Humöret har pendlat mellan lycka, förtvivlan, oro och irritation.
Det har varit ett par rätt aktiva dagar.
Och humöret har pendlat mellan lycka, förtvivlan, oro och irritation. Mest negativa känslor tyvärr.
Först och främst var det SM i lördags (24/5). I Göteborg i år!
Och det var en rätt seg tillställning. Som vanligt massor med väntan och seghet mellan matcherna jag var intresserad av (läs klubbkompisarnas matcher!). Fast resultatmässigt gick väl tävlingen som förväntat. Vi var tre i polen och jag vann mot Anton från Umeåkillen som jag "brukar" vinna mot (men som vanligt med 2-1 i domarsiffror!). och i finalen mötte jag John igen, en kille som jag aldrig vunnit mot.
Fast finalen var rätt hemsk, kände mig sjukt uppgiven redan innan matchen (på grund av lång väntan, massa oro för saker runtomkring, främst kandidatuppsatsen) och trodde jag skulle agera som värsta trasdockan. Men tydligen, iaf om man ska tro mina coacher, krigade jag på rätt bra, och borde inte vara missnöjd med min prestation, men förlorade. Och det blev ett silver.
Fast efter matchen kände jag mig helt konstig. Var liksom ledsen , eller iaf väldigt känslosam för jag kände liksom att jag bara får göra krigarmatcher, och får liksom aldrig möjlighet att visa att jag faktiskt är en rätt teknisk fighter innerst inne. Tror faktiskt att det handlade mer om att lite press och förväntningar som jag lagt på mig själv släppte och det blev väldigt känslosamt!
Fast SM var en succé för klubben. Både systern och Tony vann SM-guld i sina respektive viktklasser, första gången för båda! Och jag och Marcus kammade hem varsitt silver. Inte illa pinkat att en klubb med fyra deltagare tar lika många finalplatser.
Annars blev lördagen inte alls som planerat.
Planen var att stanna i Göteborg, kolla på Eurovision, dricka vin och ta det chill efter tävlingarna tillsammans med Göteborgs folket (läs: Jonas, Ola, Martin och nyheterna Daniel och Gino). Men så det blev inte. Tävlingarna drog ut på tiden och jag kom fram till Jonas ungefär när 35 av 43 länder redan hade röstat och det var tokklart att Perrelli tokfloppat och Ryssland vunnit. Något som bögarna förfasades sjukt mycket över, personligen kände jag mer "Jaha, jaså".
Fast det blev ett par glas vin i kroppen innan vi drog ut på Gretas. Och det blev lite dans och mingel och lite drinkar och det var helt okej, även om jag kände mig lite (tydligen helt i onödan) som det femte hjulet i parkombinationerna Daniel-och-Martin och Jonas-och-Gino.
Avslutade på RåttDonalds på Kungsgatan, och min första McFeast på hur länge som helst. Längre än vad jag kan minnas.
Söndagen (25/5) blev en chilldag.
Vaknade tidigt, som vanligt efter jag varit ute och festat och SodaStreamade åtminstonne två liter vatten som jag klunkade i mig tillsammans med otaliga Ballerina och Singoalla kakor medan jag kollade på framträdandena från gårdagens missade Eurovision (som Jonas varit tokschysst att spela in åt mig). Och mina favoriter gjorde inte bort sig. Armeniens och Greklands skaka-rumpa-låtar, Bosniens så gulliga barn-TV, Ukraina, Sverige , Rumänien trots att hon bytt ut raveklänningen mot en trist dito, Norges brådmågna variant växte lite, Frankrikes missa-kameran-låt och Island sköna Eurovision-stampare leverade. Och Perrellis framträdande var inte värt en 18e plats. Men hon var väl inte vad folk ville ha!
Valde sen att stanna i Göteborg hela söndagen. Som för övrigt spenderades dagen sittades utomhus på Nöllers uteservering. Jag drack kaffe och läste King/Café medan Jonas läste igenom min kandidatuppsats medan G var på aktuten för att kolla upp sin rygg... Inte den söndag jag önskat mig, då jag var lite sugen på att shoppa. Har insett att jag vill ha ett par nya vita sommarsneakers (funderar på ett par Kawasaki som nya favvomodebloggen visat) och ett par ljusa billiga just-for-this-summer-jeans (tänker Crocker eller Cheap Monday) att sandpappra hål i ena knäet på... En shopping tripp till Malmö efter uppsatsen lämnats in och innan pendelkortet tar slut kanske?). Men dagens aktivitet, den funkade helt klart!
