Ny dag i New York
Jo, det fortsatte igår med ett besök på Empire State Building. Med fantastisk vy över hela New York , New Jersey, Brooklyn, Queens. En såndär lätt magisk grej att se med egna ögon liksom. Och då väger det upp att fått köa i cirka en halvtimme för att komma upp i observationstornet, att de som jobbar i byggnaden allra mest verkar vilja få folk att konsumera tills de storknar och att byggnden förnärvarande genomgick väldigt extensiva renoveringar. Men det var kul att se stan från ett annat perspektiv, och Gustavs roll som guide för att visa "viktiga" byggnader och andra sevärdheter gjorde hela trippen värd det. Fast köandet på väg ner kändes sådär kul!
Mötte sen upp Gustavs kompis Paulina (från Finland, som blev sjukt besviken att jag var halvfinne, men talade ingen finska) och käkade lunch på ett rätt schysst thaihak på 54th St, och tog sen en promenad på Upper East Side, längst Madison och Park Avenue och avslutade med ett litet häng i Central Park, runt Jacki O-reservoaren. Och nu äntligen känns det som om min engelska spärr börjar släppa, för snacket med Paulina på engelska tyckte jag flöt på helt okej.
Tog sen tuben till Union Square och fikade på Max Brenner, en galet soft chokladhak, alla desserter hade någon chokladvinkling, och det är ju verkligen inte fel. Efter en del velande (ett återbesök kanske?) föll valet på en helt fantastisk cheesecake med färska jordgubbar och blåbär, som var värd varenda kalori!
Sen tog Gustav och jag oss hem till Upper West igen (som på något konstigt sätt börjar kännas väldigt mycket som "hemma") och handlade på Fairway Market (en matbutik precis vid lägenheten) som faktiskt var schysstare än vad jag trodde att den skulle vara, blev speciellt imponerad av den STORA hyllan med färsk frukt. Kändes väldigt UpTown-New York. Chillade sen en stund (jag skrev lite på en uppgift som ska in på torsdag, den blir inte bra, men den blir gjord. Kan bara få G i betyg hursomhelst, så lika bra det!), innan det bar ut igen.
Tog oss ner till Times Square och kollade på bio, The Other Boyelyn Girl med Natalie Portman och Scarlett Johanssen, och min andra Starbucks och första Reeses Pieces (ett helt okej, jordnötssmör och chokladgodis!). Filmen var riktigt bra, men lämnade mig med en sjukt äcklig känsla i magen, mest på grund av de rätt omänskliga sättet folk jagade makt i filmen. Helt klart värd att se igen när den har premiär hemma i Sverige (i AUGUSTI!).
Och jo, gårdagen var en minst lika skön New York-dag som de tidigare!
New York äventyret fortsätter...
Gustav och jag hamnade efter vårt TV häng (med dåliga MTV shower med Tila Tequila och Deal or No Deal (som är lika kass i USA som i Sverige)) nere i Hell's Kitchen och gaybaren Posh. Där vi mötte upp Gustavs ex Jason och hans kompis (William tror jag). Posh var mer ett skönt häng än en posh bar, och den stora skillnaden mellan svenska gaybarer och amerikanska är att de spelar mer RnB och hiphop i USA jämfört med Sverige. Men det var iaf ett sjukt trevligt barhäng, där Gustav och jag var typ de enda bögarna som drack öl, för amerikanska bögar dricker bara drinkar!
Annars var det en rätt skandalfri kväll. Satt mest och snackade och kollade på folk (även om det inte fanns SÅÅ mycket snyggt att titta på, undantaget var en snygg bartender och en snygg servitör), och det var trevligt. Även om det höll på att bli aningens för många öl för min del. När vi var uppe på runt 7 började jag känna att "Nu får det vara nog". Efter en kort sväng via en annan bar, Therapy, tog Gustav och jag en taxi hem och jag däckade typ direkt efter vi kommit genom dörren.
Idag (söndag 24/3) har däremot varit en mer aktiv dag.
Har spenderat hela dagen på språng! Och med att promenera genom typ halva Manhattan. Tog subwayen ner till Battery Park och kollade på Frihetsgudinnan. Lite magic moment över att se henne med egna ögon, och hon var närmare staden än jag trott, eller så är hon större i verkligheten än hon verkar vara på bild.
Från Battery Park började vi promenera norrut. Besökte bland annat Ground Zero som visade sig vara en tyngre uppevelse än vad jag förväntat mig. Det låg liksom en speciell stämmning över området, som just nu bara var en byggnadsarbetarplats. Efter en soja latte på Starbucks (min Starbucks oskuld är tagen! På hörnan av Barclay och Broadway) tog vi oss sen via Lower Manhattan till ChinaTown (som inte var så coolt som jag hade önskat mig. Hade förväntat mig mer asiatisk arkitektur, men nu var det "bara" skyltar på engelska och kinesiska och kineser överallt!) och sen vidare till Little Italy och käkade pastalunch på en tro't eller ej italiensk restaurang (mycket god pasta med vårgrönsaker!) Från Little Italy tog vi oss bort till där Carrie i Sex and the City bodde under inspelningen av serie och sen bort till Chelsea med avstickarpromenader i "riktiga" New York, det vil säga Lower East Side, Alphabet City (med de klassiska "låga husen" med brandtrappor, som känns såå mycket New York, sånt man lätt missar om man bara är i stan några få dagar! Sjukt sköna miljöer, med en hel del "åh här skulle jag kunna bo"-vibbar på husen man såg). Promenaden avslutades alltså i Chelsea (bögdistriktet!) är vi insåg att vi var på tok för trötta för vårt eget bästa och vände hemåt. Men vi hann med att kolla runt lite i butiker och liknande.
