Okej, nu om någonsin har jag haft läge att bli bitter, på riktigt.
Okej, nu om någonsin har jag haft läge att bli bitter, på riktigt.
För ibland får jag känslan av att universum inte riktigt vill att jag ska vara glad, eller åtminstonne glädjas åt att saker och ting går framåt, och går åt rätt håll...
Hursomhaver, mässan i torsdags (17/1) gick asbra (trots att peruken kliade och mina fötter halvdog efter att ha stått upp i över 5 timmar!)! Vi byggde upp en snygg monter (som blev bättre än väntat, mycket tack vare Grekens idé med korslagda platssvärd för att skapa atmosfär. Lite extra förutom kandelabrar och våra lackade informationsrullar). Dessutom tror jag att en Edwin iklädd vit peruk och ett försök att återskapa en 1700-tals militär uniform drog en hel del blickar till sig (folk tog en massa bilder på mig iaf, Men jag känner att jag har massor av coolhet-kapital att återuppbygga....) Och det kändes som vi lyckades sälja in vårt Slaget om Helsingborg-koncept till alla besökare och alla betygsättande lärare (även om vissa i gruppen var grymmare på att säja än andra! Jag tillhörde de andra). Det enda som inte var helt klockrent var våra köttbulls give-aways. Det blev mer en rolig idé än något smart.
Trots att vi kände att vi hade full koll på allt, lyckades hårdsälja konceptet för de inbjudna domarna (hotellcheferna på Hotell Kärnan och Elite Marina Plaza! Storfräsare alltså!), lyckades vi inte knipa priset för bästa monter (fast de som vann var värda priset, hela gruppen tippade att det stod mellan oss och dem som vann, och i ärlighetens namn var det rätt skönt att vi inte vann. För nu "slipper" vi ställa ut igen!), fast vi fick värsta bra kommentaren efteråt. För det kunde inte bli bättre än att en av domarna spontant säger "om er restaurang skulle funnits på riktigt skulle jag gärna ätit där" när vi går förbi varandra.
Fast senare visade det sig att vi var rätt bra på att sälja in konceptet till mässbesökarna! För vi blev de inofficella vinnarna av "bästa monter" bland publiken (de officella vinnarna hade tydligen mutat alla ettor och tvåor att rösta på dem! Fusk!), så det borde tyda på att ett bra betyg är i antågande.
Efter att fått höra sådana komplimanger, och att det var kul på mässan borde göra vem som helst himla glad.
Men det är vid sådana tillfällen universum går in och avbryter. För vad händer, efter vi haft återkoppling av mässan och gruppen fått värsta fina komplimangen som publikens "bästa monter", fixat alla böcker inför nästa kurs och insett att det inte kommer bli så dyrt som jag trott, om inte att jag inser att jag tappat mitt pendelkort, som var 8 dagar gammalt! Kan lungt säga att jag blev sjukt arg och bitter! För det första är det dyrt, 30 dagars fria resor i Skåne kostar typ 1000 kr, för det andra hade jag som sagt 22 resdagar på kortet, och dessutom är jag officellt så pank att jag knappt kan gnida två enkronor mot varandra! Kul att redan ligga 2000 kronor back för januari (har "lånat" av sparpengarna för att bekosta mässan, köpa böcker etc!).
Hursomhaver tjurade jag hela fredagkvällen och var bitter över dessa sjukt onödiga extra utgifterna, vilket jag tyvärr lät gå ut över folk i min omgivning, speciellt kidsen på träningen, som jag känner inte fick det träningspass som de förtjänade! Hmmm...
(Och såhär i efterhand känns det som en väldigt larvig grej att tjura och bli bitter över!)
Men som tur var går saker över.
Redan i morse kändes allt bättre, kändes liksom som jag lika gärna får acceptera och gilla läget. Tog även chansen att vara lite ambitös. Har nämligen bestämt mig att jag ska testa att ligga i fas med läsningen under den här kursen i Strategi och Verksamhetsstyrning som börjar på måndag. Så idag har jag allra mest legat i soffan och läst om strategi (skrev ut lite artiklar hemma hos föräldrarna i förmiddags) och kollat på skidsändingarna på SVT (Grattis Anja till silvret och SUPERGRATTIS Ferry till guldet i skidskyttesprinten!). Vad ska man annars göra när man är fast i Landskrona (aldrig att jag betalar kontant på bussen liksom) och är sjukt pank. Dessutom har jag gett mig själv lite vad-du-är-duktig-klappar på axeln hela dagen. Egoboosting som det kallas!
