Just nu råder det panik i garderoben!
Var och tvättade tillsammans med föräldrarna i fredags (fadern är ju "handikappad" för tillfället, i dubbelbemärkelse), mest för av mina eatt vara snäll och tog även chansen att slänga in lite gna grejer. Mest träningsgrejer som jag inte bryr mig så mycket om, men även en av mina absoluta favorit t-shor. Min vita U-ringade t-sha från Resteröd.
För trots att jag var väldigt noga med att inte blanda "sånt som är okej om det missfärgas" (läs: träningrejerna) med "sånt som inte är det" (läs: Resteröds t-shan) så lyckades endå pappas röda cykel-tröja nästla sig in bland det som skulle skyddas. Och surprise, surprise, min vita t-sha är numera rosa (trots ett tapper försök att bleka den av min kära mor. Uppskattar försöker, verkligen, och kalla mig gärna fånig och snobbig här, men jag vill ha mina vita t-shor vita, inte blekt rosa!).
Problemet är dock som följer, att jag inte lyckats hitta motsvarande t-sha att ersätta den gamla med (inte i min storlek iaf!), och det är det som gör mig lite smått tjurig. Okej, jag inser hur mycket i-landsproblem det här är, men still, jag irriterar mig på att jag inte har kvar en av mina favvo-t-shor!
Fast jag tror att min närvaro hos föräldrarna uppskattades, trots att jag tjurade hårt över mina numera rosa t-shor (tjurar bevisligen fortfarande!). Bestämde mig nämligen för att baka en kladdkaka till min kära far. Min special-variant (eller snarare Toves special-variant, eftersom det var hon som insprirerade till den!) med Snickers. Och den verkade gå hem iaf. Och förhoppningsvis hade den önskad läkande effekt på faderns högerhand...
Annars har veckans avslut varit helt okej. Eller det började bra iaf.
Faktiskt riktigt trevligt i torsdags (24/4) iaf, då jag lyckades övertala systern att följa med ut och ta en öl/ett glas vitt på Speaker's (då vissa andra ställen valdes bort på grund av att det var "för ungdomligt". Skyller på alla kidz som ska ta studenten) på kvällen. Och lyckades dessutom bli bjuden på systerns supermumsiga apelsin-och-senaps-kyckling med palsternacksmos! Sjukt gott må jag säga. Och som vanligt var det himla soft att ta en öl och snacka strunt med systern. Kändes att det en sådan grej jag behövde just där och just då, var lite bummed down efter att betalat tillbaka ett rätt saftigt återbetalningskrav från CSN... Hursomhaver, bokade in en kolla-slott-i-Kalmar-tripp och ett eventuellt löfte om att få riva verktygsbodar-isch på hennes koloni, så fort hon hittar en passande till passande pris! Mycket bra!
Fortsatte på fredags (25/4) förmiddag med fix med kandidat-uppsatsen. Aina (som nyligen gjort sin doku-såpa-debut via "Frusna Män"-såpan på femman! Så sjukt coolt) och jag satt och fixade med intervjuguider till uppsatsen, men allt liksom kulminerade i vad som bäst kunde beskrivas som en skrattfest. Personligen skyller jag på en koffein-överdos från min sida, men det var iaf sjukt nice att bara få lov att garva loss, helt utan anledning!
Tyvärr gick väl luften ur mig lite grann efter tvätt-katastrofen, och resterande del av helgen har väl inte varit så guld och gröna skogar som den började som. Men just nu känns det bara meningslöst att hänga upp sig på det.
Fast en Lund-Malmö-tripp och jobb igår gjorde inte mycket för att bättra på humöret förutom för stunden (och då snackar jag främst jobbet!), men som sagt, onödigt att deppa ihop för en t-sha... Ska försöka utnyttja mina kontakter och hitta mig en ersättare. För Resteröds kan ju sluta tillverka dem?
Vårsolen fortsätter lysa med sin närvaro. Underbart!
Och aktiviteterna har varit därefter.
Har med andra ord börjat dagarna med att njuta av morgonsolen, med en kaffe i handen från (iofs rätt äckligt kaffe, de är inte kaffesnobbar på skolan, men med mjölk och socker funkar det!) och näsan riktad mot solen. Livet kunde minst sagt vara sämre!
Fast kaffedrickandet har haft sina konsekvenser. Tog mitt morgonkaffe ensam i onsdags (23/4). Och det var antagligen lite "chockerande". Tydligen verkar folk (eller iaf en person) att Suzana eller Aina (tog aldrig reda på vem av dem det är, men jag tror det är Suzy) och jag är mer än bara "uppsatskompisar". För tydligen ger vi ut de vibbarna tillsammans. Eller så rekade killen som frågade läget om hur det stod till med mina uppsatsflickors singelstatus!
Annars har det blivt rätt mycket häng nere i Norra Hamnen.
Mest för att jag gillar Norra Hamnen, gillar att det ligger typ precis vid centrala Helsingborg och gillar att kunna sitta och kolla på båtarna som guppar runt, och en grymma potentialen för people-watching som stället ger.