Dagen överlag har varit sjukt trevlig. Har fått en massa sådana där obeskrivliga upplevelser och fått se en massa nya sidor av New York, och även en mer reell bild av vad Manhattan egentligen är, och framförallt hur stort det är (och då är det okej med skavsår, gjorde nämligen "misstaget" att promenera i nya, inte ingångna skor idag, sådär smart...). Känns som jag har redan nu svårt att beskriva den ascoola upplevelse den här resan har visat sig vara, men det gör ingenting. Jag bara njuter av stunden helt enkelt!
New York, New York
New York resan har minst sagt frammanat en hel del konstiga nojjor, den ena mer ologisk än den andra. Exempelvis fick jag för mig att mitt VISA-kort helt plötsligt skulle fungera. Kalla de oro, kalla det vad du vill. För nu är jag äntligen här!
Torsdagen (20/3) innan resan fick jag mitt officella påskfirande.
Trots en del stressande fram och tillbaka med saker som skulle kollas, som skulle fixas och som skulle ordnas fick jag lite officellt påskfirande hemma hos föräldarna med en påskmiddag, som i år var uppskjuten ett par dagar. Åt god mat och fick skrattat massor. Speciellt åt klumpiga systrar som välter glas i tid och otid, och en allmänt soft stund hemma hos mor och far. Har visserligen inte kommit så långt som jag velat med mitt projektarbete, men vad tusan, ska ju bara få ihop något... Det borde inte vara några problem alls.
Och på fredagen (21/3) bar det så äntligen iväg.
Men resan började inte så klockrent som jag hade önskat. Hade en hel del att skriva (inför projektet och med min nya titel som sekreterare för kickboxningen), men självklart kraschade min dator hela tiden, vilket gjorde mig sjukt arg och frustrerad, extra stress inför resan liksom, precis det jag inte behövde! Saker och ting blev inte bättre när pappa kom över och försökte fixa datorn, men det slutade bara att mitt stressande tog överhanden och vi började bråka... Som sagt, inte den inledning jag kände att jag behövde just där och just då.
Fast all stress och oro var helt i onödan.
Bilade ner till Malmö tillsammans med systern och tog en fika på Espresso House innan det bar iväg mot Köpenhamn och min efterlängtade New York-resa (som i stort sett varit det enda som ockuperat skallen på sistone!). Och först visade det sig att all biljettnojja var helt i onödan, för incheckningen gick hur smidigt som helst. Spanade även på en sjukt söt kille, som jag tjuvlyssnade mig fram till att han också skulle till New York. Hursomhaver var han väldigt mycket en Edwin-kille. Sen upptäckte jag att jag har en vis fadäs för exklusiva grejer, då jag ståendes på flygplatsen Hugo Boss avdelning såg en grymt snygg t-shirt för "bara" 500 danksa, som jag för en kort stund kände var ett "vettigt" pris. Inte bra!
Men flyget gick hur smidigt och helst och fick till och med lite pluggat mellan Kph och Heathrow, bra där!
Heathrow var där emot en rätt ospännande flygplats, mest för att jag bara ville vidare.
Och dessutom pajjade de min weekendväska. De slet liksom sönder dragkedjan till skofacket, vilket gjorde mig skitsur när jag upptäckte det. Visst den var trasig innan, men det hårda hanterandet pajjade dragkedjan ännu mer. Grrr, jag gillar inte sånt.
Men flygresan gick hur bra som helst. Satt mest och kollade på film och käkade flygplansmat och drack socker-Cola i nästan 8 timmar. Hade laddat upp med DV Man (iofs, läste intervjun med Patrick Dempsy och om surfare och mode, men inget mer), King och Café helt i onödan. Såg istället Enchanted, Juno och Bee Movie. Gratis film är aldrig fel.
Väl framme i New York blev saker och ting lite förvirrade.
Först tog det typ tusen år innan jag fick min väska på grund av krångel med bagageutplockningen och dessutom krånglade jag i tullen genom att bara fylla i mina papper i blyerts, och inte i bläck. Och väl framme i ankomst hallen blev jag halvt kidnappad av nån bilservice. Trodde först att jag blivit kidnappad på riktigt, men när jag såg Manhattans skyline försvann all oro och det var liksom en magisk känsla att få se den med egna ögon. Att jag sen kände att Midland Tunneln mot Manhattan gav en häftig känsla kändes mest overkill.
Avslutade, efter att ha vaken i cirka 24 timmar med lite Grey's Anatomy (jag somnade sjävklart!), Ahlgrens bilar tillsammans med Gustav!
Och idag, lördag (22/3) har vi kört en dag på Manhattan.
Började med en klassisk amerikansk Diner-frukost. French Toast och Turkey Bacon är väl rätt långt ifrån min standardfrukost, men det var rätt gott och annorlunda. Tog sen heldagspromenad i stan. Började med att promenera i Central Park, vilket var en väldigt konstig upplevelse. Det var väldigt konstigt att se Parken med egna ögon, har ju sett den massor med gånger på film och nu har jag sett den i verkligheten.
