Så tack så jävla mycket för att ni pajjar min dag!
Thanks for nothing, verkligen thanks for nothing!
Vissa personer har tydligen förmågan att förstöra annars sjukt trevliga dagar! Case point idag!
Dagen hade varit helt till min belåtenhet.
Hade kommit ut och sprungit, solen sken från en i stort sett klarblå himmel, var ledig och det fanns inget alls att beklaga sig över. Hade även hunnit med ett biobesök (såg nya Hulken filmen här hemma i Landskrona, inte världens bästa film, men godtagbar underhållning i nästan två timmar. Och godkända prestationer från både Edward Norton och Liv Tyler som gjorde de kunde av ett sådär manus. Som sagt, ingen pärla, men klart värd att pengar på ett biobesök för!). Kort sagt, en såndär dag som jag mycket gärna skulle kunna leva rätt länge på, iallafall vad gäller att orka med att engagera mig för att skapa en bättre och mer rolig stämmning på jobbet, vilket i sin tur skulle göra det mer uthärdligt att jobba.
Dagen var till och med så bra att en rätt meningslöst möte på jobbet (iofs skedde detta innan biobesöket, som mest kändes som en krona på verket!) kändes uthärdligt och nästan givande...
Hursomhaver.
Bestämmer mig efter bion att ta och cykla en extra runda innan jag rörde mig hemåt, mest för att njuta lite av bra musik i kombination med bra väder. Och allt var frid och fröjd (trots att bakdäcket "slog" hela tiden, någon som enligt min så kallade far skulle gå över efter tag). Ända tills slangen i mitt bakdäck typ smäller och all luft går ut. Lite lätt irriterad plockar jag upp mobilen och ringer min far. Konversationen gick ungefär som följer (notera att jag var irriterad och lite chockad. det hör ju inte till vanligheterna att däcket smäller!):
Jag: "Bra lagning du gjorde... Bakdäcket på cykeln smällde precis" Pappa: "Jaha, var är du?" "Vid Västervång typ, är på väg hem... Bra att du dissar min lagning när din egen till och med var sämre!" "Kommer du över med cykeln" (Jag är nu mer irriterad än när däcket väl smällde, hade liksom allra helst önskat ett "hur mår du? Är allt bra?") "[tydlig suck]... Jag kommer, men jag har bättre saker för mig än och springa fram och tillbaka med en cykel med punka" och lägger på luren.
Det var väl där som jag kände att mitt goda humör bara försvann.
För jag fick känslan av det var vikitgare att fixa punkteringen än att jag var oskadd. Iofs jag ringde ju, så jag mådde ju bra, men jag skulle gärna önskat ett "hur mår du?" eller likande fras. Och sen var det sättet han sa det på, visst jag var märkbart irriterad, men sättet han sa det han sa kändes det som han mest ville provocera mig och spinna vidare på att redan var irriterad...
Tog mig sen hem för att lugna ner mig lite.Och det hjälpte väl lite.
Och efter en timme promenerade jag bort mot föräldrarna. Men då slog det mig att detta inte var första gången min så kallade far inte brydde sig. Kunde inte dra mig till minnes någon gång han varit uppmuntrande eller varit intresserad av vad som händer i mitt liv. Eller jo, de enda gångerna han har frågat var när jag stått med ytterkläder på mig på väg att gå, fast jag varit hemma ett bra tag. Och då bara kommit med en "Ska du till skolan imorgon?" eller "Ska du jobba?", vilket bara har känts nåt försök att kontrollera mig.
Och som när min väska försvann efter New York var det enda han sa till mig under hela bilresan mellan Malmö och Landskrona (och nu är jag allvarlig!) att "det fanns en chans att väskan var borta för alltid" och inte ens ett "välkommen hem" eller "har du haft det bra"...
Och självklart lade mamma sig i diskussionen utan att inte ha någonsomhelst koll över vad hela grejen handlade om, utan ansåg bara att jag skulle stanna och "kolla på TV för att det är en spännande match". Som om det var det jag behövde just där och just då... Vilken inte gjorde min irritation över hela situationen ännu större!
Och visst, jag är medveten om att detta är små saker som jag antagligen gör större än vad de egentligen är (speciellt mot mamma), men jag tycker det är väldigt intressant att efter 26 år, så verkar inte mina så kallade föräldrar ha någon aning om hur de ska agera mot mig när jag är irriterad och upprörd för att göra mig på bättre humör, utan bara agerar för att göra mig ännu mer irriterad.
Så tack så jävla mycket för att ni pajjar min dag!
Vissa personer har tydligen förmågan att förstöra annars sjukt trevliga dagar! Case point idag!
Dagen hade varit helt till min belåtenhet.
Hade kommit ut och sprungit, solen sken från en i stort sett klarblå himmel, var ledig och det fanns inget alls att beklaga sig över. Hade även hunnit med ett biobesök (såg nya Hulken filmen här hemma i Landskrona, inte världens bästa film, men godtagbar underhållning i nästan två timmar. Och godkända prestationer från både Edward Norton och Liv Tyler som gjorde de kunde av ett sådär manus. Som sagt, ingen pärla, men klart värd att pengar på ett biobesök för!). Kort sagt, en såndär dag som jag mycket gärna skulle kunna leva rätt länge på, iallafall vad gäller att orka med att engagera mig för att skapa en bättre och mer rolig stämmning på jobbet, vilket i sin tur skulle göra det mer uthärdligt att jobba.
Dagen var till och med så bra att en rätt meningslöst möte på jobbet (iofs skedde detta innan biobesöket, som mest kändes som en krona på verket!) kändes uthärdligt och nästan givande...
Hursomhaver.
Bestämmer mig efter bion att ta och cykla en extra runda innan jag rörde mig hemåt, mest för att njuta lite av bra musik i kombination med bra väder. Och allt var frid och fröjd (trots att bakdäcket "slog" hela tiden, någon som enligt min så kallade far skulle gå över efter tag). Ända tills slangen i mitt bakdäck typ smäller och all luft går ut. Lite lätt irriterad plockar jag upp mobilen och ringer min far. Konversationen gick ungefär som följer (notera att jag var irriterad och lite chockad. det hör ju inte till vanligheterna att däcket smäller!):
Jag: "Bra lagning du gjorde... Bakdäcket på cykeln smällde precis" Pappa: "Jaha, var är du?" "Vid Västervång typ, är på väg hem... Bra att du dissar min lagning när din egen till och med var sämre!" "Kommer du över med cykeln" (Jag är nu mer irriterad än när däcket väl smällde, hade liksom allra helst önskat ett "hur mår du? Är allt bra?") "[tydlig suck]... Jag kommer, men jag har bättre saker för mig än och springa fram och tillbaka med en cykel med punka" och lägger på luren.
Det var väl där som jag kände att mitt goda humör bara försvann.
För jag fick känslan av det var vikitgare att fixa punkteringen än att jag var oskadd. Iofs jag ringde ju, så jag mådde ju bra, men jag skulle gärna önskat ett "hur mår du?" eller likande fras. Och sen var det sättet han sa det på, visst jag var märkbart irriterad, men sättet han sa det han sa kändes det som han mest ville provocera mig och spinna vidare på att redan var irriterad...
Tog mig sen hem för att lugna ner mig lite.Och det hjälpte väl lite.
Och efter en timme promenerade jag bort mot föräldrarna. Men då slog det mig att detta inte var första gången min så kallade far inte brydde sig. Kunde inte dra mig till minnes någon gång han varit uppmuntrande eller varit intresserad av vad som händer i mitt liv. Eller jo, de enda gångerna han har frågat var när jag stått med ytterkläder på mig på väg att gå, fast jag varit hemma ett bra tag. Och då bara kommit med en "Ska du till skolan imorgon?" eller "Ska du jobba?", vilket bara har känts nåt försök att kontrollera mig.
Och som när min väska försvann efter New York var det enda han sa till mig under hela bilresan mellan Malmö och Landskrona (och nu är jag allvarlig!) att "det fanns en chans att väskan var borta för alltid" och inte ens ett "välkommen hem" eller "har du haft det bra"...
Och självklart lade mamma sig i diskussionen utan att inte ha någonsomhelst koll över vad hela grejen handlade om, utan ansåg bara att jag skulle stanna och "kolla på TV för att det är en spännande match". Som om det var det jag behövde just där och just då... Vilken inte gjorde min irritation över hela situationen ännu större!
Och visst, jag är medveten om att detta är små saker som jag antagligen gör större än vad de egentligen är (speciellt mot mamma), men jag tycker det är väldigt intressant att efter 26 år, så verkar inte mina så kallade föräldrar ha någon aning om hur de ska agera mot mig när jag är irriterad och upprörd för att göra mig på bättre humör, utan bara agerar för att göra mig ännu mer irriterad.
Så tack så jävla mycket för att ni pajjar min dag!
Bloggen har på senaste medvetet blivit bortprioriterad.
Bloggen har på senaste medvetet blivit bortprioriterad.
Det har iofs mest handlat om att det inte skett överdrivet mycket nytt under solen. Jobbat massor (min arbetskamrater har redan börjat tycka att jag jämt är där, men jo, jag vet!) och jobbet känns sådär spännande. Inte så konstigt egentligen. Visst jag är medveten om att man som personlig assistent "fyller en viktig funktion.... bla bla bla", men samtidigt känner jag lite att jag kastar bort min kunskap och kompetens genom att stanna på det jobbet. Och det gör mig seriöst lite deprimerad och helt ärligt rätt oengagerad och frustrerad över jobbet. Det känns liksom som jag står och stampar på ett och samma ställe och kommer typ ingenstans! Dessutom har ju det hitintills kassa "sommarvädret" inte gjort mycket för att boosta engagemaget, speciellt i kombination med "förbud" mot att gå ut och gå med Fredde och så vidare (den aktivitet som faktiskt gör de långa passen uthärdliga!)... Och ändå ska jag jobba där hela sommaren...
Fast jag tror jag har en lösning.