Avslutade sen hemma hos Jonas där vi grillade och kollade på film och frossade i gräddglass, maränger och kola och nougatsås samtidigt som vi kollade på någon kass film om någon mördare som kopplade sina mord till besökarantalet på sajten där man kunde kolla in morde livestreamas... Huruvida filmen verkligen var kass eller kan jag egentligen inte uttala mig om, eftersom jag vid den tidpunkten börjat tjura över att jag hade huvudvärk, ont i nacken och att verkade folk totalt felprioitera uppsatsen (som ska vara inne på torsdag och vi är inte så klara som vi borde!). Försökte därför att hålla mig lite för mig själv för att inte låta mitt dåliga humör gå ut över de andra! Gick väl sådär bra, måste jag erkänna!
Åkte sen hem i måndags (26/5).
Tågresan blev en pluggresa med genomgång av uppsatsens analysavsnitt och lite allmän koll över litteraturen. För att sen stressa hem för att stressa till Helsingborg för att lämna väskan i butiken (risken finns att älsklingsväskan inte går att fixa fick jag höra. Det känns itne bra!) för att sen gå till skolan för att strukturera upp analysen. Gick väl sådär bra, trots att jag inte kunde sitta så länge som jag hade önskat eftersom ajg skulle på en ansiktsbehandling på eftermiddagen.
Den behandlingen gjorde iaf wonders för humöret (som var rätt kasst och uppstressat efter dagens rännande och uppsatsfixande). Fantastiskt skönt att bara få vila och bli ompysslad. Väldigt avslappnande och definitivt något som kan bli en återkommande aktivitet.
Enda nackdelen av behandlingen var att min hy har fått lite breakouts, men det är tydligen vanligt efter sådana behandlingar. Mina porer är ju numera öppnade och peelade och ångade och gud vet vad. Fast smooth as a babybutt är fejjan iaf! Och det gillar vi!
Firade sen mors dag med rabarberpaj, med rabarber från systerns koloni! Håller tummarna för att det kommer mer sånt framöver i sommar!
Och idag (tisdag, 27/5) har det varit uppsats all the way.
Satt på skolan från 8 till 17, och pillade med analysen hela tiden. Strukturerade om den, tematiserade den, styrde upp den helt enkelt. Tyvärr hade jag fortfarande ont i min kind och nacke (smärtan som uppkom i helgen) och kände mig tjurig och gnällig och inte alls sådär trevlig och positiv som jag borde vara. Var faktiskt mer negativ än vad jag borde känner jag, speciellt efter att läst igenom den nu på kvällen.
Jag vet inte, men just nu känner ajg mig rätt trött på kandidatuppsatsen, mina kandidatuppsatsflickor (i allafall om uppsatsflickor. tycker ju om dem annars!).
Vill bara få färdigt den, och bli av med den.
Heldag imorgon med. Förhoppningsvis ska det räcka!
Lite mer ESC innan jag går och lägger mig
Såg semi nummer två hemma hos mamma och pappa. Efter en kort sejour via jobb i tre timmar, relativt motvilligt iofs, men pengarna kan ju bli trevligt sen. Mamma bjöd på glass, schweizernöt choklad och chips. Jag åt av tre alternativ. Lät bli chipsen...
Annars kändes ESC semifinal nummer två ungefär likadant som seminfinal nummer ett.
Massa dåliga låtar och okej låtar som underpresterade.
Favoriterna blev emellertid till slut Schwiez, Ukraina, Sverige och Island. Trodde iofs att Perelli skulle nagla fast sitt framträdande i väggen, men jag tyckte att hon verkade lite nervös och sjöng inte helt klockrent i första versen. men tack och lov tog hon igen det i resten av låten. Bravo Perelli, även om jag var lite nervös när de sjukt kassa programledarna (dåligt manus, pinsamt framförande) läste upp vilka som gått vidare, men helt i onödan... Blev visserligen lite besviken när Schweiz missade final, men tre av fyra var inte illa pinkat.
