Egentligen har jag inte så mycket vettigt att säga just nu.
Egentligen har jag inte så mycket vettigt att säga just nu.
Veckan har börjat högst ordinärt. Spenderade hela måndagen i skolan, och då menar jag hela dagen! Kom dit vid 10-tiden, satte mig i tysta läserummet och läste till 12, föreläsning till 14, sen lunch och mer läsning i tysta rummet till 16 och avslut med föreläsning till kl 18. Kan ju helt klart erkänna att kombinationen sen föreläsning och dåligt med syre i föreläsningssalen gjorde att det av och till var VÄLDIGT svårt att hålla ögonen öppna. Och jag var inte den enda som kände så (jag är ju tydligen "känd" bland kursare för min oförmåga att hålla mig vaken vid vissa, mindre spännande och engagerande föreläsningar!), för tydligen var det väldigt många som kände att ögonen kändes tunga.
Annars var måndagen en väldigt tjurig dag. Eller jag kände mig tjurig (och orkarde inte vara supersocial!) från att jag vaknade på morgonen till att jag satte mig på bussen hem. Har ingen direkt förklaring till varför jag var sådan, förutom att jag ibland kommer in i sådana perioder, perioder då jag tycker att alla är ointressanta och mer eller mindre dumma i huvudet... Ibland går det över snabbt (som i måndags!) och ibland varar det ett par dagar.
Är väl lite dubbel egentligen, en dubbelnatur, en kombination av kontraherande "personer", en typisk Tvilling ungefär (mitt stjärntecken!). Eller jag vill iaf göra den tolkingen av mitt eget beteende. Ibland.
Idag har jag inte heller varit särskilt social.
Bestämde mig för att ta mig in till Lund av två huvudsakliga skäl. Det första var för att plugga. Började med att sätta mig i AF Borgens cafeteria och läsa igenom caset inför torsdagens muntliga tenta (om datorföretaget Dell, känner redan nu att jag har MASSOR att säga!). Det är faktiskt en rätt skönt stimulerande studiemiljö. Det är väl lite det jag kan sakna med att plugga i Lund, att ha en plats UTANFÖR skolan där en massa studenter samlas, fikar, pluggar eller whatever och det är en stimulerande miljö. Det saknas definitivt i Helsingborg!
Mitt andra skäl var att kolla Pavements nya lokaler (läste om deras invigning i Habit i butiken häromveckan), som var riktigt nicea. En gammal krog som de byggt som till typ världens luftigaste butik, kändes det som. Inte lika cool som Urban Outfitters i Stockholm (som håller favvoplatsen bland sköna butikskoncept), men helt klart en toppplacering. Dessutom lyckades jag förälska mig i en blå kostym från BZR, ett par jeans från Acne och scorade mig en t-sha från Resteröd (en svart variant av den vita jag köpte i Halmstad i somras!)...
Annars är det mycket konsumtionskärlek i luften. Jag tror jag har bestämt mig för att köpa de där Tiger-glasögonen i klassisk nördstil. Har de hemma i lägenheten för att testa, och även om vissa reaktioner har varit tveksam känner jag själv att de blir coolare och coolare ju fler gånger jag testar dem (fast jag tänkter väl mycket i en helhetslook, det känns som glasögen kräven en viss stil/look för att funka... till skillnad från dem jag visat?). Fast det är lite schizo, hela grejen faktiskt. Att jag för kanske två veckor sen gnällde över att jag var pank och knappt hade två enkronor att gnida mot varandra och nu konsumerar som det inte fanns en morgondag. Och konsumerar saker, inte för att jag "behöver" dem, utan för att jag vill. Tänk vad saker och ting kan svänga snabbt.
Fast jag försöker rättfärdiga mitt shoppande med att jag numera börjat plocka med mig matlåda till skolan och har drastiskt minskat min kaffe-kostnader, eller lattefaktorer som jag kallar dem...
Sen tycker ajg om att konsumera, och att konsumera mig till den person jag vill att andra ska se mig som. Är väl väldigt inspirerad av den kosumtionskurs vi läste under andra året i skolan. Tycker det är sjukt intressant att tänka på hur man konsumerar den bild som man vill att andra ska ha, eller snarare den bild man själv vill vara. Eller så är det bara ett sätt för mig själv att rättfärdiga min egen ytlighet!
Dessutom har jag insett att tisdagarna hädanefter kommer vara mina utlimata TV-kvällar. Och en orgie i ytlighet.
Nya Gossip Girl som började idag på Femman var lika ytligt och glossigt som jag hoppats. Den perfekta kombinationen av snygga teens, i snygga kläder som hänger i snygga miljöer (New York! Whohoo!). Och sen spelade massor av bra musik (att serien är rätt mycket OC-klon känns redundant. Samma Josh som skapade OC ligger ju bakom GG!). Att sen följa upp med Gynning (som tappat mycket sen första avsnittet, trist men sant. Allt känns så hastigt och löst sammansatt och inte alls som första programmet. Trist! Hoppas det blir bättre!) och avsluta med nya favvisen Brothers and Sisters är inget annat än genialt.
Sen har jag ännu en gång insett att jag älskar Grey's Anatomy. Såg avsnittet där George utför open-heart-surgery i en hiss för typ fjärde gången idag, och av någon anledning började jag gråta mot slutet. DEt om nåt borde vara ett tecken på en välskriven serie, att den trots att man kan i stort settt HELA avsnittet får tårkanalerna att reagera!
Veckan har börjat högst ordinärt. Spenderade hela måndagen i skolan, och då menar jag hela dagen! Kom dit vid 10-tiden, satte mig i tysta läserummet och läste till 12, föreläsning till 14, sen lunch och mer läsning i tysta rummet till 16 och avslut med föreläsning till kl 18. Kan ju helt klart erkänna att kombinationen sen föreläsning och dåligt med syre i föreläsningssalen gjorde att det av och till var VÄLDIGT svårt att hålla ögonen öppna. Och jag var inte den enda som kände så (jag är ju tydligen "känd" bland kursare för min oförmåga att hålla mig vaken vid vissa, mindre spännande och engagerande föreläsningar!), för tydligen var det väldigt många som kände att ögonen kändes tunga.
Annars var måndagen en väldigt tjurig dag. Eller jag kände mig tjurig (och orkarde inte vara supersocial!) från att jag vaknade på morgonen till att jag satte mig på bussen hem. Har ingen direkt förklaring till varför jag var sådan, förutom att jag ibland kommer in i sådana perioder, perioder då jag tycker att alla är ointressanta och mer eller mindre dumma i huvudet... Ibland går det över snabbt (som i måndags!) och ibland varar det ett par dagar.
Är väl lite dubbel egentligen, en dubbelnatur, en kombination av kontraherande "personer", en typisk Tvilling ungefär (mitt stjärntecken!). Eller jag vill iaf göra den tolkingen av mitt eget beteende. Ibland.
Idag har jag inte heller varit särskilt social.
Bestämde mig för att ta mig in till Lund av två huvudsakliga skäl. Det första var för att plugga. Började med att sätta mig i AF Borgens cafeteria och läsa igenom caset inför torsdagens muntliga tenta (om datorföretaget Dell, känner redan nu att jag har MASSOR att säga!). Det är faktiskt en rätt skönt stimulerande studiemiljö. Det är väl lite det jag kan sakna med att plugga i Lund, att ha en plats UTANFÖR skolan där en massa studenter samlas, fikar, pluggar eller whatever och det är en stimulerande miljö. Det saknas definitivt i Helsingborg!
Mitt andra skäl var att kolla Pavements nya lokaler (läste om deras invigning i Habit i butiken häromveckan), som var riktigt nicea. En gammal krog som de byggt som till typ världens luftigaste butik, kändes det som. Inte lika cool som Urban Outfitters i Stockholm (som håller favvoplatsen bland sköna butikskoncept), men helt klart en toppplacering. Dessutom lyckades jag förälska mig i en blå kostym från BZR, ett par jeans från Acne och scorade mig en t-sha från Resteröd (en svart variant av den vita jag köpte i Halmstad i somras!)...
Annars är det mycket konsumtionskärlek i luften. Jag tror jag har bestämt mig för att köpa de där Tiger-glasögonen i klassisk nördstil. Har de hemma i lägenheten för att testa, och även om vissa reaktioner har varit tveksam känner jag själv att de blir coolare och coolare ju fler gånger jag testar dem (fast jag tänkter väl mycket i en helhetslook, det känns som glasögen kräven en viss stil/look för att funka... till skillnad från dem jag visat?). Fast det är lite schizo, hela grejen faktiskt. Att jag för kanske två veckor sen gnällde över att jag var pank och knappt hade två enkronor att gnida mot varandra och nu konsumerar som det inte fanns en morgondag. Och konsumerar saker, inte för att jag "behöver" dem, utan för att jag vill. Tänk vad saker och ting kan svänga snabbt.
Fast jag försöker rättfärdiga mitt shoppande med att jag numera börjat plocka med mig matlåda till skolan och har drastiskt minskat min kaffe-kostnader, eller lattefaktorer som jag kallar dem...
Sen tycker ajg om att konsumera, och att konsumera mig till den person jag vill att andra ska se mig som. Är väl väldigt inspirerad av den kosumtionskurs vi läste under andra året i skolan. Tycker det är sjukt intressant att tänka på hur man konsumerar den bild som man vill att andra ska ha, eller snarare den bild man själv vill vara. Eller så är det bara ett sätt för mig själv att rättfärdiga min egen ytlighet!
Dessutom har jag insett att tisdagarna hädanefter kommer vara mina utlimata TV-kvällar. Och en orgie i ytlighet.
Nya Gossip Girl som började idag på Femman var lika ytligt och glossigt som jag hoppats. Den perfekta kombinationen av snygga teens, i snygga kläder som hänger i snygga miljöer (New York! Whohoo!). Och sen spelade massor av bra musik (att serien är rätt mycket OC-klon känns redundant. Samma Josh som skapade OC ligger ju bakom GG!). Att sen följa upp med Gynning (som tappat mycket sen första avsnittet, trist men sant. Allt känns så hastigt och löst sammansatt och inte alls som första programmet. Trist! Hoppas det blir bättre!) och avsluta med nya favvisen Brothers and Sisters är inget annat än genialt.
Sen har jag ännu en gång insett att jag älskar Grey's Anatomy. Såg avsnittet där George utför open-heart-surgery i en hiss för typ fjärde gången idag, och av någon anledning började jag gråta mot slutet. DEt om nåt borde vara ett tecken på en välskriven serie, att den trots att man kan i stort settt HELA avsnittet får tårkanalerna att reagera!
Muntliga tentor, slagsmål, jobb och glassfrossa!
Den dära muntliga tentan i fredags (25/1) gick smidigare än jag trott.
Men att ha tenta i diskussionsform känns som en sjukt konstig examninatonsform, eller det gjorde mig konfunderad iaf. Sa väl en del bra saker (iaf kändes det så i mitt huvud), men ofta fick jag vänta länge med armen viftades i luften, moderatorn såg mig (eller det kändes så iaf) men valde ofta andra före mig. Handlade det om att det jag sagt var "vettigt" och jag därmed klarat mitt betyg (vi kunde bara få G på den tentan) och behövde egentligen itne säga något mer, eller tyckte han att jag talade strunt och ville att jag skulle hålla käften? Det var iaf tankarna som rullade i mitt huvud efteråt.
Fast det blev en rätt kul och givande diskussion om hur man ska profilera, postionera och fokusera marknadsföringen av rysk glass i Ryssland, om vad som är lyxsegment eller ej och hur viktigt det är att ha en strategi som visar på en postion, så man som företag inte hamnar "mellan stolarna"....
I övrigt handlade helgen om slagsmål och jobb.
Gick en lightmatch på Big Bang i Ängelholm i lördags (26/1). Personligen tyckte jag att jag gjorde bra ifrån mig, kom upp på tårna i mitt fotarbete, vilket gjorde att jag kunde röra mig mycket och pressa min motståndare rätt hårt, jag trodde att ajg skulle vinna men tydligen tyckte poängdomarna annorlunda och satte vinsten på honom (och visst, han fick in ett par snygga träffar!). Men jag var nöjd. Det var en kul match, jag hade roligt, och jag var nöjd med min prestation. Visst hade det varit trevligt med en vinst i matchboken, men komplimanger som "jag har aldrig varit såhär trött efter en match" från min motståndare gjorde att det kändes onödigt att hålla på att lämna in protester och trams. Ibland vinner man, ibland förlorar man. Det är väl så det är när man håller på med en "bedömningssport" (läs: internt skämt!).
