Annars har det inte hänt så överdrivet mycket....

Det blev som planerat The Departed på bio i tordags.
Inte helt efter önskade planen blev det ett solobesök, men det funkade faktiskt. Satte mig på Max innan bion och tog en burgare (och tydligen är det sed på Max att fråga om dipsås till ALLT, även minimorötter, vilket jag tycker är lite wierd!) och läste om Ola Salo i King (ett av få magazin jag köper, är dock lite sugen på att börja läsa Café, men mest för modesidorna!).
Sen blev jag lite lätt besviken på Departed. Den var inte så bra som jag hade hört och hoppats på. Den är ju iofs långt i från dålig, men jag hade väl förväntat mig mer helt enkelt (fast trailerna innan gjorde mig sjukt sugen på att både se 300 (om typ nåt krig mellan Sparta och perserna! Sjukt snygg verkar filmen vara!) och Transformers (när jag insåg att det var en trailer för just Transformers fick jag ett sådär småtöntigt leende på läpparna, för den verkar sådär lättsamt underhållande bra!)!
Avslutade min torsdagkväll med smuttade på en stor varm choklad från 7 Eleven på Knutpunkten samtidigt som jag läste de sista artiklarna i King, kändes skönt och kontinentalt på nåt sätt!

Annars har det inte hänt så överdrivet mycket mer!
Sen i torsdagskväll har jag bara varit i skolan och haft föreläsning om immaterialrätt (pantenträtt, upphovsrätt och grejer), sprungit (vilket jag planerar att lugna mig med framöver, har börjat få ont i andra underbenet nu, precis när smärtan i första gått över! Kul ju!) och jobbat (soft kväll på jobbet igår med frossande i Billy's Pizza och Cola Light och godis. Och Let's Dance och Kill Bill vol 1. Tack SVT1! Hoppas på nåt liknande ikväll, fast med glass och Melodifestival!) och avslutade med frukost hemma hos mor och far i morse!
 
Är det sen ett tecken på att musik är bra om det får en att börja gråta?
Det hände mig igår när jag sprang. Hade Mikas "Life in Cartoon Motion" i mp3-spelaren och fick seriöst tårar i ögonen medan jag lyssnade. Inte för att musiken i sig är särskilt sorglig (kanske bortsett från "Any Other World"), utan snarare för att det är så bra! Får sköna vibbar från Scissor Sister, skön lätt 70tals-disco och musiken gör mig helt enkelt så glad i själen!
Att musik har fått mig att gråta medan jag springer har bara hänt en gång tidigare! Och då var det Alanis Morrisettes "Perfect" och "Mary Jane" som fick mig att kämpa emot tårarna. Och även då var det för att låtarna slog till i själen. Bra musik är till för att inspirera, så sant som det är sagt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback