...just a blog, just an ordinary blog...

Var faktiskt på rätt gott humär när jag lämnade Helsingborg igår.
Det mesta (förutom den dåliga korrekturläsningen) hade löst sig med tentan och trots en liten klump i magen av oro kändes allt bra. Tog mig hem till föräldrarna för att äta brunch (hann inte med frukost igår morse, det fick bli brunch istället). Där började dagen ändras.

Först var det att mamma inte ringt trots att ajg bett henne (och försökt själv!) och avfärdade det med ett "Jag hade inte lust!" när jag frågade henne varför hon inte ringt. Tack för den du! Hade tänkt snacka med henne om mina antågande födelsedagsplaner, men nu känner jag mig inte alls pepp på att fira födelsedag nästa vecka, inte det minsta, överhuvudtaget!
Sen kom pappa med sina vanliga frågor om "Ska du til Helsingborg imorgon?" "Är du klar med uppsatsen" och så vidare. Inget fel att fråga, helt klart, men sättet han gör det är som han ska förhöra mig och se så jag sköter mig. Stör mig så himla mykcet på det (detta är då inte första gången). Jag är vuxen, jag bestämmer själv över mitt liv, om jag sköter skolan eller ej. Skulle uppskatta hundrafalt om frågan istället ställdes som "Hur går det i skolan?" "Vad gör ni nu" istälelt.

Kände mig rätt nere när jag kom hem till lägenheten, ville mest bara vara själv och inte tala med någon. Och sen sådan eftermiddag blev det. Var ute och sprang och tränade och sen tog jag mig in till Helsingborg och tog ett solo-biobesök. Trillade in på SF vid 17:30, precis samma tid som nya Pirates-filmen skulle börja och lyckades få en biljett (missade bara reklamen, och det var lika bra det!). Fast filmen var ingen superduper höjdare, visst den var bra och sådär, helt klart bra för sommarunderhållning med coola scener och snygga miljöer och så vidare och har man sett de två tidigare Pirates-filmerna borde man ju se sista filmen också, men det var nåt efteråt som gjorde att jag kände "jaha?" efteråt. Kanske påverkades jag av mitt eget humör (som var lite schizo, höll på att börja gråta utan anledning under bio-trailarna! Mysko!)...
Såg även Lennart (en gammal träningskompis) utanför biografen, men orkade inte läsa eftersom jag inte var på öerdrivet humör att vara social (fast iofs, det är väl när jag känner såhär som jag borde vara social...).

Somnade i soffan i stort sett direkt när jag kom hem.
Klockan var inte mer än 22 eller nåt. Jag var väl trött... Vaknade vid 5-tiden och bara stängde av TV och lade mig i sängen (har rensat där nu, alla kläder som tidigare låg på sängen ligger numera på golvet, något som jag måste ta tag i, men det är så mycket skönare att sova i sängen. Det känns som man sover på moln, jämfört med att sova på soffan!). Kändes faktiskt skönt att få sova ut lite grann, livet känns lite skönare idag.