Annars gick det skapligt för klubben. Katta gjorde en jättesnygg fullcontacts match mot Therese, men tappade fokus av och till under matchen och förlorade tyvärr, Andreas körde en bra light med låga sparkar mot Alex, men tröttnade i tredje ronden. Fast klubbens prestation kom från Marcus, men en asgrym fullcontactsmatch. Inte konstigt att motståndaren kastar in handduken, när MArcus mer eller mindre sätter all sin boxning. Jag är så grymt imponerad av den mannen just nu. Fatta vilka kliv han tagit i sin fighting!!'
Summan av hela matchande kan väl summeras i ett sug att börja köra lite mer fullcontact från min sida. För tydligen "passar nog min stil till fullcontact" och det så himla kul ut när de körde. Det går en fullcontacts-cup i februari, och jag funderar på att banta ner mig till -60 kg och köra lite, för att se hur det känns. Kan bli kul.. Tror jag.
Och Jennys chokladkakor är alltid bra efter-matchen-mutor, även om man blir nästan sjukligt socker-speedad på dem!
Resterande delen av helgen har handlat om jobb.
Som vanligt rätt okej, trots att dygnsjobb på pappret inte kändes som det jag var allra mest sugen på. Fast en soft lördagkväll med film (Harry Potter tvåan och den otroligt fjantiga Final Destination 2), läsk och glass med hallon och en helt okej, halvaktiv dag gjorde jobbet lugnare än vad jag trodde att det skulle bli. Men samtidigt känner jag fortfarande att jag trampar vatten på jobbet. Fast det där jobbet är ju bara tillfälligt, inget jag planerar att göra för resten av livet, så det är inga problem. Och jag trivs ju faktiskt fortfarande... Till skillnad från vad folk verkar tro, men jag ska inte göra mer höna av den här fjädern än vad jag redan har gjort....
Ett söndagsavslut med träning som gjck tokbra, invigde mina nya supersköna handskar och hade massor av bra energi från helgen tävling, och sen vad som bäst skulle kunna beskrivas som glassfrossa och korsordslösande hemma hos föräldrarna, satte punkt för en helt klart bra helg.
Dessutom släpptes betygen på mässan! Kommentaren att vi var "Den klara favoriten hos lärarlaget" och bara lovord för vårt koncept eller monter och det faktum att vi var de enda som fick betygsmässig fullpott på mässan talar sitt tydliga språk om hur bra det gick. Snacka om att Grekens samtal för att berätta de goda nyheter var en del i det som gjorde min söndag! Ett stensäkert VG på den där kursen? Jomenvisst!
Men att ha tenta i diskussionsform känns som en sjukt konstig examninatonsform, eller det gjorde mig konfunderad iaf. Sa väl en del bra saker (iaf kändes det så i mitt huvud), men ofta fick jag vänta länge med armen viftades i luften, moderatorn såg mig (eller det kändes så iaf) men valde ofta andra före mig. Handlade det om att det jag sagt var "vettigt" och jag därmed klarat mitt betyg (vi kunde bara få G på den tentan) och behövde egentligen itne säga något mer, eller tyckte han att jag talade strunt och ville att jag skulle hålla käften? Det var iaf tankarna som rullade i mitt huvud efteråt.
Fast det blev en rätt kul och givande diskussion om hur man ska profilera, postionera och fokusera marknadsföringen av rysk glass i Ryssland, om vad som är lyxsegment eller ej och hur viktigt det är att ha en strategi som visar på en postion, så man som företag inte hamnar "mellan stolarna"....
I övrigt handlade helgen om slagsmål och jobb.
Gick en lightmatch på Big Bang i Ängelholm i lördags (26/1). Personligen tyckte jag att jag gjorde bra ifrån mig, kom upp på tårna i mitt fotarbete, vilket gjorde att jag kunde röra mig mycket och pressa min motståndare rätt hårt, jag trodde att ajg skulle vinna men tydligen tyckte poängdomarna annorlunda och satte vinsten på honom (och visst, han fick in ett par snygga träffar!). Men jag var nöjd. Det var en kul match, jag hade roligt, och jag var nöjd med min prestation. Visst hade det varit trevligt med en vinst i matchboken, men komplimanger som "jag har aldrig varit såhär trött efter en match" från min motståndare gjorde att det kändes onödigt att hålla på att lämna in protester och trams. Ibland vinner man, ibland förlorar man. Det är väl så det är när man håller på med en "bedömningssport" (läs: internt skämt!).
Annars gick det skapligt för klubben. Katta gjorde en jättesnygg fullcontacts match mot Therese, men tappade fokus av och till under matchen och förlorade tyvärr, Andreas körde en bra light med låga sparkar mot Alex, men tröttnade i tredje ronden. Fast klubbens prestation kom från Marcus, men en asgrym fullcontactsmatch. Inte konstigt att motståndaren kastar in handduken, när MArcus mer eller mindre sätter all sin boxning. Jag är så grymt imponerad av den mannen just nu. Fatta vilka kliv han tagit i sin fighting!!'
Summan av hela matchande kan väl summeras i ett sug att börja köra lite mer fullcontact från min sida. För tydligen "passar nog min stil till fullcontact" och det så himla kul ut när de körde. Det går en fullcontacts-cup i februari, och jag funderar på att banta ner mig till -60 kg och köra lite, för att se hur det känns. Kan bli kul.. Tror jag.
Och Jennys chokladkakor är alltid bra efter-matchen-mutor, även om man blir nästan sjukligt socker-speedad på dem!
Resterande delen av helgen har handlat om jobb.
Som vanligt rätt okej, trots att dygnsjobb på pappret inte kändes som det jag var allra mest sugen på. Fast en soft lördagkväll med film (Harry Potter tvåan och den otroligt fjantiga Final Destination 2), läsk och glass med hallon och en helt okej, halvaktiv dag gjorde jobbet lugnare än vad jag trodde att det skulle bli. Men samtidigt känner jag fortfarande att jag trampar vatten på jobbet. Fast det där jobbet är ju bara tillfälligt, inget jag planerar att göra för resten av livet, så det är inga problem. Och jag trivs ju faktiskt fortfarande... Till skillnad från vad folk verkar tro, men jag ska inte göra mer höna av den här fjädern än vad jag redan har gjort....
Ett söndagsavslut med träning som gjck tokbra, invigde mina nya supersköna handskar och hade massor av bra energi från helgen tävling, och sen vad som bäst skulle kunna beskrivas som glassfrossa och korsordslösande hemma hos föräldrarna, satte punkt för en helt klart bra helg.
Dessutom släpptes betygen på mässan! Kommentaren att vi var "Den klara favoriten hos lärarlaget" och bara lovord för vårt koncept eller monter och det faktum att vi var de enda som fick betygsmässig fullpott på mässan talar sitt tydliga språk om hur bra det gick. Snacka om att Grekens samtal för att berätta de goda nyheter var en del i det som gjorde min söndag! Ett stensäkert VG på den där kursen? Jomenvisst!
Cancer skapar en emotionell berg-och-dalbana
Veckan såhär långt kan väl allra bäst beskrivas som en emotionell berg-och-dalbana.
Började en ny kurs i måndags (21/1). Strategi och verksamhetsstyrning. Verkar vara en sjukt spännande och givande kurs. Fast det kommer bli tung. Har fyra muntliga tentor på strategibiten (den första redan nu på fredag! Men examination i diskussionsform ska bli väldigt spännande. Min plan är att snacka så mycket jag bara kan och scora mitt VG på kursen på det sättet!), typ lika många mindre grupparbeten på verksamhetsdelen och ett självständigt live-case-projektarbete. Med andra ord väldigt mycket att göra, men kursen har rykte om sig att vara den svåraste på Service Management (iofs har det sagts om typ alla kurser, så jag tror inte allt för mycket på det ryktet!), men det gör bara att jag känner att det ska bli en kul utmaning.
För övrigt verkar jag vara den enda i klassen av dem jag snackat med som tycker att upplägget verkar vara roligt. Aja, jag är väl skum och överambitös som vanligt (jo, jag har väl en aning av en Type-A-personality och tycker det är kul att vara "bror Duktig").
Fast jag har lyckats hålla min ambitionsnivå uppe. Har redan läst allt material som jag bör ha läst inför fredagens första muntliga examination, och det känns faktiskt sjukt bra (och igen, det tysta läserummet works wonders för mina studier! det är nästan scary hur produktiv jag är när jag sitter där!).
Men även om jag känner mig pepp och laddad inför nya kursen, gör den mig sjukt trött. Beviset kom i måndags under introduktionen. Hela föreläsningen gick bra, och även kandidatuppsatsansökan (har äntligen ordnat med en grupp, Ska skriva om event marketing tillsammans med Aina och Suzana, kan bli en bra grupp) och lunchen på Mezo tillsammans med Suzana, men sen gick det utför! På väg hem somnade jag först på bussen (med huvudet på min axel på min säteskamrat, som jag inte ens kände. Lite pinsamt!) och när ajg väl kom hem blev jag inte mycket piggare. Satte mig i soffan för att läsa lite, men hann inte ens plocka upp böckerna innan jag slumrade sött. Hade väl någon form av oro i kroppen eller nåt.
Sen har uppladdningen och viktnojjan inför lördagens match lyckats hållas i schakt.
Har tränat på som vanligt och kommit och sprungit så mycket som jag har planerat, har tillochmed böjat känna att standardrundan är "för kort" (klarar den numera på runt 30 minuter!) så jag har väl även planerat att förlänga standardrundan. Tror att kroppen klarar av det!
Hursomhaver, på papper borde alltså livet kännas rätt bra, men det är väl är skon klämmer.
Fick nämligen reda på i måndags att min morbror dött i cancer. För ett halvår sen hade han upptäckt ett förändrat födelsemärke på halsen, och det hade snabbt spridit sig till hjärnan i söndags lade kroppen av. Han var rätt ung också, bara 70 år gammal. Har tänkt massor på det här de senaste dagarna, inte för att jag hade en särskilt nära relation till honom, hade inte träffat honom på kanske 15 år, men när jag såg hur ledsen mamma var när hon berättade kändes det väldigt tungt inombords. Har tänkt mycket på hur synd jag tycker att det är om mamma och kramat henne extra mycket när jag träffat henne. Det är alltså mina tankar som fått mig att känna den emotionella berg-och-dalbanan, och i tisdagen dippade jag så lågt att jag knappt orkade prata med någon och ville bara vara ensam med mina tankar.
Har dessutom valt att inte tala om det med någon, utanför familjen. Tror liksom inte att jag orkar ta tag i saker och ting officellt just nu.
Jag tror det handlar om min rädsla för just cancer, denna sjukt läskiga sjukdom som kan slå till närsom! Det finns inget riktigt skydd liksom! Man kan leva värsta bra renlevnadslivet, äta "rätt", motionera och inte dricka eller röka eller nåt, och drabbas, medan en annan som missköter sin kropp klara sig helt från att ens drabbas genom någon man känner. Cancer är nog en av sjukdomarna som skrämmer mig allra mest.
Funderar att inofficellt dedikera helgens match till min morbror, tycker det känns rätt...
Började en ny kurs i måndags (21/1). Strategi och verksamhetsstyrning. Verkar vara en sjukt spännande och givande kurs. Fast det kommer bli tung. Har fyra muntliga tentor på strategibiten (den första redan nu på fredag! Men examination i diskussionsform ska bli väldigt spännande. Min plan är att snacka så mycket jag bara kan och scora mitt VG på kursen på det sättet!), typ lika många mindre grupparbeten på verksamhetsdelen och ett självständigt live-case-projektarbete. Med andra ord väldigt mycket att göra, men kursen har rykte om sig att vara den svåraste på Service Management (iofs har det sagts om typ alla kurser, så jag tror inte allt för mycket på det ryktet!), men det gör bara att jag känner att det ska bli en kul utmaning.
För övrigt verkar jag vara den enda i klassen av dem jag snackat med som tycker att upplägget verkar vara roligt. Aja, jag är väl skum och överambitös som vanligt (jo, jag har väl en aning av en Type-A-personality och tycker det är kul att vara "bror Duktig").