Sen blev det besök på Apple Store, Bergdorf Goodman (där jag hittade en assnygg kofta för 12000, köpte den inte!), Bloomingdales och avslutade sen vår promenad, via bland annat Rockafeller Center och Barnes & Nobel, på Broadway och sen Times Square. Har nu sett massor som jag bara sett på film innan i verkligheten, nästan lite magisk var ordet.
Och just nu sitter Gustav och jag och hänger i lägenheten på Upper West Side och kollar på amerikansk TV och bara chillar. Livet kunde ha varit sämre, och jag har pluggat lika lite som tidigare! Men sånt löser sig.
Jag hatar snö i mars!
Men jo, helgen blev precis som jag trodde att den skulle bli.
Efter en fredagsförmiddag (14/3) med Fantastic Four och lite to-be-planned-shopping i Helsingborg hamnade jag på jobbet. Och jobbdagen var väl helt okej, mest för att Fredde var på gott humör, och möjligheterna att tramsa och fåna sig kom fram! Fast ajg vet inte om Så ska det låta och sen film (Labyrinth kvällen till ära) är det ultimata sättet att spendera sista fredagen innan New York, men vad tusan. Det räddar ekonomin om inget annat! Annars lämnade fredagen väldigt få överraskningar, kom i säng tidigt.
Lördagen (15/3) blev desto mer aktiv.
Efter frukost hemma hos föräldrarna mötte jag upp systern och tog en road-tripp till Malmö. Jag ville kolla i butiker och systern verkade inte heller helt oäven den tanken. Kollade runt på lite allt möjligt, men allra mest inspirerande var nog BoLagret. Insåg att de hade sjukt fina soffor (till rätt vettiga priser!), som gjorde mig sjukt på att fixa mig en ny lägenhet att inreda. Fast det är min standardreaktion när jag går i inredningsbutiker (och IKEA för den delen!), att jag blir sugen på att omvandla mitt hem. FASt trippen genererade mer sug istället för inköp... Hittade en jättefin t-shirt från Paul Smith och en sjukt cool skjorta från Lagerfeldt inne på Spirit, men båda kändes aningens utanför min price-range för tillfället. Istället blev det Min granne Totoro och Det Levande Slottet på dvd från SciFiBokhandeln. Klart nöjd.
Och efter en sväng via EspressoHouse (som för övrigt verkar försöka ta över Malmö, finns ta mig tusan en i vart gathörn känns det som! GALET!) på Burlöv Center (för övrigt ett sjukt trist köpcenter!) var det dags att tacka systern för en trevlig dag och röra sig mot jobbet igen.
Och jobbkvällen blev skum. Trots att det var krattat för att bli hur bra som helst.
Hade laddat upp inför schlagerfinalen med lite läsk, frysta hallon och lite choklad och kladdkaka till Fredde och TV-sändningen visade sig ha det starkaste finalfältet på hur jävla länge som helst och Fredde var på sjukt gott humör (iaf när de spelade låtarna!), men någonstans mellan Sjögren och Amy Diamond slog huvudet till. Började tänka på hur i stort sett alla jag känner var på någon form av fest den kvällen, och det slog mig hur ensam jag kände mig. Och det var jag inte beredd på. Det gjorde liksom ont i kroppen och jag kände mig sjukt övergiven och bortglömd. Och det gjorde så ont inombords att jag inte kunde hålla tårarna inombords och gömde mig i assistentrummet och grät en stund. Efter det lyckades jag inte riktigt komma tillbaka (även om jag via mina SMS försökte hålla nåt sken uppe). Schlagerfinalen kändes inte lika rolig längre (även om rätt låt vann, tror att det kan gå bra för Perelli i Belgrad, rätt låt kom tvåa, Sannas superballad, och min favorit BWO, som gjorde bästa framträdandet och hade den bästa tävlande låen, kom trea, och trots att omröstningen var en snoozefest. Men allra, allra bäst bland låtarna var Maia Hirasawas version av Worrying Kind! Ryysningar!). Dessutom somnade Fredde under omröstningen, så jag var tvungen att lägga energi på att få liv i honom igen.
Hursomhaver, avslutade kvällen på golvet, halvgömd bakom ett vardagsrumsbord och soffan, halvkollades på Matrix med lätt deprimerande tankar surrrandes i huvudet. Inte världens mest klockrena avslutning.
Det kändes iofs lite bättre när jag vaknade på söndagsmorgonen (16/3).
Men kände mig samtidigt inte superpepp på att spendera en heldag på jobbet igen. Och jag tror att Fredde märkte av min negativa energi, då han var extra bångstyrig och tjurig under dagen. Men jag kämpade mig igenom dagen, och försökte hitta på roligheter. Vissligen inte med ett klockrent resultat.
Fast det kändes bättre så fort jag lämnat jobbet och gick mot träningen. Spenderade första timmen med att hoppa lite rep och köra lite fys på egen hand. På nåt sätt är det väldigt terapeutiskt att stå där och hoppa och inte kunna göra mycket annat. Att sen få köra ett rent teknikpass med relativt tung fys (mycket hopp och djävlulskap!) var precis det jag kände att jag behövde för att komma på bättre humör.