Sen bankade hjärtat till för Bulgarien också, men numret var för rörigt för att jag skulle gilla det. Fast att låten är uppbyggd precis på samma sätt som gamla techno-favoriten The Prodigy's Out of Space var lite coolt. Även om den bulgariska standard-ljud-från-en-Casio-synt-versionen är rätt kass i jämförelse med orginalet!
Fast finalen känns som den kommer bli bra!
För övrigt känns livet rätt so-so...
Blev halvsågade eller iaf mer sågade än vad jag förväntat mig på handledningen idag (23/5). Våra handledare gillade inte vår brist på struktur, och det i kombination med en trött Edwin gjorde att jag kände mig lite uppgiven efteråt. Liksom som jag inte orkade med det just då (min uppgivenhet kommenterades till och med av en av handledarna!), speciellt som jag hade hoppats kunna fokusera på SM i Göteborg i helgen. Men tji.
Saker och ting blev inte bättre av att jag insåg att det finns skomakare här i stan som är så brutal inkompetenta att jag skäms över att bo i Landskrona.
Lämnade in min FrankDandy-weekendbag som pajjade på väg till New York, för att fixa dragkedjan som pajjat.
Då sa de att det skulle bli svårt att fixa, men han skulle kolla upp det och höra av sig i veckan. Fine, tänkte jag, och påtalade att jag behövde väskan på fredag (idag!) och Fine sa han!
Men ringde dom? Nej. Och när jag ringde hade de inte ens koll på var min väska var, och när jag kom dit och de hittade väskan och jag frågade om det gick fick jag bara svaret "det blir svårt!" och inget mer. Dumma jävla tant! Då gav jag upp!
Nu lägger jag mitt hopp till Tompa i Butiken (där jag en gång köpte väskan!) och hans förmåga att övertala mupparna på FDS att fixa min dragkedja... För den ska inte pajja efter tredje resan, speciellt inte om man betalt runt 700 kronor för den!
Nu ska jag ge upp helt och gå och lägga mig.
Måste upp tidigt imorgon för at åka till Göteborg och tävla på SM. En ny pokal till samlingen borde jag kunna plocka med mg hem!
Tänkte istället ta chansen att snacka lite Eurovision
Det är egentligen lite "på västfronten intet nytt"-läget med livet just nu.
Massa uppsatsjobb tar upp mesta delen av tiden (men uppsatsen går tack och lov framåt!), mycket långa löparrundor för att putsa formen inför SM (nu i helgen, faktiskt redan sjukt nervös när jag tänker på det, låter därför allt som oftast bli att tänka....) och lite allmän smålesshet på vissa faktorer i livet (tänk Kylie-planer med jobb och sällskap och what-not!).
Men sånt är ju faktiskt inte så jävla intressant! Tänkte istället ta chansen att snacka lite Eurovision.
Har faktiskt hårdladdat hela veckan. Efter plan och allt. I förrgår och igår kördes första semifinalen på repeat i iPoden (speciellt under morgonpromenaderna). Iofs gjordes några avstick för favoriterna i semifinal två men jag höll mig rätt bra... Semifinal två sparas till idag (vicket misslyckades halvdant, fastnade för Danity Kane idag) och imorgon. Och jag måste säga att bland de trista skitlåtarna som verkar regera ESC för tillfället finns det ett par guldkorn!
Såg första semifinalen hemma hos föräldarna igår (20/5), där min kära mor bjöd på glass och kladdkaka (inte världens bästa uppladdning inför helgens tävling. Men jag tror att jag ligger bra till i vikten. Känner mig iaf rätt skinny, så det borde itne vara några problem) och semin på TV.
Visserligen tyckte jag att finalen var rätt trist.
Fast den bjöd på några tankar iaf. Blev helt kär i Bosniens hänga-tvätt-ala-barnprogram låt. Den var liksom kul och tokig utan att vara sådär "nu ska vi verkligen vara roliga så vi överdriver allt"-jobbig (som Irlands äckligt irriterande kalkon. Tacka Gudarna för att man slipper den i finalen!). Den var bara charmig och mysig liksom.