Fast jag har lyckats hålla min ambitionsnivå uppe. Har redan läst allt material som jag bör ha läst inför fredagens första muntliga examination, och det känns faktiskt sjukt bra (och igen, det tysta läserummet works wonders för mina studier! det är nästan scary hur produktiv jag är när jag sitter där!).
Men även om jag känner mig pepp och laddad inför nya kursen, gör den mig sjukt trött. Beviset kom i måndags under introduktionen. Hela föreläsningen gick bra, och även kandidatuppsatsansökan (har äntligen ordnat med en grupp, Ska skriva om event marketing tillsammans med Aina och Suzana, kan bli en bra grupp) och lunchen på Mezo tillsammans med Suzana, men sen gick det utför! På väg hem somnade jag först på bussen (med huvudet på min axel på min säteskamrat, som jag inte ens kände. Lite pinsamt!) och när ajg väl kom hem blev jag inte mycket piggare. Satte mig i soffan för att läsa lite, men hann inte ens plocka upp böckerna innan jag slumrade sött. Hade väl någon form av oro i kroppen eller nåt.
Sen har uppladdningen och viktnojjan inför lördagens match lyckats hållas i schakt.
Har tränat på som vanligt och kommit och sprungit så mycket som jag har planerat, har tillochmed böjat känna att standardrundan är "för kort" (klarar den numera på runt 30 minuter!) så jag har väl även planerat att förlänga standardrundan. Tror att kroppen klarar av det!
Hursomhaver, på papper borde alltså livet kännas rätt bra, men det är väl är skon klämmer.
Fick nämligen reda på i måndags att min morbror dött i cancer. För ett halvår sen hade han upptäckt ett förändrat födelsemärke på halsen, och det hade snabbt spridit sig till hjärnan i söndags lade kroppen av. Han var rätt ung också, bara 70 år gammal. Har tänkt massor på det här de senaste dagarna, inte för att jag hade en särskilt nära relation till honom, hade inte träffat honom på kanske 15 år, men när jag såg hur ledsen mamma var när hon berättade kändes det väldigt tungt inombords. Har tänkt mycket på hur synd jag tycker att det är om mamma och kramat henne extra mycket när jag träffat henne. Det är alltså mina tankar som fått mig att känna den emotionella berg-och-dalbanan, och i tisdagen dippade jag så lågt att jag knappt orkade prata med någon och ville bara vara ensam med mina tankar.
Har dessutom valt att inte tala om det med någon, utanför familjen. Tror liksom inte att jag orkar ta tag i saker och ting officellt just nu.
Jag tror det handlar om min rädsla för just cancer, denna sjukt läskiga sjukdom som kan slå till närsom! Det finns inget riktigt skydd liksom! Man kan leva värsta bra renlevnadslivet, äta "rätt", motionera och inte dricka eller röka eller nåt, och drabbas, medan en annan som missköter sin kropp klara sig helt från att ens drabbas genom någon man känner. Cancer är nog en av sjukdomarna som skrämmer mig allra mest.
Funderar att inofficellt dedikera helgens match till min morbror, tycker det känns rätt...
Okej, lördagen blev väl inte riktigt som planerat!
Okej, lördagen (19/1) blev väl inte riktigt som planerat!
Hade ju planerat att vara superambitös och sitta hemma och läsa igenom de artiklar som är kurslitteratur inför kursen som börjar imorgon. Det började bra och jag lyckades ta mig igenom den första artikeln, men sen tog jag en paus och då började det gå utför med pluggandet...
Vid runt 20-tiden bestämde jag mig för att ta en paus. Och just slumpade sig nämligen så att systern hade bakat kanelbullar, och en sådan chans är ju på tok för dum att inte ta. Så jag traskade över till henne och lyssnade på hur hon skröt om att hon var snygg (självgodhet är det ett släktdrag? Jag är ju inte den som inte tar chansen att påvisa min egen förträfflighet), frossade i kanelbullar (tror minsann att jag klämde en HEL påse, sånär som på ett par som jag bjöd systern på!) och poppade bra musik och dansade som tokar, eller iaf var systern mer tokig än vad jag var.
Sen gick det bara utför.
Jenny kom över till Katta, eftersom de skulle ut, och hon drack lite vin, medan jag och systern betedde oss som om vi var femton och ju mer vi umgicks där på lördagskvällen, desto mer sugen blev jag på att följa med dem ut. Var rätt speedad på socker och kände att "dansa, det är ett bra sätt att få ut den här överskottsenergin". Sagt och gjort, lånade pengar av systern för att kunna betala inträde (är FORTFARANDE galet pank! Körde nyktert hela kvällen, det enda jag drack var när jag snyltade ett par klunkar av systerns cola! (och nån sipp av Jennys drinkar!). Kände mig tvungen att göra så, tävling nästa och nästnästa helg!) och så hamnade vi på Tages, vilket visade sig vara mer lyckat än vad jag vill ge Tages cred för. För musiken av ovanligt dansvänlig, och jag gillade speciellt att de körde mycket 90-tals eurodisco (fatta, tonårsnostalgi!). Och visst, det fanns en del att spana på (bland annat hälsade jag på min "summer of '07"-straight-chrush Magnus, borde kanske snacka mer med honom? Även om jag vet att det är en snöbolls chans i helvetet att något av intresse skulle kunna utvecklas....)
Fast jag får lite panik av vissa saker, som blev allra mest tydlig på Tages igår. Mest över folket i den här stan, tänk gamla klasskompisar från låg- och mellanstadiet. Trevligt att träffa dem och snacka, visst, men jag insåg rätt snabbt igår att vi inte har överdrivet mycket gemensamt, överhuvudtaget. Sen känns resten, de man inte känner, lite tråkiga och ointressanta på nåt sätt. Eller jag vet inte, kanske är det jag som fått för mig att jag är för bra för den här staden, men hur ska jag då förklara att jag fortfarande är kvar? (Men som sagt, min hat-kärlek till Landskrona känns väl rätt vida känd!).
Sen får jag krupp av veliga mäniskor. Jag menar, kom igen Jenny! Är du nyfiken på killen (du vet vem jag menar!) och vet att han verkar vilja ha dig, gå fram till honom och säg "hej, du och jag borde ta en kaffe någon dag!" och jobba utifrån det, och släpp allt bullshit om att "han är för bra för mig!" ... Ville bara få sagt det.
Men överlag en supertrevlig kväll, även om det hela slutade med att jag fick ett par för få timmars sömn.
Men trots enbart 4 timmars sömn (kom i säng vid 4, somnade cirkus en halvtimme senare, och upp vid halv 9 pga jobbet) har jag varit ovanligt fräsch och ovanligt pigg. Fast jag känner mig sjukt tveksam till mitt jobb just nu! Det känns lite som jag trampar vatten där. Visst jag håller mig flytande och allt är frid och fröjd, men det känns inte som jag kommer någonstans. Och det ger mig lite ångest (som triggades lite extra när jag fick höra att rätt många av mina galma vänner från just grundskolan förnärvarande jobbade. Dessutom är jag sjukt nojjig över nästa läsår. Måste hitta mig ett jobb, så jag klarar mig utan stöd från CSN... Fast Jonas är rätt duktigt på att egoboosta mig, även om han kanske inte är medveten om hur mycket skillnad det gör, när jag inte lyckas göra det själv!), känner ett grymt behov av komma vidare, samtidigt som jag faktiskt trivs rätt bra på jobbet, eller iaf Fredde. Eller jag vet inte. Kanske gör jag en höna av en fjäder... Det känns nästan som jag gör det.
Hade ju planerat att vara superambitös och sitta hemma och läsa igenom de artiklar som är kurslitteratur inför kursen som börjar imorgon. Det började bra och jag lyckades ta mig igenom den första artikeln, men sen tog jag en paus och då började det gå utför med pluggandet...
Vid runt 20-tiden bestämde jag mig för att ta en paus. Och just slumpade sig nämligen så att systern hade bakat kanelbullar, och en sådan chans är ju på tok för dum att inte ta. Så jag traskade över till henne och lyssnade på hur hon skröt om att hon var snygg (självgodhet är det ett släktdrag? Jag är ju inte den som inte tar chansen att påvisa min egen förträfflighet), frossade i kanelbullar (tror minsann att jag klämde en HEL påse, sånär som på ett par som jag bjöd systern på!) och poppade bra musik och dansade som tokar, eller iaf var systern mer tokig än vad jag var.
Sen gick det bara utför.
Jenny kom över till Katta, eftersom de skulle ut, och hon drack lite vin, medan jag och systern betedde oss som om vi var femton och ju mer vi umgicks där på lördagskvällen, desto mer sugen blev jag på att följa med dem ut. Var rätt speedad på socker och kände att "dansa, det är ett bra sätt att få ut den här överskottsenergin". Sagt och gjort, lånade pengar av systern för att kunna betala inträde (är FORTFARANDE galet pank! Körde nyktert hela kvällen, det enda jag drack var när jag snyltade ett par klunkar av systerns cola! (och nån sipp av Jennys drinkar!). Kände mig tvungen att göra så, tävling nästa och nästnästa helg!) och så hamnade vi på Tages, vilket visade sig vara mer lyckat än vad jag vill ge Tages cred för. För musiken av ovanligt dansvänlig, och jag gillade speciellt att de körde mycket 90-tals eurodisco (fatta, tonårsnostalgi!). Och visst, det fanns en del att spana på (bland annat hälsade jag på min "summer of '07"-straight-chrush Magnus, borde kanske snacka mer med honom? Även om jag vet att det är en snöbolls chans i helvetet att något av intresse skulle kunna utvecklas....)
Fast jag får lite panik av vissa saker, som blev allra mest tydlig på Tages igår. Mest över folket i den här stan, tänk gamla klasskompisar från låg- och mellanstadiet. Trevligt att träffa dem och snacka, visst, men jag insåg rätt snabbt igår att vi inte har överdrivet mycket gemensamt, överhuvudtaget. Sen känns resten, de man inte känner, lite tråkiga och ointressanta på nåt sätt. Eller jag vet inte, kanske är det jag som fått för mig att jag är för bra för den här staden, men hur ska jag då förklara att jag fortfarande är kvar? (Men som sagt, min hat-kärlek till Landskrona känns väl rätt vida känd!).
Sen får jag krupp av veliga mäniskor. Jag menar, kom igen Jenny! Är du nyfiken på killen (du vet vem jag menar!) och vet att han verkar vilja ha dig, gå fram till honom och säg "hej, du och jag borde ta en kaffe någon dag!" och jobba utifrån det, och släpp allt bullshit om att "han är för bra för mig!" ... Ville bara få sagt det.
Men överlag en supertrevlig kväll, även om det hela slutade med att jag fick ett par för få timmars sömn.
Men trots enbart 4 timmars sömn (kom i säng vid 4, somnade cirkus en halvtimme senare, och upp vid halv 9 pga jobbet) har jag varit ovanligt fräsch och ovanligt pigg. Fast jag känner mig sjukt tveksam till mitt jobb just nu! Det känns lite som jag trampar vatten där. Visst jag håller mig flytande och allt är frid och fröjd, men det känns inte som jag kommer någonstans. Och det ger mig lite ångest (som triggades lite extra när jag fick höra att rätt många av mina galma vänner från just grundskolan förnärvarande jobbade. Dessutom är jag sjukt nojjig över nästa läsår. Måste hitta mig ett jobb, så jag klarar mig utan stöd från CSN... Fast Jonas är rätt duktigt på att egoboosta mig, även om han kanske inte är medveten om hur mycket skillnad det gör, när jag inte lyckas göra det själv!), känner ett grymt behov av komma vidare, samtidigt som jag faktiskt trivs rätt bra på jobbet, eller iaf Fredde. Eller jag vet inte. Kanske gör jag en höna av en fjäder... Det känns nästan som jag gör det.
Okej, nu om någonsin har jag haft läge att bli bitter, på riktigt.
Okej, nu om någonsin har jag haft läge att bli bitter, på riktigt.
För ibland får jag känslan av att universum inte riktigt vill att jag ska vara glad, eller åtminstonne glädjas åt att saker och ting går framåt, och går åt rätt håll...