Avslutade kvällen framför Nip/Tuck med lite mammabakad pizza och en chokladbrownie framför Nip/Tuck för att sen somna i soffan framför någon Dakota Fanning-skräckis...
Måndagen (17/3) började också riktigt bra!
Väcktes av att vårsolen letade sig in i min sovalkov (dit jag flyttat mig när jag vaknat till liv från soffan mitt i natten) och det kändes på papper som det skulle bli en bra dag. Styrde upp en snacka-C-uppsats-fika med Suz och tänkte kaffe på uteservering i vårsolen. Men oj så fel man kan ha! För tydligen, någonstans mellan Glumslöv och Rydebäck började det tokblåsa, och toksnöa och hela planen om att sitta utomhus liksom blåste bort. Men C-uppsats-snack blev det, inomhus på Wayne's med en badbalja latte (för den jättekoppen jag fick kan jag knappt kalla kopp!) och en brownie och en del planer styrdes upp! Och det känns på nåt sätt som det finns potential till en bra uppsats!
Sen blev det livecase-föreläsning från Liseberg, som jag bestämt mig för att i stort sett ha klart INNAN jag åker till New York, för att slippa att plugga där. Och det känns som jag kan klara av det!
Men trots det blev dagen skummare än planerat. Fick visserligen en ny sjal (en svart med lila och blå ränder) och Transformers på dvd, men snön har bar värkt ner (och börjat lägga sig. Jag AVSKYR snö i mars!) och dessutom kraschade mitt grafikkort på datorn.
Men där är det tur att min far har en arsenal av utbytes grejer (och överseende att jag blir tokförbannad på allt när min dator krånglar, som vid krascher!) och en mor som lagar fantastisk lasagne och att kombinationen löser ett dålig humör och dator problem!
Dessutom har jag utvecklat värsta nojjan inför fredagens (fatta att det är SÅ få dagar kvar!) New York-resa. Målar i mitt huvud upp värsta worse-case-scenariot där allt som kan gå fel, går fel och rakt åt pipsvängen och inser redan nu att jag inte kommer bli lugn och finna någon form av harmoni förrän jag sitter på planen mot staterna. Fast jag ser fram emot resan så sjukt mycket att jag knappt kan finna orden, har nog inte ens insett att jag verkligen ska åka än. Det kommer säkerligen slå till på planet det med!
Okej, veckan har varit skum
Jobbet i tisdags (11/3) var sjukt tungt, rent psykologiskt (massiv skillnad från i måndags, då jobbet faktiskt var riktigt, riktigt trevligt).Kände mig likosm nerstämd och ledsen och hade väldigt svårt att hitta rätt motivation. Dessutom var Fredde lite småirriterad och tjurig, vilket inte är hans roligaste läge. Sen rationaliserade jag bort alla "roligheter" jag kunde komma på, för att jag inte kände att jag orkade. Funderade på att gå ut en sväng med Fredde, men insåg att jag itne orkade att hålla på att mecka med jackor och Gud vet vad för att få med Fredde (eller det var den rationella slutsats som ledde till att vi inte gick ut iaf).
Sen på morgonen insåg jag att min tandläkare hade rätt.
För jag vaknade med ont i käken, så mitt nattbitande är hel sanning. Fatta ångest (är skitnojjig för mitt stressbitande. Gillar det inte det minsta!). Kände mig nere och ledsen på väg mot skolan, som liksom att jag inte orkade engagera mig.
Onsdagen (12/3) fick mig även inser att jag (eller snarare vi som kollektiv i casegruppen) borde bry mig mindre om skolan. För den sista caserapporten, som vi inte alls brydde oss om innehållet på, utan bara skulle skriva och lämna in, resulterade i ett VG. Så "simlpify" är mitt kommande mantra vad gäller skolan! Men redovisningen (som jag faktiskt var med och presenterade) gick som förväntat. Fast jag måste säga att jag är lite besviken på kursen, och den känns fortfarande lite slappe-kurs-för-lärarna...
Men när jag kom hem från skolan hade jag fått ett jättefint "grattis på namnsdagen"-kort från Pia, som gjorde mig jätteglad. Var precis en sådan sak som jag behövde efter en rätt tung onsdagsmorgon.
Avslutade med att plocka hem och kolla på House of Wax, som tyvärrr var sämre än vad jag mindes. Fast det var mysigt att bara chilla och ta det lungt och kolla på film...
Annars har det inte hänt mycket mer.
Skulle egentligen hjälpt Suzana och hennes Åhlen's jobbarkompisar att inventera på torsdagen (13/3), men ettersom jag kände mig nere efter jobbet på tisdagen ställde jag in (och Suz var okej med det!) och spenderade dagen framför TVn istället och tog det bara lugnt och städade lägenheten. Framförallt av två anledningar. För det första behövdes det en storstädning och för der andra skulle de som äger huset komma och göra en koll på lägenheterna (kolla skicket på lägenheerna, om nåt behöver bytas ut etc.) och jag ville inte visa upp min lägenhet i det kaosiga skcik den var i. Men de största vinsterna jag fick av städnignen var personliga. JAg trivs så mycket bättre i min lägenhet när den är mer städad än stökig. Nu ska jag bara hålla uppe det!
Avslutade ännu en kväll med att kolla på film. Plockade hem The Hills Have Eyes, men den var inte heller så bra som jag hade hoppats. Fast att chilla med film kändes som det var en aktivitet som jag behövde.
