Just nu är jag barnslig glad
Just nu är jag barnslig glad.
Så barnsligt glad över att allt krig och meck med uppsatser är i stort sett over and done with. Hade opponering på kandidatuppsatserna idag (onsdag 4/6). Och det gick faktiskt över all förväntan.
Hade opponeringar hela dagen, för tydligen, förutom att vara opponent på en och vara respondent på en uppsats, var vi tvungna att sitta med och komma med kommentarer på tre andra uppsatser (valde tre som jag skummade och bullshitade fram ett par kommentarer om jobbet kvällen innan. Bravo Edwin, vad ambitös du är!). Segt att sitta på skolan hela dagen, men med tanke på utgången var det värt mödan.
Opponeringen gick bra, fick till och med kommenteren "bra opposition"... Vilket alltid är trevlig. Dessutom gick försvaret av vår egen uppsats ännu bättre. Våra opponenter kom med vettig kritik (kände väl mest "sure, det skulle vi tänkt på" till alla kommentarer) som var konstruktiv. Men det bästa var att examinatorn tyckte att den var en lärorik uppsats, som verkligen kunde lyfts genom lite vassare analys, vilket jag kan hålla med om. Och tack och lov blev vi godkända. Mitt på godkänd nivån, men utan några alls behov av kompletteringar (som vi alla gick in med att vi skulle få!). Fantastiskt skönt faktiskt!
Fast jag kommer sakna Aina (som nu överger Service Management). För vem ska vara uppsatsflicka till magisteruppsatsen?!
Dessutom besökte jag Butiken för att höra statusen om min väska (den som gick sönder på väg till New York i våras). Och tydligen går den att lagas, men det kommer bli dyrt. Nästan lika mycket som väskan kostade från första början. Men det tycker jag att det är värt. Så just nu hör Thompa med FrankDandy om hur mycket de är villiga att betala, och jag är villig att betala mellanskillnaden. Vet att jag är sjukt larvig med min väska, men jag gillar den. Den är snygg, den är funktionell. Jag vill kunna använda den. Punkt slut.
Nu äntligen kommer jag få göra det igen! Något som bara ökat barnsligt glad-känslorna!
Firade med dubbla pass på träningen och den klassiska "nu dör jag nog"-känslan efteråt och sen genomläsning av ett av systerns projektarbeten... Kom med massa kommentarer, grundade i dagens opponering. Tror att vi tillsamamns lyfte hennes projekt!
Tråkigt inlägg. Men en himla bra dag!
Så barnsligt glad över att allt krig och meck med uppsatser är i stort sett over and done with. Hade opponering på kandidatuppsatserna idag (onsdag 4/6). Och det gick faktiskt över all förväntan.
Hade opponeringar hela dagen, för tydligen, förutom att vara opponent på en och vara respondent på en uppsats, var vi tvungna att sitta med och komma med kommentarer på tre andra uppsatser (valde tre som jag skummade och bullshitade fram ett par kommentarer om jobbet kvällen innan. Bravo Edwin, vad ambitös du är!). Segt att sitta på skolan hela dagen, men med tanke på utgången var det värt mödan.
Opponeringen gick bra, fick till och med kommenteren "bra opposition"... Vilket alltid är trevlig. Dessutom gick försvaret av vår egen uppsats ännu bättre. Våra opponenter kom med vettig kritik (kände väl mest "sure, det skulle vi tänkt på" till alla kommentarer) som var konstruktiv. Men det bästa var att examinatorn tyckte att den var en lärorik uppsats, som verkligen kunde lyfts genom lite vassare analys, vilket jag kan hålla med om. Och tack och lov blev vi godkända. Mitt på godkänd nivån, men utan några alls behov av kompletteringar (som vi alla gick in med att vi skulle få!). Fantastiskt skönt faktiskt!
Fast jag kommer sakna Aina (som nu överger Service Management). För vem ska vara uppsatsflicka till magisteruppsatsen?!
Dessutom besökte jag Butiken för att höra statusen om min väska (den som gick sönder på väg till New York i våras). Och tydligen går den att lagas, men det kommer bli dyrt. Nästan lika mycket som väskan kostade från första början. Men det tycker jag att det är värt. Så just nu hör Thompa med FrankDandy om hur mycket de är villiga att betala, och jag är villig att betala mellanskillnaden. Vet att jag är sjukt larvig med min väska, men jag gillar den. Den är snygg, den är funktionell. Jag vill kunna använda den. Punkt slut.
Nu äntligen kommer jag få göra det igen! Något som bara ökat barnsligt glad-känslorna!
Firade med dubbla pass på träningen och den klassiska "nu dör jag nog"-känslan efteråt och sen genomläsning av ett av systerns projektarbeten... Kom med massa kommentarer, grundade i dagens opponering. Tror att vi tillsamamns lyfte hennes projekt!
Tråkigt inlägg. Men en himla bra dag!
Kommentarer
Trackback