Hursomhaver, mässan i torsdags (17/1) gick asbra (trots att peruken kliade och mina fötter halvdog efter att ha stått upp i över 5 timmar!)! Vi byggde upp en snygg monter (som blev bättre än väntat, mycket tack vare Grekens idé med korslagda platssvärd för att skapa atmosfär. Lite extra förutom kandelabrar och våra lackade informationsrullar). Dessutom tror jag att en Edwin iklädd vit peruk och ett försök att återskapa en 1700-tals militär uniform drog en hel del blickar till sig (folk tog en massa bilder på mig iaf, Men jag känner att jag har massor av coolhet-kapital att återuppbygga....) Och det kändes som vi lyckades sälja in vårt Slaget om Helsingborg-koncept till alla besökare och alla betygsättande lärare (även om vissa i gruppen var grymmare på att säja än andra! Jag tillhörde de andra). Det enda som inte var helt klockrent var våra köttbulls give-aways. Det blev mer en rolig idé än något smart.
Trots att vi kände att vi hade full koll på allt, lyckades hårdsälja konceptet för de inbjudna domarna (hotellcheferna på Hotell Kärnan och Elite Marina Plaza! Storfräsare alltså!), lyckades vi inte knipa priset för bästa monter (fast de som vann var värda priset, hela gruppen tippade att det stod mellan oss och dem som vann, och i ärlighetens namn var det rätt skönt att vi inte vann. För nu "slipper" vi ställa ut igen!), fast vi fick värsta bra kommentaren efteråt. För det kunde inte bli bättre än att en av domarna spontant säger "om er restaurang skulle funnits på riktigt skulle jag gärna ätit där" när vi går förbi varandra.
Fast senare visade det sig att vi var rätt bra på att sälja in konceptet till mässbesökarna! För vi blev de inofficella vinnarna av "bästa monter" bland publiken (de officella vinnarna hade tydligen mutat alla ettor och tvåor att rösta på dem! Fusk!), så det borde tyda på att ett bra betyg är i antågande.
Efter att fått höra sådana komplimanger, och att det var kul på mässan borde göra vem som helst himla glad.
Men det är vid sådana tillfällen universum går in och avbryter. För vad händer, efter vi haft återkoppling av mässan och gruppen fått värsta fina komplimangen som publikens "bästa monter", fixat alla böcker inför nästa kurs och insett att det inte kommer bli så dyrt som jag trott, om inte att jag inser att jag tappat mitt pendelkort, som var 8 dagar gammalt! Kan lungt säga att jag blev sjukt arg och bitter! För det första är det dyrt, 30 dagars fria resor i Skåne kostar typ 1000 kr, för det andra hade jag som sagt 22 resdagar på kortet, och dessutom är jag officellt så pank att jag knappt kan gnida två enkronor mot varandra! Kul att redan ligga 2000 kronor back för januari (har "lånat" av sparpengarna för att bekosta mässan, köpa böcker etc!).
Hursomhaver tjurade jag hela fredagkvällen och var bitter över dessa sjukt onödiga extra utgifterna, vilket jag tyvärr lät gå ut över folk i min omgivning, speciellt kidsen på träningen, som jag känner inte fick det träningspass som de förtjänade! Hmmm...
(Och såhär i efterhand känns det som en väldigt larvig grej att tjura och bli bitter över!)
Men som tur var går saker över.
Redan i morse kändes allt bättre, kändes liksom som jag lika gärna får acceptera och gilla läget. Tog även chansen att vara lite ambitös. Har nämligen bestämt mig att jag ska testa att ligga i fas med läsningen under den här kursen i Strategi och Verksamhetsstyrning som börjar på måndag. Så idag har jag allra mest legat i soffan och läst om strategi (skrev ut lite artiklar hemma hos föräldrarna i förmiddags) och kollat på skidsändingarna på SVT (Grattis Anja till silvret och SUPERGRATTIS Ferry till guldet i skidskyttesprinten!). Vad ska man annars göra när man är fast i Landskrona (aldrig att jag betalar kontant på bussen liksom) och är sjukt pank. Dessutom har jag gett mig själv lite vad-du-är-duktig-klappar på axeln hela dagen. Egoboosting som det kallas!
För ibland får jag känslan av att universum inte riktigt vill att jag ska vara glad, eller åtminstonne glädjas åt att saker och ting går framåt, och går åt rätt håll...
Hursomhaver, mässan i torsdags (17/1) gick asbra (trots att peruken kliade och mina fötter halvdog efter att ha stått upp i över 5 timmar!)! Vi byggde upp en snygg monter (som blev bättre än väntat, mycket tack vare Grekens idé med korslagda platssvärd för att skapa atmosfär. Lite extra förutom kandelabrar och våra lackade informationsrullar). Dessutom tror jag att en Edwin iklädd vit peruk och ett försök att återskapa en 1700-tals militär uniform drog en hel del blickar till sig (folk tog en massa bilder på mig iaf, Men jag känner att jag har massor av coolhet-kapital att återuppbygga....) Och det kändes som vi lyckades sälja in vårt Slaget om Helsingborg-koncept till alla besökare och alla betygsättande lärare (även om vissa i gruppen var grymmare på att säja än andra! Jag tillhörde de andra). Det enda som inte var helt klockrent var våra köttbulls give-aways. Det blev mer en rolig idé än något smart.
Trots att vi kände att vi hade full koll på allt, lyckades hårdsälja konceptet för de inbjudna domarna (hotellcheferna på Hotell Kärnan och Elite Marina Plaza! Storfräsare alltså!), lyckades vi inte knipa priset för bästa monter (fast de som vann var värda priset, hela gruppen tippade att det stod mellan oss och dem som vann, och i ärlighetens namn var det rätt skönt att vi inte vann. För nu "slipper" vi ställa ut igen!), fast vi fick värsta bra kommentaren efteråt. För det kunde inte bli bättre än att en av domarna spontant säger "om er restaurang skulle funnits på riktigt skulle jag gärna ätit där" när vi går förbi varandra.
Fast senare visade det sig att vi var rätt bra på att sälja in konceptet till mässbesökarna! För vi blev de inofficella vinnarna av "bästa monter" bland publiken (de officella vinnarna hade tydligen mutat alla ettor och tvåor att rösta på dem! Fusk!), så det borde tyda på att ett bra betyg är i antågande.
Efter att fått höra sådana komplimanger, och att det var kul på mässan borde göra vem som helst himla glad.
Men det är vid sådana tillfällen universum går in och avbryter. För vad händer, efter vi haft återkoppling av mässan och gruppen fått värsta fina komplimangen som publikens "bästa monter", fixat alla böcker inför nästa kurs och insett att det inte kommer bli så dyrt som jag trott, om inte att jag inser att jag tappat mitt pendelkort, som var 8 dagar gammalt! Kan lungt säga att jag blev sjukt arg och bitter! För det första är det dyrt, 30 dagars fria resor i Skåne kostar typ 1000 kr, för det andra hade jag som sagt 22 resdagar på kortet, och dessutom är jag officellt så pank att jag knappt kan gnida två enkronor mot varandra! Kul att redan ligga 2000 kronor back för januari (har "lånat" av sparpengarna för att bekosta mässan, köpa böcker etc!).
Hursomhaver tjurade jag hela fredagkvällen och var bitter över dessa sjukt onödiga extra utgifterna, vilket jag tyvärr lät gå ut över folk i min omgivning, speciellt kidsen på träningen, som jag känner inte fick det träningspass som de förtjänade! Hmmm...
(Och såhär i efterhand känns det som en väldigt larvig grej att tjura och bli bitter över!)
Men som tur var går saker över.
Redan i morse kändes allt bättre, kändes liksom som jag lika gärna får acceptera och gilla läget. Tog även chansen att vara lite ambitös. Har nämligen bestämt mig att jag ska testa att ligga i fas med läsningen under den här kursen i Strategi och Verksamhetsstyrning som börjar på måndag. Så idag har jag allra mest legat i soffan och läst om strategi (skrev ut lite artiklar hemma hos föräldrarna i förmiddags) och kollat på skidsändingarna på SVT (Grattis Anja till silvret och SUPERGRATTIS Ferry till guldet i skidskyttesprinten!). Vad ska man annars göra när man är fast i Landskrona (aldrig att jag betalar kontant på bussen liksom) och är sjukt pank. Dessutom har jag gett mig själv lite vad-du-är-duktig-klappar på axeln hela dagen. Egoboosting som det kallas!
Veckan har handlat om en och samma sak...
Veckan har väl hitintills handlat om en och samma sak: Morgondagens mässa.
Allt har flutit på skitbra. Menyerna blev skitsnygga och väldigt speciella eftersom vi printade dem på papper med lite struktur och band ihop dem med tågvirke (tänk tvinnat rep som luktar). Sen har vi troligen de coolaste broschyrerna, där vi beskriver vårt koncept. De är skrivna i tre spalter, sen ihoprullade och sen fästa med ett sigill (och guldigt julklappslack!). Allt känns galet snyggt och riktigt, riktigt bra! Och hela koncpepet känns genom tänkt, välplanerat och jag tror vi skulle klara ett tre-sekunders-test (du kollar på en sak i tre sekunder, sen ska du direkt komma på vad budskapet i det du kollade var, kan du det, har det du kollade på klarat tre-sekunders-testet!)
Och även om vi gick ett par kronor över budget, och samtidigt har det lett till att den privata ekonomi har fått lite mer bakslag än planerat, är allt fixat och ska bara sättas upp på "rätt" sätt.
Fast jag måste säga att jag är lite nervös inför morgondagen. Men jag vet inte riktigt varför. Hela konceptet känns genomtänkt. jag tror montern kommer bli snygg och jag tror att min "Magnus Stenbock" antagligen kommer skämma ut mig lite, men kommer locka folk till montern. Men samtidigt är det något som gör mig lite orolig, fast som pappa sa "lite oro är bara bra!".
För annars känns det som jag är "on the tops of things".
C-uppsatsämnet är i stort sett spikat, intervjuer och sånt ska bara bokas in, och jag tror att jag och Suzana har en tredje man på gång. Så himla skönt att ha allt sånt fixat redan nu!
Dessutom (om jag för tala lite om min egen förträfflighet) har betygen på den nuvarande kursen hitintills blivit bättre än förväntat, och min VG-chans på den här kursen känns galet stor.
Annars slog det mig en sak igår (15/1).
Hur mycket jag och Carolina Gynning tänker. Jobbade och avslutade en tung jobbkvälll (det är tungt att bygga soffor, speciellt om de meckar och krånglar! Fast Freddes nya röda bäddsoffa blev himla snygg!) med att sitta och kollade på hennes rätt sköna TV-serie (jo, den är ytlig och rätt flamsig, men det är Gynning, det är sån hon är!). Programmet handlade om hur barn var accessoaren för 2008 och hur lattemorsor och lattefarsor (iofs egen tolkning!) pimpade sina ungar i Gucci och andra lyxmärken.
Saken är den att det är precis så jag tänker. Att en unge kan vara en cool accessoar! För enligt min livssplan, som den ser ut just nu ska jag inom säg 10 år ha ett välbetalt jobb och sen skaffa mig en söt unge och pimpa upp efter egna önskemål. Har liksom planerat hur cool lattefarsa jag skulle kunna bli och så vidare. Fast Gucci-mössan för 700 som Gynning köpte till Sigge (ungen som hon lånade!) kändes lite overkill, även om det var en fin mössa! Men galna lyxmärken till en liten unge som snabbt växer ur dem känns bara skumt, men samtidigt, jag skulle vilja ha en unge som var precis lika välklädd som jag planerar att vara! Vet visserligen inte om livsmålet kommer uppfyllas, men det känns på något sätt konstigt, men samtidigt betryggande att det verkar som det finns andra som tänker precis som jag...
Även om tanken är rätt svindlande, på nåt sätt....
Vidare släppte ju jokrarna i Melodifestivalen i dagarna (och jo, det blir en Göteborgsresa och Melodifestivalen live i februari. Tjoho!). Vad ska man säga.