Hursomhaver. Käkade nämligen lunch där nere i onsdags (efter att ha gett upp uppsatsskrivande, och efter en kort spana-efter-shopping-möjligheter-på-stan-runda. La undan ett par flipflops till i sommar. Rätt oproduktivt!). Köpte mig en Sprite och en Chevre & Fikonmarmeladsmacka på Espresso, och tänkte läsa lite metod. Trodde jag. För igen, precis som i måndags, tröttnade ajg på att läsa efter 10 minuter och la ner böckerna för att tjuvlysssna på folk runt omkring. Tyvärr var inte omgivningarna lika spännande som i måndags. De brattiga killarna och deras trophy-tjejer talade för tyst för att höra vad de talade om. Sen verkade de vara rätt oinspirerande människor överlag, så det var väl för det bästa...
I övrigt är rätt mycket som det brukar för min del.
Uppsatsen går framåt, vi får antagligen våra intervjuer under nästa eller nästnästa vecka vilket känns sjukt nice.
Fast jag tror att våren börjar påverka min hjärna lite mer än vad jag önskar. Mina blonde-moments (no offense till the blonde people!) börjar dyka upp allt oftare. Idag uppstod det två gånger inom en timme.
Hade tänkt att ta en kaffe nere på nya-gamla kaffestället på Rådhustorget. Först blonde-momentet uppstod på väg mot bankomaten då jag inser att jag inte har plånboken med mig, och då blir det rätt svårt att plocka ut pengar. Andra uppstod bara några minuter senare när jag insåg att glömt min anteckningspenna till det pluggande jag tänkte göra i samband med att jag skulle ta min kaffe. Bravo Edwin! Sen var jag dessutom värsta nonchalanta kunden på kaffestället, som snackade i telefon HELA tiden medan jag gjorde min beställning, vilket jag iofs bad om ursäkt för när jag lagt på luren...
För övrigt var kaffet inte mycket att hurra för, men stället har väl någon sorts potential, någonstans.
Fast jag skulle önska att det var mer folk i rörelse i den här stan, potentialen att titta på folk är ju under all kritik. Kom igen människor, gå ut! Solen skiner, det är vår. Typ....
Annars handlar väl veckans största nyhet om min papps!
Han opererade handen i veckan, efter han klämt den i sin cykel i måndags, efter att ha blivit slagen i huvudet med en krycka. Kan säga att jag blev skitförbannad när jag hörde vad som hänt. För tydligen är det enligt vissa respektlösa idioter i den här stan okej att slå en 60-årig gubbe i huvudet, bara för att han säger till att man ska plocka upp efter sin jävla jycke (personligen tycker jag att sånt skulle vara allmänt vett, har du hund ser du till att "plocka upp" efter den! Punkt slut!).
Så nu går min kära far runt med en skruv i höger hand och just nu inlndad i bandage. Stackars papps som inte kan cykla på flera veckor nu. Och jo, jag var faktiskt riktigt orolig för honom medan han var och operarades. Målade upp värsta bilden i huvudet om att allt gått fel, och doktor skulle ringa med dåliga nyheter. Men tacka gudarna så slapp vi det samtalet!
Inser nu hur förvirrat det här inlägget har blivit, men va fan. Det är smällar man får ta. Det är ju vår i luften!
Idag kom officellt våren till Skåne!
Strålande solsken från en klarblå himmel, knappt någon vind (sjukt ovanligt för Landskrona/Helsingborg), lagom varmt för att vara april... Alltså en sjukt nice dag!
Hur spenderades dagen då?
Började med en morgonpromenad. Är rätt duktig med dem nu för tiden, började med dem när jag kom hem från New York och har varit ute i stort sett dagligen sedan dess... Går upp lite innan sju, och mellan sju och halv åtta-isch promenerar jag en numera standardrunda. Och när jag kommer hem tar jag en dusch och äter frukost. Och det är himla nice faktiskt, får så mycket massor av energi och blir mycket piggare än om jag skulle sova den där extra halvtimme. Eller det känns så iaf.
Förmiddagen spenderades på skolan med forsatt meck med uppsatsen. Det råder fortfarande viss förvirring kring vad vi egentligen vill göra, och efter att ha bett handledarna om hjälp känns det inte som förvirringen minskat, utan snarare tvärtom. Tyvärr! Men en diskussion angeående det imorgon borde reda upp ett par problem, hoppas jag. Känner mig väldigt stressad över att våra intervjuer inte är bokade än och jag vet inte riktigt om vi kommer få ihop uppsatsen i tid. Fast kanske målar jag bara fan på väggen. Får hoppas det!
Annars har dagen varit rätt oproduktiv.
Suzana och jag käkade lunch ute i solen, vilken sen ledde till att vi fastnade där på vår bänk och satt och lyssande på musik istället, snackade om livet och tog det bara chill. Himla skönt, men kanske inte det bästa med tanke på utgångsläget. Men men.
