Min aktivtetsmätare har ta mig tusan slagit i botten
En vecka har gått sedan jag skrev senast, och min aktivtetsmätare har ta mig tusan slagit i botten.
Har inte gjort något vettigt alls de senaste dagarna. Dragit runt här hemma och sett hur mitt hem har förfallit mer och mer och börjar så sakteliga inse att mitt nyårslöfte om att "hålla lägenheten välstädad" kommer brytas rätt hårt, såvida jag inte gör något åt saken och det är snabbt.
Har emellertid lite ångest över min brist på aktiviteter, jag har egentligen massor av grejer att göra inför skolan. Men jag har jag så galet svårt att få upp energin för att komma igång. Men men, istället för att snacka om att göra saker är det väl bara att sätta igång, svårare än så är det. (Fast jag har en kronisk "svårt-att-komma-igång"-mentalitet efter jullovet, så har det alltid varit, så kommer det antagligen förbli, under tiden jag pluggar!)
Fast det har ju inte hindrat livet från att skapa kontroverser!
För efter nyår verkar folk (jag väljer att inte nämna personens namn. Dels för att det är onödigt, dels för att jag fortfarande tycker om personen, även om jag för närvarande är irriterad på honom) ha ett behov av att moralisera och komma med åsikter om saker och ting som verkligen inte berör dem. Huruvida mitt agerande på nyårsafton gör mig till en person utan "selektion" är väl min ensak. Viss information som jag inte hade då har uppkommit, men enligt de inblandade personerna har denna information visat sig vara oanvändbar.
Jag blir bara så irriterad på personer som beter sig som de är helgon och beter sig "holyier than thou". Låt mig leva mitt liv, låt mig själv ta konsekvenserna av mina beslut. Det är allt jag har att säga.
Men det som har irriterat mig mest med hela den grejen är att jag själv tillåtit huvudet att gå i spinn och försökt analysera saker i huvudet, utan att ha alla information. Vilket även lett till hela gårdagsförmiddagen flippade rätt hårt, hela dagen gick åt att vrida och vända på allt inuti huvudet (fast faktum kvarstår, att det är rätt intressant att när jag vid nåt tillfälle påstår att jag är lycklig och mår bra och inte har överdrivet mycket nojja, så dyker det alltid nåt upp som kraschar saker och ting. Det är nästan som att jag själv drar en förbannelse över mig själv. Eller så överanalyserar jag bara mig själv och min situation....)
Fast jag vill påstå att jag trots allt är lite stolt över mig. Stolthet som kommer från helt andra aktiviteter än de på nyår och de jag inte gjort under veckan.
Har haft värsta träningsvärken i mina lår de senaste dagarna (ursprung: träningen i söndags, då cirkus 60 upphopp med så mycket maxkraft som möjligt, efter en rätt hård träning förvandlade mina ben till gelé), vilket lett till att jag knappt kunnat röra mig utan att det känts som låren krampat ihop totalt och brutalt. Fast det har liksom inte hindrat mig från att gå ut och springa min standardrunda, även om det känts som benen krampat ihop totalt, vilket är mindre skönt... (och ja, det tog längre tid än vad det brukar, men ta mig tusan vad skön känslan var efteråt!) Fast prestationen måste ses som en fjäder i hatten för mig (och jag tror faktiskt att de två löparrundor jag gett mig ut på är det som löst upp träningsvärken, eller ajg vill iaf tro det!).
Den andra fjädern i hatten som jag vill ge mig själv uppkom igår.
Mot kvällen började jag bli hungrig och började fundera på vad jag ville äta. Tankarna flöt bort åt pizzerian i närheten, thaihaket eller hamburgerian som ligger precis brevid. Och jag var nära att gå dit och beställa "onyttig" mat. Men jag lyckades överlista junkfood-monstret, insåg att jag inte var sugen på skräpmat, utan gick till min kvällsöppna ICA-butik och köpte ingredienser till en mumsig sallad med champinjoner och feta-ost. Kändes mycket nyttigare, och framförallt godare än en flottig pizza, en flottig hamburgare eller flottig thaimat. Iaf blev jag lite stolt över mig själv!
Men nu borde jag ta all min "klapp-på-axeln-vad-duktig-jag-är"-energi och omforma den till något mer användbart. Som att komma igång med pluggandet.