Eskobar har bara en hit och är annars rätt bortglämda. Visserligen är Someone New, duetten med Heather Nova helt fantastisk, men samtidigt, inget man bygger en karriär på. Känns lite "snark". Samma med Niklas Strömstedt. Fast ännu värre. Och Amy Diamond. Shit, jag är lite rädd för Amy Diamond. Hon är för goody-goody och känns lite för omedveten, liksom "hej, jag är 12 och sjunger om värsta hjärtesorgen, men dt värsta jag har upplevt vad gäller hjärta och smärta är när Barbie dumpade Ken", ungefär. Kanske även lite för helylle. Och Carola och Andreas Johnson, de känns bara konstigt, på så många nivåer! Hon är för mycket diva för honom, och han känns lite "hej, jag kan inte få en hit utan schlagern" för henne. Känns felmatchat på nåt sätt. Tror inte det kommer bli någon lyckad duett. Men den som lever får se. Jag har inget emot att ha fel!
Allt har flutit på skitbra. Menyerna blev skitsnygga och väldigt speciella eftersom vi printade dem på papper med lite struktur och band ihop dem med tågvirke (tänk tvinnat rep som luktar). Sen har vi troligen de coolaste broschyrerna, där vi beskriver vårt koncept. De är skrivna i tre spalter, sen ihoprullade och sen fästa med ett sigill (och guldigt julklappslack!). Allt känns galet snyggt och riktigt, riktigt bra! Och hela koncpepet känns genom tänkt, välplanerat och jag tror vi skulle klara ett tre-sekunders-test (du kollar på en sak i tre sekunder, sen ska du direkt komma på vad budskapet i det du kollade var, kan du det, har det du kollade på klarat tre-sekunders-testet!)
Och även om vi gick ett par kronor över budget, och samtidigt har det lett till att den privata ekonomi har fått lite mer bakslag än planerat, är allt fixat och ska bara sättas upp på "rätt" sätt.
Fast jag måste säga att jag är lite nervös inför morgondagen. Men jag vet inte riktigt varför. Hela konceptet känns genomtänkt. jag tror montern kommer bli snygg och jag tror att min "Magnus Stenbock" antagligen kommer skämma ut mig lite, men kommer locka folk till montern. Men samtidigt är det något som gör mig lite orolig, fast som pappa sa "lite oro är bara bra!".
För annars känns det som jag är "on the tops of things".
C-uppsatsämnet är i stort sett spikat, intervjuer och sånt ska bara bokas in, och jag tror att jag och Suzana har en tredje man på gång. Så himla skönt att ha allt sånt fixat redan nu!
Dessutom (om jag för tala lite om min egen förträfflighet) har betygen på den nuvarande kursen hitintills blivit bättre än förväntat, och min VG-chans på den här kursen känns galet stor.
Annars slog det mig en sak igår (15/1).
Hur mycket jag och Carolina Gynning tänker. Jobbade och avslutade en tung jobbkvälll (det är tungt att bygga soffor, speciellt om de meckar och krånglar! Fast Freddes nya röda bäddsoffa blev himla snygg!) med att sitta och kollade på hennes rätt sköna TV-serie (jo, den är ytlig och rätt flamsig, men det är Gynning, det är sån hon är!). Programmet handlade om hur barn var accessoaren för 2008 och hur lattemorsor och lattefarsor (iofs egen tolkning!) pimpade sina ungar i Gucci och andra lyxmärken.
Saken är den att det är precis så jag tänker. Att en unge kan vara en cool accessoar! För enligt min livssplan, som den ser ut just nu ska jag inom säg 10 år ha ett välbetalt jobb och sen skaffa mig en söt unge och pimpa upp efter egna önskemål. Har liksom planerat hur cool lattefarsa jag skulle kunna bli och så vidare. Fast Gucci-mössan för 700 som Gynning köpte till Sigge (ungen som hon lånade!) kändes lite overkill, även om det var en fin mössa! Men galna lyxmärken till en liten unge som snabbt växer ur dem känns bara skumt, men samtidigt, jag skulle vilja ha en unge som var precis lika välklädd som jag planerar att vara! Vet visserligen inte om livsmålet kommer uppfyllas, men det känns på något sätt konstigt, men samtidigt betryggande att det verkar som det finns andra som tänker precis som jag...
Även om tanken är rätt svindlande, på nåt sätt....
Vidare släppte ju jokrarna i Melodifestivalen i dagarna (och jo, det blir en Göteborgsresa och Melodifestivalen live i februari. Tjoho!). Vad ska man säga.
Eskobar har bara en hit och är annars rätt bortglämda. Visserligen är Someone New, duetten med Heather Nova helt fantastisk, men samtidigt, inget man bygger en karriär på. Känns lite "snark". Samma med Niklas Strömstedt. Fast ännu värre. Och Amy Diamond. Shit, jag är lite rädd för Amy Diamond. Hon är för goody-goody och känns lite för omedveten, liksom "hej, jag är 12 och sjunger om värsta hjärtesorgen, men dt värsta jag har upplevt vad gäller hjärta och smärta är när Barbie dumpade Ken", ungefär. Kanske även lite för helylle. Och Carola och Andreas Johnson, de känns bara konstigt, på så många nivåer! Hon är för mycket diva för honom, och han känns lite "hej, jag kan inte få en hit utan schlagern" för henne. Känns felmatchat på nåt sätt. Tror inte det kommer bli någon lyckad duett. Men den som lever får se. Jag har inget emot att ha fel!
Ur gängorna efter ett alltför slackigt jullov!
Huh.
Det märks att man är lite ur gängorna efter sitt alltför slackiga jullov! Bestämde mig nämligen för att låta idag vara "första officiella dagen i skolan" med allt vad det innebär.
Så just nu är jag attacktrött, och skulle allra helst vilja krypa ner i sängen igen (fast det går mindre bra eftersom jag redan sitter på skolan!). Hursomhaver, kombinationen stressig helg med mycket att göra plus hård och tung jag-tror-jag-kommer-dö-träning i söndags och ett alarm på mobilen som man sätter till klockan 7 (var astrött i igårkväll, söndag, gav upp för dagen redan vid 23-tiden, vilket är väldigt tidigt för att vara mig!). Iofs, jag snoozade 12 minuter innan jag överhuvudtaget fattade att det var mobilalarmet som lät när jag vaknade, och när jag stängt det somnade jag om igen och sov en halvtimme till. Bravo Edwin! Dessutom tog det ytterligare en kvart innan jag kom in i duschen... Och har jag blivit piggare för det? Inte det minsta.
Men det är bara en vanesak. Håller jag på såhär en vecka till, så kommer jag helt klart vara mer inne i matchen och inte vara såhär tok-döds-trött som jag känner mig just nu.
Annars väntar ett par veckor med hårdträning!
Ska tydligen gå en lightmatch mot en liten 57-kilos kille (han går upp i -63, till mig!) på Big Bang i Ängelholm den 26e. Ska bli kul, men jag är lite rädd att han kommer vara en ettrig jäkel, så jag måste boosta min kondition och snabbhet lite. Kan det då räcka med två veckor?! Hursomhaver, den som lever får helt enkelt se! Hade egentligen inte alls tänkt att tävla under Big Bang, men tji då. Det kroppsliga suget är med andra ord starkare än huvudets logik ibland. Eller nåt liknande, lite snyggare skrivet...
Det märks att man är lite ur gängorna efter sitt alltför slackiga jullov! Bestämde mig nämligen för att låta idag vara "första officiella dagen i skolan" med allt vad det innebär.
Så just nu är jag attacktrött, och skulle allra helst vilja krypa ner i sängen igen (fast det går mindre bra eftersom jag redan sitter på skolan!). Hursomhaver, kombinationen stressig helg med mycket att göra plus hård och tung jag-tror-jag-kommer-dö-träning i söndags och ett alarm på mobilen som man sätter till klockan 7 (var astrött i igårkväll, söndag, gav upp för dagen redan vid 23-tiden, vilket är väldigt tidigt för att vara mig!). Iofs, jag snoozade 12 minuter innan jag överhuvudtaget fattade att det var mobilalarmet som lät när jag vaknade, och när jag stängt det somnade jag om igen och sov en halvtimme till. Bravo Edwin! Dessutom tog det ytterligare en kvart innan jag kom in i duschen... Och har jag blivit piggare för det? Inte det minsta.
Men det är bara en vanesak. Håller jag på såhär en vecka till, så kommer jag helt klart vara mer inne i matchen och inte vara såhär tok-döds-trött som jag känner mig just nu.
Annars väntar ett par veckor med hårdträning!
Ska tydligen gå en lightmatch mot en liten 57-kilos kille (han går upp i -63, till mig!) på Big Bang i Ängelholm den 26e. Ska bli kul, men jag är lite rädd att han kommer vara en ettrig jäkel, så jag måste boosta min kondition och snabbhet lite. Kan det då räcka med två veckor?! Hursomhaver, den som lever får helt enkelt se! Hade egentligen inte alls tänkt att tävla under Big Bang, men tji då. Det kroppsliga suget är med andra ord starkare än huvudets logik ibland. Eller nåt liknande, lite snyggare skrivet...
Helgen har varit lugn
Och med pluggandet kom jag igång med, helt som planerat.
Har jobbat massor med mässan de senaste dagarna och just nu känns det som vi har ett bra koncept, som är lagom kul men samtidigt lagom seriöst (kör på en restaurang med Slaget vid Helsingborg som koncept, och jag ska leka Magnus Stenbock på mässan! Kul ju!). Gillar mest menyn, där vi blandad "vanlig" meny och återblickar från slaget. Det krävs lite mer jobb, men jag tror ta mig tusan att det kommer att bli bra!
Men tydligen är man konstig (enligt vissa!) om man sitter och pluyggar i skolan på en lördag/söndag. Men va fan. Allt ska vara färdig på onsdag, mässan är på torsdag. Inte så jävla konstigt att man sitter i skolan då (och Maria och Lollo som pluggkompisar gjorde saker och ting uthärdliga! Helt klart!).
Rent utanför-skolan-mässigt har det blivit lite bråk, i torsdags (10/1). Fast mest på skoj.
Snackade med Jonas (styrde upp lite om kommande C-uppsatsen) om våra inre tjockisar (den tjocka människan som bor i oss alla, den som får oss att frossa i onyttigheter och så vidare!) Och jag tror att jag gjorde min arg. Efter vi lagt på blev jag sugen på kakor, eller snarare min inre tjockis ville ha kakor, men av någon anledning rationaliserade jag bort "hans" önskan genom att påpeka att om jag gav mig ut för att fixa kakor skulle min inre hurtbulle vakna till liv och verkligen rationalisera bort kaksuget. Sen spred jag mina tankar över det hela resterande kvällen, jag tror folk trodde att jag var galen, oseriös och tramsig, men jag tyckte iaf det var kul!
Och det är inte så konstigt. Eftersom jag för tillfället är så pank attt jag knappt har två enkronor som jag kan gnugga mot varandra. Fast jag klagar egentligen inte, det ekonomiska läget är planerat och jag har medvetet sett till att jag är extra pank!
Men hursomhaver. Pluggade (genom att ränna runt halva Helsingborg på jakt efter skjortor, tågvirke och köttbullar till mässmontern), tränade (höll passet, körde basic-basic på nybörjarpasset och lite teknik och sparring på avancerade. Helt ok!) på dagen. Funderade på att styra upp en Batman-filmkväll på kvällen, men efter träningen var jag för osocial och trött så jag strök den planen. Köpte mig en pizza (nya favvon, capricosa med vitlöksås! Den inre tjockis fick sitt till slut!) och tog ett glas vit istället. Visserligen försökte Flygledaren få mig att åka till, och jag var väl halvsugen på det, innan jag insåg att jag innerst inne varken hade tid (pga pluggandet!) eller egentlig lust och jag ångrar inte mitt beslut en sekund (iaf efter lite bortrationaliserande om självuppfyllande profetior... Jo, jag nojjade!).
Lördagen (12/1) blev desto mer aktiv!
Började dagen med att sitta ett par timmar i skolan och jobba lite med mässkonceptet tillsammans med Lollo och Maria. Och även om vi bara satt 3 timmar och var väl inte superdupereffektiva kom vi faktiskt riktigt långt och var riktigt duktiga (i mitt tycke!).
Annars var den stora aktiviteten för dagen pappas födelsedagsmiddag hemma hos föräldrarna! Där mamma hade gått all-in och körde tre-rätters-meny (visserligen ur en Allers-tidning, men det var god mat!) med olika vin till alla olika rätter. Och som vanligt lyckades hon nästa in både mig och systern i köket för att hjälpa till med förberedelserna. Fast det var kul, även om mamma var lite hysterisk stressad, trots att hon hade full koll på allting samtidigt som hon hade fyra extra händer! Mamma skulle defintivt behövt ett glas avstressande förberedelse-vin (jag tänker som på nyår!).