Sen gillade jag Ryssland också. Även om låten-är-proddad-av-Timbaland-grejen mest bara känns sjukt trött, gillade jag det nu-smäller-vi-på-i-190-tanken som låg bakom numret. Att plocka in Plushenko (rysk, asful, men asgrym fd konståkare... Tror iaf han lagt av!) och låta honom göra konster på en 2 kvadratmeter stor is var riktigt coolt (mest för att jag är en sucker för konståkning). Lite kul att samme ryss som lät en ballethoppa ligga gömd i ett piano senast (2006 i Aten) kör all in igen. Galet, så mycket ESC!
Annars var det mest underprestationer. Armeninen hade värsta bra skaka-rumpa-låten, och var min absoluta förhandsfavorit. Men såklart lyckades Siroshou fumlade bort den genom att sjunga kasst och inte nyttja sin asläckra frans-klänning genom att kasta mer med håret och skaka mer på rumpan (är lite fast i ANTM-tänket just nu. Tänker mycket i photoshoots!).
Samma med Grekland. Låten har fastnat i skallen (vilket är ett bra tecken för en ESC-låt), men sånginsatsen var sådär och hon körde lite för hårt på sin sex-kitten-grej.
Annars var nog kvällens roligaste bidrag, utan att det var tänkt att det skulle vara roligt, Polen. Kombinationen av lite för mycket orange-fejkbränna, lite för plastiga och för vita tänder tyckte iaf jag var sjukt rolig. Tyvärr glömde jag bort låten någonstans där mitt i allt det plastiga. Inte bra!
Men annars var det de bästa låtarna som gick till final. Skönt att slippa hemskheter som Irland, Lettland och vulgobidrag som Holland (hon såg ut som värsta sunkiga porrskådisen! Euww!). Glatt överraskad att både Finland (tänk Lordi-låt fast utan monstergrejen. Trodde ALDRIG att den skulle funka! Men tji) och Norge (väldigt AmyWinhouse/Duffy light. Säger mig inte så mycket dock) gick vidare. Och det är ju alltid kul när "kvalitet" premieras. För då blir finalen så mycket spännande. Men samtidigt det känns som Perrelli blir en allt starkare vinnar-kandidat, även om jag börjar lessna lite på "Hero".
Nu måste jag återgå till uppsatsskrivande. Så min grupp inte flår mig för att jag underpresterar! Hehe
Det har faktiskt varit ett par relativt aktiva dagar
Så här bra gick det alltså med min tanke med att "uppdatera bloggen lite oftare"...
För det har faktiskt varit ett par relativt aktiva dagar.
Var på middag hemma hos systern i torsdags (15/5).
Hon bjöd på kotletter och potatis och det var himla gott! Det roliga var att det var mer att jag bjöd in mig själv på mat. Det började för någon vecka sen, då jag såg att hon marinerade kotletter, och tyckte då att hon borde bjuda mig på mat och jag fick som jag ville.
Annars var det en rätt chill middag. Kollade på Lyxfällan och förfasade verkligen över hur ekonomiskt clueless folk kan vara. Vet inte varför, men jag skulle aldrig komma på tanke att köpa nåt som jag inte skulle vara helt säker på att jag skulle kunna betala. Never freaking ever.
Sen slumrade jag, som min vana trogen, till Medium innan jag valde att traska hem.
Fredagskvällen (dagen var som vanligt uppsats-skrivande på analysen, känns rätt lovande just nu iaf... vi är nästan lite för lugna nu känns det som, vlket faktiskt oroar.... men jag tror sånt handlar om den klassiska uppsatsnojjan!) blev inte alls som jag önskat.
Kom hem från träningen (körde kräkträning, härligt!) och messade A-C för att jag ville umgås, men när jag inte fått svar efter en timme, bestämde jag mig för att dissa henne. Istället upptäckte jag i favvo-TV-bloggen att Americas Next Top Model säsong 10 fått en vinnare, och då kände jag mig tvungen att tanka hem. ANTM är min absoluta favvo-guilty-pleasure-TV, och nu är det lite "uppgjort"-varning över vinnaren, och det är ju alltid kul! Så det blev att köra igång de 5 första avsnitten (somnade iofs i slutet av femman, så jag missade vem som åkte! Bravo Edwin!) samtidigt som säsongen diskuterades på QX (om bland annat om hur det antagligen är CoverGirl som styr vem som vinner, för att matcha deras kommande kampanj!).
