ensamma i biosalongen. Vilket faktisk är lite trist, för biografen i Landskrona är faktiskt riktigt trevlig, den har liksom potential, men folk i den här stan verkar inte fatta det (eller så besöker jag den vid "fel" tidpunkter). Hursomhaver, socker-Cola, Dumle-kolor och Geisha är helt fantastiska biosnacks, men planen om den superslimmade Edwin känns som ett minne blott, iaf i mitt huvud!
Fast jag måste erkänna att jag blir ledsen när jag ser att mäniskor i min närhet mår riktigt dåligt och att folk inte verkar förstå hur mycket de påverkar det här. Sen känner jag mig så otroligt dum när jag inte vet hur jag ska reagera (men trots det, jag hoppas du vet att jag bryr mig om dig, och vill att du ska bli glad och dig själv igen!)
Looks good! Many thanks, Thanks much!