Och idag fortsatte mitt filmrace.
Vaknade visserligen jättetidigt, och gick först hem till föräldrarna för att äta lite frukost. Pratade lite med mamma och styrde lite planer om en påskmiddag nästa torsdag. Jag missar ju vår traditionella påskafton på grund av New York-resa.
När jag kom hem kollade jag på Fantastic Four - Rise of the Silver Surfer, en film som faktist var bättre än vad jag hade förväntat mig. Sjukt trevligt att äntligen få titta på en film som uppfyller ens förväntningar! Drog sen till Helsingborg en snabbis och kollade lite butiker. Men jag köpte ingenting, sparar ju inför New York som tro det eler ej kommer bli av om en vecka. Och allt jag kan komma på är fixat, och om jag kommer på något så har jag tid att fixa det. Kan själv knappt fatta att det kommer bli av, men det ska bli sjukt spännnade. Fy farao vad jag längtar!
Det sägs att man lär sig något nytt varje dag.
Dagens lärdom för min del var att jag tydligen biter sönder mina egna tänder när jag stressar. Var nämligen hos tandläkaren idag för att kolla upp en tand som jag hade lite ont i (personligen skyllde jag i mitt huvud på en hård karamell från AGORAdagen, em tydligen fick jag tji!). Och tydligen utgick smärtan från ett liten bakteriehärd som uppkommit där jag gnagt sönder min egen tand. Fick faktiskt komplimanger för att mina tänder var i bra skick och att jag inte hade några andra problem med dem, men min tandläkare var lite bekymrad över mina stressbitmärken i tänderna. Och han har visserligen rätt, jag brukar komma på mig själv att bita ihop käkarna rätt hårt när jag frustrerad och stressad (och tydligen gör ajg det även på natten!), och det slitet bevisligen galet mycket på tänderna. Så nu kommer tydligen det bli bettskena och allmän osexighet när jag sover. Tack för den!
Så nu är har fått en sönderbiten tand fixad, en räkning på 800 kronor och lite lätt illamående och huvudsnurr efter hela proceduren.
Fast jag måste erkänna att jag innerst inne har en släng av tandläkarskräck, inte så att jag får panik och bli rädd för att gå till själva tandläkaren, utan mer en rädsla för alla procedurer. Det är väl hela grejen att ha någon som petar runt i min mun som nojjar upp mig, och sen alla ljud som kommer från alla verktyg de använder. Jag får rysningar längst hela ryggen så fort jag hör det! Kan väl vara därför jag just nu känner mig lite vimmelkantig och illamående, nu när själva stressen släpper.
Men just att jag nojjar mig så sjukt mycket över att gå till tandläkaren är en ypperlig anledning att bli nästintill galet nogrann med att se till att sköta tänderna, så jag slipper gå dit!
Annars väntar en vecka med galet mycket jobb. Jobbade idag (dagpass), jobbar kväll/natt imorgon (GossipGirl/House/Brothers&Sisters race på jobbet istället!) och sen natt fredag och lördag och sen dag på söndag. Sjukt tungt, men samtidigt sista jobbveckan inför New York. Känns rätt lovande att jag ska palla med det!
Helgen har varit sjukt lugn!
Helgen har varit sjukt lugn!
Tränade i fredagskväll, fast inte till så mycket "nytta" eftersom jag slängde i mig en burgare från Kajos och socker-Fanta efteråt. Hamnade sen, efter viss övertalning, hemma hos A-C och lekte kurragömma i hennes tvåa tillsammans med hennes syskonbarn. Sjukt roligt faktiskt, även om bristen på plats gjorde att man fick söka väldigt kreativa lösningar för att hitta gömställen. Snackade även lite om A-Cs eventulla nya, riktigt spännande jobbplaner, även om stilen som hennes systern man föreslog kändes lite falsk och inte så mycket. Håller tummarna för A-Cs skull att det går vägen.
Tyvärr slutade kvällen skum när A-Cs pojkvän kom hem och sneade totalt och agerade sjukt skumt.
Jobbade i lördags. Riktigt kul faktiskt, igen för att mitt bra humör lyckades matcha Freddes humör. Och tydligen är de förprogramerade ljudslingorna på Freddes synth sjukt roliga, vi garvade jättemycket över det i lördags iaf. Kollade även en hel del på inomhus-VM i friidrott.... Och fick äntligen se Holm vinna, trots att han enligt min mor har för fladdriga shorts när han tävlar (min mor är sjukt rolig i sina kommentarer ibland)!
Blev sen inbjuden på hemgjord pizza, Digestive/Schweizernöt-choklad, kladdkaka (som jag baka på jobb!), Cola och Melodifestival hos föräldrarna på kvällen. Sjukt god mat, men med tanke på vad jag ätit under helgen är det inte så himla konstigt att jag just nu känner mig en aning ur form... Hela kvällen blev himla trevligt faktiskt. Systern och jag satte och tippade resultatet och vi tyckte väl rätt lika hela tiden (förutom när jag hejjade på Sibel och hon på E-type). Kvällens chock för oss båda var väl att Androla inte gick vidare (trodde helt säklert att den skulle gå till final. men tji. Nordman skrällde igen), men i slutändan gick iaf en rätt låt vidare, Sibels superballad. Men jag börjar känna lite att jag börjat tröttna på Schlagern, det var liksom ingen direkt spänning igår, då känns det nästan lite skönt att det är final nästa helg.
