Tragisk nog har helgens höjdpunkt var jobbet!
Jag hatar när mitt liv svänger fram och tillbaka som det gjort de senaste dagarna.
Ena stunden är jag på superbra humör och jättepepp på allting, för i nästa stund mest vilja gömma mig under ett täcke och bara försvinna från världen. Såhär har den här helgen varit!
Hela lördagen var i stort sett bortkastad.
Åkte till Malmö för att hitta den där vita skjortan jag varit på jakt efter, men tydligen finns det inga S kvar överhuvudtaget längre, bara M. L och XL och grejer. Moget. Hade även hoppats på en fika med Flygledaren, men fick inget svar förrän jag var typ hemma. Men det var väl lika bra det, insåg att jag egentligen inte var pepp för det!
Hamnade en stund hemma hos mamma och pappa och det kändes också riktigt meningslöst. Kul ju. Önskar verkligen att livet kunde varit aningens mer spännande just nu, känner att jag behöver det!
Tragisk nog har helgens höjdpunkt var jobbet! Enda stunden jag kände att jag levde upp och verkligen gillade läget!
Fredagen var jättesoft. Fredde var på superhumör och vi frossade i kladdkaka (kombon kladdkaka, grädde och hallon och björnbär kan man döda för!) och godis och bara myste framför TV:n. Kollade på sköna dokumentärer på Discovery som Brainac (så himla kul! Och galet!) och I, Videogame (om Zelda, SuperMarioBros och Sonic! Fatta vilken nostalgi!). Så himla mysigt!
Lördagen var typ samma grej. Fast jag käkade Billy's Vegetariska Pan Pizza (med grillkrydda, flottigt ja, men himla gott ibland!) medan Fredde frossade i mer kladdkaka samtidigt som vi kollade på Marie Antoinette-filmen med Kirsten Dunst. Och det var också en trevlig kombination, för en bra film är aldrig fel (även om jag "saknade" avrättningen, fast filmen baseras på en bok som typ baseras på M A:s dagbok, typ, och hon skrev väl inget när hon satt fängslad innan avrättningen...?).
Enda nackdelen med jobbet igår var när jag talade med mamma....
Känner nämligen just nu att jag inte alls har lust att fira födelsedag nästa vecka. Jag vet inte varför men det känns väl mest meningslöst! Mycket handlar väl om att jag känner att de personer som jag verkligen skulle vilja ha runt omkring mig när jag fyller år är utspridda över typ hela Sverige och även utomlands (känner ni er träffade, är ni träffade! Och ja, just nu känner jag mig jävlig övergiven och onödig. Att jag inte fyller någon funktion längre...) och då känns det inte så himla spännande att bara äta tårta hemma hos föräldrarna. När jag sa det till mamma märkte jag av hur besviken hon blev, vilket gjorde att jag mådde ÄNNU sämre för att jag kände som jag gör (mamma fick inte reda på allt dock...). Så nu vet jag inte vad jag ska göra.
(Fan! Känner hur ögonen tåras bara jag sitter här och skriver om det, kan jag bara få låta bli?) Ska försöka rädda humöret (och helgen) med bra musik (läs Maroon 5). Hoppas det funkar....
Hej hjartat! Onska jag kunde peppa dig lite med vara flamsfikor pa mezo eller overallt snarare. Jag kommer i alla fall hem den 8 sa det blir ingen langre vistelse har. Och da ska vi fira din fodelsedag... I come with gifts :P Saknar dig. Vi ses snart :)
Very interesting site. I have bookmarked you.