Egentligen finns det inte så mycket att orda om veckan
Egentligen finns det inte så mycket att orda om veckan, då det känns som veckans höjdpunkt typ har varit att jag insåg att jag är rätt mycket kung på köttbullar (som jag lagade i tisdags), men jag lovar att jag ska försöka.
Kandidatuppsatsen går så sakteliga framåt.
Iofs har ett par viktiga steg tagits i den. Att det är en fallstudie är definerat (skönt att slippa fundera över generaliserbarheten!) och vilka vi ska få intervjua verkar också vara spikat, men det är snarare en fråga om när vi ska få göra det. Skrivandet går lite so-so. Jag har mest suttit och pillat med inledning, syfte och problemdiskussionen so far, och gruppen verkar vara nöjd. Nästan lite för nöjda om jag ska vara helt ärlig. Jag får bara en massa "åh vad du är ambitiös och duktig och produktiv"-komplimanger hela tiden. Visserligen inget fel i det, men lite mer kritiskt läsande skulle jag uppskatta ännu mer.
Fast det känns ändå på nåt sätt som om det kommer bli en vettig uppsats! Vilket egentligen är prio ett...
Annars har jag köpt mig en ny dator.
Den är inte särskilt snygg, riktigt ful om jag får säga det helt ärligt (tacka gudarna för att den står UNDER datorbordet så man slipper se eländet!) förutom min sjukt slicka platta skärm (which I love), mina högtalar behöver antagligen en subwoofer eller en förstärkare eller nåt för att funka, men den är helt okej. Mycket hårddisk passar den pack-råtte-mentalitet jag har lagt till med. Mycket plats för film, musik och bilder. I like, I like.
Sen har jag äntligen installerat min iPod också (som jag köpte i New York). Har visserligen inte fört över någon musik än, men det känns liksom som det bara är en tidsfråga. Måste bara få tillgång till rätt låtar. Första iPod:andet kan ju inte vara vilken skitmusik som helst ju (vilket jag insett att jag har MASSOR av på datorn!). Men kommmer, det är sånt som känns som lyxproblem i sammanhanget.
På tal om musik förresten, No Air ger mig fortfarande sjukt mycket New York-vibbar (Gustav, tack för upplevelsen. Tack för låten!), så fort den går igång på mp3-spelaren har jag sjukt svårt att hålla "åh, jag vill tillbaka"-känslan borta och ögonen börjar seriöst att tåras, och på nåt sätt målar min fantasi upp värsta New York-landskapet på näthinnan. Jag är ta mig tusan hooked. Ge mig lite New York-metadon, bums (eller låt mig åka tillbaka!)!
Och på tal om New York förresten.
Satt och pluggade lite i torsdags, och runt 12-isch tänkte jag "shit, en sojalatte skulle vara nice" (sojalatte från Starbucks var the shit för Gustav och mig under New York-trippen!). Drog ner till Espresso House i Norra Hamnen för jag vet att de har sådana. Fast där slutade likheterna. Kaffen kändes sådär, och jag längtade bara tillbaka till den där superspeciella första sippen på min allra första sojalatte på Starbucks, i hörnet Barclay & Broadway, efter att ha varit nere i Battery Park och kollat in Frihetsgudinnan. Massiv New York-abstinens med andra ord. Summa sumrum. Espresso Houses sojalatte har inget att sätta emot Starbucks. Espresso House är inget Starbucks över huvudtaget, hur mycket de än vill försöka! Förresten ärinte ens Starbucks på Heathrow eller på Kastrup är något Starbucks. Starbucks ska vara New York om man frågar mig!. Saknar inte kaffet som kaffe iofs, men Cinnamon Swirl, Chocolate Chip Banana Loaf, det saknar kakmonstret!
Annars har som sagt veckans defining moments lyst med sin frånvaro.
Jobbade iofs i torsdags, men det var så mycket tråkigt att det enda bra som kom som resultat var en snuskig god kladdkaka med Snickers-bitar i (som numera ligger i min mage, och känns sådär nytttig!) och en trevligt samtal med Jonas som fick mig att dra lite extra på smilbanden.
Så annars finns det inte så mycket kul att orda om.