Avslutade kvällen med att lyssna på musik (Laruyn Hills Miseducationplatta är ju sjukt skön!), och kollade sen på Saw IV. Jag vet inte varför med det är nåt jag gillar med Saw-filmerna. De är långt i från mästerverk, men någonstans i den ologiska våldspronografin med kvasipsykologiska och kvasisamhällskritikska undertoner slår det på nåt inom mig. Fast jag tittar på gore-scenerna på samma sätt som jag ser på operationscenerna i Nip/Tuck (sjukt bra söndagsserie förresten), liksom lite halvt med händerna för ögonen. Dels för att de skrämmer mig lite, men samtidigt "vill" jag se.
Och idag söndag har jag inte gjort något vettig alls.
Skummade igenom caset, har halvsovit framför TV:n och TV-sportat (kollat på skidskytte, alpint och mer friidrott. Sport på TV är sjukt kul ibland!). Ett skönt, tungt träningspass avslutade kvällen var precis den prick över i som dagen behövde. En sjukt soft söndag, perfekt för att ladda upp för en vecka som verkar komma innebära sjukt mycket jobb. Men det funkar, två veckor kvar till New York-resan. Känns så sjukt lovande!
Fortfarande case-meck och AGORA-dagen
I det stora hela har den inte varit mycket annorlunda än de senaste veckorna, mycket jobb med nya caset och allt meck och kvasikonflikter som alltid följer ett grupparbete. För det verkar inte bättre än att det är fler än jag som börjar känna frustation över gruppens arbetsformer. Och kritiken som uttalas att vissa inte tillåter andra att tänka klart sina tankar, utan avbryter hela tiden, kan jag känna är rätt legitim.
För övrigt är hela grejen med casen helt off!
Redovisning för vårt NY Times case i torsdas (6/3, med en väldigt trött och oegnagerade grupp, på grund av onsdagesn eskapader) och det var precis lika meningslöst och på mellanstadie nivå som förra redovisningen, med den stora skillnaden att vi nu redan innan visste att det skulle vara på den nivån. Fast det som störde allra mest var de kommentarer vi fick på vår caseinlämning. Den första blev sågad på grund av oklar struktur och avsaknad av en summerande slutsats, ett G var givet och det accepterade vi. Men hur kommer det då sig, att när vi fixar till de strukturella problem vi hade på nästa case (och lärarna tycker det är bra), så blir det bara G i betyg igen, men inget om vilka innehållsmässig brister vår lösning hade, förutom att "åtgärderna kunde varit längre!". Visst, lärarna sätter betyg de tycker är "rätt", men en lite mer i stil med vad som kunde förbättras och var våra brister låg skulle uppskattats. Kan ju säga att gruppen som kollektiv var riktigt lacka efter redovisnigen!!
Annars borde väl onsdagens (5/3) AGORAdag (skolans arbetsmarknadsdag) räknas som en av veckans höjdpunkter.
Skolan hade bjudit in ett helt gäng företag för att ge oss studenter en möjlighet att knyta kontakter och en möjlighet för företagen att berätta lite om sin egen förträfflighet. Var rätt trevligt, snackade lite om olika företag om deras verksamhet och vilka möjligheter man som student hade att söka och sådär. Känner väl inte att jag nätverkade efter min allra bästa förmåga, men lite mer insikt om arbetsmarknaden fick jag. Vissa företag var mer intressanta än vad jag trodde först, medan andra kändes som rätt stora besvikelser...
Gick även på två gästföreläsningar under dagen. Den första från Absolut Vodka. Hade väl rätt högt ställda förväntnignar på den föreläsning, men tyvärr handlade den mest om att deras representant förklarade vilket starkt varumärke de hade och visade på sina coola reklamkampanjer och sen MASSOR om produktionen. Det vill säga sånt man redan visste om den. Jag hade hoppats på mer information om hur de skapar och bibehåller sitt starka varumärke, men men.... Man kan inte få allt här i världen.
Den andra föreläsningen var desto mer intressant, om PS Communication och deras projekt att anordna eventet för Ericssons racingbåt för Volvo Ocean Race. En geinomgång av vad en projektledare inom eventbranschen gör, hans roll och hela kittet. Vädligt mycket mer intressant, mest eftersom det är det som jag hoppas vår kandidat-uppsats kommer handla om.
Tröttnade på att nätverka vid 15-tiden, åkte hem för att byta om, för att nästan direkt sätta mig på bussen mot Helsinborg igen.Skulel på Agorabanketten.
Hamnde först på förmingel hos Helena, Maria och Åsa tillsammans med ett helt gäng andra. Drack lite vin, och snackade och gav varandra komplimanger om hur snygga alla var (och jag menar, hur snygg är man inte i en välsittande kostym, skjorta och slips... egentligen!).
Själva banketten var rätt lyckad den med. Började med champange som välkonstdrink, mer mingel och sen en tre rätters middag. Hamnade vid samma bord som en tjej som jobbade på Öhlring's, som visade sig ha gått på samma gymnaisium som jag men i min systers årskurs, och kände igen systerns namn. Ibland är världen verkligen sjukt liten!