Fast det är nästan sjukt hur mycket bitchar det är i säsongs 10. ALLA verkar vara castade för att vara bitchar, och värst är nog Iman-klonen Fatima (och tydligen är hon könstympad och enligt QX-Ken rättfärdigar det hennes bitchighet... fast det är lite coolt att hon nu kämpar MOT könstympning. Go Girl!). Och sen tycker jag det är galet coolt att de dissar size zero-idealet (det är en designer som säger "she a size zero, I can't use her. I only carry size two and up")!
Och det blev tillslut en lyckad kväll, även om det blev aningens senare än vad jag planerat...
Och säsong 10 av ANTM är helt okej, den vinner mycket på nya domaren på svensk-polska supermodellen Paulina Poriskova som är en fantastisk blandning av supertokiga Janice Dickinson och rätt trista Twiggy. Den gyllene medelvägen mellan de två!
Lördagen (17/5) blev en flängig dag!
Hann med att ta en extralång morgonpromenad, lite mer avsnitt av ANTM och lite styrketräning innan jag åkte in till Helsingborg. Tog en kort sväng inom Butiken innan jag promenarade över till Aina, som hade "kom när du vill"-födelsedags-fest. Och jag kan säga att det var himla soft att sitta och snacka utan att överhuvudtaget nämna uppsatsen, och snacka om allt annat (som dokusåpor, musik och gamla partyminnen). Och Aina bjöd på god tårta och kaffe. Och lovade att följa med ut och partaja någon gång snart, för det var faktiskt sjukt länge sen jag var ute och festade på riktigt i Helsingborg,bättre på den saken känns det som!
Annars spenderades dagen på jobbet, vilket verkligen var astrist. Enda ljuspunkten var att jag kollade på Hayao Miazaki-film (Howl's Moving Castle) innan jag däckade och sov i soffan där hela natten (fast Freddes soffa är sjukt mycket skönare än assistentsängen, iaf för tillfället!)...
Jobbade hela söndagen också, och allt jag ville var bara att lämna jobbet och åka hem och hitta på något mer spännande. Och igen kände Fredde av det och tjurade. Dessutom är jag sjukt irriterad över hela jobbet just nu.
Jag känner mig helt enkelt utnyttjad på jobbet just nu. Det känns som jag ställer upp en massa för mina arbetskamrater, men jag vill ha hjälp och bli av med pass (för Kylie-konserten och Europride) i sommar, verkar ingen bry sig. Och det gör mig sjukt ledsen. Får mig liksom bara att känna att jag måste komma bort och göra något annat. Speciellt i sommar... så igen, spontana vinkvällar och spontana roligheter känns som ett måste!!
Dagens enda ljuspunkt var Tony kräkträning ikväll och att jag redan säkrat en bronspeng inför nästa helgs SM (förutsatt att jag klarar vikten!)... Vi är nämligen bara tre i polen och jag har slagit en av killarna, och iofs förlorat SM-finalen förra året mot den andra killen...
Men ikväll vankas det lite Eurovision och lite mer ANTM. Men bara ett par tre avsnitt!
Jag är nog minsann lite trött på bloggandet just nu!
Trots det har veckan varit bra. Eller iaf helgen. Fantastiskt väder förresten. 20-25 om inte mer grader hela helgen. Ett ord. Fantaboulos!
Började mitt försommarchill i fredags (9/5).
För det första tog jag chansen att köra den officella flip-flop-debuten. Visserligen tillsammans med chinos och piké, men ändå, flip-flop-debut! Hursomhaver. Tanken var att "skriva på uppsats", men det var för fint väder och för varmt och för kick ass för att stänga in mig på skolan och bara skriva. Så jag valde att sätta mig nere i Dunkers trappan i Norra Hamnen för att ta chansen att lapa lite sol och samtidigt läsa lite (sen har jag schyssta uppsatskompisar som låter mig hållas!). Läsandet gick sådär, men det var himla nice att sitta i solen och glassa lite!
Och jag tror att det var det som fick mig att känna att jobbet var acceptabelt i fredags, då jag nämligen jobbade på kvällen.
På lördagen (10/5) blev det ännu en officell premiär. Denna gång var det shortsen som kom fram ur garderoben!
