Don't take cookies from strangers!
Hur seriöst störd är man om man blir nojjig över att "det här går lite för lätt" eller "det här låter lite för bra"?!
Jag är iaf en typisk sådan person, vilket visade sig idag. Satt med seminariegruppen och jobbade med en seminarieuppgift om koncernredovisning (som på de tre föreläsnignar vi haft om det mest känts som en komplicerat meck! Men jag tror att föreläsaren segat och komplicerat mer än brukligt, eller så är det jag som gör det lite lätt för mig...) och det flöt på lite väl bra, för att vara vi och det kändes lite lätt. Okej, grejen är den att föreläsaren hade "hypat" uppgiften och snackat upp den som svår, men när vi väl satt oss med den flöt det på rätt bra och som kollektiv kändes det som vi kom rätt ganska snabbt (och allt stämde när vi kontrollräknade, vilket gjorde saken bättre!).
Fast grejen var den, att ju smidigare allt gick, desto mer började jag nojja mig över att "det kan ju inte vara såhär lätt, uppgiften skulle ju vara "svår"". Precis samma nojja jag fick inför B-projektet i våras. Allt flöt på och allt blev bra, fick bra kommentarer från handledaren och jag nojjade upp mig totalt.
Enligt Tamara var jag "för smart", vilket jag inte alls tror på (average-bright, ja! Men för smart, öh nej, verkligen inte!), men jag lägger det mer på att jag har stor press på mig själv. Eller nåt.
En annan trevlig sak hände idag medan vi pluggade.
Vår grupp fick kakor. Eller havreflarn från Gille om man ska vara helt korrekt. Anledningen var att några andra studenter som suttit och pluggat på Campus (kände inte alls igen dem!) hade tagit med dem, och ville inte ta med dem hem, och gav dem till oss! Gott! Och jag tackade med ett "Jaså, på det sättet! Då är det allra bäst att vi tar hand om dem! Tack så mycket!" och drog loss ett leende, när de hotat med att slänga med. Kakor är till för att ätas! Det är deras mål i "livet"! En kaka som inte äts uppfyller inte sitt öde som kaka. Eller nåt! Hehe
Fast medan jag mumsade på kakorna dök tanken "Ska man verkligen ta emot kakor från främlingar? Tänk amerikanska don't take cookies from strangers". Igen, störda tankar! Fast om jag inte hade dem skulle det antagligen vara ännu värre! Hehe
Igen, livet är lite skönt just nu!
Jag är iaf en typisk sådan person, vilket visade sig idag. Satt med seminariegruppen och jobbade med en seminarieuppgift om koncernredovisning (som på de tre föreläsnignar vi haft om det mest känts som en komplicerat meck! Men jag tror att föreläsaren segat och komplicerat mer än brukligt, eller så är det jag som gör det lite lätt för mig...) och det flöt på lite väl bra, för att vara vi och det kändes lite lätt. Okej, grejen är den att föreläsaren hade "hypat" uppgiften och snackat upp den som svår, men när vi väl satt oss med den flöt det på rätt bra och som kollektiv kändes det som vi kom rätt ganska snabbt (och allt stämde när vi kontrollräknade, vilket gjorde saken bättre!).
Fast grejen var den, att ju smidigare allt gick, desto mer började jag nojja mig över att "det kan ju inte vara såhär lätt, uppgiften skulle ju vara "svår"". Precis samma nojja jag fick inför B-projektet i våras. Allt flöt på och allt blev bra, fick bra kommentarer från handledaren och jag nojjade upp mig totalt.
Enligt Tamara var jag "för smart", vilket jag inte alls tror på (average-bright, ja! Men för smart, öh nej, verkligen inte!), men jag lägger det mer på att jag har stor press på mig själv. Eller nåt.
En annan trevlig sak hände idag medan vi pluggade.
Vår grupp fick kakor. Eller havreflarn från Gille om man ska vara helt korrekt. Anledningen var att några andra studenter som suttit och pluggat på Campus (kände inte alls igen dem!) hade tagit med dem, och ville inte ta med dem hem, och gav dem till oss! Gott! Och jag tackade med ett "Jaså, på det sättet! Då är det allra bäst att vi tar hand om dem! Tack så mycket!" och drog loss ett leende, när de hotat med att slänga med. Kakor är till för att ätas! Det är deras mål i "livet"! En kaka som inte äts uppfyller inte sitt öde som kaka. Eller nåt! Hehe
Fast medan jag mumsade på kakorna dök tanken "Ska man verkligen ta emot kakor från främlingar? Tänk amerikanska don't take cookies from strangers". Igen, störda tankar! Fast om jag inte hade dem skulle det antagligen vara ännu värre! Hehe
Igen, livet är lite skönt just nu!
Kommentarer
Trackback