Annars var nog Parkour-killarna osm uppträdde en personlig öjdpunkt för min del. För det är sååå sjukt coolt det där! Blev nästan lite inspirerad att försöka satsa på nåt liknande själv! Eller iaf försöka lattja fram något på mjukmattorna nere på klubben! Hehe.
Och för övrigt tycker jag inte att jag är bortskämd som har en far som kommer och hämtade mig efter banketten. Jag hade ju bett honom att komma och hämta mig, och så länge man förbereder pappa i god tid är han alltid på att ställa upp för att hämta en.
Avsluta veckan med ett leende!
Shit, vad jag hade fel om Linda i Melodifestivalen. Hon var bättre på scen än skiva. Men rätt låtar gick vidare, även om jag personligen hade sett att Nordman byttes ut mot Calaisa i Andra Chansen. Och om Perelli kör med samma energi som hon gjorde andra gången hon uppträdde med sin låt, då kan det bära fram till Belgrad!
Annars känner jag väl mest just nu att jag börjar seriöst tröttna på skolan just nu!
Det är den första tanke som poppar upp i skallen när jag tänker tillbaka på veckan som har gått. Eller det är inte skolan i sig, utan de examinationscase som vi just nu håller på med.
För det första, formen de redovisas i. Herreminskapare, hej lågstadie nivå! Hade första redovisningen i onsdags (26/2). Alla som haft samma case sitter och diskutera fram en gemensam lösning ala soptunne-metod (alla kastar fram det de har att säga, för att nå ett konsensus) och sen ska den gemensamma lösningen presenteras för resten av grupperna, och ingen verkar vara överdrivet intresserad av vad de andra har att säga. Och diskussionen i gruppen slutar med att alla inser att de ungefär kommit fram till samma saker, även om de formulerat sig lite olika. Inte det minsta givande, det vill jag lova! Var faktiskt lite sur och irriterad över hur bortkastad hela den dagen kändes, efter redovisningen (men som tur var gick det över lika snabbt som det uppkom!)
Sen har jag så smått börjat tröttna på min casegrupp också. Eller iaf vissa delar, vid vissa tidpunkter. Blir rätt frusterad över när vissa har ett så grymt kontrollbehov att det verkar finnas en önskan att styra vad precis man ska skriva, och gud nåde den som glider över på någon annans del. Tycker om personen i fråga i övrigt, men herregud, loosen up a bit. Vi är alla vuxna, ansvarstagande personer, man behöver inte lotsa runt folk som om de var fem år gamla. Sen känns det lite som det här case arbetet tar lite mer tid än vad jag skulle önska.
Men min skoltrötthet handlar väl egentligen främst om att jag har huvudet på helt andra ställen. 19 dagar kvar till New York ju!
På tal om New York börjar vissa saker och ting lösa sig som jag vill.
Har löst ett av de två passen jag måste bli av med på jobbet för resans skull, och det andra verkar inte heller vara några svårigheter att lösa heller. Skönt att slippa behöva oroa sig över meck på jobbet. Visserligen betvivlar jag att det skulle ändra min inställning till resan, men det är skönt att det är ordnat iaf.
Och på tal om jobb har det varit mycket av den varan de senaste dagarna. Har jobbat nu i tre nätter i rad (torsdag, fredag och lördag!), och det har faktiskt varit över all förväntan.
För det är så himla mycket roligare att jobba när jag är på bra humör och kan agera så Fredde blir på bättre humör, vilket gör mig ännu gladare och så vidare. Sen känns det gott att kunna jobba ihop en liten buffert inför New York, så inte resan krossar hela ekonomin (risken att jag shoppar mycket känns överhängande. Dollarn är ju sjukt låg jämför med kronan just nu. I like it, I like it a lot!).
Så hursomhaver, dagarna på jobb har liksom kantas av mycket skratt och glada miner!
Fast sen har jag ju faktiskt styrt aktiviterna så jag ska få det så bra som möjligt. Som i fredags när Fredde och jag kollade på Happy Feet (i piratkopierad thai-version med helt whacked-out engelskt textning. Sjukt kul egentligen!) medan han vilade, det var ju mer för att jag ville se filmen, även om jag tror att även han uppskattade den. Och "Så ska det låta"-kollen under kvällsmaten handlade även det mer om att jag var sugen på att se Idol-Danny köra, även om Sonja Aldén i slutändan blev favoriten (hennes förklaringar på bildfrågan. Så sjukt bra!)
Det var väl egentligen först igår (lördag) som jag började tröttna på att vara på jobbet. Mest eftersom jag bara varit hemma kanske en halvtimme under hela lördagen.
För lördagen (1/3) var nog veckans mest händelserika dag.
Gick direkt från jobbet till ett sparringläger på klubben. Fighting Spirit var där, Furulund var där, Kalvhagen var där och ett gäng från Landskrona. Sparrades i två timmar uppdelat på två pass, körde lite övningar där emellan. Och trots att jag motslutet hade så ont i mina armbågar att jag knappt kunde räta ut armarna (och ett skrapsår på överläppen av kardborreband från ett par handskar känns sådär kul! Fast blåmärket på höften är sjukt snyggt, om man nu kan tycka att blåmärken är snygga. Det är en lite "trofé" iaf), kändes det så sjukt skönt att få köra lite!