Dagen spenderades till fots med att promenera runt i stan och bara njuta av läget utan att göra något vettigt alls Himla skönt det med.
Eftermiddagen och kvälen blev emellertid desto mer aktiv.
Hamnade först hemma hos föräldrarna och käkade middag (helt klockren kombo med kotletter och potatisgratäng. Yum Yum!) innan jag tog bussen till Helsingborg och kollade in en skjorta i "Butiken" och blev lite kär. En vit, lite längre variant med kina krage och farfarsknäppning. Helt enkelt en perfekt, "ha på sig från och till stranden och kanske vidare till klubben"-skjorta till i sommar.
Och efter en joggingtur (som var himla stön, fast lite varm!) och ett wardrobe change (från shorts till jeans!) gick jag över till systern för att "hämta tvätt". Hade helt klart massor med baktankar med mitt besök. Och det lyckades.
För på nåt vänster (efter en konversation ala "vad ska systern göra ikväll?" "systern vet inte" "om inte systern förstår, så menar lillebror ingenting..." "bla bla bla") lyckades jag övertala systern att följa med ut i stan och ta en öl. Och det var himla trevligt. Även om det uppstod ett skumt moment när de började köra Kikki Danielsson och Bra vibrationer och alla på Tychos uteservering började sjunga med ala SchlagerPride 06. Saken är den att typ ingen av de som sjöng var ens påtänkta när Kikki körde Bra Vibrationer för första gången, och plötsligt kändes jag gammal.
Lyckades dessutom jag övertala systern (eller var det hon som övertalade mig, eller vi som övertalade varandra) att följa med till Tages och dansa. Mest beroende på att jag har fått dille på Kate Ryans cover på åttiotalsrökaren (?) Ella Elle L'a. Fantastisk eurodisco med perfekt nynna med refräng (även om min franska är sjukt undermålig!). Och Tages var rätt trevlig, fick dansat hela kvällen och musiken var bra, även om nya franska favvolåten aldrig spelades! Och trots att en full finne först trodde att jag och systern var tillsammans, och sen försökte råstöta på systern. Och var "dude, that's even worse!" när jag gjorde sina taffliga försök mitt framför ögonen på mig! Och dessutom är syster sååå obvious när hon flörtar, men verkar inte själv hajja att hon gör det när hon gör det...
Annars har veckan varit so-so.
Det fantabulösa vädret spelade på sista versen i söndags, då det var nästan FÖR varmt för att jobba. Men på måndagen var det tillbaka i det inte fullt lika varma vanliga maj-vädret.
Dagarna har spenderats med att skriva uppsats och sitta med analysen, vilket känns sådär spännande. Alltså uppsatsen går bra, och är intressant och så, men jag brinner liksom inte för den så mycket som jag känner att jag borde. Fast luncherna är trevliga, mest för att man kommer bort från datasalen och snacka om allt annat än uppsatsen.
Utanför skolan var måndagen riktigt kass!
På väg hem glömde jag mina snygga so-last-season-but-I-love-them solglasögon på Knutpunkten innan jag skulle åka hem (och den som hittade dem verkade självklart vilja behålla dem själv! Härligt med människor som är ärliga!) och det fick mig att spinna upp en massa bitterhet över min egen situation, som att jobbet är omotiverande, och uppsatsen inte är så enagerande som jag hoppats och allmänt kassa tankar. Och visst, jag får lov att sura, men det känns inte så schysst när jag märker att Fredde känner av mina negativa vibbar och blir på sämre humör. Då känns det inte hundra att jobba som assistent.
Fast som tur var lyckades jag lösa mitt negativa tänkade med lite retail therapy på tisdagen (13/5).
Efter skolan köpte jag min sommarskjorta, ett par nya solglasögon i samma modell som den som försvann och ett par gröna strumpor. Satt sen en bra stund och snackade om livet med Anna och Inger (som jag träffade i butiken).
Så summa summarum, det går upp det går ner och det går upp igen tack och lov.
Och dessutom är jag en snäll son!
