Moget, jävligt moget att mecka med mig idag!
Moget, jävligt moget att mecka med mig idag!
Först får jag en sido-spark av Andreas under vänster öga under sparringen på träningen idag. Var tvärsäker på att jag skulle få en blåtira och tyckte det var jävligt otajmat eftersom jag åker till Stockholm imorgon (läs torsdag; har inte sovit än!). Fast som tur var har det bara svullnat lite, och det ser inte allt för jävligt ut. Rätt skönt! Tyckte det gjorde att jag var värd en glass (en McFlurry med Dajm och extra chockladsås "för att fetta till det lite extra" som jag sa på McD, med en lätt överviktig familj bredvid. Oops, ungefär!)
Mecket fortsatte hemma. Med ett par timmars uppehåll.
Hade tänkt att koka mig en kopp te och ta en macka medan jag packade och kollade på American Idol. Satte igång vattenkokaren, och all el i köket försvinner. Moget, tänker jag och flyttar ut vattenkokaren i vardagsrummet. Och då slocknar hela lägenheten. Allting bara dör och allt blir typ becksvart. Moget!
Var tvungen att cykla ner till Statoil för att plocka på mig det absolut sista 10A-propp-paketet (och en påse PimPim Hallonbåtar och Geishachoklad som "åh-stackars-mig-vars-proppar-går-mitt-i-natten"-present. I efterhand känner jag att jag skulle skippat chokladen!). Efter lite meck med att byta ut i stort sett ALLA mina proppar, eller åtminstonne testat vilken som var trasig (och ett samtal med mamma på mobilen, där jag i stort sett skällde ut/avreagerade mig på henne för allt meck med proppar som går, proppar som inte funkar och hur jag inte orkade med det där just där, just då, jag skulle ju packa!).
Fast det fixade sig till slut, och jag fick mitt te och jag började packa (är överpackad inför stockholm igen, jag betvilar starkt att jag kommer använde 3 pikér, 2 skjortor och ett gäng t-shirt och långärmade tröjor fram tills på måndag! Moget!) och när jag packat klart ville jag ha en kopp till.
Sätter igång vattenkokaren och proppen går igen (iofs slockande "bara" TVn och lampan i vardagsrummet, men dock!). Fatta att jag blev lack. Fast det var snabbt fixat med en ny propp och inget mer te.
Sitter nu och MSNar med Inger i Colombia. Fatta vad glad jag blev när jag såg att hon var online! Jag saknar henner mycket, det är sjukt hur konstigt det känns att inte kunna studsa ner till butiken när man själv önskar för att säga hej....
På tal om Inger, så läste jag i Usunier-boken att Latinamerikaner har en tendens att avbryta mitt i en konversation för att visa sitt intresse för konversationen. Nåt om Latinamerikaner anser sig kunna tala och lyssna samtidigt eller nåt. Nu förstår jag varför Inger snackar så mycket som hon gör, det är helt enkelt kulturellt betingat! Alltid kul när man kan koppla flum-litteratur till verkliga livet! Haha
Först får jag en sido-spark av Andreas under vänster öga under sparringen på träningen idag. Var tvärsäker på att jag skulle få en blåtira och tyckte det var jävligt otajmat eftersom jag åker till Stockholm imorgon (läs torsdag; har inte sovit än!). Fast som tur var har det bara svullnat lite, och det ser inte allt för jävligt ut. Rätt skönt! Tyckte det gjorde att jag var värd en glass (en McFlurry med Dajm och extra chockladsås "för att fetta till det lite extra" som jag sa på McD, med en lätt överviktig familj bredvid. Oops, ungefär!)
Mecket fortsatte hemma. Med ett par timmars uppehåll.
Hade tänkt att koka mig en kopp te och ta en macka medan jag packade och kollade på American Idol. Satte igång vattenkokaren, och all el i köket försvinner. Moget, tänker jag och flyttar ut vattenkokaren i vardagsrummet. Och då slocknar hela lägenheten. Allting bara dör och allt blir typ becksvart. Moget!
Var tvungen att cykla ner till Statoil för att plocka på mig det absolut sista 10A-propp-paketet (och en påse PimPim Hallonbåtar och Geishachoklad som "åh-stackars-mig-vars-proppar-går-mitt-i-natten"-present. I efterhand känner jag att jag skulle skippat chokladen!). Efter lite meck med att byta ut i stort sett ALLA mina proppar, eller åtminstonne testat vilken som var trasig (och ett samtal med mamma på mobilen, där jag i stort sett skällde ut/avreagerade mig på henne för allt meck med proppar som går, proppar som inte funkar och hur jag inte orkade med det där just där, just då, jag skulle ju packa!).
Fast det fixade sig till slut, och jag fick mitt te och jag började packa (är överpackad inför stockholm igen, jag betvilar starkt att jag kommer använde 3 pikér, 2 skjortor och ett gäng t-shirt och långärmade tröjor fram tills på måndag! Moget!) och när jag packat klart ville jag ha en kopp till.
Sätter igång vattenkokaren och proppen går igen (iofs slockande "bara" TVn och lampan i vardagsrummet, men dock!). Fatta att jag blev lack. Fast det var snabbt fixat med en ny propp och inget mer te.
Sitter nu och MSNar med Inger i Colombia. Fatta vad glad jag blev när jag såg att hon var online! Jag saknar henner mycket, det är sjukt hur konstigt det känns att inte kunna studsa ner till butiken när man själv önskar för att säga hej....
På tal om Inger, så läste jag i Usunier-boken att Latinamerikaner har en tendens att avbryta mitt i en konversation för att visa sitt intresse för konversationen. Nåt om Latinamerikaner anser sig kunna tala och lyssna samtidigt eller nåt. Nu förstår jag varför Inger snackar så mycket som hon gör, det är helt enkelt kulturellt betingat! Alltid kul när man kan koppla flum-litteratur till verkliga livet! Haha
Kommentarer
Trackback