Visst, jag är medveten att sommaren kommer suga rätt jobbmässigt! Helt seriöst! Men, därför har jag bestämt mig för att ha en givande fritid istället. Satsa på att umgås mycket med vänner, spontana vindrickarkvällar och mycket träning känner jag själv är något som kan göra att jag kommer orka med sommaren!
Och hitintills har det faktist funkat.
Som i förra veckan. Då ett trist dagpass på jobbet övergick till en soft rosédrickarkväll vid Kärnan tillsammans med Inger, som sen övergick till en matjakt via O'Learys och McDonalds avslutades med Can't Buy Me Love på DVD. Med en superung och superskinny Patrick Dempsey. Fast filmen var mer givande än vad jag trodde att den skulle vara, mest för att den befäste min tanke (via den kvinnliga huvudkaraktären Cindy Mancini) om att det är okej att vara ytlig, så länge man har någon form av substans för att väga upp det ytliga. För mig handlar det om att det är okej att bry sig om ytan och vara medveten om den, sålänge man har något annat som gör en till en intressant person för andra. Typ.
Annars har det blvit någon drinkkväll här, nån extra lång löparrund där och så vidare. Och det har faktiskt funkat, har jag hittat på nåt kul kvällen/dagen innan så har jobbet känts lite lättare att härda ut efteråt!
Och förresten, jag har lyckats få tag i mina Kawasaki-skor! De jag inte hittade under mitt besök i Stockholm.
Det är rätt skumt egentligen, jagade efter ett par skor i Sveriges största stad, men hittade ingenting. Men så finns de rakt under näsan på mig, i en skoaffär i Helsingborg. Men nu finns det ännu ett par vita tygskor i min "skogarderob". Mycket bra. Fast det allra bästa är hur bekväma det är! Det slog mig redan i butiken, vilket gjorde att det ryckte lite extra i köpnerven! Men det var de värda!
Annars är bara målet att hitta på grejer som gör mig glad, för att det då blir en bra sommar, och jobbet blir uthärdligt!
Det har iofs mest handlat om att det inte skett överdrivet mycket nytt under solen. Jobbat massor (min arbetskamrater har redan börjat tycka att jag jämt är där, men jo, jag vet!) och jobbet känns sådär spännande. Inte så konstigt egentligen. Visst jag är medveten om att man som personlig assistent "fyller en viktig funktion.... bla bla bla", men samtidigt känner jag lite att jag kastar bort min kunskap och kompetens genom att stanna på det jobbet. Och det gör mig seriöst lite deprimerad och helt ärligt rätt oengagerad och frustrerad över jobbet. Det känns liksom som jag står och stampar på ett och samma ställe och kommer typ ingenstans! Dessutom har ju det hitintills kassa "sommarvädret" inte gjort mycket för att boosta engagemaget, speciellt i kombination med "förbud" mot att gå ut och gå med Fredde och så vidare (den aktivitet som faktiskt gör de långa passen uthärdliga!)... Och ändå ska jag jobba där hela sommaren...
Fast jag tror jag har en lösning.
Visst, jag är medveten att sommaren kommer suga rätt jobbmässigt! Helt seriöst! Men, därför har jag bestämt mig för att ha en givande fritid istället. Satsa på att umgås mycket med vänner, spontana vindrickarkvällar och mycket träning känner jag själv är något som kan göra att jag kommer orka med sommaren!
Och hitintills har det faktist funkat.
Som i förra veckan. Då ett trist dagpass på jobbet övergick till en soft rosédrickarkväll vid Kärnan tillsammans med Inger, som sen övergick till en matjakt via O'Learys och McDonalds avslutades med Can't Buy Me Love på DVD. Med en superung och superskinny Patrick Dempsey. Fast filmen var mer givande än vad jag trodde att den skulle vara, mest för att den befäste min tanke (via den kvinnliga huvudkaraktären Cindy Mancini) om att det är okej att vara ytlig, så länge man har någon form av substans för att väga upp det ytliga. För mig handlar det om att det är okej att bry sig om ytan och vara medveten om den, sålänge man har något annat som gör en till en intressant person för andra. Typ.
Annars har det blvit någon drinkkväll här, nån extra lång löparrund där och så vidare. Och det har faktiskt funkat, har jag hittat på nåt kul kvällen/dagen innan så har jobbet känts lite lättare att härda ut efteråt!
Och förresten, jag har lyckats få tag i mina Kawasaki-skor! De jag inte hittade under mitt besök i Stockholm.
Det är rätt skumt egentligen, jagade efter ett par skor i Sveriges största stad, men hittade ingenting. Men så finns de rakt under näsan på mig, i en skoaffär i Helsingborg. Men nu finns det ännu ett par vita tygskor i min "skogarderob". Mycket bra. Fast det allra bästa är hur bekväma det är! Det slog mig redan i butiken, vilket gjorde att det ryckte lite extra i köpnerven! Men det var de värda!
Annars är bara målet att hitta på grejer som gör mig glad, för att det då blir en bra sommar, och jobbet blir uthärdligt!
Inte lika händelserikt
Livet här hemma känns verkligen inte lika händelserikt, inte om man jämför med hur mycket jag flängde runt under min vecka i Stockholm.
Men det är väl det som skiljer semester från vardag. Att man blir lite mer aktiv, man hittar på lite mer... Eller så måste jag komma igång och engagera mig en aning.
För helgen har nästan varit skrämmande lugn.
Fredagen (13/6) var väl den mest "händelserika" dagen. Tvättade hela eftermiddagen. Och det blev fler maskiner än beräknat, mest för att jag hittade grejer som jag kände att jag borde tvätta. Kanske inte det mest miljövänliga att köra en maskin med bara 5 t-shirtar i, men samtidigt kändes det dumt att lämna dem. Att det dessutom var t-shirtar som jag använder ofta och är himla nicea i rätt kombinationer gjorde att jag bestämde mig för att ta en miljöbassning och tvätta endå!
Förutom det var fredagen rätt ordniär, Höll träningen, körde sparring under båda passen (vilket resulterade i att en av nybörjarna verkligen tog kräk-träning på orden och "la en pizza", bokstavligen! Men sånt händer dem bästa.), vilket för min egen del ledde till en sjukt egoboostande kommentar från Calle, om jag blivit väldigt avslappnad i min sparring.
Avslutade kvällen (efter en snabb koll på fotbollen!) hemma hos A-C, och firade att hon verkar ha ett sjukt schysst nytt jobb på gång, och dämred måste ta tag i sin kaosiga lägenhet. Och där och då ingick vi en pakt. Att vi båda ska undvika att låta våra respektive lägenheter förfalla i kaos och firade vårt förbund i grantäppelcider och kakor med chokladcreme (som jag självklart åt en för många av!). och självklart har jag inte lyckats hålla min del av avtalet, då soffan är full av tvätt och högar av kan-vara-skräp ligger utspridda på golvet. Bravo Edwin! Men planen är att jag ska tag i det på måndag (för hur många gånger har man inte sagt det?)...
Lördagen blev en rätt ospännande dag.
Jobbade på förmiddagen, Fredde var trött och vilade bort och sov hela dagen. Typ. Och jag var inte mycket bättre själv som slumrade i kapp med honom. Trodde faktiskt att jag skulle ha mer energi på jobbet nu så här efter min ledighet, men tji fick jag! Fast jag tror att det handlar mer om att jag känner att jag gjort mitt där, och behöver nya utmaningar! Med andra ord, dags att hitta ett nytt extra jobb. Har ju en examen att falla tillbaka på nu, med en kandidat i ryggen borde man väl kunna hitta något vettigt...
Annars spenderades kvällen hos föräldrarna.
Kollade på fotbollen Sverige-Spanien och den gick väl som väntat, tyvärr. 2-1 till spanjorerna var väl inget drömresultat, men väntat. Tror visserligen fortfarande på att Svergie kommer gå vidare från gruppen, för vi borde slå Ryssarna eller åtminstonne få oavgjort och Grekerna borde förlora mot Spanien, vilket iofs har mindre betydelse...
I övrigt var det soft hemma hos mor och far. Åt lite mat och frossade i sockar-Cola och glass och jordgubbar och vaniljvisp (min inre tjockis hade med andra ord en field-day!) som jag sedan försökte lösa genom att cykla en timme, innan jag gick över till systern för att läsa VR och Cosmo och Solo och prata lite med henne. Som sagt, det händer fortfarande saker hela tiden, men det är inga stora äventyr...
Och idag har jag inte gjort någoting alls. More or less.
Morgonpromenad, brunch hos mor och far (har ingen mat hemma och har inte ork att handla. Därav de många besöken på resturang Mor & Far) bestående av typ-grilled-cheese-&-ham-mackor och vanilj-yoghurt-med-jordgubbssmak och färska jordgubbar (jo, jag gillar verkligen mina jordgubbar. Skulle lätt kunna leva på dem en hel sommar! Sen är de sjukt sjukt fyllda med antioxidanter och annat nyttigt gojs, så det rättfärdigar ätandet lite extra!) och sen lite styrketräning och en slapp löparrunda. Som sagt, inget vettigt har hänt under denna dag.
Ska iofs jobba ikväll.
Då blir det allra mest troligen fotboll och sen Heroes säsong 2, förutsatt att mediespelaren på laptopen funkar som jag vill att den ska funka. Men det är ett framtida problem.
Men det är väl det som skiljer semester från vardag. Att man blir lite mer aktiv, man hittar på lite mer... Eller så måste jag komma igång och engagera mig en aning.
För helgen har nästan varit skrämmande lugn.
Fredagen (13/6) var väl den mest "händelserika" dagen. Tvättade hela eftermiddagen. Och det blev fler maskiner än beräknat, mest för att jag hittade grejer som jag kände att jag borde tvätta. Kanske inte det mest miljövänliga att köra en maskin med bara 5 t-shirtar i, men samtidigt kändes det dumt att lämna dem. Att det dessutom var t-shirtar som jag använder ofta och är himla nicea i rätt kombinationer gjorde att jag bestämde mig för att ta en miljöbassning och tvätta endå!