Tog mig sen hem, tränade och sprang, och efter ett snabbt wardrobe-change (looken kändes fel för aktiviteten på nåt sätt. Så det blev ändring från armybyxor, kofta och t-shirt till jeans, converse, rosa hood och t-shia) tog jag mig spontant tillbaka till Helsingborg (hade egentligen tänkt gå ner i stan och ta en kaffe, men när jag såg bussen bytte jag plan!), med väskan laddad med metodböcker för att styra klart den delen av uppsatsen. Fast det gick sådär bra. Visserligen köpte jag mig en sojalatte och sätte mig nere i Norra Hamnen och bläddrade lite i böckerna, strök under vissa passager och lyssnade på musik samtidigt som jag tjuvlyssnade på ett tjejgäng som vill spela kubb och röka vattenpipa om det var fint väder i helgen, trots att de var bjuda på fest. När jag insåg att jag var mer intresserad av att lyssna på tjejerna än att plugga, packade jag ner böckerna och började läsa King istället (som i dagens nummer visade väldigt skumt "för korta byxor"-mode. Jag menar, på den stil-okänslige standard-killen kan det bli så fel, så fel!)...
Mötte sen upp Daniel, för första gången på hur länge som helst, och tog oss tillbaka till Norra Hamnen och tog ett par glas vin på dunkers uteserving och bara njöt av kvällsolen och snackade och livet, om min New York-tripp, om lite sommmar-planer och Pride-planer och saker och ting överlag. En väldigt skön aktivitet, i väldigt gott sällskap på en väldigt skön plats. Var precis som jag hade önskat mig när jag messade honom på väg in mot Helsingborg.
Och det är lite så jag tycker att soliga vårdagar ska spenderas. Spontant, i goda vänners lag.
Vore sjukt dumt att beklaga sig just nu!
En vecka utan blogg inlägg... en vecka utan ankedoter att dela med sig?
Snarare tvärt om, har nästan haft för fullt upp för att orka sätta mig och skriva.
Började redan förra lördagen (12/4) då jag effektivt fick en shoppingrunda i Malmö förstörd, i första butiken.
Har typ sen förra sommaren varit på jakt efter ett par snyggt sittande chinos, som är lite smala i passformen. Efter en misslyckad räder i Helsingborg (för gubbigt, för skum passform, för dressat, helt fel, helt enkelt) och i Landskrona (fel passform, inget utbud) drog jag mig till alltstå till Malmö. Tänkte "eftersom det varit kasst utbud så här långt, bör jag lägga hela dagen på att leta". Men tji fick jag.
För vad hittar jag inte, i första butiken jag gick in i (Stuk), om inte ett par chinos som är precis sådana jag letat efter. Sitter snyggt, snygg färg, snygg passform och till ett vettigt pris. Slog helt klart till. Och tackade ödmjukast butikspersonalen för att de "förstört min inplanerade heldagsshopping" varvid vi tillsammans skrattade och tyckte att en kaffe på stan var en utmärkt alternativ aktivitet.
Nu blev det visserligen inte så. istället kollade jag i lite andra butiker (är på jakt efter en långärmad, vit t-shirt eftersom den jag brukade använda numer har en lätt rosa nyans, efter en misslyckad tvättning kombinerad med mina röda lindor! Bravo Edwin) och hälsade på Suzana innan jag bestämde mig för att röra mig hemåt.
Annars har veckan mest handlat om kandidatuppsatsen.
Och just nu känns det som den pendlar mellan hopp och förtvivlan och förvirring. Det verkar inte som om det vi vill göra, riktigt har kommit till rätta hos företaget vi ska göra vår fallstudie om. Fast vi ska antagligen presentera en idé på måndag, en idé som visar vad VI vill göra, vad Vi vill skriva. Och det blir nog bäst så, iaf om man ska tro tipsen vi har fått av våra handledare på skolan...
Veckan har också varit intesiv rent jobbmässigt.
Känns nästan som jag jobbar hela tiden, vilket visserligen är rätt bra. För att de reder ju ut de hålen som New York-resan gjorde i ekonomin (fast resan var defintivt värd det!), men nu börjar det kännas som om jag börjar "breda" ut mig lite för mycket för mitt eget bästa. Det känns liksom som hela livet cirkulerar kring tre saker just nu. Jobbet - skolan - träningen, och det känns liksom som det behövs lite mer ren socialisering. Känner mig liksom lite ensam på jobbet.... Och dygnspasset börjar kännas allt tyngre och tyngre... Även om Fredde är kul att jobba med just nu, och jag får engergi av hans glada energi...
Så jag ska inte klaga, för jag har ju själv valt att jobba så mycket som jag gör, och det ger ju sina fördelar senare. I form av pengar på kontot som ger mig möjligheter för äventyr (eller att klara mig utan stöd från CSN!).
Fast träningen går bra!
Tävlade förresten i Ängelholm i helgen (19/4). Gjorde väl bra ifrån mig, trots att jag kände att min kondition inte är så bra som den borde (krokna rätt hårt i tredje ronden) Fast tävlingen gick bra trots det, och resulterade i ett silver. Men finalmatchen var sjukt kul. Mötte Totto, en legend inom kickboxning (flerfaldig svensk mästare, fd världsmästare osv) som folk brukar ha en massa respekt för, och låter honom "göra sin grej". Men inte jag, visst jag har respekt för att hans meriter är grymma, men inte låter jag honom köra över mig för det, för jag krigar och försöker pressa, och gjorde tydligen en jävla prestation i lördags, iaf om man ska tro mina coacher/klubbkompisar och andra som var där och kollade. Och det är väl därför jag håller på att tävla, för jag tycker det är kul att kämpa och så länge jag presterar mitt bästa så är jag nöjd! Nu ska jag bara putsa till konditionen fram till SM om en månad.
