Död, gårdagens operativa term!
Död var gårdagskvällens operativa term, eller kanske hela gårdagens operativa term.
För det var länge sen jag var så trött som jag var igår. Åtminstonne vad mitt guldfiskminne kan dra till minnes...
Kom hem till föräldrarna efter skolan igår, för att käka lite lunch och säga "hej och hur är det?". Och på nåt vänster lyckades jag somna, någonstans där, mitt på golvet mitt hemma hos föräldrarna och sov typ en timme. Rätt skönt egentligen. Och tydligen var jag tröttare än vad jag överhuvudtaget trott att jag var!
På kvällen blev det knappast mycket bättre.
Var nere och tränade för första gången på kanske en vecka, och bestämde mig för att "gå ut lätt" och köra dubbla pass. Och herreminskapare vad en veckas feber och ont i halsen dödar konditionen! Jag skämtar inte, jag var totalt slutkörd redan efter uppvärmningen och frustade och pustade efter luft! Men som den fighter jag är kämpade jag vidare, i helvete heller att jag ger upp ungefär.
Kämpade mig igenom ett relativt tungt sparringpass med ett par killar från Lund (som faktiskt gav mig lite nya, bra infallsvinklar som kan utveckla min fighting, även om jag då var för trött för att orkade tänka på dem!). Kan lätt säga att jag var helt brutalt död efter passet. En väldigt jobbig men samtidigt väldigt skön känsla. Det heter ju inte träning för intet liksom! Det var väl någonstans där som jag bestämde mig för att framöver ska jag aldrig mer bli sjuk, rent konditionsmässigt, för det är liksom inte värt det. Får se hur bra den planen går (det är en lågoddsare att den kommer bommas rätt hårt! Tyvärr!). Död var jag iallafall, och jag måste erkänna att jag innerst inne gillar den känslan. Känslan av att ha tagit ut alla kroppens krafter och att ingen energi finns kvar att tillgå! Helt underbart!
Trots att jag knappt orkade lyfta kroppen från en sittande eller liggande position, och gnällde rätt hårt över hur trött jag var, hur mycket kroppen värkte samt hur allmänt död jag kände mig, måste jag säga att kvällens avslut blev rätt bra!
Kollade på Grey's och snackade sen en låång stund med Gustav om dejtande och mr Yes-Please, om Grey's (vi båda gillar serien, men han är Sloane-kille och jag är Meredith-kille! Det var väl det vi kom fram till) , om hur bögar rent generellt verkar vara rädda för personer som har stora ambitioner och mål, en diskussion som slutade i krasst konstaterande att Jantelagen suger (FYI! Jantelagen som jag faktiskt Wikipepiade. Tydligen kom den 1933 som del i en bok av Aksel Sandemose! Hur hittade man sånhär kunskap innan Wikipedia egentligen?!).
För det var länge sen jag var så trött som jag var igår. Åtminstonne vad mitt guldfiskminne kan dra till minnes...
Kom hem till föräldrarna efter skolan igår, för att käka lite lunch och säga "hej och hur är det?". Och på nåt vänster lyckades jag somna, någonstans där, mitt på golvet mitt hemma hos föräldrarna och sov typ en timme. Rätt skönt egentligen. Och tydligen var jag tröttare än vad jag överhuvudtaget trott att jag var!
På kvällen blev det knappast mycket bättre.
Var nere och tränade för första gången på kanske en vecka, och bestämde mig för att "gå ut lätt" och köra dubbla pass. Och herreminskapare vad en veckas feber och ont i halsen dödar konditionen! Jag skämtar inte, jag var totalt slutkörd redan efter uppvärmningen och frustade och pustade efter luft! Men som den fighter jag är kämpade jag vidare, i helvete heller att jag ger upp ungefär.
Kämpade mig igenom ett relativt tungt sparringpass med ett par killar från Lund (som faktiskt gav mig lite nya, bra infallsvinklar som kan utveckla min fighting, även om jag då var för trött för att orkade tänka på dem!). Kan lätt säga att jag var helt brutalt död efter passet. En väldigt jobbig men samtidigt väldigt skön känsla. Det heter ju inte träning för intet liksom! Det var väl någonstans där som jag bestämde mig för att framöver ska jag aldrig mer bli sjuk, rent konditionsmässigt, för det är liksom inte värt det. Får se hur bra den planen går (det är en lågoddsare att den kommer bommas rätt hårt! Tyvärr!). Död var jag iallafall, och jag måste erkänna att jag innerst inne gillar den känslan. Känslan av att ha tagit ut alla kroppens krafter och att ingen energi finns kvar att tillgå! Helt underbart!
Trots att jag knappt orkade lyfta kroppen från en sittande eller liggande position, och gnällde rätt hårt över hur trött jag var, hur mycket kroppen värkte samt hur allmänt död jag kände mig, måste jag säga att kvällens avslut blev rätt bra!
Kollade på Grey's och snackade sen en låång stund med Gustav om dejtande och mr Yes-Please, om Grey's (vi båda gillar serien, men han är Sloane-kille och jag är Meredith-kille! Det var väl det vi kom fram till) , om hur bögar rent generellt verkar vara rädda för personer som har stora ambitioner och mål, en diskussion som slutade i krasst konstaterande att Jantelagen suger (FYI! Jantelagen som jag faktiskt Wikipepiade. Tydligen kom den 1933 som del i en bok av Aksel Sandemose! Hur hittade man sånhär kunskap innan Wikipedia egentligen?!).
Kommentarer
Trackback