Förutom det var fredagen rätt ordniär, Höll träningen, körde sparring under båda passen (vilket resulterade i att en av nybörjarna verkligen tog kräk-träning på orden och "la en pizza", bokstavligen! Men sånt händer dem bästa.), vilket för min egen del ledde till en sjukt egoboostande kommentar från Calle, om jag blivit väldigt avslappnad i min sparring.
Avslutade kvällen (efter en snabb koll på fotbollen!) hemma hos A-C, och firade att hon verkar ha ett sjukt schysst nytt jobb på gång, och dämred måste ta tag i sin kaosiga lägenhet. Och där och då ingick vi en pakt. Att vi båda ska undvika att låta våra respektive lägenheter förfalla i kaos och firade vårt förbund i grantäppelcider och kakor med chokladcreme (som jag självklart åt en för många av!). och självklart har jag inte lyckats hålla min del av avtalet, då soffan är full av tvätt och högar av kan-vara-skräp ligger utspridda på golvet. Bravo Edwin! Men planen är att jag ska tag i det på måndag (för hur många gånger har man inte sagt det?)...
Lördagen blev en rätt ospännande dag.
Jobbade på förmiddagen, Fredde var trött och vilade bort och sov hela dagen. Typ. Och jag var inte mycket bättre själv som slumrade i kapp med honom. Trodde faktiskt att jag skulle ha mer energi på jobbet nu så här efter min ledighet, men tji fick jag! Fast jag tror att det handlar mer om att jag känner att jag gjort mitt där, och behöver nya utmaningar! Med andra ord, dags att hitta ett nytt extra jobb. Har ju en examen att falla tillbaka på nu, med en kandidat i ryggen borde man väl kunna hitta något vettigt...
Annars spenderades kvällen hos föräldrarna.
Kollade på fotbollen Sverige-Spanien och den gick väl som väntat, tyvärr. 2-1 till spanjorerna var väl inget drömresultat, men väntat. Tror visserligen fortfarande på att Svergie kommer gå vidare från gruppen, för vi borde slå Ryssarna eller åtminstonne få oavgjort och Grekerna borde förlora mot Spanien, vilket iofs har mindre betydelse...
I övrigt var det soft hemma hos mor och far. Åt lite mat och frossade i sockar-Cola och glass och jordgubbar och vaniljvisp (min inre tjockis hade med andra ord en field-day!) som jag sedan försökte lösa genom att cykla en timme, innan jag gick över till systern för att läsa VR och Cosmo och Solo och prata lite med henne. Som sagt, det händer fortfarande saker hela tiden, men det är inga stora äventyr...
Och idag har jag inte gjort någoting alls. More or less.
Morgonpromenad, brunch hos mor och far (har ingen mat hemma och har inte ork att handla. Därav de många besöken på resturang Mor & Far) bestående av typ-grilled-cheese-&-ham-mackor och vanilj-yoghurt-med-jordgubbssmak och färska jordgubbar (jo, jag gillar verkligen mina jordgubbar. Skulle lätt kunna leva på dem en hel sommar! Sen är de sjukt sjukt fyllda med antioxidanter och annat nyttigt gojs, så det rättfärdigar ätandet lite extra!) och sen lite styrketräning och en slapp löparrunda. Som sagt, inget vettigt har hänt under denna dag.
Ska iofs jobba ikväll.
Då blir det allra mest troligen fotboll och sen Heroes säsong 2, förutsatt att mediespelaren på laptopen funkar som jag vill att den ska funka. Men det är ett framtida problem.
Semester i Stockholm med Kylie!
När bloggen ligger ner, är livet desto mer aktivt. Är det inte en devis jag verkar leva efter?
Har spenderat veckan i Stockholm, i goda vänners lag, festat, umgåtts och kollat på Kylie på Globen! Fantastiskt trevligt har det varit!
Fast det kunde börjat illa (7/6).
Skulle ta bussen från Helsingborg och på grund av ett försenat tåg var jag sjukt nära att missa min buss. Hade väl bara någon minut till godo, och det är verkligen sjukt svårt att springa i flipflops! Fast bussresan var annars inte mycket att orda om. Lyssnade på lite musik, läste lite Harry Potter och Dödsrelikerna och läste lite uppsats fram till Jönköping, och mellan J-köping och Stockholm satt jag och pratade med min säteskamrat, en väldigt trevlig äldre dam.
Väl framme i Stockholm blev det att skynda sig till "Hemmet" (favorit vandrarhemmet i Skanstull. Fortfarande sköna sängar till bra priser!) för att göra sig hemmastadd, ta en dusch, byta om (från shorts och flipflops till converse, A&F-tisha och jeans) för att sen dra ner mot stan och möta upp Daniel på Hotel Anglais för att ta en föröl, sangria-picnica och sen mot Lino. Fast på väg dit slog det mig att Andreas Wilson (han från Ondskan) är kortare än vad jag är, och att Foppa inte har någon klädstil.
Hamnade på takterassen på Anglais med Daniel och tog en öl (och snyltade en bit räkmacka!) och snackade och njöt av solen och alla ballonger som valde att segla förbi. Himla trevligt faktiskt! Möttes sen upp av Gustav, Gustavs syster Jenny (som addat mig på Facebook, och nu fick jag äntligen träffa jäntan, väldigt trevlig flicka!), deras kompis Erika (jättetrevlig hon med, och såg ut som en drop-dead-snygg version av Amy Poehler från SNL) och Denise (som var väldigt grå och tystlåten i sällskapet) och vi drack ett par öl till och snackade lite och "lärde känna varandra".
Hamnade sen efter en stund (då iofs Jenny övergett oss pga magknip, stackarn och Denise också valt att gå hem) ute i Humlegården, på en filt och drack sangria (om nu sangria verkligen är rödvin-sprite-och-en-apelsin-skiva. Hursomhaver, gott var det). himla trevligt det med. Och en annan sak slog mig därute i Humlegården. Att söta hundar är dragverktyg till söta killar. Sprang nämligen på en jättesöt lite valp, med en lika söt kille som höll i kopplet. Snackade lite snabbt om hur söt hunden var och vilken ras (vad var för ras, det minns jag inte nu!) och hur gammal den är osv, innan jag gick tillbaka till mitt sällskap. Var inte läge att flörta, eftersom killens förmodade flickvän slöt sig extra tätt omkring honom när jag kom!
Stannade även en sväng inom Daniels hotellrum för att dricka en rom&cola på hans balkong (asschysst rum förresten!) och fixa till oss lite för kvällen innan vi tog tuben mot Lino och Gamla Stan.
Fast någonstans under resan bestämde vi oss för att hoppa av på T-Centralen och ta något att äta. Men väl där, föll den planen ur. Jag, Erika och Gustav kliver av vagnen, men Daniel är kvar... Och innan dörrarna hinner stängas, vänder jag på klacken och glider in i tunnelbanen vagnen igen, och innann Gustav och Erika verkar fatta vad som hänt rullar tåget iväg, varvid jag får en damp-attack och ramlar ihop gapskrattande i en liten hög. En damp-attack i paritet med den som följde "vilken bro?"-händelsen under Pride 2007... Ofantligt roligt, åtminstonne i stunden.
Annars var Lino lyckat. Fick minglat lite, dansat lite och flörtat lite. Och självklart, som så ofta när man festar med Daniel, slutade jag med en LongIsland i handen... (trevlig, men farlig kombination). Råflörtade med en kille (Tobias) under kvällen, som råflörtade tillbaka, men det kom aldrig längre än så. Anledningen? Han halvdejtade någon annan och ville inte fucka-upp det. Väldigt hedervärt om man frågar mig! Där växte han i min bok. Gav upp Lino vid 3-halv 4-tiden och tog tuben hem till hemmet.
Stannade visserligen till vid snabbmatshaket precis utanför T-bane-uppgången och började prata med en Steven som var ute och festade med sin flickvän och polare, och helt out of the blue blev jag bjuden på en kycklingburgare av honom, med förklaringen att "världen blir lite bättre om man är trevlig mot sin omgivning". Väldigt vettig kille det där!
Söndagen (8/6) blev desto lugnare. Inledningsvis!
Tog en promenad och satte mig och solade i gräset vid Tantolunden och messade Daniel för att höra vad som hände idag under dagen (planen för kvällen var ju spikad, middag och partaj på Patricia!). Då svaret dröjde valde jag att lägga mig och läsa lite HP och kolla lite på de andra solnjutarna som låg i parken och solade...
När Daniel väl svarade var det bara att möta upp honom på Anglais, köpa loss en sallad och sen ta tuben när på Sveavägen och möta upp Gustav för att sola ännu mer, nu i Observatorie-lunden. Fast efter en stund bestämde vi oss för att bila ner till skärgården (Daniel hade ju ny bil att visa upp, en superfräsch vit BMW. Sjukt snygg!). Sagt och gjort, trots en sväng inom Johanneshov för att hämta lite verktyg och kolla in Jan och hans pv under-construction lägenhet.
Fast vår skärgårdstripp blev inte så lyckad som vi tänkt, visserligen blev jag kär i Kleerup, men det slutade med att vi bara tog en glass till överpris ute i Saltsjöbaden (2 kulor för 30 kronor är rena rånet!) innan det bar av ner till stan igen.
Hem en snabbis för att duscha och byta om (shorts och t-sha blev sneaker, t-sha och armybrallor) innan det bar av mot Patricia. Möttes upp av Daniel och Gustav och Gustavs tjejkompis (som jag inte just nu kommer på vad hon heter, men trevlig var hon!) och tog en drink (Bacardi Melon och Sprite = gottigott!) på fördäck innan vi satte oss till bords. Middagen var trevlig, även om jag själv aldrig riktigt kom in i konversationen (eller snarare tog plats, kände jag själv), men maten var god och sällskapet likaså. Efter middagen avvek Gustav och tjejkompis och jag och Daniel promenerade minglade runt på båten. Slutade uppe på akterdäck och tog en Ramlösa och spanade. Och det var väl så det såg ut mest hela kvällen. Vi minglade runt och snackade med varandra och folk vi kände. Och det var på Patricia mitt Kylie-biljett-problem löste sig. Träffade en bekant till Daniel (Rickard!) som var uppe på kurs i Stockholm, och jag nämnde att jag skulle till Kylie och hade en biljett över, och han verkade på och vi bestämde att han skulle höra av sig under måndagen när han visste om han kunde haka på eller ej (och det visade sig att han kunde!).