Följde sen med hem till systern. Jag gjorde hallondrömmar (efter systerns recept och övervakning!) medans hon diskade och sen bjöd hon på kycklingpaj med chevréost (sjuukt god!) och drömmarna som efterrätt medan vi kollade på Sverige i Veckan och CBS 60 Minutes. Himla mysigt med god mat i gott sällskap.
Var hemma den där korta halvtimmen, innan jag gick över till A-C för att snacka New York, umgås och bara hänga en stund innan det var dags att gå till jobbet. En full dag, med full fart!
Fast kvällen på jobbet blev okej.
Visserligen var Fredde seg, och Melodifestivalen kändes lite so-so. Visst, rätt bidrag gick vidare, men stämmningen på jobbet kändes trött och seg liksom, både Fredde och jag var trötta.
Och idag har varit en trött historia. Käkade frukost hemma hos föräldrarna efter jobbet, somnade någonstans mitt under mixed-skidskytte-staffetten fr¨ån Korea, och gjorde inte mycket mer vettig när jag kom hem (läste visserligen case-lösningen och gjorde några ändringar, men rätt oengagerat) innan jag drog till träningen. Höll nybörjarpasset och funderade på att skippa avancerade för att komma hem och sova (jobbet och runtflängandet de senaste dagarna tog ut sin rätt!), men Tonys mits och teknikpass var precis det kroppen behövde. Nu kan jag med all ro, avsluta den här veckan med ett leende på läpparna!
Melodifestivalen 2008: Karlskrona
Hursomhaver, Karlskona, aka Dödens grupp. Here we go:
Niklas Strömstedt: Hej retro, hej förlegat. Jag hade inga direkta förväntningarpå herr Strömstedt, tyckte han kändes trist som joker. Men denna 60-tals flummiga, hippie-inspirerade snark-dänga känns under all kritik, känns som inget händer. Ännu ett trist bidrag av en trist joker. Gäsp!
Calaisa: Vid första lyssningen kände jag lite Dixie Chicks/Not Ready To Make Nice-vibbar, men efter ha lyssnat på inspirationslåten vet jag inte om jag har kvar min "vibb". Det låter fortfarande Dixie Chicks, men inte Not Ready. Men jag gillar den här country-balladen och på nåt sätt känns det skönt att begreppet schlager-country breddats, och inte längre bara handlar om Jill Johnsons tuttar och korta kjolar...
Daniel Mitsogiannis: Tydligen sjöng Daniel på demon till Mums-Mums Cara Mia förra året, och som tack för det från han en Cara Mia-klon med grekblinkningari år. Fast nåt inom mig säger att jag Daniels version av låten har snäppet upp på orginalet. Nynnar redan på den supersimpla refrängen "Come on! Come Pame! Pame" och kan helt klart se mig att iaf förfesta till den här låten i sommar.
Linda Bengtzing: Seriöst, Linda B gör en Linda B-schlager igen, inget nytt under solen alltså. Alla Flickor eller Jag Ljuger Så Bra anno 2008 ungefär. Kvällens klassiska schlager helt klart. Det svänger, det låter Linda-schlager, det är helt okej borderlining bra schlager, även om jag personligen har lite svårt för just Linda-schlagers.
Nordman: Hos Nordman har saker och ting inte heller förändrats sen han kom med Vandraren. Det känns lite etno, lite folkmusik. Det är helt okej, och kan funka för Nordman-fansen, men det finns helt klart starkare låtar i delfinalen!
Sibel: Först och främst, jag var ingen Sibel-kille under Idol 2005, hejade på Agnes. Men nu är den tiden över och jag välkomnar Sibel tillbaka, och ber om ursäkt för att jag dissade henne under Idol. Sibel kör på det hon gjorde bra under Idol, ballader och låten känns lite tidig Mariah Carey. Och that's good. Sen sjunger hon sjukt snyggt. Sånt ger pluspoäng. Jag gillar det jag hört so far iaf!
Fronda: Enligt Café, min bibel (eller inte!), hade klezmer-musiken till storhetstid för ett par år sedan (minns inte riktigt när), men är nu helt död. Låten är sådär lagom mycket "hej, jag är vanlig dödlig, jag är pank, jag klarar inte att betala hyran", men i Melodifestivalen? Nej, ge mig glitter och glamour, här där verkligheten bor. Tack och Hej!
Charlotte Perelli: Rykten sa att Perelli skulle ha "Låten med stort L", men jag vet inte. Inledningen låter lite Kylie i mina öron, och det är nice, det är lite Nanne-stomp-vibbar och refrängen är grym (kan inte texten, men melodin är stuck i huvudet!). Kvällens starkaste låt, jo men visst det luktar Globen lång väg, där matchen kommer stå mellan Perelli, BWO och Sanne (enligt schlagerbögarna i mina kretsar!)...
Säkra kort: Perelli går stensäkert till Globen! Annars är saker fel i Schlager-land
Osäkra kort: Calaisa, Mitsogiannis, Bengtzing, Sibel slåss väl om platserna 2-5. Inbördes rangordning får TV-showen utvisa. Men hjärtat klappar lite extra för Sibel och Mitsogiannis. Bengtzing och Calaisa får väl slåss om sista Andra Chansen biljetten och femte platsen, men vilken som helst av de här låtarna skulle vara nice att få vidare till final/Andra chansen!
Chanslösa: Fronda, Nordman, Strömstedt åker ut. Tack och Hej!