Men maten och hela middagen blev jättelyckad. Gifflar med skinka och fetaost till förrätt med ett vin som doftade päron, fläskfilé med klyftpotatis och en jättegod typ ört-ost-sås till huvudrätt och chokladmousse med hallon och vaniljvisp till efterrätt (och mamma gick lite overkill med en extra efterrätt í form av en banan-tårta till pappa också!). Och lite kul var det att mamma blev märkbart påverkad av det vin som dracks (iofs, jag kände även av det!)
Och den lyckade middagen kombinerades med massor av roliga walks-down-memory-lane och berättelser från när Katta och jag var små. Och tydligen var vi mer bångstyriga än vad vi själva ville minnas. Grundidén vi hade var att Katta fick mig att springa åt ett håll och sen sprang hon åt ett annat och kvar stod vår förfirrade far och visste inte var han skulle ta vägen.... Fast vi har ju bättrat oss lite.
En annan sak som var riktigt intressant med middagen, som iaf jag reflekterade över, var att detta var första gången som hela familjen samlades och åt tillsammans i ett par timmar, när det inte vankas storhelg. FAst som sagt, det var himla trevligt.
Katta och jag avslutade med att ta ett öl på Tycho.
Tycho var väl som Tycho brukar under en lördag,mycket blandat folk, sådär bra musik, men god öl ungefär. Och jag lyckades få få "två öl upp" på systern, genom att köra med "om du går ut och röker är du skyldig mig en öl". Jag tyckte det lät jättebra, dåliga vanor som rökning ska komma med nåt straff. Men jag tror jag gjorde ett misstag när jag lämnade ut mitt nummer till en gammal bekant, om vi skulle "ta en kaffe någongång". Jag vet inte, jag tror vi är FÖR olika som mäniskor.
Vi funderade på även på att avsluta på Tages, men jag tvekade. För Tages är Tages, och Tages är inte alltid överdrivet kul (vi ville dansa, och musiken på Tages kan ibland vara apbra, och ibland vill man bara säga "ursäkta, 2002 ringde, de vill ha Sean Paul tillbaka!"), så istället hamnade vi hemma hos med popcorn, julmust och Superman på TV. Eller det var iallafall tanken, för självklart lyckades jag slumra precis när filmen började, och när jag vaknade till bestämde jag mig för att gå hem, bädda ner mig i soffan. Rätt mysigt faktist!
Söndagen började likadant som lördagen, men inför mässanplugg med Lollo och Maria. Även om vi hade lite svårare att engagera oss än i lördags. Fast som sagt, vi kom vidare!
Annars slutade söndagen som mina söndagar brukar. Med hård träning (mycket hopprep, mycket sparring och ännu mer hopprep. Lagom död efteråt!). Det är altlid ett bra sätt att avsluta veckan!
Har jobbat massor med mässan de senaste dagarna och just nu känns det som vi har ett bra koncept, som är lagom kul men samtidigt lagom seriöst (kör på en restaurang med Slaget vid Helsingborg som koncept, och jag ska leka Magnus Stenbock på mässan! Kul ju!). Gillar mest menyn, där vi blandad "vanlig" meny och återblickar från slaget. Det krävs lite mer jobb, men jag tror ta mig tusan att det kommer att bli bra!
Men tydligen är man konstig (enligt vissa!) om man sitter och pluyggar i skolan på en lördag/söndag. Men va fan. Allt ska vara färdig på onsdag, mässan är på torsdag. Inte så jävla konstigt att man sitter i skolan då (och Maria och Lollo som pluggkompisar gjorde saker och ting uthärdliga! Helt klart!).
Rent utanför-skolan-mässigt har det blivit lite bråk, i torsdags (10/1). Fast mest på skoj.
Snackade med Jonas (styrde upp lite om kommande C-uppsatsen) om våra inre tjockisar (den tjocka människan som bor i oss alla, den som får oss att frossa i onyttigheter och så vidare!) Och jag tror att jag gjorde min arg. Efter vi lagt på blev jag sugen på kakor, eller snarare min inre tjockis ville ha kakor, men av någon anledning rationaliserade jag bort "hans" önskan genom att påpeka att om jag gav mig ut för att fixa kakor skulle min inre hurtbulle vakna till liv och verkligen rationalisera bort kaksuget. Sen spred jag mina tankar över det hela resterande kvällen, jag tror folk trodde att jag var galen, oseriös och tramsig, men jag tyckte iaf det var kul!
Och det är inte så konstigt. Eftersom jag för tillfället är så pank attt jag knappt har två enkronor som jag kan gnugga mot varandra. Fast jag klagar egentligen inte, det ekonomiska läget är planerat och jag har medvetet sett till att jag är extra pank!
Men hursomhaver. Pluggade (genom att ränna runt halva Helsingborg på jakt efter skjortor, tågvirke och köttbullar till mässmontern), tränade (höll passet, körde basic-basic på nybörjarpasset och lite teknik och sparring på avancerade. Helt ok!) på dagen. Funderade på att styra upp en Batman-filmkväll på kvällen, men efter träningen var jag för osocial och trött så jag strök den planen. Köpte mig en pizza (nya favvon, capricosa med vitlöksås! Den inre tjockis fick sitt till slut!) och tog ett glas vit istället. Visserligen försökte Flygledaren få mig att åka till, och jag var väl halvsugen på det, innan jag insåg att jag innerst inne varken hade tid (pga pluggandet!) eller egentlig lust och jag ångrar inte mitt beslut en sekund (iaf efter lite bortrationaliserande om självuppfyllande profetior... Jo, jag nojjade!).
Lördagen (12/1) blev desto mer aktiv!
Började dagen med att sitta ett par timmar i skolan och jobba lite med mässkonceptet tillsammans med Lollo och Maria. Och även om vi bara satt 3 timmar och var väl inte superdupereffektiva kom vi faktiskt riktigt långt och var riktigt duktiga (i mitt tycke!).
Annars var den stora aktiviteten för dagen pappas födelsedagsmiddag hemma hos föräldrarna! Där mamma hade gått all-in och körde tre-rätters-meny (visserligen ur en Allers-tidning, men det var god mat!) med olika vin till alla olika rätter. Och som vanligt lyckades hon nästa in både mig och systern i köket för att hjälpa till med förberedelserna. Fast det var kul, även om mamma var lite hysterisk stressad, trots att hon hade full koll på allting samtidigt som hon hade fyra extra händer! Mamma skulle defintivt behövt ett glas avstressande förberedelse-vin (jag tänker som på nyår!).
Men maten och hela middagen blev jättelyckad. Gifflar med skinka och fetaost till förrätt med ett vin som doftade päron, fläskfilé med klyftpotatis och en jättegod typ ört-ost-sås till huvudrätt och chokladmousse med hallon och vaniljvisp till efterrätt (och mamma gick lite overkill med en extra efterrätt í form av en banan-tårta till pappa också!). Och lite kul var det att mamma blev märkbart påverkad av det vin som dracks (iofs, jag kände även av det!)
Och den lyckade middagen kombinerades med massor av roliga walks-down-memory-lane och berättelser från när Katta och jag var små. Och tydligen var vi mer bångstyriga än vad vi själva ville minnas. Grundidén vi hade var att Katta fick mig att springa åt ett håll och sen sprang hon åt ett annat och kvar stod vår förfirrade far och visste inte var han skulle ta vägen.... Fast vi har ju bättrat oss lite.
En annan sak som var riktigt intressant med middagen, som iaf jag reflekterade över, var att detta var första gången som hela familjen samlades och åt tillsammans i ett par timmar, när det inte vankas storhelg. FAst som sagt, det var himla trevligt.
Katta och jag avslutade med att ta ett öl på Tycho.
Tycho var väl som Tycho brukar under en lördag,mycket blandat folk, sådär bra musik, men god öl ungefär. Och jag lyckades få få "två öl upp" på systern, genom att köra med "om du går ut och röker är du skyldig mig en öl". Jag tyckte det lät jättebra, dåliga vanor som rökning ska komma med nåt straff. Men jag tror jag gjorde ett misstag när jag lämnade ut mitt nummer till en gammal bekant, om vi skulle "ta en kaffe någongång". Jag vet inte, jag tror vi är FÖR olika som mäniskor.
Vi funderade på även på att avsluta på Tages, men jag tvekade. För Tages är Tages, och Tages är inte alltid överdrivet kul (vi ville dansa, och musiken på Tages kan ibland vara apbra, och ibland vill man bara säga "ursäkta, 2002 ringde, de vill ha Sean Paul tillbaka!"), så istället hamnade vi hemma hos med popcorn, julmust och Superman på TV. Eller det var iallafall tanken, för självklart lyckades jag slumra precis när filmen började, och när jag vaknade till bestämde jag mig för att gå hem, bädda ner mig i soffan. Rätt mysigt faktist!
Söndagen började likadant som lördagen, men inför mässanplugg med Lollo och Maria. Även om vi hade lite svårare att engagera oss än i lördags. Fast som sagt, vi kom vidare!
Annars slutade söndagen som mina söndagar brukar. Med hård träning (mycket hopprep, mycket sparring och ännu mer hopprep. Lagom död efteråt!). Det är altlid ett bra sätt att avsluta veckan!
Min aktivtetsmätare har ta mig tusan slagit i botten
En vecka har gått sedan jag skrev senast, och min aktivtetsmätare har ta mig tusan slagit i botten.
Har inte gjort något vettigt alls de senaste dagarna. Dragit runt här hemma och sett hur mitt hem har förfallit mer och mer och börjar så sakteliga inse att mitt nyårslöfte om att "hålla lägenheten välstädad" kommer brytas rätt hårt, såvida jag inte gör något åt saken och det är snabbt.
Har emellertid lite ångest över min brist på aktiviteter, jag har egentligen massor av grejer att göra inför skolan. Men jag har jag så galet svårt att få upp energin för att komma igång. Men men, istället för att snacka om att göra saker är det väl bara att sätta igång, svårare än så är det. (Fast jag har en kronisk "svårt-att-komma-igång"-mentalitet efter jullovet, så har det alltid varit, så kommer det antagligen förbli, under tiden jag pluggar!)
Fast det har ju inte hindrat livet från att skapa kontroverser!
För efter nyår verkar folk (jag väljer att inte nämna personens namn. Dels för att det är onödigt, dels för att jag fortfarande tycker om personen, även om jag för närvarande är irriterad på honom) ha ett behov av att moralisera och komma med åsikter om saker och ting som verkligen inte berör dem. Huruvida mitt agerande på nyårsafton gör mig till en person utan "selektion" är väl min ensak. Viss information som jag inte hade då har uppkommit, men enligt de inblandade personerna har denna information visat sig vara oanvändbar.
Jag blir bara så irriterad på personer som beter sig som de är helgon och beter sig "holyier than thou". Låt mig leva mitt liv, låt mig själv ta konsekvenserna av mina beslut. Det är allt jag har att säga.
Men det som har irriterat mig mest med hela den grejen är att jag själv tillåtit huvudet att gå i spinn och försökt analysera saker i huvudet, utan att ha alla information. Vilket även lett till hela gårdagsförmiddagen flippade rätt hårt, hela dagen gick åt att vrida och vända på allt inuti huvudet (fast faktum kvarstår, att det är rätt intressant att när jag vid nåt tillfälle påstår att jag är lycklig och mår bra och inte har överdrivet mycket nojja, så dyker det alltid nåt upp som kraschar saker och ting. Det är nästan som att jag själv drar en förbannelse över mig själv. Eller så överanalyserar jag bara mig själv och min situation....)
Fast jag vill påstå att jag trots allt är lite stolt över mig. Stolthet som kommer från helt andra aktiviteter än de på nyår och de jag inte gjort under veckan.
Har haft värsta träningsvärken i mina lår de senaste dagarna (ursprung: träningen i söndags, då cirkus 60 upphopp med så mycket maxkraft som möjligt, efter en rätt hård träning förvandlade mina ben till gelé), vilket lett till att jag knappt kunnat röra mig utan att det känts som låren krampat ihop totalt och brutalt. Fast det har liksom inte hindrat mig från att gå ut och springa min standardrunda, även om det känts som benen krampat ihop totalt, vilket är mindre skönt... (och ja, det tog längre tid än vad det brukar, men ta mig tusan vad skön känslan var efteråt!) Fast prestationen måste ses som en fjäder i hatten för mig (och jag tror faktiskt att de två löparrundor jag gett mig ut på är det som löst upp träningsvärken, eller ajg vill iaf tro det!).