Annars var väl kvällen största snackis för min del, en person som jag väljer att kalla Could-be-bullshitting-Ben. Han ryckte tag i mig på en av mingelrundorna och vi började snacka. Snygg, charmig, men väldigt sådär nu-ska-jag-sälja-in-mig-själv-och-tala-om-min-egen-förträfflighet, vilken blev väldigt tydlig när jag nämnde att jag var uppe för att se Kylie. varvid han menade på att de var asbra polare och det skulle vara en blinkning till honom under X2008-showen, ett lite drillsegment (som aldrig kom fram i showen, hence the name)... Och efter kanske en timme med av lite snack och mass kringflängande tappade jag intresset (trots att Bens kompis Lindsay var på mig om att jag var tvungen att "claim my prize" och att jag var "the hottest guy in the club" och så vidare! Men jag orkade inte, utan tog istället en promenad hem). Kände mig visserligen lite dum under min promenad, eftersom jag övergett Daniel för att stå och snacka med den här Ben-typen...
Måndagen (9/6) blev en solo dag...
Efter morgonpromenad (som jag faktiskt lyckades få in alla dagar utom hemfärdsdagen) och frukost tog jag en promenad längst Götgatan och kollade lite i butiker. Hade två egentliga mål. 1. Att testa de där assnygga shortsen jag sett i skylten på Miss Sixty/Energie och 2. Att leta reda på ett par snygga tygskor typ Kawasaki. Shortsen testade jag och blev lite kär i, men köpte dem inte direkt utan valde att hänga undan dem så länge (min tanke var att trots att de var rätt dyra, så om jag inte kunde sluta tänka på dem, så skulle jag köpa dem! Hade velat ha ett par marinblå shorts!). Men skorna gick det bättre med. Hittade ett par snygga till vettigt pris på Zara (som dock är superklockrena såhär i efterhand, de har gett mig ett skavsår på tån, men det försvinner väl när jag gått in dem!). Tog med andra ord en heldag på stan och i Stockholms butiker och avslutade med lunch från Max (deras Guacamole-burgare var sjukt god) ute vid Berzeli Park, innan jag valde att röra mig hemåt. Fast tydligen drog jag massor av blickar till mig från Stockholmarna, för på nåt sätt stack jag ut med mina upprullade chinos och blåa piké-tröja och flip-flops (men jag tyckte jag var snygg, så jag gillade bara uppmärksamheten!). Kände att det var massor med folk som stirrade på mig när jag kom gående...
Väl hemma på "Hemmet" tog jag en snabb tupplur, innan jag bestämde mig för att "här kan jag inte stanna"... Så igen, ett wardrobechange (chinos, piké och flipflops blev svart tisha, jeans och nya skorna) och sen en promenad ner till Torget för att ta en cider och läsa QX och kolla lite på folk, helt solo.
Fast så solo blev jag inte. För det tog inte lång tid efter jag fått min cider innan en asiatisk kille kom fram och skulle prata med mig... Och försökte övertala mig att komma med till hans hotellrum på Sheraton för att "umgås lite, ingen sex, bara umgås", ett erbjudande jag avböjde med ett "tack men nej tack!". Fast det var skönt att sitta solo på Torget faktiskt, fast när jag kom hem kände jag bara "nej" inför att stanna på hemmet, och tog istället iPoden och promenerade ner till Årstaviken-isch och kolla på alla ljus och bara njuta av stunden. Kom hem nån timme senare, läste lite mer HP innan jag däckade! Ännu en bra dag! Även om det var veckans i särklass lugnaste!
Hela tisdagen (10/6) spenderades i sällskap av Andreas.
Och som vanligt innebar det en himla massa promenerande längst Stockholms gator, och för ovanlighetens skulle inte längst vattnet och ut mot Hammarby Sjöstad (en plats som seriöst rådissades under denna resa. There's a first for everything). Väldigt trevligt som vanligt, och mycket snack om kommande planer (hans åka-till-New-York och plugga-kinesiska-i-Shanghai smäller seriöst högre än mina, eventuellt-flytta-till-Sthml-om-ett-år). Och eventuellt elakt förtal om att KTH-are är LOTR-nördar befästes... Varför döper man annars sina salar till Bilbo, Merry och Pippin?
Och dagens promenad hade ett par höjdpunkter.
Hamnade först en sväng inom Gallerian, där jag slog till på en likadan skjorta som Andreas hade på sig dagen till ära. En blå-vit-rutig variant från MQ med assnygga detaljer. Och självklart noterar säljaren i kassan att jag kommer med en likadan skjorta som Andreas och fäller kommentaren "Jaha, han inspirerade eller?" varvid jag svarar "Jo, fast det är ju lite tufft när kompisar klär sig likadant, och i värsta fall får vi väl förvarna varandra när vi tänker ha på oss den" och sen började hon pladdra på om att klä sig lika som någon, och avslutade med att påtala att hon trodde jag var yngre än vad jag egentligen är (och jo, jag tackade snällt. Skönt att det är på det hållet iaf!). Hursomhaver, jag gillar nog sådana säljare. Tycker det är charmigt (hon på Miss Sixty/Energie var precis likadan!), det får iaf mig att komsumera! Vilket om inget annat är bra för ekonomin (inte min då, utan snarare statens, med skatteintäkter och what-not!)... Glad och nöjd, lite fattigare, men skjorta rikare gick vi vidare
Nästa höjdpunkt (efter en Tolkien och KTH-are pik från min sida) kom på Strandvägen. En massa studenter hade gått och tjoade och tjimmade på sina flak och spelade hög housemusik och var allmänt glada, lättklädda och vältränade (väldigt trevligt!) och vi hälsar och tycker det är allmänt skönt att det är fint väder och det är glada och livet är bra. Typ. Och då hör vi ett "Ska'ru ha en bira?" och nästa sekund kommer en flygande och vi skålar och tackar och sen rullar de vidare. Flaket fastnar i trafiken, Andreas och jag delar på ölen och talar om hur trevligt det är med glada studenter och forsätter promenera. Nere vi Hamngatan rullar samma flak förbi oss igen och vill skåla igen, men ölen vi fick var sedan ett tag uppdrucken... Och vad händer då? Jo, ännu en öl kommer flygande och jag dampar halvt ihop där utanför Zara. Otroligt sköna typer, som verkligen gjorde vår dag.
Efter en lunch på Kungsträdgården (ceasarsallad och rosévin, what a combo!) och ännu mer rosévin på en pub i Gamla Stan (och halvspan på första halvlek av Ryssland-Spanien) och ett snabbis via "hemmet" möttes vi upp av Andreas kompis Sandra bar det av till en rookie-standup-grej. Tydligen för att kolla in Andreas blogg-chrush köra. Och även kvaliteten var lite so-so, var det himla trevligt och en del öl konsumerades. Stannade även och kollade på matchen och såg Sverige krossa Grekland med 2-0 tillsammans med några sköna, superfixade Stureplansbrudar som sjöng "ingen kickar fotboll som han" på värsta Stockholmska efter Zlatans mål (vilket fick mig att skratta över hur fel det lät!). Och efter ännu ett besök på ett rätt sunkigt ölhak på Odenplan var det bara att bege sig tillbaka till hemmet och däcka och lägga en mycket trevlig dag, som inte alls blev som förväntat, till handlingarna!
Onsdagen (11/6) var sen huvudmålet med min minisemester. Kylie-konserten i Globen!
Tyvärr hade det superfina vädret som rått hela veckan slagit om till regn och mulet, vilket ledde till att jag på förmiddagen valde att stanna på hemmet och försöka läsa, trots att jag blev störd av några irriterande fransmän.
Fast eftermiddagen blev desto trevligare, mötte upp Rickard nere i stan och vi gick och käkade på Kungshallarna och snackade lite för att lära känna varandra (hade liksom aldrig träffat människan förrän ikväll!) och började sen så sakteliga röra oss mot Globen-området (med en avstickare till hemmet, hade glömt nyckel till min safetybox i låset till safetyboxen. Bravo Edwin!). Tog en öl på en av barerna på Globen-gallerian innan konserten, och kollade lite på fotbollen, Portugal-Tjeckien innan vi rörde oss in mot konserten.
Och konserten var fantastisk! Allt var sjukt snyggt, Kylie sjöng bättre än ever och även X-plattans sämre låtar lät bra (exempel Nu-di-ty, som jag fortfarande inte tycker på CD, fast live var den cool!). och att hon dessutom lyckas pricka in Edwin-favoriter som Cheerleading och Asiatisk inspiration gjorde inte det bildlig sämre. Var helt lyrisk efter showen, som var så bra att jag seriöst var tårögd och kände att jag inte kunde skrika för att det var för bra, för snyggt, för slickt och perfekt! Eller som jag sa till Marcus när jag ringde honom i pausen "jag hoppas att du trivs jävligt bra på ditt nya jobb, för det här är så underbart!" och att "första delen var helt fantastisk, och andra var ännu bättre". Och sen gillar jag det faktum att hon presenterade ett par riktigt sköna mixar av gamla låtar, samtidigt om hon lanserade ett par nya... Och självklart var dansarna (en speciellt!) så snygga att man bara ville lägga sig ner och dö! Vill inte nämna någon favoritlåt, för det kan jag inte. Men den klart snyggaste akten var den sista, Black & White Ball... Helt klart en av de absolut bästa konserterna jag varit på ever. I klar paritet med Beyoncé 2007 och Madonna 2004!
Körde en post-Kylie på Torget efteråt tillsammans med Rickard där vi mötte upp hans gamla elev Christians och hans flatkompis Carro och heterokompis Matilda. Tog en öl, snackade Kylie-konserten och alla var väl mer eller mindre överens om att det var en jälva grym show, även om dans-skadade Christian inte tyckte att akrobaterna var lika synkade som resten av dansarna. Pyttsan tyckte jag!
