Bloggen har på senaste medvetet blivit bortprioriterad.
Bloggen har på senaste medvetet blivit bortprioriterad.
Det har iofs mest handlat om att det inte skett överdrivet mycket nytt under solen. Jobbat massor (min arbetskamrater har redan börjat tycka att jag jämt är där, men jo, jag vet!) och jobbet känns sådär spännande. Inte så konstigt egentligen. Visst jag är medveten om att man som personlig assistent "fyller en viktig funktion.... bla bla bla", men samtidigt känner jag lite att jag kastar bort min kunskap och kompetens genom att stanna på det jobbet. Och det gör mig seriöst lite deprimerad och helt ärligt rätt oengagerad och frustrerad över jobbet. Det känns liksom som jag står och stampar på ett och samma ställe och kommer typ ingenstans! Dessutom har ju det hitintills kassa "sommarvädret" inte gjort mycket för att boosta engagemaget, speciellt i kombination med "förbud" mot att gå ut och gå med Fredde och så vidare (den aktivitet som faktiskt gör de långa passen uthärdliga!)... Och ändå ska jag jobba där hela sommaren...
Fast jag tror jag har en lösning.
Visst, jag är medveten att sommaren kommer suga rätt jobbmässigt! Helt seriöst! Men, därför har jag bestämt mig för att ha en givande fritid istället. Satsa på att umgås mycket med vänner, spontana vindrickarkvällar och mycket träning känner jag själv är något som kan göra att jag kommer orka med sommaren!
Och hitintills har det faktist funkat.
Som i förra veckan. Då ett trist dagpass på jobbet övergick till en soft rosédrickarkväll vid Kärnan tillsammans med Inger, som sen övergick till en matjakt via O'Learys och McDonalds avslutades med Can't Buy Me Love på DVD. Med en superung och superskinny Patrick Dempsey. Fast filmen var mer givande än vad jag trodde att den skulle vara, mest för att den befäste min tanke (via den kvinnliga huvudkaraktären Cindy Mancini) om att det är okej att vara ytlig, så länge man har någon form av substans för att väga upp det ytliga. För mig handlar det om att det är okej att bry sig om ytan och vara medveten om den, sålänge man har något annat som gör en till en intressant person för andra. Typ.
Annars har det blvit någon drinkkväll här, nån extra lång löparrund där och så vidare. Och det har faktiskt funkat, har jag hittat på nåt kul kvällen/dagen innan så har jobbet känts lite lättare att härda ut efteråt!
Och förresten, jag har lyckats få tag i mina Kawasaki-skor! De jag inte hittade under mitt besök i Stockholm.
Det är rätt skumt egentligen, jagade efter ett par skor i Sveriges största stad, men hittade ingenting. Men så finns de rakt under näsan på mig, i en skoaffär i Helsingborg. Men nu finns det ännu ett par vita tygskor i min "skogarderob". Mycket bra. Fast det allra bästa är hur bekväma det är! Det slog mig redan i butiken, vilket gjorde att det ryckte lite extra i köpnerven! Men det var de värda!
Annars är bara målet att hitta på grejer som gör mig glad, för att det då blir en bra sommar, och jobbet blir uthärdligt!
Det har iofs mest handlat om att det inte skett överdrivet mycket nytt under solen. Jobbat massor (min arbetskamrater har redan börjat tycka att jag jämt är där, men jo, jag vet!) och jobbet känns sådär spännande. Inte så konstigt egentligen. Visst jag är medveten om att man som personlig assistent "fyller en viktig funktion.... bla bla bla", men samtidigt känner jag lite att jag kastar bort min kunskap och kompetens genom att stanna på det jobbet. Och det gör mig seriöst lite deprimerad och helt ärligt rätt oengagerad och frustrerad över jobbet. Det känns liksom som jag står och stampar på ett och samma ställe och kommer typ ingenstans! Dessutom har ju det hitintills kassa "sommarvädret" inte gjort mycket för att boosta engagemaget, speciellt i kombination med "förbud" mot att gå ut och gå med Fredde och så vidare (den aktivitet som faktiskt gör de långa passen uthärdliga!)... Och ändå ska jag jobba där hela sommaren...
Fast jag tror jag har en lösning.
Visst, jag är medveten att sommaren kommer suga rätt jobbmässigt! Helt seriöst! Men, därför har jag bestämt mig för att ha en givande fritid istället. Satsa på att umgås mycket med vänner, spontana vindrickarkvällar och mycket träning känner jag själv är något som kan göra att jag kommer orka med sommaren!
Och hitintills har det faktist funkat.
Som i förra veckan. Då ett trist dagpass på jobbet övergick till en soft rosédrickarkväll vid Kärnan tillsammans med Inger, som sen övergick till en matjakt via O'Learys och McDonalds avslutades med Can't Buy Me Love på DVD. Med en superung och superskinny Patrick Dempsey. Fast filmen var mer givande än vad jag trodde att den skulle vara, mest för att den befäste min tanke (via den kvinnliga huvudkaraktären Cindy Mancini) om att det är okej att vara ytlig, så länge man har någon form av substans för att väga upp det ytliga. För mig handlar det om att det är okej att bry sig om ytan och vara medveten om den, sålänge man har något annat som gör en till en intressant person för andra. Typ.
Annars har det blvit någon drinkkväll här, nån extra lång löparrund där och så vidare. Och det har faktiskt funkat, har jag hittat på nåt kul kvällen/dagen innan så har jobbet känts lite lättare att härda ut efteråt!
Och förresten, jag har lyckats få tag i mina Kawasaki-skor! De jag inte hittade under mitt besök i Stockholm.
Det är rätt skumt egentligen, jagade efter ett par skor i Sveriges största stad, men hittade ingenting. Men så finns de rakt under näsan på mig, i en skoaffär i Helsingborg. Men nu finns det ännu ett par vita tygskor i min "skogarderob". Mycket bra. Fast det allra bästa är hur bekväma det är! Det slog mig redan i butiken, vilket gjorde att det ryckte lite extra i köpnerven! Men det var de värda!
Annars är bara målet att hitta på grejer som gör mig glad, för att det då blir en bra sommar, och jobbet blir uthärdligt!
Kommentarer
Trackback