Den andra fjädern i hatten som jag vill ge mig själv uppkom igår.
Mot kvällen började jag bli hungrig och började fundera på vad jag ville äta. Tankarna flöt bort åt pizzerian i närheten, thaihaket eller hamburgerian som ligger precis brevid. Och jag var nära att gå dit och beställa "onyttig" mat. Men jag lyckades överlista junkfood-monstret, insåg att jag inte var sugen på skräpmat, utan gick till min kvällsöppna ICA-butik och köpte ingredienser till en mumsig sallad med champinjoner och feta-ost. Kändes mycket nyttigare, och framförallt godare än en flottig pizza, en flottig hamburgare eller flottig thaimat. Iaf blev jag lite stolt över mig själv!
Men nu borde jag ta all min "klapp-på-axeln-vad-duktig-jag-är"-energi och omforma den till något mer användbart. Som att komma igång med pluggandet.
Har inte gjort något vettigt alls de senaste dagarna. Dragit runt här hemma och sett hur mitt hem har förfallit mer och mer och börjar så sakteliga inse att mitt nyårslöfte om att "hålla lägenheten välstädad" kommer brytas rätt hårt, såvida jag inte gör något åt saken och det är snabbt.
Har emellertid lite ångest över min brist på aktiviteter, jag har egentligen massor av grejer att göra inför skolan. Men jag har jag så galet svårt att få upp energin för att komma igång. Men men, istället för att snacka om att göra saker är det väl bara att sätta igång, svårare än så är det. (Fast jag har en kronisk "svårt-att-komma-igång"-mentalitet efter jullovet, så har det alltid varit, så kommer det antagligen förbli, under tiden jag pluggar!)
Fast det har ju inte hindrat livet från att skapa kontroverser!
För efter nyår verkar folk (jag väljer att inte nämna personens namn. Dels för att det är onödigt, dels för att jag fortfarande tycker om personen, även om jag för närvarande är irriterad på honom) ha ett behov av att moralisera och komma med åsikter om saker och ting som verkligen inte berör dem. Huruvida mitt agerande på nyårsafton gör mig till en person utan "selektion" är väl min ensak. Viss information som jag inte hade då har uppkommit, men enligt de inblandade personerna har denna information visat sig vara oanvändbar.
Jag blir bara så irriterad på personer som beter sig som de är helgon och beter sig "holyier than thou". Låt mig leva mitt liv, låt mig själv ta konsekvenserna av mina beslut. Det är allt jag har att säga.
Men det som har irriterat mig mest med hela den grejen är att jag själv tillåtit huvudet att gå i spinn och försökt analysera saker i huvudet, utan att ha alla information. Vilket även lett till hela gårdagsförmiddagen flippade rätt hårt, hela dagen gick åt att vrida och vända på allt inuti huvudet (fast faktum kvarstår, att det är rätt intressant att när jag vid nåt tillfälle påstår att jag är lycklig och mår bra och inte har överdrivet mycket nojja, så dyker det alltid nåt upp som kraschar saker och ting. Det är nästan som att jag själv drar en förbannelse över mig själv. Eller så överanalyserar jag bara mig själv och min situation....)
Fast jag vill påstå att jag trots allt är lite stolt över mig. Stolthet som kommer från helt andra aktiviteter än de på nyår och de jag inte gjort under veckan.
Har haft värsta träningsvärken i mina lår de senaste dagarna (ursprung: träningen i söndags, då cirkus 60 upphopp med så mycket maxkraft som möjligt, efter en rätt hård träning förvandlade mina ben till gelé), vilket lett till att jag knappt kunnat röra mig utan att det känts som låren krampat ihop totalt och brutalt. Fast det har liksom inte hindrat mig från att gå ut och springa min standardrunda, även om det känts som benen krampat ihop totalt, vilket är mindre skönt... (och ja, det tog längre tid än vad det brukar, men ta mig tusan vad skön känslan var efteråt!) Fast prestationen måste ses som en fjäder i hatten för mig (och jag tror faktiskt att de två löparrundor jag gett mig ut på är det som löst upp träningsvärken, eller ajg vill iaf tro det!).
Den andra fjädern i hatten som jag vill ge mig själv uppkom igår.
Mot kvällen började jag bli hungrig och började fundera på vad jag ville äta. Tankarna flöt bort åt pizzerian i närheten, thaihaket eller hamburgerian som ligger precis brevid. Och jag var nära att gå dit och beställa "onyttig" mat. Men jag lyckades överlista junkfood-monstret, insåg att jag inte var sugen på skräpmat, utan gick till min kvällsöppna ICA-butik och köpte ingredienser till en mumsig sallad med champinjoner och feta-ost. Kändes mycket nyttigare, och framförallt godare än en flottig pizza, en flottig hamburgare eller flottig thaimat. Iaf blev jag lite stolt över mig själv!
Men nu borde jag ta all min "klapp-på-axeln-vad-duktig-jag-är"-energi och omforma den till något mer användbart. Som att komma igång med pluggandet.
Note to self:
Note to self:
Det är officellt livsfarligt att gå ut och springa en dag när det regnat, fryst på och gjort typ hela stan glas hal! Som det tydligen har gjort idag. Allt är täckt av ett tunt islager. Gator, bilar, you name it. Helt flippat!
På min standardrunda på 30 minuter (eller vad den nu tog idag, jag gick mer när jag inte vågade springa. Så officellt säger vi 46 då!) tror jag att jag höll på att ramla och nästan brtyta nacken av mig runt 10 gånger, trots att jag försökte hålla mig bort från den isiga asfalten genom att springa på gräs.
Då dagens lärdom, är att spring aldrig när det regnar och sen blir minusgrader, förutsatt att sandningsbilen inte varit ute och gjort sitt jobb.
Men American Idol-bruttan Catharine McPhee's Over It är en galet bra låt (tack Rachael Ray för den upptäckten!). Och Leona Lewis Bleeding Love funkar helt klart också. Tror att det är favvolåtarna just nu.
(Fast bästa textraden finns i Timbaland feat Keri Hilson & Nicole Scherzinger's Scream... "can I have some of your cookies? can have some of your pie, can I cut the first slice?" Åh, vilken.... symbolik?)
Det är officellt livsfarligt att gå ut och springa en dag när det regnat, fryst på och gjort typ hela stan glas hal! Som det tydligen har gjort idag. Allt är täckt av ett tunt islager. Gator, bilar, you name it. Helt flippat!
På min standardrunda på 30 minuter (eller vad den nu tog idag, jag gick mer när jag inte vågade springa. Så officellt säger vi 46 då!) tror jag att jag höll på att ramla och nästan brtyta nacken av mig runt 10 gånger, trots att jag försökte hålla mig bort från den isiga asfalten genom att springa på gräs.
Då dagens lärdom, är att spring aldrig när det regnar och sen blir minusgrader, förutsatt att sandningsbilen inte varit ute och gjort sitt jobb.
Men American Idol-bruttan Catharine McPhee's Over It är en galet bra låt (tack Rachael Ray för den upptäckten!). Och Leona Lewis Bleeding Love funkar helt klart också. Tror att det är favvolåtarna just nu.
(Fast bästa textraden finns i Timbaland feat Keri Hilson & Nicole Scherzinger's Scream... "can I have some of your cookies? can have some of your pie, can I cut the first slice?" Åh, vilken.... symbolik?)
So what's been going on lately?
So what's been going on lately?
Inte mycket faktiskt, tycker mest jag bummar omkring utan att göra något vettigt. Eller vettigt kanske är en defintionsfråga.
Fast torsdagen (3/1) blev lite studiemässig iaf.
Började dagen med att få höra att pappa var kräksjuk (stackarn!) och valde då att sitta inomhus och läsa systern Asperger och sexualitet-uppsats. Tog mig även en snabb sväng in mot Helsingborg och köpte mig en vit kraglös skjorta, som jag visserligen itne vet NÄR, VAR eller HUR jag ska använda på bästa sätt, men den satt bra, så det är ett senare problem. Snygg och billig var den iaf! Fast när jag kom hem så var jag galet hungrig, jag blir så om jag bara äter clementiner och frukost...
Så efter viss övertalning hamnde hos systern som bjöd på äppelkyckling (himla mumsigt! Tack för den syster yster!) och hjälpte henne med slutfixet av sin Asperger och sexualitet-uppsats (kände mig lite tvungen att ursäkta att jag fått krupp av bristen på stycken och vissa kommentarer. Hon gör samma med det jag skriver, alltså läser och kommenterar, så egentligen återgäldade jag bara en tjänst!). Eller hjälpte och hjälpte... Jag satt mest och läste VR (som tyckte att man hellre skulle varit varm än snygg på nyår. Herregud, vilken bild ska vi mata dagens unga flickor med?! Alltid, fashion before function!), kom med små kommentarer om ordval och meningsbyggnad och servade systern (och mig själv såklart!) med julmust, clementiner och pepparkakor och försökte väl mest peppa systern att tänka klart sina tankar innan hon gav upp dem. Ungefär.
Och jag tror det uppskattades, för det blev ju en bra uppsats till slut. Och för en gång skull var systern klar 25 timmar innan den skulle lämnas in. Ett nytt rekord för systern? Jag är åtminstonne imponerad! Och det var väldigt trevligt, eftersom jag stannade i kanske tre timmar, som bara flög iväg!
Fredagen (4/1) var den första dagen där det inofficiella jullovet jag tagit var över, men jag pluggade inte mer för det.
Istället spenderade jag dagen med att röja upp i lägenheten, har ju som nyårslöfte (bland andra!) att bli mer ordningssam vad gäller mitt eget hem. Rensade upp i soffan, på golven, i bokhyllorna och eftersom jag är helt otroligt dålig på att städa tog det i stort sett hela dagen, iofs tog jag många och långa pauser, så det har väl sin naturliga förklaring där...
Fast kvällen blev desto trevligare.
Efter en relativt opepp träning, kom Matias över och drack vin och snackade strunt, mycket om relationer och skolan och framtiden och livet rent generelt. Och tydligen ska han också på Kylie i sommar (jag köpte ju två biljetter till mig själv i julklapp!), så det blev att poppa en hel del Kylie och vi kollade även på Fever-turnén från -02 (fatta vilka minnen den väcker, inte från konserten som konsert utan allt som hände runt omkring. Innan Kylie var ju första gången jag lärde känna Marcus, och det känns stort!). Han stannade över natten (tydligen går sista bussen TILL Helsingborg redan vid halv 2, känns kasst, rent resemässigt), så jag tog chansen att skeda lite. För skedningen är ta mig tusan det jag kan känna att jag saknar som hardcore-singel-kille. En himla soft kväll faktiskt!
Inte mycket faktiskt, tycker mest jag bummar omkring utan att göra något vettigt. Eller vettigt kanske är en defintionsfråga.
Fast torsdagen (3/1) blev lite studiemässig iaf.
Började dagen med att få höra att pappa var kräksjuk (stackarn!) och valde då att sitta inomhus och läsa systern Asperger och sexualitet-uppsats. Tog mig även en snabb sväng in mot Helsingborg och köpte mig en vit kraglös skjorta, som jag visserligen itne vet NÄR, VAR eller HUR jag ska använda på bästa sätt, men den satt bra, så det är ett senare problem. Snygg och billig var den iaf! Fast när jag kom hem så var jag galet hungrig, jag blir så om jag bara äter clementiner och frukost...
Så efter viss övertalning hamnde hos systern som bjöd på äppelkyckling (himla mumsigt! Tack för den syster yster!) och hjälpte henne med slutfixet av sin Asperger och sexualitet-uppsats (kände mig lite tvungen att ursäkta att jag fått krupp av bristen på stycken och vissa kommentarer. Hon gör samma med det jag skriver, alltså läser och kommenterar, så egentligen återgäldade jag bara en tjänst!). Eller hjälpte och hjälpte... Jag satt mest och läste VR (som tyckte att man hellre skulle varit varm än snygg på nyår. Herregud, vilken bild ska vi mata dagens unga flickor med?! Alltid, fashion before function!), kom med små kommentarer om ordval och meningsbyggnad och servade systern (och mig själv såklart!) med julmust, clementiner och pepparkakor och försökte väl mest peppa systern att tänka klart sina tankar innan hon gav upp dem. Ungefär.