Hamade efter Torget på gamla Connection, där vi ställde oss i ett hörn och drack öl och snackade, trots att musiken rockade mina sockar. Men som Christian sa "om sällskapet är trevligt behöver man inte dansa", vilket kändes som en vettig tanke just där och då. Kunde inte göra annat än att hålla med. Allt eftersom kvällen blev senare blev visserligen gruppen allt mer spridd på stället, tills det bara var jag och Christian kvar, och då tog vi chansen att hångla lite. Himla nice faktiskt, mycket eftersom det var sjukt länge sen jag fick hångla. Hamnade sen ute i Solna av alla platser, hemma hos Carro och fick mysa (alltså, bara mysa och sova) med Christian, vilket var himla skönt och befriande på nåt sätt. En väldigt skön avslutningen på en mycket trevlig vistelse i Stockholm, om man bortser från att jag var tvungen att stressa hem för att hinna fixa frukost och checka ut innan min buss hem gick...
Bussresan var inte mycket att orda om.
Läste HP och messade med folk tills telefonen dog och lyssnade på musik tills iPoden dog. Och veckan har inte bjudit på många överraskningar. Har jobbat, tränat och tvättat...
Vardagen har väl återgått till vardagen och det känns väl helt okej.
Har spenderat veckan i Stockholm, i goda vänners lag, festat, umgåtts och kollat på Kylie på Globen! Fantastiskt trevligt har det varit!
Fast det kunde börjat illa (7/6).
Skulle ta bussen från Helsingborg och på grund av ett försenat tåg var jag sjukt nära att missa min buss. Hade väl bara någon minut till godo, och det är verkligen sjukt svårt att springa i flipflops! Fast bussresan var annars inte mycket att orda om. Lyssnade på lite musik, läste lite Harry Potter och Dödsrelikerna och läste lite uppsats fram till Jönköping, och mellan J-köping och Stockholm satt jag och pratade med min säteskamrat, en väldigt trevlig äldre dam.
Väl framme i Stockholm blev det att skynda sig till "Hemmet" (favorit vandrarhemmet i Skanstull. Fortfarande sköna sängar till bra priser!) för att göra sig hemmastadd, ta en dusch, byta om (från shorts och flipflops till converse, A&F-tisha och jeans) för att sen dra ner mot stan och möta upp Daniel på Hotel Anglais för att ta en föröl, sangria-picnica och sen mot Lino. Fast på väg dit slog det mig att Andreas Wilson (han från Ondskan) är kortare än vad jag är, och att Foppa inte har någon klädstil.
Hamnade på takterassen på Anglais med Daniel och tog en öl (och snyltade en bit räkmacka!) och snackade och njöt av solen och alla ballonger som valde att segla förbi. Himla trevligt faktiskt! Möttes sen upp av Gustav, Gustavs syster Jenny (som addat mig på Facebook, och nu fick jag äntligen träffa jäntan, väldigt trevlig flicka!), deras kompis Erika (jättetrevlig hon med, och såg ut som en drop-dead-snygg version av Amy Poehler från SNL) och Denise (som var väldigt grå och tystlåten i sällskapet) och vi drack ett par öl till och snackade lite och "lärde känna varandra".
Hamnade sen efter en stund (då iofs Jenny övergett oss pga magknip, stackarn och Denise också valt att gå hem) ute i Humlegården, på en filt och drack sangria (om nu sangria verkligen är rödvin-sprite-och-en-apelsin-skiva. Hursomhaver, gott var det). himla trevligt det med. Och en annan sak slog mig därute i Humlegården. Att söta hundar är dragverktyg till söta killar. Sprang nämligen på en jättesöt lite valp, med en lika söt kille som höll i kopplet. Snackade lite snabbt om hur söt hunden var och vilken ras (vad var för ras, det minns jag inte nu!) och hur gammal den är osv, innan jag gick tillbaka till mitt sällskap. Var inte läge att flörta, eftersom killens förmodade flickvän slöt sig extra tätt omkring honom när jag kom!
Stannade även en sväng inom Daniels hotellrum för att dricka en rom&cola på hans balkong (asschysst rum förresten!) och fixa till oss lite för kvällen innan vi tog tuben mot Lino och Gamla Stan.
Fast någonstans under resan bestämde vi oss för att hoppa av på T-Centralen och ta något att äta. Men väl där, föll den planen ur. Jag, Erika och Gustav kliver av vagnen, men Daniel är kvar... Och innan dörrarna hinner stängas, vänder jag på klacken och glider in i tunnelbanen vagnen igen, och innann Gustav och Erika verkar fatta vad som hänt rullar tåget iväg, varvid jag får en damp-attack och ramlar ihop gapskrattande i en liten hög. En damp-attack i paritet med den som följde "vilken bro?"-händelsen under Pride 2007... Ofantligt roligt, åtminstonne i stunden.
Annars var Lino lyckat. Fick minglat lite, dansat lite och flörtat lite. Och självklart, som så ofta när man festar med Daniel, slutade jag med en LongIsland i handen... (trevlig, men farlig kombination). Råflörtade med en kille (Tobias) under kvällen, som råflörtade tillbaka, men det kom aldrig längre än så. Anledningen? Han halvdejtade någon annan och ville inte fucka-upp det. Väldigt hedervärt om man frågar mig! Där växte han i min bok. Gav upp Lino vid 3-halv 4-tiden och tog tuben hem till hemmet.
Stannade visserligen till vid snabbmatshaket precis utanför T-bane-uppgången och började prata med en Steven som var ute och festade med sin flickvän och polare, och helt out of the blue blev jag bjuden på en kycklingburgare av honom, med förklaringen att "världen blir lite bättre om man är trevlig mot sin omgivning". Väldigt vettig kille det där!
Söndagen (8/6) blev desto lugnare. Inledningsvis!
Tog en promenad och satte mig och solade i gräset vid Tantolunden och messade Daniel för att höra vad som hände idag under dagen (planen för kvällen var ju spikad, middag och partaj på Patricia!). Då svaret dröjde valde jag att lägga mig och läsa lite HP och kolla lite på de andra solnjutarna som låg i parken och solade...
När Daniel väl svarade var det bara att möta upp honom på Anglais, köpa loss en sallad och sen ta tuben när på Sveavägen och möta upp Gustav för att sola ännu mer, nu i Observatorie-lunden. Fast efter en stund bestämde vi oss för att bila ner till skärgården (Daniel hade ju ny bil att visa upp, en superfräsch vit BMW. Sjukt snygg!). Sagt och gjort, trots en sväng inom Johanneshov för att hämta lite verktyg och kolla in Jan och hans pv under-construction lägenhet.
Fast vår skärgårdstripp blev inte så lyckad som vi tänkt, visserligen blev jag kär i Kleerup, men det slutade med att vi bara tog en glass till överpris ute i Saltsjöbaden (2 kulor för 30 kronor är rena rånet!) innan det bar av ner till stan igen.
Hem en snabbis för att duscha och byta om (shorts och t-sha blev sneaker, t-sha och armybrallor) innan det bar av mot Patricia. Möttes upp av Daniel och Gustav och Gustavs tjejkompis (som jag inte just nu kommer på vad hon heter, men trevlig var hon!) och tog en drink (Bacardi Melon och Sprite = gottigott!) på fördäck innan vi satte oss till bords. Middagen var trevlig, även om jag själv aldrig riktigt kom in i konversationen (eller snarare tog plats, kände jag själv), men maten var god och sällskapet likaså. Efter middagen avvek Gustav och tjejkompis och jag och Daniel promenerade minglade runt på båten. Slutade uppe på akterdäck och tog en Ramlösa och spanade. Och det var väl så det såg ut mest hela kvällen. Vi minglade runt och snackade med varandra och folk vi kände. Och det var på Patricia mitt Kylie-biljett-problem löste sig. Träffade en bekant till Daniel (Rickard!) som var uppe på kurs i Stockholm, och jag nämnde att jag skulle till Kylie och hade en biljett över, och han verkade på och vi bestämde att han skulle höra av sig under måndagen när han visste om han kunde haka på eller ej (och det visade sig att han kunde!).
Annars var väl kvällen största snackis för min del, en person som jag väljer att kalla Could-be-bullshitting-Ben. Han ryckte tag i mig på en av mingelrundorna och vi började snacka. Snygg, charmig, men väldigt sådär nu-ska-jag-sälja-in-mig-själv-och-tala-om-min-egen-förträfflighet, vilken blev väldigt tydlig när jag nämnde att jag var uppe för att se Kylie. varvid han menade på att de var asbra polare och det skulle vara en blinkning till honom under X2008-showen, ett lite drillsegment (som aldrig kom fram i showen, hence the name)... Och efter kanske en timme med av lite snack och mass kringflängande tappade jag intresset (trots att Bens kompis Lindsay var på mig om att jag var tvungen att "claim my prize" och att jag var "the hottest guy in the club" och så vidare! Men jag orkade inte, utan tog istället en promenad hem). Kände mig visserligen lite dum under min promenad, eftersom jag övergett Daniel för att stå och snacka med den här Ben-typen...
Måndagen (9/6) blev en solo dag...
Efter morgonpromenad (som jag faktiskt lyckades få in alla dagar utom hemfärdsdagen) och frukost tog jag en promenad längst Götgatan och kollade lite i butiker. Hade två egentliga mål. 1. Att testa de där assnygga shortsen jag sett i skylten på Miss Sixty/Energie och 2. Att leta reda på ett par snygga tygskor typ Kawasaki. Shortsen testade jag och blev lite kär i, men köpte dem inte direkt utan valde att hänga undan dem så länge (min tanke var att trots att de var rätt dyra, så om jag inte kunde sluta tänka på dem, så skulle jag köpa dem! Hade velat ha ett par marinblå shorts!). Men skorna gick det bättre med. Hittade ett par snygga till vettigt pris på Zara (som dock är superklockrena såhär i efterhand, de har gett mig ett skavsår på tån, men det försvinner väl när jag gått in dem!). Tog med andra ord en heldag på stan och i Stockholms butiker och avslutade med lunch från Max (deras Guacamole-burgare var sjukt god) ute vid Berzeli Park, innan jag valde att röra mig hemåt. Fast tydligen drog jag massor av blickar till mig från Stockholmarna, för på nåt sätt stack jag ut med mina upprullade chinos och blåa piké-tröja och flip-flops (men jag tyckte jag var snygg, så jag gillade bara uppmärksamheten!). Kände att det var massor med folk som stirrade på mig när jag kom gående...