Träffade Matilda på vägen hem från Helsingborg, och hon gav mig en påse munkar "som ettorna" på hennes skola bakat. Hon ville inte ha dem. Och de var farligt goda, och jag insåg farligheten efter att ha tryckt i mig 3 stycken på mindre än en timme. Så det vara bara att ta det säkra före det osäkra och ta cykeln till föräldrana och lämna över dem till dem istället. Och de verkade uppskatta gåvan!
Fast jag har nog ärv glupskheten av min mor, som hann stoppa i sig åtminstonne två stycken munkar på de kanske 20 minuter jag var hemma hos dem. Om inget annat så bevisar det bara att jag är min mors son! Haha
Jag visst inte så bitter och neggig som jag själv verkar tro
Inte om man ska tro hur dagen har blivit.
Visserligen står uppsatsen kvar och stampar på ungefär samma ställe, iaf vad gäller min prestation. Mina taffliga försök att köra någon form av analyser på den empiri vi samlat in hitintills känns liksom inte som nåt att hänga i julgranen. Fast någon form av grundstomme finns väl där någonstans. Får helt enkelt rycka upp mig inför morgondagen.
Dagen spenderas istället mesta dels med att diskutera Kylie och morgonpromenaders uppfriskande funktioner och hatkärleken till TopModel och det faktum att kolla på TV på TV känns väldigt 90-tal (tacka mr Ken för den!) samtidigt som jag poppade P3. Himla schysst kombo faktiskt!
Och efter en lunch i solen med Aina (fortsatt galet outstanding väder. Över 20 grader idag. Minst!) kändes dessutom ännu svårare att sätt mig inomhus och skriva uppsats. Borde väl ha lite ångest, eller iaf slå slag i saken imorgon. Men det var hursomhaver himla nice att sitta och glassa i solen och snacka annat än uppsats för en gång skull. Och det må vara en klyscha, men man får ta mig tusan energi av att sitta i solen och njuta!
Njutningen fortsatte under dagen.
Lite ströpluggande och en himla schysst löparrunda (äntligen gör mina underben inte ont längre! Och jag känner att jag börjar orka mer nu igen! Och nya Mariah Carey funkar finfint som löparmusik minsann!) innan ett snabbt wardrobe change (chinos, converse och piké blev t-sha, jeans och converse. Mina wardrobe changes är min grej tydligen) och en tågtur tog mig tillbaka till Helsingborg. Hade boka in mig för kaffe med Inger (för första gången på år och dag) som bokades om till glass som sen slutade med ett glas vin på HamnPaviljongen. Fast det kunde börjat illa. Först var tåget självklart försenat, sen gick Inger och jag om varandra (visserligen slutade det i att jag fick spana på skejtare, BMX och drillflickor i en skön kombo på Sundstorget!) innan vi lyckades samlas på en plats. Och vindrickandet var trevligt.
Hookade sen upp med Daniel och tog en öl på hans balkong (innan det blev för kallt, det känns att det fortfarande bara är vår!) och snackade lite sommarplaner och Stockholmsplaner.
Hursomhaver. En himla soft dag, trots att jag inte fick gjort så mycket på uppsatsen som jag önskat. Men nya tag under morgondagen?
Att bloggen har legat "nere" har haft sin naturliga förklaring
Alltså, att bloggen har legat "nere" har haft sin naturliga förklaring.
Och de naturliga förklaringarna brukar i folkmun kallas uppsatsen, för utöver den har det inte hänt någonting, någonting alls.
Visserligen går uppsatsen så sakteliga framåt, men det är rätt mycket en källa för frustration för min del. Samma sak som senast, jag tar på mig en ledarroll, trivs okej med den tills folk förväntar mig att delegera ut uppgifter i tid och otid och alltid ha tid och diskutera även fast jag bevisligen sitter upptagen med annat. Och sen blir jag rätt tjurig och gnällig när jag blir störd. Känns som jag måste be om ursäkt för mitt beteende.
Hursomhaver. Förutom att jag är tjurig och frustrerad över uppsatsen har det inte hänt något.
Valborg spenderas på skolan med att skriva, väldigt irriterad och tjurig utan någon speciell anledning (orkade inte ens vara trevlig och social med de kursare jag träffade på stationen. De var tjoiga och glada och på väg till Lund, vilket mest förstärkte min tjurighet. Tacka gudarna att det gick över mot eftermiddagen!) och sen hem träna och sen ta ett glas vin på stan med systern. visserligen var vindrickandet rätt trevligt, men det berodde mest på sällskapet och konversationen (om tantighet och kolonier och framtiden och sommaren, isch!).