Har inte gjort något vettigt alls de senaste dagarna. Dragit runt här hemma och sett hur mitt hem har förfallit mer och mer och börjar så sakteliga inse att mitt nyårslöfte om att "hålla lägenheten välstädad" kommer brytas rätt hårt, såvida jag inte gör något åt saken och det är snabbt.
Har emellertid lite ångest över min brist på aktiviteter, jag har egentligen massor av grejer att göra inför skolan. Men jag har jag så galet svårt att få upp energin för att komma igång. Men men, istället för att snacka om att göra saker är det väl bara att sätta igång, svårare än så är det. (Fast jag har en kronisk "svårt-att-komma-igång"-mentalitet efter jullovet, så har det alltid varit, så kommer det antagligen förbli, under tiden jag pluggar!)
Fast det har ju inte hindrat livet från att skapa kontroverser!
För efter nyår verkar folk (jag väljer att inte nämna personens namn. Dels för att det är onödigt, dels för att jag fortfarande tycker om personen, även om jag för närvarande är irriterad på honom) ha ett behov av att moralisera och komma med åsikter om saker och ting som verkligen inte berör dem. Huruvida mitt agerande på nyårsafton gör mig till en person utan "selektion" är väl min ensak. Viss information som jag inte hade då har uppkommit, men enligt de inblandade personerna har denna information visat sig vara oanvändbar.
Jag blir bara så irriterad på personer som beter sig som de är helgon och beter sig "holyier than thou". Låt mig leva mitt liv, låt mig själv ta konsekvenserna av mina beslut. Det är allt jag har att säga.
Men det som har irriterat mig mest med hela den grejen är att jag själv tillåtit huvudet att gå i spinn och försökt analysera saker i huvudet, utan att ha alla information. Vilket även lett till hela gårdagsförmiddagen flippade rätt hårt, hela dagen gick åt att vrida och vända på allt inuti huvudet (fast faktum kvarstår, att det är rätt intressant att när jag vid nåt tillfälle påstår att jag är lycklig och mår bra och inte har överdrivet mycket nojja, så dyker det alltid nåt upp som kraschar saker och ting. Det är nästan som att jag själv drar en förbannelse över mig själv. Eller så överanalyserar jag bara mig själv och min situation....)
Fast jag vill påstå att jag trots allt är lite stolt över mig. Stolthet som kommer från helt andra aktiviteter än de på nyår och de jag inte gjort under veckan.
Har haft värsta träningsvärken i mina lår de senaste dagarna (ursprung: träningen i söndags, då cirkus 60 upphopp med så mycket maxkraft som möjligt, efter en rätt hård träning förvandlade mina ben till gelé), vilket lett till att jag knappt kunnat röra mig utan att det känts som låren krampat ihop totalt och brutalt. Fast det har liksom inte hindrat mig från att gå ut och springa min standardrunda, även om det känts som benen krampat ihop totalt, vilket är mindre skönt... (och ja, det tog längre tid än vad det brukar, men ta mig tusan vad skön känslan var efteråt!) Fast prestationen måste ses som en fjäder i hatten för mig (och jag tror faktiskt att de två löparrundor jag gett mig ut på är det som löst upp träningsvärken, eller ajg vill iaf tro det!).
Den andra fjädern i hatten som jag vill ge mig själv uppkom igår.
Mot kvällen började jag bli hungrig och började fundera på vad jag ville äta. Tankarna flöt bort åt pizzerian i närheten, thaihaket eller hamburgerian som ligger precis brevid. Och jag var nära att gå dit och beställa "onyttig" mat. Men jag lyckades överlista junkfood-monstret, insåg att jag inte var sugen på skräpmat, utan gick till min kvällsöppna ICA-butik och köpte ingredienser till en mumsig sallad med champinjoner och feta-ost. Kändes mycket nyttigare, och framförallt godare än en flottig pizza, en flottig hamburgare eller flottig thaimat. Iaf blev jag lite stolt över mig själv!
Men nu borde jag ta all min "klapp-på-axeln-vad-duktig-jag-är"-energi och omforma den till något mer användbart. Som att komma igång med pluggandet.
Kommentarer
Trackback