Väl hemma på "Hemmet" tog jag en snabb tupplur, innan jag bestämde mig för att "här kan jag inte stanna"... Så igen, ett wardrobechange (chinos, piké och flipflops blev svart tisha, jeans och nya skorna) och sen en promenad ner till Torget för att ta en cider och läsa QX och kolla lite på folk, helt solo.
Fast så solo blev jag inte. För det tog inte lång tid efter jag fått min cider innan en asiatisk kille kom fram och skulle prata med mig... Och försökte övertala mig att komma med till hans hotellrum på Sheraton för att "umgås lite, ingen sex, bara umgås", ett erbjudande jag avböjde med ett "tack men nej tack!". Fast det var skönt att sitta solo på Torget faktiskt, fast när jag kom hem kände jag bara "nej" inför att stanna på hemmet, och tog istället iPoden och promenerade ner till Årstaviken-isch och kolla på alla ljus och bara njuta av stunden. Kom hem nån timme senare, läste lite mer HP innan jag däckade! Ännu en bra dag! Även om det var veckans i särklass lugnaste!
Hela tisdagen (10/6) spenderades i sällskap av Andreas.
Och som vanligt innebar det en himla massa promenerande längst Stockholms gator, och för ovanlighetens skulle inte längst vattnet och ut mot Hammarby Sjöstad (en plats som seriöst rådissades under denna resa. There's a first for everything). Väldigt trevligt som vanligt, och mycket snack om kommande planer (hans åka-till-New-York och plugga-kinesiska-i-Shanghai smäller seriöst högre än mina, eventuellt-flytta-till-Sthml-om-ett-år). Och eventuellt elakt förtal om att KTH-are är LOTR-nördar befästes... Varför döper man annars sina salar till Bilbo, Merry och Pippin?
Och dagens promenad hade ett par höjdpunkter.
Hamnade först en sväng inom Gallerian, där jag slog till på en likadan skjorta som Andreas hade på sig dagen till ära. En blå-vit-rutig variant från MQ med assnygga detaljer. Och självklart noterar säljaren i kassan att jag kommer med en likadan skjorta som Andreas och fäller kommentaren "Jaha, han inspirerade eller?" varvid jag svarar "Jo, fast det är ju lite tufft när kompisar klär sig likadant, och i värsta fall får vi väl förvarna varandra när vi tänker ha på oss den" och sen började hon pladdra på om att klä sig lika som någon, och avslutade med att påtala att hon trodde jag var yngre än vad jag egentligen är (och jo, jag tackade snällt. Skönt att det är på det hållet iaf!). Hursomhaver, jag gillar nog sådana säljare. Tycker det är charmigt (hon på Miss Sixty/Energie var precis likadan!), det får iaf mig att komsumera! Vilket om inget annat är bra för ekonomin (inte min då, utan snarare statens, med skatteintäkter och what-not!)... Glad och nöjd, lite fattigare, men skjorta rikare gick vi vidare
Nästa höjdpunkt (efter en Tolkien och KTH-are pik från min sida) kom på Strandvägen. En massa studenter hade gått och tjoade och tjimmade på sina flak och spelade hög housemusik och var allmänt glada, lättklädda och vältränade (väldigt trevligt!) och vi hälsar och tycker det är allmänt skönt att det är fint väder och det är glada och livet är bra. Typ. Och då hör vi ett "Ska'ru ha en bira?" och nästa sekund kommer en flygande och vi skålar och tackar och sen rullar de vidare. Flaket fastnar i trafiken, Andreas och jag delar på ölen och talar om hur trevligt det är med glada studenter och forsätter promenera. Nere vi Hamngatan rullar samma flak förbi oss igen och vill skåla igen, men ölen vi fick var sedan ett tag uppdrucken... Och vad händer då? Jo, ännu en öl kommer flygande och jag dampar halvt ihop där utanför Zara. Otroligt sköna typer, som verkligen gjorde vår dag.
Efter en lunch på Kungsträdgården (ceasarsallad och rosévin, what a combo!) och ännu mer rosévin på en pub i Gamla Stan (och halvspan på första halvlek av Ryssland-Spanien) och ett snabbis via "hemmet" möttes vi upp av Andreas kompis Sandra bar det av till en rookie-standup-grej. Tydligen för att kolla in Andreas blogg-chrush köra. Och även kvaliteten var lite so-so, var det himla trevligt och en del öl konsumerades. Stannade även och kollade på matchen och såg Sverige krossa Grekland med 2-0 tillsammans med några sköna, superfixade Stureplansbrudar som sjöng "ingen kickar fotboll som han" på värsta Stockholmska efter Zlatans mål (vilket fick mig att skratta över hur fel det lät!). Och efter ännu ett besök på ett rätt sunkigt ölhak på Odenplan var det bara att bege sig tillbaka till hemmet och däcka och lägga en mycket trevlig dag, som inte alls blev som förväntat, till handlingarna!
Onsdagen (11/6) var sen huvudmålet med min minisemester. Kylie-konserten i Globen!
Tyvärr hade det superfina vädret som rått hela veckan slagit om till regn och mulet, vilket ledde till att jag på förmiddagen valde att stanna på hemmet och försöka läsa, trots att jag blev störd av några irriterande fransmän.
Fast eftermiddagen blev desto trevligare, mötte upp Rickard nere i stan och vi gick och käkade på Kungshallarna och snackade lite för att lära känna varandra (hade liksom aldrig träffat människan förrän ikväll!) och började sen så sakteliga röra oss mot Globen-området (med en avstickare till hemmet, hade glömt nyckel till min safetybox i låset till safetyboxen. Bravo Edwin!). Tog en öl på en av barerna på Globen-gallerian innan konserten, och kollade lite på fotbollen, Portugal-Tjeckien innan vi rörde oss in mot konserten.
Och konserten var fantastisk! Allt var sjukt snyggt, Kylie sjöng bättre än ever och även X-plattans sämre låtar lät bra (exempel Nu-di-ty, som jag fortfarande inte tycker på CD, fast live var den cool!). och att hon dessutom lyckas pricka in Edwin-favoriter som Cheerleading och Asiatisk inspiration gjorde inte det bildlig sämre. Var helt lyrisk efter showen, som var så bra att jag seriöst var tårögd och kände att jag inte kunde skrika för att det var för bra, för snyggt, för slickt och perfekt! Eller som jag sa till Marcus när jag ringde honom i pausen "jag hoppas att du trivs jävligt bra på ditt nya jobb, för det här är så underbart!" och att "första delen var helt fantastisk, och andra var ännu bättre". Och sen gillar jag det faktum att hon presenterade ett par riktigt sköna mixar av gamla låtar, samtidigt om hon lanserade ett par nya... Och självklart var dansarna (en speciellt!) så snygga att man bara ville lägga sig ner och dö! Vill inte nämna någon favoritlåt, för det kan jag inte. Men den klart snyggaste akten var den sista, Black & White Ball... Helt klart en av de absolut bästa konserterna jag varit på ever. I klar paritet med Beyoncé 2007 och Madonna 2004!
Körde en post-Kylie på Torget efteråt tillsammans med Rickard där vi mötte upp hans gamla elev Christians och hans flatkompis Carro och heterokompis Matilda. Tog en öl, snackade Kylie-konserten och alla var väl mer eller mindre överens om att det var en jälva grym show, även om dans-skadade Christian inte tyckte att akrobaterna var lika synkade som resten av dansarna. Pyttsan tyckte jag!
Hamade efter Torget på gamla Connection, där vi ställde oss i ett hörn och drack öl och snackade, trots att musiken rockade mina sockar. Men som Christian sa "om sällskapet är trevligt behöver man inte dansa", vilket kändes som en vettig tanke just där och då. Kunde inte göra annat än att hålla med. Allt eftersom kvällen blev senare blev visserligen gruppen allt mer spridd på stället, tills det bara var jag och Christian kvar, och då tog vi chansen att hångla lite. Himla nice faktiskt, mycket eftersom det var sjukt länge sen jag fick hångla. Hamnade sen ute i Solna av alla platser, hemma hos Carro och fick mysa (alltså, bara mysa och sova) med Christian, vilket var himla skönt och befriande på nåt sätt. En väldigt skön avslutningen på en mycket trevlig vistelse i Stockholm, om man bortser från att jag var tvungen att stressa hem för att hinna fixa frukost och checka ut innan min buss hem gick...
Bussresan var inte mycket att orda om.
Läste HP och messade med folk tills telefonen dog och lyssnade på musik tills iPoden dog. Och veckan har inte bjudit på många överraskningar. Har jobbat, tränat och tvättat...
Vardagen har väl återgått till vardagen och det känns väl helt okej.
Den barnsliga lyckan fortsätter, för livet är bra!
Den barnsliga lyckan fortsätter.
För även denna dagen har varit sjukt trevlig. Visserligen har jag fått gjort väldigt lite av det jag hade tänkt att göra. Planen var att städa lägenheten, pre-packa inför Stockholmstrippen (där iofs Kylie-kaoset forstätter, har inte hittat en spikad Kylie-kompis än, men jag har en spekultant. Fast det skulle varit Marcus!)...
Och dagen kunde börjat illa. På grund av onödig stress kring resan och what-not och att dessutom min iPod flippade med mig (typ låste sig, och ville inte ladda!), kändes inte läget som det ultimata. Men ack som jag bedrog mig!