För ibland får jag känslan av att universum inte riktigt vill att jag ska vara glad, eller åtminstonne glädjas åt att saker och ting går framåt, och går åt rätt håll...
Hursomhaver, mässan i torsdags (17/1) gick asbra (trots att peruken kliade och mina fötter halvdog efter att ha stått upp i över 5 timmar!)! Vi byggde upp en snygg monter (som blev bättre än väntat, mycket tack vare Grekens idé med korslagda platssvärd för att skapa atmosfär. Lite extra förutom kandelabrar och våra lackade informationsrullar). Dessutom tror jag att en Edwin iklädd vit peruk och ett försök att återskapa en 1700-tals militär uniform drog en hel del blickar till sig (folk tog en massa bilder på mig iaf, Men jag känner att jag har massor av coolhet-kapital att återuppbygga....) Och det kändes som vi lyckades sälja in vårt Slaget om Helsingborg-koncept till alla besökare och alla betygsättande lärare (även om vissa i gruppen var grymmare på att säja än andra! Jag tillhörde de andra). Det enda som inte var helt klockrent var våra köttbulls give-aways. Det blev mer en rolig idé än något smart.
Trots att vi kände att vi hade full koll på allt, lyckades hårdsälja konceptet för de inbjudna domarna (hotellcheferna på Hotell Kärnan och Elite Marina Plaza! Storfräsare alltså!), lyckades vi inte knipa priset för bästa monter (fast de som vann var värda priset, hela gruppen tippade att det stod mellan oss och dem som vann, och i ärlighetens namn var det rätt skönt att vi inte vann. För nu "slipper" vi ställa ut igen!), fast vi fick värsta bra kommentaren efteråt. För det kunde inte bli bättre än att en av domarna spontant säger "om er restaurang skulle funnits på riktigt skulle jag gärna ätit där" när vi går förbi varandra.
Fast senare visade det sig att vi var rätt bra på att sälja in konceptet till mässbesökarna! För vi blev de inofficella vinnarna av "bästa monter" bland publiken (de officella vinnarna hade tydligen mutat alla ettor och tvåor att rösta på dem! Fusk!), så det borde tyda på att ett bra betyg är i antågande.
Efter att fått höra sådana komplimanger, och att det var kul på mässan borde göra vem som helst himla glad.
Men det är vid sådana tillfällen universum går in och avbryter. För vad händer, efter vi haft återkoppling av mässan och gruppen fått värsta fina komplimangen som publikens "bästa monter", fixat alla böcker inför nästa kurs och insett att det inte kommer bli så dyrt som jag trott, om inte att jag inser att jag tappat mitt pendelkort, som var 8 dagar gammalt! Kan lungt säga att jag blev sjukt arg och bitter! För det första är det dyrt, 30 dagars fria resor i Skåne kostar typ 1000 kr, för det andra hade jag som sagt 22 resdagar på kortet, och dessutom är jag officellt så pank att jag knappt kan gnida två enkronor mot varandra! Kul att redan ligga 2000 kronor back för januari (har "lånat" av sparpengarna för att bekosta mässan, köpa böcker etc!).
Hursomhaver tjurade jag hela fredagkvällen och var bitter över dessa sjukt onödiga extra utgifterna, vilket jag tyvärr lät gå ut över folk i min omgivning, speciellt kidsen på träningen, som jag känner inte fick det träningspass som de förtjänade! Hmmm...
(Och såhär i efterhand känns det som en väldigt larvig grej att tjura och bli bitter över!)
Men som tur var går saker över.
Redan i morse kändes allt bättre, kändes liksom som jag lika gärna får acceptera och gilla läget. Tog även chansen att vara lite ambitös. Har nämligen bestämt mig att jag ska testa att ligga i fas med läsningen under den här kursen i Strategi och Verksamhetsstyrning som börjar på måndag. Så idag har jag allra mest legat i soffan och läst om strategi (skrev ut lite artiklar hemma hos föräldrarna i förmiddags) och kollat på skidsändingarna på SVT (Grattis Anja till silvret och SUPERGRATTIS Ferry till guldet i skidskyttesprinten!). Vad ska man annars göra när man är fast i Landskrona (aldrig att jag betalar kontant på bussen liksom) och är sjukt pank. Dessutom har jag gett mig själv lite vad-du-är-duktig-klappar på axeln hela dagen. Egoboosting som det kallas!
Kommentarer
Trackback