Fast nu känner jag bara att jag borde sova.
Kombinationen tävling - dygnsjobb - träning tar på krafterna. Och då spelar det mindre roll hur mycket bra musik man poppar, eller hur mycket glass man trycker i sig. Fast det hjälper för humöret (även om jag såhär i efterhand kan känna att frågan "hur lång tid tar det för glass att smälta? Hinner jag cykla hem?" till föräldrarna innan jag åkte hem ikväll var rätt larvig. Men det är väl sån jag är!), det hjälper en hel del! Och det gillar vi!
Egentligen finns det inte så mycket att orda om veckan
Egentligen finns det inte så mycket att orda om veckan, då det känns som veckans höjdpunkt typ har varit att jag insåg att jag är rätt mycket kung på köttbullar (som jag lagade i tisdags), men jag lovar att jag ska försöka.
Kandidatuppsatsen går så sakteliga framåt.
Iofs har ett par viktiga steg tagits i den. Att det är en fallstudie är definerat (skönt att slippa fundera över generaliserbarheten!) och vilka vi ska få intervjua verkar också vara spikat, men det är snarare en fråga om när vi ska få göra det. Skrivandet går lite so-so. Jag har mest suttit och pillat med inledning, syfte och problemdiskussionen so far, och gruppen verkar vara nöjd. Nästan lite för nöjda om jag ska vara helt ärlig. Jag får bara en massa "åh vad du är ambitiös och duktig och produktiv"-komplimanger hela tiden. Visserligen inget fel i det, men lite mer kritiskt läsande skulle jag uppskatta ännu mer.
Fast det känns ändå på nåt sätt som om det kommer bli en vettig uppsats! Vilket egentligen är prio ett...
Annars har jag köpt mig en ny dator.
Den är inte särskilt snygg, riktigt ful om jag får säga det helt ärligt (tacka gudarna för att den står UNDER datorbordet så man slipper se eländet!) förutom min sjukt slicka platta skärm (which I love), mina högtalar behöver antagligen en subwoofer eller en förstärkare eller nåt för att funka, men den är helt okej. Mycket hårddisk passar den pack-råtte-mentalitet jag har lagt till med. Mycket plats för film, musik och bilder. I like, I like.
Sen har jag äntligen installerat min iPod också (som jag köpte i New York). Har visserligen inte fört över någon musik än, men det känns liksom som det bara är en tidsfråga. Måste bara få tillgång till rätt låtar. Första iPod:andet kan ju inte vara vilken skitmusik som helst ju (vilket jag insett att jag har MASSOR av på datorn!). Men kommmer, det är sånt som känns som lyxproblem i sammanhanget.
På tal om musik förresten, No Air ger mig fortfarande sjukt mycket New York-vibbar (Gustav, tack för upplevelsen. Tack för låten!), så fort den går igång på mp3-spelaren har jag sjukt svårt att hålla "åh, jag vill tillbaka"-känslan borta och ögonen börjar seriöst att tåras, och på nåt sätt målar min fantasi upp värsta New York-landskapet på näthinnan. Jag är ta mig tusan hooked. Ge mig lite New York-metadon, bums (eller låt mig åka tillbaka!)!
Och på tal om New York förresten.
Satt och pluggade lite i torsdags, och runt 12-isch tänkte jag "shit, en sojalatte skulle vara nice" (sojalatte från Starbucks var the shit för Gustav och mig under New York-trippen!). Drog ner till Espresso House i Norra Hamnen för jag vet att de har sådana. Fast där slutade likheterna. Kaffen kändes sådär, och jag längtade bara tillbaka till den där superspeciella första sippen på min allra första sojalatte på Starbucks, i hörnet Barclay & Broadway, efter att ha varit nere i Battery Park och kollat in Frihetsgudinnan. Massiv New York-abstinens med andra ord. Summa sumrum. Espresso Houses sojalatte har inget att sätta emot Starbucks. Espresso House är inget Starbucks över huvudtaget, hur mycket de än vill försöka! Förresten ärinte ens Starbucks på Heathrow eller på Kastrup är något Starbucks. Starbucks ska vara New York om man frågar mig!. Saknar inte kaffet som kaffe iofs, men Cinnamon Swirl, Chocolate Chip Banana Loaf, det saknar kakmonstret!
Annars har som sagt veckans defining moments lyst med sin frånvaro.
Jobbade iofs i torsdags, men det var så mycket tråkigt att det enda bra som kom som resultat var en snuskig god kladdkaka med Snickers-bitar i (som numera ligger i min mage, och känns sådär nytttig!) och en trevligt samtal med Jonas som fick mig att dra lite extra på smilbanden.
Så annars finns det inte så mycket kul att orda om.
En vecka i studiernas tecken...