Och jag tror det uppskattades, för det blev ju en bra uppsats till slut. Och för en gång skull var systern klar 25 timmar innan den skulle lämnas in. Ett nytt rekord för systern? Jag är åtminstonne imponerad! Och det var väldigt trevligt, eftersom jag stannade i kanske tre timmar, som bara flög iväg!
Fredagen (4/1) var den första dagen där det inofficiella jullovet jag tagit var över, men jag pluggade inte mer för det.
Istället spenderade jag dagen med att röja upp i lägenheten, har ju som nyårslöfte (bland andra!) att bli mer ordningssam vad gäller mitt eget hem. Rensade upp i soffan, på golven, i bokhyllorna och eftersom jag är helt otroligt dålig på att städa tog det i stort sett hela dagen, iofs tog jag många och långa pauser, så det har väl sin naturliga förklaring där...
Fast kvällen blev desto trevligare.
Efter en relativt opepp träning, kom Matias över och drack vin och snackade strunt, mycket om relationer och skolan och framtiden och livet rent generelt. Och tydligen ska han också på Kylie i sommar (jag köpte ju två biljetter till mig själv i julklapp!), så det blev att poppa en hel del Kylie och vi kollade även på Fever-turnén från -02 (fatta vilka minnen den väcker, inte från konserten som konsert utan allt som hände runt omkring. Innan Kylie var ju första gången jag lärde känna Marcus, och det känns stort!). Han stannade över natten (tydligen går sista bussen TILL Helsingborg redan vid halv 2, känns kasst, rent resemässigt), så jag tog chansen att skeda lite. För skedningen är ta mig tusan det jag kan känna att jag saknar som hardcore-singel-kille. En himla soft kväll faktiskt!
Året slutade minst sagt turbulent!
Året slutade minst sagt turbulent! Eller det var mycket att hitta på iaf!
Mycket jobb, både torsdag, fredag och söndag. Och som sig bör massor med fest. Och eftersom jobbet är mindre ospännade än festen (även om pajjad tvättmaskin, pinsamheten som följde när jag pga av trasig maskin blev "påkommen" med mitt tjuvtvättande, Freddes kräknätter och pga av kräknätterna en tillfälligt väckt "pappa"-gen hos mig och tvättstugejakt klockan 4 på morgonen kunde skapa spännande anekdoter ur vardagen, fast de tror jag att jag sparar!). Fest är roligare!
Första festen, Queer i Helsingborg (29/12-2007)!
Började dagen med en, visserligen försenad, shoppingtur i Malmö tillsammans med systern som skulle BRISa. Blev pga av det väldigt framstressat, men ordvitsen "Skor är alltid gångbart" föddes som svar på frågan "vad ska vi kolla efter". De bästa ordvitsarna kommer från systern när hon inte är medveten om att hon ordvitsar. Eller jag tyckte iaf det var kul, just där och just då (och lite nu oxå!). Hursomhaver, shoppingturen gav inga skor, men väl Labyrinth (David Bowie och Jim Henson! Whoohoo! Tittar på den ikväll, I like it!) från Sci Fi Bokhandeln och en grå, halvt oversizad silkes/bomullsblandad tröja från Zara till mig (fast jag velade galet länge, och rotade hårt och hittade en M, som satt helt okej! Partylooken till kvällen var räddad!) samt en chailatte från EspressoHouse på vägen hem! Har insett att halvoversizat är min grej, tror det kan bli hett (kvällens kombo med "ragg"-sockar (pun intended! Fast jag är inte helt hundra om ordvitsen funkade...) och Converse var himla nice i mina ögon, iaf med skönt hår!)
Annars var alltså planen, Helsingborg och Queer-festen på Wallmans.
Som vanligt blev det förfest hemma hos Daniel, med en förökning av standardgänget (med Fredrik och hans Göteborgs-polare!), som jag numera är skyldig en flaska vin eller en fika eller nåt som tack för bjudvinet. Och Madonnas Confessions Tour. lite Erasure och Pet Shop Boys på dvd. Som vanligt, en himla trevlig förfest!
Tyvärr kändes Queer som en flopp, vilket tyvärr inte kom som en överraskning (HBG som gay-stad är inget direkt att tala om! Mycket smygisar liksom!). Men lokalen var galet nice (och en gammal kursare var bartender, fick snackat en del Service Management, kul!) och jag hoppas verkligen att Queer vågar satsa igen, för det skulle vara kul om de kom tillbaka på något sånär reguljär basis. Hbg needs to become a bit gayed up, I thinketh.
Fast tydligen gör Queer en mer fjortis än vad man vill erkänna. Eller vad sägs om att Alex smugglar in öl på toaletten och vi delar på den, eftersom allt annat vore slöseri. Fast det var skönt fjortis, och det gillar vi!
Tyvärr slutade festen inte så himla lyckat. Hamnade på efterfest och fick ligga med en kille som jag innerst inne inte ville ligga med (iofs, själva sexet var inte dåligt, men det var mer kombon person och tillfället) och fick dessutom inte sovit så mycket som jag skulle behövt, och blev även försenad en halvtimme till jobbet för att jag skulle hinna packa inför Göteborg.
Andra festen skedde alltså i Göteborg, på nyår!
Våldgästade Ola, men hängde i ärlighetens namn mest hos Jonas.
Dök alltså upp till Götet direkt efter jobb på söndagen (30/12), och direkt hem till Jonas (efter att ha irrat i centrala Göteborg i 32 minuter, på en spatsertur som med någon som har koll tar max 5 minuter. Mitt lokalsinne i den stan är apkass) där redan Martin, hans kombos Micki och Mattias och Ola redan hängde. Och nästan som vanligt blev det film (Surfs Up! Pingvin-animering som gjorde att jag somnade precis under upplösningen. Bravo Edwin! Fast jag var inte värst. Det var Mickis och Martin, de somnade innan mig. Trots att det var en "Mickis-film". Som sagt, sköna typer!).
Annars blev nyårsafton (31/12) galet lyckad.
För det första var jag ju ledig för en gång skull och skulle få festa, för första gången på så länge jag kan minnas!
Började dagen med att besöka Systembolaget i Nordstan och köpte på mig en flaska Asti Martini (fatta vilka Pirre-vibbar jag fick av det!) och ett par Smirnoff Ice till kvällens fest (Himla skönt med ett öppet systembolag på nyår! För tydligen var jag inte den enda som var i behov av alkohol! Smirnoff Ice och granatäpple-kärnor är förövrigt en galet schysst kombo), spanade lite skor och glasögon (och blev kär i ett par nörd-bågar från Tiger. Vill ha nya glasögon, frågan är om jag har råd... Hmmm!) innan jag drog till Jonas, där förberedelserna inför nyår var på väg att inledas, på ett mindre bra sätt (Jonas frys pajade, och roade sig med att varningspipa. Galet irriterande! Mindre bra inledning alltså, fast efter ett tag löste det sig genom att stänga av kylen, för att slippa pipandet!)..
Men det var himla nice att det blev en heldag.
Mickis blev sminkad av Jonas (galet snyggt blev det! Jag kollade på av och till och lekte konsult medan Mattias och Martin styrde upp en playlista för kvällen, som jag dessutom var inne och pillade på!), och fixade hennes hår, och vi hjälptes åt att fixa mat tillsammans (broccolipaj, plock-kött, galet god sallad med fetaost och heta räkor. Allt i bufféform. Himla gott!) och delade på en bag-in-box. Det var nästan så att förberedelserna till nyårs-festen nästan var mer rolig än själva huvudfesten. Det var nästan så jag tvekade på att byta om från min (i mitt tycke) sköna look med raggsockar och min fiskar-isch-tröja (jag jag tog tillslut en snabbis hem till Ola och bytte om till den svarta Minimum-skjortan med röda sömmar och mina lite tajtare jeans. Lite får man klä upp sig till nyår, även om jag var näst mest underkläd bland de andras partyklänningar och kostymer!).
Fast själva festen blev lyckad, även om vi var färre än räknat (fast jag lyckades redan på förfesten med min inofficiella inför-nyårs-plan att hångla. Eller jag blev upphånglad, av Ola). Dessutom spontan-crashade jag, Jonas och Mickis en av Jonas grannars fest, där jag träffade en kursare från ServiceManagement, som jag inte alls kände igen, men hon kände igen mig. Kul med att crasha festen, men galet pinsamt att jag inte kände igen kursare (skyller på att vi är typ 200+ i klassen, det går inte att känna igen alla, speciellt inte inom olika inriktningar!)
Drog ut vid midnatt och drack skumpa och försökte kolla på fyrverkerier (fast vi såg inte allt för många) och hamnade sen på Gretas och dansade in det nya året. Var roligare på Gretas än senast jag och Ola var där, även om jag och Matias irrade runt halva Göteborg på jakt efter cigg mitt i natten, iklädda en filt för att värma oss i vinternatten (inte världens bästa idé, såhär i efterhand. Dels för att rökning är riktigt osexigt och en fleecefilt är inte allt för varm, egentligen. Åtminstonne inte utomhus, mitt i natten, mitt i vintern!).
Fick dessutom ligga igen, efter Gretas. Tillsammans med Mattias hemma i kombo-lägenheten. Fast hela den grejen kändes också lite fjortis. För medan jag och Mattias låg under täcket och gjorde vår "grej", hade vi Mickis snackade i telefon med sin grekiska pojkvän bredvid oss. Inte de allra bästa förutsättningarna, kanske. Fast vad ska man göra? Martin låg ju redan med någon-snygging-Simon-eller-nåt (på förresten var galet stilig i smokingskjorta och mörka jeans, riktigt sugen på att sno den looken till en classigare fest framöver!) i det mer "privata rummet" av lägenhet. Inte min stoltaste prestation, men inget att klaga över. Sex är fan roligast med någon man vill ligga med, även om nyårsaftonen prestation från min sida inte direkt kan topprankas!
Fast överlag, helt klart en av de absolut topp rankade nyårsfesterna jag varit på.
Nyårsdagen blev galet chill (1/1-2008)!
Hamnade igen hemma hos Jonas och kollade på film i stort sett hela dagen! Började med att laga mat (kycklingfiléer och rester från gårdagen!) och kollade på Mean Girls tillsammans med Martin. Sen gick Martin och Ola kom (Ola hade pluggat hela dagen, och jag kände att jag bara skulle störa om jag stannade hos honom. Därav filmdagen med Jonas!) och då kollade vi på Hostel (som var minst lika äcklig som första gången man såg den!) och Jonas och jag avslutade med att kolla på Dreamgirls, som var så galet bra (fantastisk musik, en lite för skinny Beyonce, men en Jennifer Hudson som knäcker stenhårt!) att jag nästan ångrar att jag itne såg den på bio. Snacka om att jag ska köpa den på dvd när den kommer ut! En himla bra, väldigt chill nyårsdag, precis som den ska vara.
Och idag tog Göteborgsäventyret slut (2/1).
Hängde med Jonas igen för att Ola jobbade. Kollade lite i butiker, visade mina "vill-ha"-glasögon, köpte en samlingbox med de 4 första Batman-fimerna och en födelsedagspresent till kära mor (som fyller 25 för typ förtionde gången, eller nåt!) innan jag tog tåget hem mot Landskrona.
På tåget hände visserligen en kul sak, de halvflörtiga vibbarna jag fått från oktoberbesöket i Göteborg visade stämma, då samma kille som halvflörtat då satt på samma tåg nu, och nu tog han chansen att säga hej. Detta ledde en typ-timmes diskussion på tåget var himla mycket trevligare än att bara läsa Café. Tydligen pluggade han i Köpenhamn och vi bytte nummer och han sa att han skulle höra av sig. Kanske inte riktigt en Edwin-kille, men han var helt klart trevlig och lite nytt folk att hänga med skadar väl aldrig?
Sen fick jag dessutom träna för första gången sen i lördags idag (det är länge när vi snackar mig!). Ett hårt och skönt pass. Och följde upp med mat och tårta hemma hos mamma och pappa, men såklart lyckades jag glömma presenten hemma, så jag halvlovade att komma över och äta frukost där imorgon. Så året har minst sagt börjat bra!