Ännu en vecka i livet har nu alltså förflutit!
Ännu en vecka i livet har nu alltså förflutit!
Fast det senaste dagarna har väl inte varit de bästa. Har mest känt mig asocial, ensam och väldigt nerstämd, av och till åtminstonne. Har känt mig väldigt less på mellan-mänsklig-kontakt på nåt sätt, har liksom inte orkat vara trevlig, social och pepp, men samtidigt tyckt synd om mig själv för att jag känt mig ensam. Schizofren är man ibland! Sen har det känsloläget infunnit sig där jag känner att jag BARA vill träna, får då känner jag att jag mår bra och gör något konstruktivt.
Kulmen på min neggiga attityd nåddes i torsdags.
Satt vid datorn och blev typ MSN-attackerad av någon typ som undrade hur många smygbögar det fanns i Landskrona. Jag sa som det var att jag knappt visste om någon, och helt plötsligt fick jag hela relationsdramatiken över mig och samtidigt en förväntan att jag skulle ha en åsikt om det. Kom igen liksom, jag har knappt en aning om vem killen som skrev är, och då känns jag väl som lite fel källa att ge relationsråd. Blev faktiskt mest irriterad över hela situationen!
Men veckan har ju inte varit någon konstant neråtspiral.
Verkligen inte. Det har liksom bara uppkommit en känsla, speciellt sent om kvällarna, av att jag känner mig ensam och övergiven. Fast sen är det väl lite självförvållat. Känner man sig ensam och inte hör av sig till folk för att ha möjlighet att socialisera, så har man på nåt sätt avsagt sig rätt att tycka synd om sig i några längre perioder!
Annars har det inte hänt överdrivet mycket mer.
Veckan har mest handlat om träning och plugg. Har däremot gjort en "upptäckt" på skolan! Via biblioteket kan vi studenter på Campus få tillgång till "det tysta läserummet". Det är lite Columbus-upptäcker-Amerika-varning över det, att "upptäcka" ett rum som jag vet har funnits på skolan sen jag började på Campus, men det var himla skönt på nåt sätt att sitta i ett brutalt tyst och bara läsa. Det var sällan jag var så effektiv på att läsa må jag säga! Problemet är nu att jag känner lite att jag har svårt att välja vilken kunskap jag ska använda till hemtentan som ska skrivas. Aja, dagens i-landsproblem!
Fast hemtentan går så sakteliga framåt. Satt hela gårdagen (fredag. Skrev en fråga! Inte allt för bra kanske?) och tänkte sitta förmiddagen idag (har bunkrat upp med Julmust, kanelgifflar och clementiner! Julfika, nästan. Ville ha lussekatter, men det hade de inte på OJ! idag. Dåligt! Gör om, gör rätt!).
Sen hade jag, Daniel och Calle filmkväll igår (vilket gjorde att jag missade stora delar av Idol. Ny chans på söndag!).
Tydligen hade vi läst varandras tankar när vi bestämde aktivitet för kvällen via sms. Jag kände mest att jag itne var på pepp på partaj på grund av hemtentan som måste skrivas och det faktum att jag ska tävla nästa helg (är i ärlighetens namn inte superpepp på tävlingen just nu, men när jag väl står där är väl tankarna annorlunda. Förhoppningsvis!), så då funkade filmkväll helt perfekt, speciellt i kombination med Frödinges Kladdkaka (fast ICAs sprutgrädde var tyvärr lite "smaklös")! Vi såg först någon kanadenisk film med lätt gay-tema, men utan en tydlig central konflikt (hmm... hej akademikerstörd!), på franska. Kan väl inte säga om jag gillade filmen eller ej, eftersom jag itne kan uttala mig om vad den handlade om. Men diskussionerna och förhoppningarna på att Zac (huvudkaraktären, som gjode sköna stilglimtar till David Bowie, Pink Floyd och deras prisma-skivomslag och Sid Vicious! I like it!) skulle hooka upp med kusinens danspartner eller ej var väl filmens höjdpunkt inom gruppen. Och sen har tydligen Jesus-typer aslätt att ragga på gaybarer i Jerusalem!
Sen körde vi första Nakna Pistolen filmen, som jag faktiskt inte sett förräns gårdagen (min cineast-status är pinsamt svärtad. Mest med tanke på vad jag ITNE sätt. Det kan bland andra Marcus skriva upp på! Hehe). Visst, roande film, även om den typen av komedier inte riktigt är my forte. Men nu är jag lite mer cineastisk berikad... Eller nåt. Som sagt, en helt okej, lagom low-key filmkväll!
Fast på väg hem slogs jag av ännu en nersväng.
Jag är inte helt säker på hur kopplingen hänger ihop, men när jag stod och väntade på bussen hem (lite senare än vad jag hade tänkt...) och lyssnade på Maroon 5 började jag tänka på New York-Gustav. Speciellt under låten "Better if we break". Känslan som uppkom var igen mitt behov av förändring (Gustav får väl representera det i mitt psyke. Han som vågade ta steget och släppa allt och börja plugga i NY. Jag är impad!) och att jag igen kände att jag liksom sitter fast i en situation som jag verkligen vill förändra! Fast det kommer väl, förhoppningsvis!
Men nu är det dags att sluta pladdra. Dags att återgå till studierna och hemtentan. Mindre kul, men väl behövligt!