Efter att ha stressat in en lönelista till jobb och en snabbis via Hudvårdstudion för att köpa ett presentkort till Matilda, kröp jag ner i dagens planerade look (nya Miniumskjortan med farfarsknäppning, beiga shorts och min GossipGirl-slips som "bälte" och flipflops. Enkelt, dressat och riktigt nice, speciellt till mitt "mysrufsiga" hår...) var det bara att röra sig mot A-C.
För vid 12 var det dags att möta upp A-C och hennes syster och hennes döva man och för att sen dra till Helsingborg för att möta upp Matilda som tog stundenten idag (supergrattis tjejen!). Det kändes visserligen aningens Weird att hänga där tillsammans med Matilda syskon och mamma och hela släkt, men samtidigt var det himla trevligt. Men det var samtidigt himla kul att träffa Matildas mamma, och A-Cs och Matildas syskon och Matildas pojkvän (sjukt rolig människa det där! Och sjukt trevlig! En skönt långhårig lirare som gled om kring barfota hela dagen. Fy farao vad jag gillar sådana mäniskor!), och känna att visst, de är en skön, småflummig hippiesläkt, precis som A-C!
Dessutom blev jag grattad både för min andra plats i SM och att jag blivit godkänd på min kandidatuppsats! Man tackar, man tackar!
Sen vankades det studentfest i koloni, men massor av god mat (grillat med hemlagad potatissallad, tzatsiki och potatisgratäng, men kladdkaka och äppelpaj som efterrätt), kul snack och allmänt soft och trevlig stämmning. Fast tydligen trodde alla av syskonen att jag var A-Cs nya pojkvän, något som vi mest skrattade åt. Kul att höra att vi verkar funka ihop... För vi är ju bra vänner! Tyvärr tog festen slut efter middagen (syskonen skulle hem till Eksjö och Matilda och sköna pojkvännen skulle vidare för att ladda inför hans student dagen efter) så istället valde jag att hänga en stund med A-C.
Och vi tog en promenerad ner till havet.
Satte oss nere vid Bunkern vid Citadellet, delade på en flaska alkoholfri cider (allt de hade på Roro, kasst utbud!) och reflekterade över livet medan vi lekte med våra digitalkameror. Och fick en massa sköna "semesterbilder". Sen fortsatte vi så hela resten av kvällen. Promenerade längst stranden, via Halvmånen (där vi tog assköna hoppbilder med automatutlösaren. Förmodligen favvofunktionen på kameran min. Och jo, mitt ANTM-tittande visade sig i bilderna, eller iaf hur jag rörde kroppen i hoppen!) och sen via Nyhamn där vi vinkade till ett urskönt par, som var minst lika glada som vi var. Skrattade en massa och bara njöt av att livet kändes så enkelt. Älskar fullkomligen livet när det är så! Inga problem, bara good life liksom!
Och när jag kom hem hade iPoden laddat ur sig, och rebootat systemet, så nu funkar den igen. Ett skönt avslut på en skön dag. Ska bara pre-packa inför Stockholm ikväll, innan jag kan lägga den här underbara dagen till handlingarna!
Just nu är jag barnslig glad
Just nu är jag barnslig glad.
Så barnsligt glad över att allt krig och meck med uppsatser är i stort sett over and done with. Hade opponering på kandidatuppsatserna idag (onsdag 4/6). Och det gick faktiskt över all förväntan.
Hade opponeringar hela dagen, för tydligen, förutom att vara opponent på en och vara respondent på en uppsats, var vi tvungna att sitta med och komma med kommentarer på tre andra uppsatser (valde tre som jag skummade och bullshitade fram ett par kommentarer om jobbet kvällen innan. Bravo Edwin, vad ambitös du är!). Segt att sitta på skolan hela dagen, men med tanke på utgången var det värt mödan.
Opponeringen gick bra, fick till och med kommenteren "bra opposition"... Vilket alltid är trevlig. Dessutom gick försvaret av vår egen uppsats ännu bättre. Våra opponenter kom med vettig kritik (kände väl mest "sure, det skulle vi tänkt på" till alla kommentarer) som var konstruktiv. Men det bästa var att examinatorn tyckte att den var en lärorik uppsats, som verkligen kunde lyfts genom lite vassare analys, vilket jag kan hålla med om. Och tack och lov blev vi godkända. Mitt på godkänd nivån, men utan några alls behov av kompletteringar (som vi alla gick in med att vi skulle få!). Fantastiskt skönt faktiskt!
Fast jag kommer sakna Aina (som nu överger Service Management). För vem ska vara uppsatsflicka till magisteruppsatsen?!
Dessutom besökte jag Butiken för att höra statusen om min väska (den som gick sönder på väg till New York i våras). Och tydligen går den att lagas, men det kommer bli dyrt. Nästan lika mycket som väskan kostade från första början. Men det tycker jag att det är värt. Så just nu hör Thompa med FrankDandy om hur mycket de är villiga att betala, och jag är villig att betala mellanskillnaden. Vet att jag är sjukt larvig med min väska, men jag gillar den. Den är snygg, den är funktionell. Jag vill kunna använda den. Punkt slut.
Nu äntligen kommer jag få göra det igen! Något som bara ökat barnsligt glad-känslorna!
Firade med dubbla pass på träningen och den klassiska "nu dör jag nog"-känslan efteråt och sen genomläsning av ett av systerns projektarbeten... Kom med massa kommentarer, grundade i dagens opponering. Tror att vi tillsamamns lyfte hennes projekt!
Tråkigt inlägg. Men en himla bra dag!
Så barnsligt glad över att allt krig och meck med uppsatser är i stort sett over and done with. Hade opponering på kandidatuppsatserna idag (onsdag 4/6). Och det gick faktiskt över all förväntan.
Hade opponeringar hela dagen, för tydligen, förutom att vara opponent på en och vara respondent på en uppsats, var vi tvungna att sitta med och komma med kommentarer på tre andra uppsatser (valde tre som jag skummade och bullshitade fram ett par kommentarer om jobbet kvällen innan. Bravo Edwin, vad ambitös du är!). Segt att sitta på skolan hela dagen, men med tanke på utgången var det värt mödan.
Opponeringen gick bra, fick till och med kommenteren "bra opposition"... Vilket alltid är trevlig. Dessutom gick försvaret av vår egen uppsats ännu bättre. Våra opponenter kom med vettig kritik (kände väl mest "sure, det skulle vi tänkt på" till alla kommentarer) som var konstruktiv. Men det bästa var att examinatorn tyckte att den var en lärorik uppsats, som verkligen kunde lyfts genom lite vassare analys, vilket jag kan hålla med om. Och tack och lov blev vi godkända. Mitt på godkänd nivån, men utan några alls behov av kompletteringar (som vi alla gick in med att vi skulle få!). Fantastiskt skönt faktiskt!
Fast jag kommer sakna Aina (som nu överger Service Management). För vem ska vara uppsatsflicka till magisteruppsatsen?!
Dessutom besökte jag Butiken för att höra statusen om min väska (den som gick sönder på väg till New York i våras). Och tydligen går den att lagas, men det kommer bli dyrt. Nästan lika mycket som väskan kostade från första början. Men det tycker jag att det är värt. Så just nu hör Thompa med FrankDandy om hur mycket de är villiga att betala, och jag är villig att betala mellanskillnaden. Vet att jag är sjukt larvig med min väska, men jag gillar den. Den är snygg, den är funktionell. Jag vill kunna använda den. Punkt slut.
Nu äntligen kommer jag få göra det igen! Något som bara ökat barnsligt glad-känslorna!
Firade med dubbla pass på träningen och den klassiska "nu dör jag nog"-känslan efteråt och sen genomläsning av ett av systerns projektarbeten... Kom med massa kommentarer, grundade i dagens opponering. Tror att vi tillsamamns lyfte hennes projekt!
Tråkigt inlägg. Men en himla bra dag!
Helgen blev händelserik! Punkt. Eller snarare utropstecken!
Helgen blev händelserik! Punkt. Eller snarare utropstecken!
Heldagarna i skolan räckte förresten för att bli klar med kandidatuppsatsen. Men jag missade träningen i onsdags, tack vare att vi satt och nästan panikändrade grejer. Men tydligen var det värt det! Hursomhaver, uppsatsen "låstes" i portalen i torsdags (29/5). Lite lagom nojjig såhär efteråt, och jag har bestämt mig för att ha en "come-what-may"-attityd inför den. Att låta det går som det går. Tror visserligen på massiva kompletteringar, men för min del får folk gärna bevisa att jag fel.
Att uppsatsen lämnats in och låst, firades med lunch i Norra Hamnen med Aina, och sen promenad i stan för att sen möta upp Petra och Tina och dricka en efter-uppsatsen-öl på Hamnpaviljongen. Himla trevligt... Fast samtidigt var det en konsigt känsla att släppa kontrollen över något man arbetat så länge med. Konstigt, men skönt!
Uppsatsfirande fortsatte på kvällen.
Gick på bio med systern. Såg Indiana Jones och Kristalldödskallens rike. Och det blev himla lyckat. Även om jag ibland kan få lite krupp på att systerns "tidsoptimism" gör att saker och ting blir lite väl cutting-it-close ibland, men så länge man hinner så.
Filmen då. Jo, den höll för mina förväntningar. Den vårdade arvet från de tidigare filmerna väl, med samma sköna matinékänsla. Hade visserligen kunnat vara ute lite av de onödiga CGI-effekterna (murmeldjuren eller vad det nu var i början och aporna) och lite scener som var WAAY-out-there (atombomben och kylskåpet). Sen var slutscenerna lite too much New Age-flum för min del. Och sen saknade jag Indy catch-phrase "I hate snakes" också. Men summa summarum, en helt klart sevärd pre-summer-blockbuster!
Tog sen ett glas vin och åt glass på Tycho tillsammans med systern, för att kröna en himla trevlig dag.
Sen fyllde jag år i fredags (30/5). Så nu är jag en stolt 26 åring. Vill tacka för alla fina SMS, uppskattar dem verkligen. Och Marcus var först med att SMSa och mamma ringde och väckte mig för att säga grattis!
Födelsedagen var annars en sjukt trevlig dag.
