Det tog sin lilla tid, men nu äntligen har hemtentan officellt blivit påbörjad!
Det tog sin lilla tid, men nu äntligen har hemtentan officellt blivit påbörjad!
Men det krävdes tydligen 7 sorger, 8 bedrövelser, lite för mycket socker (läs godis!) och Cola Light (läs koffein!) för mig att komma igång. Har bara skrivit första uppgiften såhär långt, och det är inte bra skrivet... Men men....
Godis och Cola Light intaget gjorde mig hursomhaver rätt hög på socker, jäkligt speedad om inget annat. Sjukt konstig känsla det där, när man känner att tankarna är snabbare än vad man tycker händerna är, samtidigt som dem går i superfart. SCHWISCH liksom!
Men dagens bästa var 2 timmars konversationen över MSN med Marcus (okej, träningen var skön den med, men det är inget spännade att tala om!).
Vi talade om allt mellan himmel och jord kändes det som. Bra musik (vi snackade gamla tonårsfavoriten som fortfarande funkar Alanis Morisette och Mika) som får en att gråta (har hänt med Mika, har hänt med Alanis! Fick tårar i ögonen när jag lyssnade på vissa låtar nu med!), om min nyvunna kärlek (okej, sanning med modifikation) till Meredith och George i Grey's Anatomy (och ja, jag är en TV-junkie, oavsett vad jag vill säga annars), min oförmåga att märka av när nån raggar, lite kärlek överlag (hur han är kärlekskamel och att jag bara känner att jag vill ha någon att krama om när jag ska gå och lägga mig, annars ser jag inte någon funktion just nu) och gammal sommarminnen som gjorde mig så glad och varm i själen. Älskar sådana diskussioner, och kommer oftast igång på dem sent på kvällen... hmm. Hursomhaver, konverstationen fick mig att börja längta massor till Stockholm. Inte direkt till Scissor Sisters-konserten (som fortfarande känns lovande dock!), men till vårt numera inplanerade ölhäng i Wasa-parken (finns iofs fortfarande grejer som hänger i luften, men det är inget stort!).
Vi gillar Marcus, vi gillar honom skarpt och det är jävligt synd att vi alltid ska bo på varsin sida av landet (men som sagt, Stockholm när jag är klar med plugget är ingen omöjlighet, om vi sa idag!).
Som sagt, life feels pretty good just nu!
Börjar dock känna att mitt sugar-high (vad heter det på svenska egentligen, hög på socker?) börjar släppa och jag ska väl ta och stänga ner Alanis Morrisette och sova. Det är ju en dag imorgon oxå, och då ska fler tentasvar skrivas (och det som skrevs ikväll ska fixas!).
Känner mig bara så glad just nu, lägger lite skuld på mitt socker-drogande, men ännu mer "skuld" på Marcus. Tack för att du finns mannen (och tack alla andra vänner som förgyller min vardag. Även om det inte är uttalat bör ni veta att jag tycker så himla mycket om er!)