New York vistelsens börjar allt mer bli en fint minne och vardagen börjar ta sig form igen. Fast det är rätt kul att New York gör sig påmind hela tiden. Vissa låtar som Jordin Sparks "No Air" eller Keyshia Cole's "Falling Out" gör att det flashar upp minnen. Småsaker som de spontandansande barnen i East Village (som fick mig att säga "åh jag vill också ha ett rap-entourage och spontandansa på gatan"), den sköna killen som satt och spontandansade på sin plats på tunnelbanan, promenaderna genom Central Park, spanet på jogggare runt Jackie O Reservoir och massor av sådana där smågrejer som bara är sådana personliga minnen och upplevelser. Jag är så sjukt glad över att jag tog chansen och nu har jag upplevelser för livet med mig.
Har även fått agera "New York"-expert för kompisar som planerar att plugga i New York i höst, något som jag gärna gör (och tanken om ett andra besök i stan redan i höst/vinter känns inte allt för otroligt. Har ju redan halvlovat Suz att hälsa på henne!).
Dessutom kom min väska hem i torsdags, och den kom hem till lägenheten i fredags!
Fatta vad skönt det var! Så nu äntligen har jag garderoben full (efter att ha tvättat på jobbet i lördags), och har äntligen tillgång till grejer som mina löparskor, alla mina sladdar och så vidare. Känns jävlligt skönt må jag säga.
Och jag har redan hunnit komma ut på min första joggingtur,i lördags (5/4), vilket visserligen gick sådär. Den som sa att kondition var en färskvara visste verkligen vad han snackade om!
Annars har veckan allra mest handlat om skolan faktiskt. Kandidatuppsatskursen har börjat med allt vad handledning och saker som ska ordnas och fixas och planeras heter. Och trots att Eksell (en av våra två handledare) halvsågade vår inte-fullt-så-genomtänka-uppsatsplan i fredags (4/4), känns det rätt lovande. Speciellt eftersom Jonas verkar lova mig mer information än vad vi egentligen kommer behöva, och kontakter med andra grupper inom hans företag. Så vår CRM-uppsats om event marknadsföring på Astra Tech kommer bli lovande. Eller så är iallfall vibben alla i uppsatsgruppen har.
Och helgen har gått i samma banor, alltså uppsatsfixande.
Satt halva lördagskvällen (iofs inte effektiv tid hela tiden och på jobbet dessutom) och skrev ihop en preliminärt syfte och lite mål och lite tidsplan och grejer som jag lovat Jonas. Blev väl rätt okej, men det känns som det behöver en extra genomläsing innan det skickas in. Frossade även i frusna blåbär och hallon och kollade på Transformers på jobbet, vilket faktiskt var rätt trevligt, även om jag faktiskt hade önskat mig lite mer sociala aktiviteter... Hallonen och blåbären är en del i min "nya" nyttighets-fixa idé. Har nämligen bestämt mig för att börja med morgonpromenader varje morgon. Minst 30 minuters promenad innan frukost varje vardagsmorgon. Känns som det är kommer gå bra. Har redan varit ute i torsdags (då jag tog beslutet) och i fredags.
Fast idag söndag (6/4) har det varit en chill dag.
Har lyckats dra på mig en monster förkylning, som gjort att jag snörvlar och näsan rinner hela tiden. Mindre kul, men det har liksom inte hindrat mig från att vara aktiv.
Drog ner till Malmö gör att hjälpa systern och Kim att coacha på Kickboxnings-DM hos Enighet. Tävlingen var visserligen sådär spännade. Matcherna höll väl ingen superkvalitet, ingen verkade superpepp och jag blev bombarderad av frågor om varför jag inte var med och tävlade (New York var den orsak jag gav!). Men Kim gjorde en superbra debutmatch, som han tyvärr förlorade på grund av brist på erfarenhet (några matcher till, lite mer mod hos Kim, då kommer han bli svår att stoppa!) och för Katarina gick det inte mycket bättre. Och jag som coach var inte helt hundra, kan jag själv känna...
Men trots idoga förluster blev dagen rätt trevlig.
Efter tävlingen åkte nämligen jag och Katarina till IKEA i Malmö, där hon köpte en symaskin och lite tavelramar och jag köpte lunchlådor och kakformar (vill kunna baka kladdkaka här hemma med!). Fast det var inte det som gjorde besöket trevligt, utan snarare Kattas och mitt tramseri om att inte få köra på folk, mina ryck-i-Kattas-tröja-för-att-påvisa-att-jag-är-hungrig. Ibland är det riktigt kul att vara sådär oseriös och tramsig.
Och mat fick jag, kotletter med ratatoiulle och bea-sås och pommes. Sjukt gott, speciellt med IKEA Cola och en Twix, och den hungriga femåringen som ryckt systern i tröjan var som bortblåst, även om han fick sitt igen när vi avslutade besöket på IKEA med att köpa mjukglass. En väldigt enkel aktivitet som i sin enkelhet blir himla trevlig!
Och efter ett rätt soft träningspass (körde hopprep och sen mitsar med Jenny), känns det rätt nice att lägga den här veckan till handlingarna.
Men i London började på problemen!
