Nej, livet blir inte mycket mer spännande än såhär!
Nej, livet blir inte mycket mer spännande än såhär!
Sitter fortfarande på skolan och skriver, idag tänkte jag satsa mer på struktur i analysavsnittet än att jobba vidare på att utveckla den tror jag, iaf nu på förmiddagen. Livet känns med andra ord rätt ointressant just nu.
Men uppstatsen går framåt. Så sakteliga...
Hade handledning igår och vår handledare kom in i det där "jobbiga" läget och bara sa att allt var bra, att vi hade en intressant uppsats, att språket gjorde det roligt att läsa och så vidare. Sjukt jobbigt! Jag vet inte varför, men jag blir sjukt nojjig och mer stressad när jag hör sånt från handledare... Jag skulle mycket hellre vilja att han påpekade de brister som fanns i uppstatsen (vilket han iofs gjorde, men jag ville ha mer! Jag trodde det skulle vara mer!) och inte bara koncentrerade sig på det som var bra. Jag är väl störd?
Annars tog jag mig nog ut på min absolut bästa löparrunda igårkväll.
Hade tränat på dagen, men fick avbryta passet för att jag sparkade upp en bristning eller nåt i mitt vänster ben(moget, det ben jag sparkar mest med, såhär ett par dagar innan tävling!), och valde att springa eftersom jag inte fick ut det jag ville av träningen (fast kollade självklart på Grey's först, det är oetisk att missa Grey's!).
Situationen var väl inte den bästa, det typ ÖSREGNADE, men jag gillar att springa när det regnar. Fyllde mp3spelaren (som slutat krångla! Den höll på att självdö ibland när det skumpade för mycket, men nu var allt det väck! Skönt!) med bra musik, körde Brandy's Afrodisiac-platta från -04 och det var galet bra! Att springa där mitt i ösregnet, med vattenpölarna plaskandes under fötterna med helt fantastiska låtar som faktiskt berörde mig (speciellt Finally, fick sådär äcklig "shit, hon sjunger om mitt liv" fast med en väldigt personlig tolkning av texten, samma känsla jag brukar få av Alanis' "Perfect" och kände hur ögonen började tåras lite... det är en skön känsla!), kan inte beskriva det som underbart. Tog en längre runda än vad jag planerat, och det flöt på bättre än vad det har gjort de senaste gångerna! Konsigt nog så känner jag aldrig av vänsterbenet medan jag springer. Skumt.
Sen när jag kom hem somnade jag på soffan någonstans i slutet av American Idol (en vacker dag ska jag komma till skott och städa klart min lägenhet och rensa bort alla kläder som legat på min säng i över en vecka så jag kan börja sova där... igen. Moget var ordet!). Mys!
Fast nu är det dags att återgå till uppsatsen!
Sitter fortfarande på skolan och skriver, idag tänkte jag satsa mer på struktur i analysavsnittet än att jobba vidare på att utveckla den tror jag, iaf nu på förmiddagen. Livet känns med andra ord rätt ointressant just nu.
Men uppstatsen går framåt. Så sakteliga...
Hade handledning igår och vår handledare kom in i det där "jobbiga" läget och bara sa att allt var bra, att vi hade en intressant uppsats, att språket gjorde det roligt att läsa och så vidare. Sjukt jobbigt! Jag vet inte varför, men jag blir sjukt nojjig och mer stressad när jag hör sånt från handledare... Jag skulle mycket hellre vilja att han påpekade de brister som fanns i uppstatsen (vilket han iofs gjorde, men jag ville ha mer! Jag trodde det skulle vara mer!) och inte bara koncentrerade sig på det som var bra. Jag är väl störd?
Annars tog jag mig nog ut på min absolut bästa löparrunda igårkväll.
Hade tränat på dagen, men fick avbryta passet för att jag sparkade upp en bristning eller nåt i mitt vänster ben(moget, det ben jag sparkar mest med, såhär ett par dagar innan tävling!), och valde att springa eftersom jag inte fick ut det jag ville av träningen (fast kollade självklart på Grey's först, det är oetisk att missa Grey's!).
Situationen var väl inte den bästa, det typ ÖSREGNADE, men jag gillar att springa när det regnar. Fyllde mp3spelaren (som slutat krångla! Den höll på att självdö ibland när det skumpade för mycket, men nu var allt det väck! Skönt!) med bra musik, körde Brandy's Afrodisiac-platta från -04 och det var galet bra! Att springa där mitt i ösregnet, med vattenpölarna plaskandes under fötterna med helt fantastiska låtar som faktiskt berörde mig (speciellt Finally, fick sådär äcklig "shit, hon sjunger om mitt liv" fast med en väldigt personlig tolkning av texten, samma känsla jag brukar få av Alanis' "Perfect" och kände hur ögonen började tåras lite... det är en skön känsla!), kan inte beskriva det som underbart. Tog en längre runda än vad jag planerat, och det flöt på bättre än vad det har gjort de senaste gångerna! Konsigt nog så känner jag aldrig av vänsterbenet medan jag springer. Skumt.
Sen när jag kom hem somnade jag på soffan någonstans i slutet av American Idol (en vacker dag ska jag komma till skott och städa klart min lägenhet och rensa bort alla kläder som legat på min säng i över en vecka så jag kan börja sova där... igen. Moget var ordet!). Mys!
Fast nu är det dags att återgå till uppsatsen!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hej Edwiiiiiiiiiin! Jag har forsokt skriva kommentarer manga ggr men internet har, ja vad kan man sag, ar ett skamt?! Forsoker igen da det funka hos Tereze. Du verkar ha haft en underbar sthlms tripp. Kul att lasa om allt som hander i vardagen. Eftersom jag inte ar dar och kan uppleva dem med dig. :) Tiden gar snabbt sa vi ses snart igen. Ta hand om dig sa fortsatter jag lasa. Kramar till dig.
Trackback