Fast det senaste dagarna har väl inte varit de bästa. Har mest känt mig asocial, ensam och väldigt nerstämd, av och till åtminstonne. Har känt mig väldigt less på mellan-mänsklig-kontakt på nåt sätt, har liksom inte orkat vara trevlig, social och pepp, men samtidigt tyckt synd om mig själv för att jag känt mig ensam. Schizofren är man ibland! Sen har det känsloläget infunnit sig där jag känner att jag BARA vill träna, får då känner jag att jag mår bra och gör något konstruktivt.
Kulmen på min neggiga attityd nåddes i torsdags.
Satt vid datorn och blev typ MSN-attackerad av någon typ som undrade hur många smygbögar det fanns i Landskrona. Jag sa som det var att jag knappt visste om någon, och helt plötsligt fick jag hela relationsdramatiken över mig och samtidigt en förväntan att jag skulle ha en åsikt om det. Kom igen liksom, jag har knappt en aning om vem killen som skrev är, och då känns jag väl som lite fel källa att ge relationsråd. Blev faktiskt mest irriterad över hela situationen!
Men veckan har ju inte varit någon konstant neråtspiral.
Verkligen inte. Det har liksom bara uppkommit en känsla, speciellt sent om kvällarna, av att jag känner mig ensam och övergiven. Fast sen är det väl lite självförvållat. Känner man sig ensam och inte hör av sig till folk för att ha möjlighet att socialisera, så har man på nåt sätt avsagt sig rätt att tycka synd om sig i några längre perioder!
Annars har det inte hänt överdrivet mycket mer.
Veckan har mest handlat om träning och plugg. Har däremot gjort en "upptäckt" på skolan! Via biblioteket kan vi studenter på Campus få tillgång till "det tysta läserummet". Det är lite Columbus-upptäcker-Amerika-varning över det, att "upptäcka" ett rum som jag vet har funnits på skolan sen jag började på Campus, men det var himla skönt på nåt sätt att sitta i ett brutalt tyst och bara läsa. Det var sällan jag var så effektiv på att läsa må jag säga! Problemet är nu att jag känner lite att jag har svårt att välja vilken kunskap jag ska använda till hemtentan som ska skrivas. Aja, dagens i-landsproblem!
Fast hemtentan går så sakteliga framåt. Satt hela gårdagen (fredag. Skrev en fråga! Inte allt för bra kanske?) och tänkte sitta förmiddagen idag (har bunkrat upp med Julmust, kanelgifflar och clementiner! Julfika, nästan. Ville ha lussekatter, men det hade de inte på OJ! idag. Dåligt! Gör om, gör rätt!).
Sen hade jag, Daniel och Calle filmkväll igår (vilket gjorde att jag missade stora delar av Idol. Ny chans på söndag!).
Tydligen hade vi läst varandras tankar när vi bestämde aktivitet för kvällen via sms. Jag kände mest att jag itne var på pepp på partaj på grund av hemtentan som måste skrivas och det faktum att jag ska tävla nästa helg (är i ärlighetens namn inte superpepp på tävlingen just nu, men när jag väl står där är väl tankarna annorlunda. Förhoppningsvis!), så då funkade filmkväll helt perfekt, speciellt i kombination med Frödinges Kladdkaka (fast ICAs sprutgrädde var tyvärr lite "smaklös")! Vi såg först någon kanadenisk film med lätt gay-tema, men utan en tydlig central konflikt (hmm... hej akademikerstörd!), på franska. Kan väl inte säga om jag gillade filmen eller ej, eftersom jag itne kan uttala mig om vad den handlade om. Men diskussionerna och förhoppningarna på att Zac (huvudkaraktären, som gjode sköna stilglimtar till David Bowie, Pink Floyd och deras prisma-skivomslag och Sid Vicious! I like it!) skulle hooka upp med kusinens danspartner eller ej var väl filmens höjdpunkt inom gruppen. Och sen har tydligen Jesus-typer aslätt att ragga på gaybarer i Jerusalem!
Sen körde vi första Nakna Pistolen filmen, som jag faktiskt inte sett förräns gårdagen (min cineast-status är pinsamt svärtad. Mest med tanke på vad jag ITNE sätt. Det kan bland andra Marcus skriva upp på! Hehe). Visst, roande film, även om den typen av komedier inte riktigt är my forte. Men nu är jag lite mer cineastisk berikad... Eller nåt. Som sagt, en helt okej, lagom low-key filmkväll!
Fast på väg hem slogs jag av ännu en nersväng.
Jag är inte helt säker på hur kopplingen hänger ihop, men när jag stod och väntade på bussen hem (lite senare än vad jag hade tänkt...) och lyssnade på Maroon 5 började jag tänka på New York-Gustav. Speciellt under låten "Better if we break". Känslan som uppkom var igen mitt behov av förändring (Gustav får väl representera det i mitt psyke. Han som vågade ta steget och släppa allt och börja plugga i NY. Jag är impad!) och att jag igen kände att jag liksom sitter fast i en situation som jag verkligen vill förändra! Fast det kommer väl, förhoppningsvis!
Men nu är det dags att sluta pladdra. Dags att återgå till studierna och hemtentan. Mindre kul, men väl behövligt!
Kommentarer
Postat av: Gurva
Någon gång i livet är det dags för den där stora förändringen. Våga!
Maroon 5 is with you!
Trackback