Fram till London flöt det visserligen på bra, även om tanterna på incheckningen på JFK var sura och otrevliga, de visade samma filmer på planet hem och maten på planet inte var lika roligt som på resan till New York, hade jag inget att klaga över.
Men i London började på problemen!
Först fick jag reda på att det var typ bagagekaos på terminalen, och mitt flyg mot Köpenhamn hade ställts in. Men tack och lov lyckades en mycket trevlig flygplatsdam boka om min biljett till ett senare flyg, visserligen skulle jag bli fyra timmar försenad vilket kändes sådär kul (hade knappt kunnat sova på planet till London och var så sjukt trött att jag mådde fysiskt illa), och dessutom skulle mina väska allra mest troligen inte komma till Köpenhamn samtidigt som jag. Inte det man ville höra liksom.
Att sen Heathrow är en sjukt tråkig flygplats när man mår illa, är trött och bara vill hem gjorde inte saken bättre. Att sen jag insåg att jag redan innan jag checkat in var inne på min 24 timme sedan jag vaknade i New York morgonen på min resdag, gjorde mig inte mycket lyckligare.
Men själva flygandet gick iaf bra. Trots att snåljåparna på SAS tvingar alla betala för sig på flyget, där BA och AA bjuder både på mat och dryck (fick iofs en voucher på flygplatsen för mat på flygplatsen, men endå!)
Och jo, det fan jag målade på väggen blev sant.
Väskan dök aldrig upp i Köpenhamn och jag blev inte direkt mer positiv när pappa fäller kommentaren hemma hos föräldrarna (där jag hamnade när jag väl kommit hem) att "den kanske aldrig dyker upp" kändes inte direkt hoppingivande. Fast jag försöker hålla mig positiv, mest för att i stort sett ALLA kläder jag normalt använder just nu ligger i min resväska någonstans mellan London och Köpenhamn, typ.
Dessutom blev saker ännu sämre när jag kom hem till lägenheten.
Då började nämligen min stationära dator totalstrejka, och enligt min kära far (som jag självklart, i mitt nuvarande jag-har-knappt-sovit-och-är-sjukt-överkänslig-just-nu började bråka med) är den enda utvägen att köpa en helt ny dator. Känns som en sådär kul utgift just nu (känner mig lagom pank efter New York liksom!). Fast jag får försöka fokusera på det positiva och de minnen jag fått av resan, och försöka glömma allt meck med väskan och hemresan... Det ska gå vägen!
New York äventyren fortsatte...
New York äventyren fortsatte även om de konstanta blogginläggen inte gjorde det...
Tisdagen (25/3) spenderades Downtown, eller till och med utanför Manhattan. Gustav och jag tog oss nämligen ända ner till Brooklyn och kollade in Brooklyn Heights (ett Manhattan i miniformat, utanför Manhattan), på boardwalken och kollade in Manhattans skyline för att sedan ta oss in till det mer "genuina" Brooklyn. Och vilken skillnad det var. Om Brooklyn Heights var ett rätt posh, övre medelklass område hade verkliga Brooklyn mycket mer attityd. Fast det var kul att se den sidan av New York med, den inte fullt så glamourösa!w
Tog sedan subwayen till Meatpacking District och promenerade runt bland de gamla köttfabrikerna och kollade in lite lyxiga butiker. Fast Meatpacking är tydligen inte lika hippt som det en gång var, men kontrasten mellan vissa kvarter som verkligen stank av kött och de hippa restauranger och high-fashion-butiker (var bland annat inne på Jeffrys, en riktigt nice butik med MASSOR av designer märken, som tyvärr inte riktigt matchade någon av våra plånböcker!).
Efter en fika på Starbucks (en Grande Soya Latte som vanligt!) tog vi oss in till Soho för ännu mer butiksspaning. Höll oss visserligen igen till de mer exklusiva märken, som Marc Jacobs, Prada, Paul Smith för att nämna några. Igen, inte riktigt min plånbok (även om det till slut blev en grå, stickad tröja från Hilfiger Demin) men det var kul att drömma lite. Och Soho var ett riktigt schysst område, även om det bohemiska det blivit känt för har fått ge vika för mer exklusivt leverne...
Avslutade hänget i Soho med äta mac-and-cheese på superschyssta hotellet Soho Grand (egentligen lite utanför prisklassen det med, men det är väl aldrig fel att lyxa till saker och ting ibland!) och låtsades vara businessmän, men vår bluff gick nog inte igenom, vi skrattade för mycket!
Avslutade kvällen med lite fest i lägenheten. Det var Gustav och jag tillsammans med Paulina, Carlos och Louise (som alla pluggade på Berkeley College). Drack lite vin, snackade om högt och lågt och hamnade sen i baren mitt-emot. Där stötte vi på en skitskön glidare vid namn Barry,en äldre herre som var sjuukt lik skådisen Gary Busey. Efter att ha snackat in sig hos honom (minns inte vem som snackade) började han bjuda på Cosmos för att han tydligen "fyllde år". Fast det bästa var att Barry försökte ta en springnota, och låta oss betala våra bjuddrinkar, men tji fick han. Otroligt skön New York-typ det där! I det stora hela, en mycket skön fest...