Började med en lång morgonpromenad med peppmusik (har ju inget att göra längre! Så skönt!) som drog upp humöret på topp! Hamnde sen i Malmö där jag letade efter ett par nya jeans, men allt det gav var en insikt om att jag har "fel ben" för CheapMonday (för stora, muskliga lår och vader tillsammans med smala anklar ger en väldigt wierd look i ett par CM-jeans!) och allt annat kändes fel! Hälsade på Inger på DeLux och slog till på en superskön randig långkofta från JunkDeluxe. Lite technicolor-dream-coat över den, men fantastisk snygg är den.
Käkade sen grekbuffé (spenat-vårrullar är sjukt mycket yummy!) till lunch med Inger vid kanalen (där mina so-last-summer armygröna G-star-byxor blev nerstänkta. Tack för den, fontänen!). Snackade om typ allt och bara njöt av att livet var bra och vädret to die for! Och kändes det som det liksom var värt att missa det påtänkta tåget hem.
Kom hem och tränade innan jag gick över till föräldrarna (i nya koftan, som alla verkade tycka var helt grym! Som jag inte visste det när jag köpte den!) och åt tortillas och tårta (min önskade födelsedagsmiddag!). Och fick min presenter. Bland annat en bordsfläkt från systern (jag berättade att jag behövde en sådan på Tycho kvällen innan) och lite klock-och-eller-iPod-högtalar-sponsring. Fast allra roligaste var kortet jag fick av mamma. Mest på grund av att i någon form av förvirring hade hon skrivit 78-05-30 som födelsedatum på kortet, och inte 82-05-30 (tror hon blande ihop mig med systern!)...
Firandet fortsatte senare på kvällen.
Plockade med mig A-C och vi tog oss ner till stan och drack drinkar på Speakers (där jag mest skrattade över hur man alltid vet vad man får när man går ut i Landskrona. Absolut inget nytt under solen liksom!) innan vi hamnade på Tages för mer drinkar och en massa dans och mingel. Blev en riktigt grymt bra kväll! Fick dessutom spanat en del, men att man får mer än att bara titta verkar vara en lätt omöjlighet!
Hela lördagen (31/5) spendades på jobbet. Och det var inte alls så långtråkigt och ångestladdat som jag trodde att det skulle vara. Var faktist en riktigt trevlig dag på jobbet. Jag tror faktiskt det handlar om att jag dels fått komma bort från det ett tag, och dessutom har jag inte längre något som stressar och pressar mig (maj har varit en tung månad, men kandidatuppsatsen och SM och allt!). Sen gjorde ett par långa promenader i solskenet (med en gapskrattande Fredde, han skrattade så folk vände sig, vilket gjorde att han skrattade ännu mer och jag skrattade också, härligt!), vila och Batman Returns på kvällen gjorde väl sitt med, för att kröna dagen som en bra dag!
Söndagen (1/6) har däremot varit mer chill.
Dagens spenderades i systerns nyinköpta koloni tillsammans med systern, Jenny och pappa. Får man aldrig en formell inbjudan, så är det bara att bjuda in sig själv, tänkte jag. och det funkade fint. Kolonin har verkligen potential att bli riktigt fin. Lagom stort hus, stor trädgård, och massa rabatter att ligga på påta i om andan faller på. Nackdelen just nu är att allt är ogräsig och gräsmattan behöver luckras upp för att bli fin igen. Sattes på att klippa gräs, men gav upp efter en stund när jag insåg att systerns gräsklippare var kassast i Sverige och ställde mig i ledet (där pappa redan står!) som tycker att om jag ska klippa gräs där (som systern tycker att jag ska göra. Och hon mutar mig med mat!) så får hon fixa en elektrisk variant. Men det var en skön dag, och jag tror att jag börjar få bukt med min "bond-bränna", tack vare det tröjlösa gräsklippandet och räfsandet!
Träningen på kvällen (körde dubbla pass, kändes sådär!) och sen en lång cykelrunda med peppmusik krönte en himla bra helg.
Life is pretty darn good just nu!
Heldagarna i skolan räckte förresten för att bli klar med kandidatuppsatsen. Men jag missade träningen i onsdags, tack vare att vi satt och nästan panikändrade grejer. Men tydligen var det värt det! Hursomhaver, uppsatsen "låstes" i portalen i torsdags (29/5). Lite lagom nojjig såhär efteråt, och jag har bestämt mig för att ha en "come-what-may"-attityd inför den. Att låta det går som det går. Tror visserligen på massiva kompletteringar, men för min del får folk gärna bevisa att jag fel.
Att uppsatsen lämnats in och låst, firades med lunch i Norra Hamnen med Aina, och sen promenad i stan för att sen möta upp Petra och Tina och dricka en efter-uppsatsen-öl på Hamnpaviljongen. Himla trevligt... Fast samtidigt var det en konsigt känsla att släppa kontrollen över något man arbetat så länge med. Konstigt, men skönt!
Uppsatsfirande fortsatte på kvällen.
Gick på bio med systern. Såg Indiana Jones och Kristalldödskallens rike. Och det blev himla lyckat. Även om jag ibland kan få lite krupp på att systerns "tidsoptimism" gör att saker och ting blir lite väl cutting-it-close ibland, men så länge man hinner så.
Filmen då. Jo, den höll för mina förväntningar. Den vårdade arvet från de tidigare filmerna väl, med samma sköna matinékänsla. Hade visserligen kunnat vara ute lite av de onödiga CGI-effekterna (murmeldjuren eller vad det nu var i början och aporna) och lite scener som var WAAY-out-there (atombomben och kylskåpet). Sen var slutscenerna lite too much New Age-flum för min del. Och sen saknade jag Indy catch-phrase "I hate snakes" också. Men summa summarum, en helt klart sevärd pre-summer-blockbuster!
Tog sen ett glas vin och åt glass på Tycho tillsammans med systern, för att kröna en himla trevlig dag.
Sen fyllde jag år i fredags (30/5). Så nu är jag en stolt 26 åring. Vill tacka för alla fina SMS, uppskattar dem verkligen. Och Marcus var först med att SMSa och mamma ringde och väckte mig för att säga grattis!
Födelsedagen var annars en sjukt trevlig dag.
Började med en lång morgonpromenad med peppmusik (har ju inget att göra längre! Så skönt!) som drog upp humöret på topp! Hamnde sen i Malmö där jag letade efter ett par nya jeans, men allt det gav var en insikt om att jag har "fel ben" för CheapMonday (för stora, muskliga lår och vader tillsammans med smala anklar ger en väldigt wierd look i ett par CM-jeans!) och allt annat kändes fel! Hälsade på Inger på DeLux och slog till på en superskön randig långkofta från JunkDeluxe. Lite technicolor-dream-coat över den, men fantastisk snygg är den.
Käkade sen grekbuffé (spenat-vårrullar är sjukt mycket yummy!) till lunch med Inger vid kanalen (där mina so-last-summer armygröna G-star-byxor blev nerstänkta. Tack för den, fontänen!). Snackade om typ allt och bara njöt av att livet var bra och vädret to die for! Och kändes det som det liksom var värt att missa det påtänkta tåget hem.
Kom hem och tränade innan jag gick över till föräldrarna (i nya koftan, som alla verkade tycka var helt grym! Som jag inte visste det när jag köpte den!) och åt tortillas och tårta (min önskade födelsedagsmiddag!). Och fick min presenter. Bland annat en bordsfläkt från systern (jag berättade att jag behövde en sådan på Tycho kvällen innan) och lite klock-och-eller-iPod-högtalar-sponsring. Fast allra roligaste var kortet jag fick av mamma. Mest på grund av att i någon form av förvirring hade hon skrivit 78-05-30 som födelsedatum på kortet, och inte 82-05-30 (tror hon blande ihop mig med systern!)...
Firandet fortsatte senare på kvällen.
Plockade med mig A-C och vi tog oss ner till stan och drack drinkar på Speakers (där jag mest skrattade över hur man alltid vet vad man får när man går ut i Landskrona. Absolut inget nytt under solen liksom!) innan vi hamnade på Tages för mer drinkar och en massa dans och mingel. Blev en riktigt grymt bra kväll! Fick dessutom spanat en del, men att man får mer än att bara titta verkar vara en lätt omöjlighet!
Hela lördagen (31/5) spendades på jobbet. Och det var inte alls så långtråkigt och ångestladdat som jag trodde att det skulle vara. Var faktist en riktigt trevlig dag på jobbet. Jag tror faktiskt det handlar om att jag dels fått komma bort från det ett tag, och dessutom har jag inte längre något som stressar och pressar mig (maj har varit en tung månad, men kandidatuppsatsen och SM och allt!). Sen gjorde ett par långa promenader i solskenet (med en gapskrattande Fredde, han skrattade så folk vände sig, vilket gjorde att han skrattade ännu mer och jag skrattade också, härligt!), vila och Batman Returns på kvällen gjorde väl sitt med, för att kröna dagen som en bra dag!
Söndagen (1/6) har däremot varit mer chill.
Dagens spenderades i systerns nyinköpta koloni tillsammans med systern, Jenny och pappa. Får man aldrig en formell inbjudan, så är det bara att bjuda in sig själv, tänkte jag. och det funkade fint. Kolonin har verkligen potential att bli riktigt fin. Lagom stort hus, stor trädgård, och massa rabatter att ligga på påta i om andan faller på. Nackdelen just nu är att allt är ogräsig och gräsmattan behöver luckras upp för att bli fin igen. Sattes på att klippa gräs, men gav upp efter en stund när jag insåg att systerns gräsklippare var kassast i Sverige och ställde mig i ledet (där pappa redan står!) som tycker att om jag ska klippa gräs där (som systern tycker att jag ska göra. Och hon mutar mig med mat!) så får hon fixa en elektrisk variant. Men det var en skön dag, och jag tror att jag börjar få bukt med min "bond-bränna", tack vare det tröjlösa gräsklippandet och räfsandet!
Träningen på kvällen (körde dubbla pass, kändes sådär!) och sen en lång cykelrunda med peppmusik krönte en himla bra helg.
Life is pretty darn good just nu!