Första maj var visserligen också rätt händelserik.
Jag och Aina åkte till Göteborg för att göra en intervju med Jonas inför uppsatsen. Och själva interjvuandet gick bra. Började med en lunch på stan tillsammans med Jonas för att sen bli mer eller mer överöst med information till uppsatsen. Drickandes massor med kaffe.
Valde att stanna kvar i Göteborg efter intervjun medan Aina åkte hem. Ville ju ta chansen att umgås med Jonas utan att behöva snacka uppsats. Lagade chili tillsammans och sen gjorde vi oss bekväma i soffan för att kolla på film. Fast filmvalet var inte helt klockrent! Började med askassa och sjukt tramsiga Wrong Turn 2: Dead End (jag gillade ju faktist ettan när jag såg den på pappas dator förra sommaren, eller jag blev iaf glatt överraskad över att den var bättre än vad jag väntat mig) och lika tramsiga Beowulf (när Gustav sa att behållningen var Angelina jolies lerstövlar slog han verkligen huvudet på spiken). Fast tredje gången gillt hittade vi rätt. Avslutade med att se August Rush (med Jonathan Rhys Meyers från The Tudor och hon från Felicity, Keri Russell, och han som spelade Kalle i Kalle och Chokladfabriken) som var överraskande bra (minns nu att Pauliina var sugen på att se den i New York, men jag var helt tveksam. Något jag verkligen får äta upp, så här efter jag har sett den). visst, storyn är lite tjej-films-tramsig, men musiken är outstanding!
Åkte visserligen hem dagen efter. Funderade på att ta en vända på stan, men gav snabbt upp den idén för att jag, surprise, surprise, kände mig osocial och tjurig igen. Och det blev väl aldrig riktigt mycket bättre allt eftersom dagen gick...
Annars har tiden mest flutit på i slow motion.
DAgarna har varit fullplanerade och det känns som jag varit på gång hela tiden, men det har inte varit några spännande aktiviter. Det känns lite so-so att bara skriva uppsats, åka hem och träna och springa, för att sen ta typ en vända på stan och äta glass på stan (förresten, strawberry cheesecake-glass är to die for! Samma sak med nya Magnum Mayan Mystica... Den där supersnygga Eva Longoria gör reklamen). Det känns liksom inbords att det snart måste vara dags att se till att något mer spännande händer. Vill ha lite upplevelser och lite nya perspektiv, eller nåt. Fast tyvärr ser det skralt ut på den fronten, iaf inte den närmaste tiden, för just nu är det bara uppsatsen som syns på horisonten.
För just nu känns det som det är allt fokus på att få den klar, och det känns faktist sådär. Jag gillar inte riktig inte är så pepp på min uppsats som jag känner att jag borde vara.
Sen känns jobbet väldigt sådär-spännande. Det har det visserligen gjort länge, men igår (jobbade då) slog det mig.
Var ute och tog en kvällspromenad med Fredde (vädret har ju verkligen varit kick-ass de senaste dagarna. Runt 15-20 grader, toksoligt, tokhärligt!) och han var på det där humöret som alltid får mig att skratta. Han hade fått för sig att styra vart vi skulle genom att dra tag i min arm och "styra" mig rätt, samtidigt som jag försökte navigera rullstolen. Kan ju säga att det gick mindre bra och det fick mig att skratta, just där och just då. Men såhär i efterhand känns det liksom meningslöst på nåt sätt. Vet inte hur jag ska palla att jobba hela sommaren, när risken för kaos är överhängande (jag är typ den enda som kan lösa semestrar och alla pass är inte lösta än. Känns sådär bra). Det känns liksom som att jag kommer veta hur jag jobbar i sommar någon gång i slutet av augusti och början av september-isch... Och det går väl tillbaka till det gamla vanliga. Min önskan och mitt behov av nya utmaningar och nya upplevelser...
Så planen är väl att hålla folk på akutlinje. För grillkvällar och spontana drinkar i sommarsolen. Personligen tycker jag att det låter outstanding. Det är väl inte för mycket begärt? Någon som är game?