Fast konsekvenserna kändes av på onsdagen (26/3).
Men det hindrade inte mig för att ännu en vända på stan, trots att det soliga vårvädret för dagen var utbytt mot mulet väder, fast den här gången solo, eftersom Gustav var för bakis. Tog subwayen ner till Times Square, men insåg snabbt mitt misstag. För visst, Times Sq fyller en turistfunktion, och det är sjukt känt, men just därför kryllar det av turister, överallt. Galet. Försökte istället hitta Abercrombie & Fitch-butiken på 5th Ave, men kom inte längre än till H&M innan jag insåg att det var lite för ljust ute för mina ögon (jo, det var tisdagen som gjorde sig påmind!), och köpte ett par nya solglasögon. Tog mig sen tillbaka, via bland annat Parsons School for Design (hej Project Runway!) till Times Sq och gjorde en avvikare till Broadway och strosade mellan alla teatrar (för att få lite inspiration, Gustav och jag hade nämligen snackat om att eventuellt se en show!), och det fanns mycket som verkade lovande.
Bestämde mig sen för att promenera hem. Vilket visade sig vara mindre genomtänkt än väntat. För man blir rätt trött av att promenera nästan 40 kvarter (samtidigt är det väldigt schysst att New York är så logiskt uppbyggt, iaf om man vet var man är och var man är på väg!). Men jag fick en rätt givande bild av hur mycket New York skiljer sig från kvarter från kvarter (eller iaf en djupare bild av det!).
Tog en kort avstickare till Columbus Circle, och kollade in butikerna i Times Warner Center, men insåg att det är svårt att shoppa när jag glömt plånboken hemma! Väl hemma, efter en promenad på kanske 2 timmar, däckade jag rätt hårt med värkande fötter.
På torsdagen (27/3) lämnade Gustav och jag New York helt och hållet.
För klockan 4 på morgonen satte vi oss på en fyra timmar lång Greyhoundbuss-resa mot Washington DC. Lite väl tidigt kanske, men tack och lov somnade vi både nästan direkt och vaknade upp framme i Washington.
Annars handlade dagen om turistande i huvudstaden. Efter frukost på Ollie's Trolly (ett rätt schysst 50-tals diner!) gjorde vi turistattraktionerna, som Washington Monument (obelisken), Smithsonian Air & Space Museum (kollade bara några utställningar, tog sen en kaffe på McDonald's), Lincoln Memorial, Capitol Hill, Vita Huset (vi såg det bara utifrån, tydligen behöver man tillåtelse från ambassaden för att få en visning inne på området!) och Arlington Cementary (en sjukt stor kyrkogård för personer som vara viktiga för USA. Såg bland annat JFK och Jackie O's grav). Och efter nästan 8 timmars turistande blir man sjukt trött i fötterna, och Edwin blir lite tjurig... Fast det löste vi med lite Kina-mat i Washingtons Chinatown.
Och efter maten och det politiska turistandet kände Gustav och jag att vi gjort tillräckligt av Washington, och ville hem till Manhattan, och lyckades nästla oss in på en tidigare buss.
Och den här gången var bussturen hem mer underhållande. För bakom oss i bussen satt värsta sköna ghettobruden (vi var typ de enda vita på bussen hem, bara det var en upplevelse!). Först klagade högt och ljudligt hon på allting från att bussen luktade "old ass", att det var Doritos på golvet och att pizzan hon köpte efter att ha övertalat busschaffisen att stanna var kass. Och tydligen var hon på probation för någon droggrej i South Carolina, och skulle träffa någon snubbe i New York som skulle skämma bort henne. Hysteriskt rolig kvinna!
Sen var hennes gäng sjukt roliga, alla var superghetto. Till och med den lilla söta tvååringen med jätteafro som väste fram ett "Don't look at me" när man kollade på honom, varvid hans storebror (?) säger "Don't be so gangsta". Sammantaget, väldigt underhållande!
Fredagen (28/3) handlade igen om häng på Manhattan. En väldigt chill dag.
Gustav tog mig och Paulina och fikade på Yaffa Cafe på St Marks Place. Ett skitskönt, superkitschigt flumcafé på Lower East Side, med väldigt goda mackor. Faktiskt ett rätt skönt avbrott från allt kommersiella Starbucksandet.
Promenerade sen en sväng på 5th Ave, och Gustav och jag besökte Abercrombie & Fitch-butiken. Där jag insåg att det var en jobbigare butik att vistas i än vad jag trodde. Jo, ryktet om de modellsnygga säljarna stämde, men den nersläckta miljön och den pulserande klubbmusiken kändes inte som någon rogivande shoppingupplevelse, utan var mest stressande (musiken i säg hade jag iofs inget emot, bara fel miljö liksom!). Fick iaf med mig en t-shirt från butiken.
Mötte sen upp Paulina på Times Sq för att besöka AMC-biografen för andra gången under veckan. Denna gång såg vi filmen 21, om black jack spelande MIT-studenter. Rätt okej film, även om det kändes som det var mer yta än innehåll och väldigt mycket Hollywood i filmen (det jag minns mest var iofs en assnygg grå Gucci-kostym, är lite sucker för lyx!). Efter filmen avslutade vi med vin och amerikansk pizza hemma på Upper West, väldigt skönt med en chill dag faktiskt.
Och på lördagen (29/3) fortsatte upptäcksfärden av Manhattan.
Tog subwayen till Wall Street (som var kavlugn denna lördag, inte så konstigt kanske?) och promenerade sen ner till South Sea Port och kollade in Brooklyn skyline (motsatt vy än den från The Heights!). Gjorde även ett besök i A&F-butiken där, som var mycket mindre hysterisk än den på 5th Ave, och köpte mig ännu en t-shirt och en grå hoodtröja. Och personalen var nästan snyggare i Sea Port. Fick speciellt upp ögonen för en blond säljare, som Gustav påpekade var sjukt lik mig (hej narcissist!), fast det är väl kanske det jag vill ha? En kopia av mig själv... Haha!
Mötte sen upp ännu fler av Gustavs internationella kursare, denna gång Julia från Korea och Paulina och Carlos, för att äta koreansk mat i Korea Town (var annars hittar man den bästa koreanska maten?) och det var sjukt gott. Extra kul var det också att Julia beställde allt på koreanska, men vad gör man inte för att få extra bra service? Hehe. Avslutade dagen med att bjuda in Carlos och Paulina för dricka drinkar hemma i lägenheten på Upper West Side. Det var egentligen tänkt att vi skulle till Avalon (en klubb som är inhyst i en kyrka!), men feststämningen infann sig riktigt aldrig, så det blev hemmakväll istället.
Söndagen (30/3) blev sen en aktiv dag.
Efter sjuka goda Blueberry & White Chocolate-scones tog Gustav och jag en promenad genom Central Park och mötte upp Paulina utanför Apple Store på 5th Ave. Väl där slog både jag och Paulina till på varsin IPod Nano (jag köpte en blå 8 Gb och Paulina en röd från Project Red-serien). Därefter skiljdes vi tillfälligt åt, Paulina gick hem till sig för att städa lägenheten medan Gustav och jag tog oss till Bloomingdales och shoppade underkläder. Det blev breifs för hela slanten, ett par Calvin Klein och två par 2xist. Sjukt snygga, och billiga. Dels eftersom de gav oss 11% internationell rabatt och dessutom var vissa av paren nersatta i pris. Mycket bra! Efter shoppingen promenerade Gustav och jag ner till Midtown, mötte upp Paulina och käkade väldigt god sushi i hennes lägenhet. En enrummare med "Carrie-garderober" och hur mycket potential som helst, som Paulina tyvärr inte utnyttjade.
Efter att ha hängt lite och kollat på slutet av Spindelmannen hemma hos Paulina tog Gustav och jag oss bort till Times Sq för att ta en Starbucks och sen röra oss mot Minskoff Theatre för att kolla på Disneymusikalen av Lejonkungen. Och herregud vilken upplevelse det var. Sjukt snygg musikal av typ den bästa Disneyfilmen ever, alla var jätteduktiga och hela scenografin var skitsnygg. Lyckades liksom fånga känslan från filmen med väldigt enkla medel, och det gillar vi! Satt med gåshud och nostalgiska glädjertårar mest hela föreställningen, så bra var det. Att sen den kvinnliga hyenan påminde i sitt sätt om ghettobruden på bussen från Washington gjorde bara showen roligare.
Mötte sen upp Dani på Starbucks på mittemot AMC-biografen och snackade lite med honom, även om både Gustav och jag var rätt speedade efter föreställningen (gick och nynnade på sångerna hela tiden). Gav Dani lite New York-tips och snackade lite allmänt om hur sjukt det egentligen var att träffas bara sådär, på Starbucks, på Times Sq, i New York. Av alla platser i världen.
Och måndagen (31/3) var min sista dag i New York. Och New York verkade känna av det, för det regnade HELA dagen!
Spenderade förmiddagen ensam eftersom Gustavs vårlov var över, och han var tvungen att vara i skolan. Så jag spenderade morgonen med att besöka posten för att köpa frimärken och skicka mina vykort (bättre sent än aldrig). Jagade sen runt halva 5th Ave på jakt efter ett par vita Converse i rätt storlek (tydligen är mans storleken 6,5 ovanlig...). Fast jag måste säga att personalen på Footlocker är sjukt hjälpsam, för även om de inte hade min storlek, så ska de ha cred för försöken att "lösa" sko-problemet med sulor och gud vet vad. Fast jag gillar det där, att vara hjälpsam som butikspersonal. Att de fatta det där med att vara service-minded. Trots det slutade det med att min säljare tipsade om en annan skoaffär (då min storlek typ bara fanns i Harlem!) där jag kunde hitta skorna, men avslutade med ett "Don't tell my manager"...
Så efter hennes tips köpte jag mina vita Converse i en helt annan butik, där iofs personalen inte var lika hjälpsam...
Mötte sen upp Gustav utanför hans skola och vi tog en indisk avskedslunch på Upper West Side. Hela dagen kändes väldigt konstig och det känns som jag kommer sakna New York, och Gustav sjukt mycket.
Men jag lovar, jag kommer tillbaka! Var så säker på det!