De senaste dagarna har varit riktigt, riktigt kassa!
De senaste dagarna har varit riktigt, riktigt kassa! Minst sagt.
Livet har svängt rätt mycket fram och tillbaka de senaste veckorna, och jag har har väl inte orkat ta tag i saker och ting som jag borde. Och efter Köpenhamn kom en riktigt dipp.
Började väl egentligen i lördags, jobbade heldag på jobbet (från 10 lördagmorgon till 10 på söndagen) och det var antagligen det tråkigaste timmarna jag spenderat på jobbet. Tycker inte jobbet är spännande längre, gick mest bara runt och drog, ungefär som en zombie. Fredde surade rätt mycket under perioden, vilket inte gjorde saken bättre (trots försök med film och kladdkaka och chokladbollar, men inte då! Den gubben gick inte alls!) Jobbade även i måndags (där den jag bytte av försökte boosta med "nu blir det kul, nu kommer Edwin", men tji fick Fredde?) och onsdags och känslan var precis likadan. Helt oengagerad, brydde mig inte alls och då är det fel att jobba rent överlag! Och känslan av att inte orka engagera sig har även spridit sig till livet utanför jobbet. Har mest velat lega i soffan under täcket alternativt ute i löparspåret (ofta när jag är nere tränar jag för att "fly" från vardagen och det som gör mig nere, fast träningen blir sällan effektiv då!).
Kände dock någonstans innerst inne att jag ville ha någon form av social kontakt, men orkade liksom inte höra runt och fråga. Tror jag mest var rädd för att få ett nej. Stört, men jag tror inte jag skulle klarat av att få ett!
Iofs har det inte bara mörker och negativa tankar om livet och livssituationen. I ett försök att fly vardagen tog jag mig i tisdags till Helsingborg för att se biofilm. Behövde lite enkel summerblockbuster underhållning och då var det ett rätt givet val att ensam krypa ner i en biofotölj och kolla på Transformers. Och jag fick vad jag ville. ÄVentyrsaction av klassisk sommarmodell. Och det hade den effekten jag önskat (även om jag inte var Transformers nörd när jag var liten, men lite relatlion hade jag till de dära robotarna. Hade ju en egen Optimus Prime att leka med!), livet kändes lite lättare och lite enklare när jag lämnade biosalongen.
Sen innehöll filmen ett par sköna produktplaceringar. Som när Sam (sköna Shia LeBeouf!) i slutscenerna helt ogenerat springer runt i en G-star-hood med en stor blaffig label på bröstet eller flaskan med PeptoBismol (typ amerikanskt Samarin? Nåt för magen är det iaf!). Jag vet inte varför, men jag kan tycka sånt är lite charmigt och kul! Kanske är jag störd! Blev även, av någon anledning, väldigt sugen på en grön palestinasjal. Tänk vad film kan göra för den inre konsumenten! Hehe
Fast den uppenbara vändningen, till en mer ljusare tillvaro, kom i onsdags efter jobbet.
Aldrig någonsin har det känns SÅÅ skönt att säga "tack och hej för mig" för att gå och inte komma tillbaka förrän om två veckor. Tror minsann att jag behöver lite paus och lite distans till jobbet. Dels för att komma in i matchen igen och dels för att börja tycka att jobbet är spännande igen. Hoppas det funkar! Det känns rätt gott så här långt faktiskt!
Semestern inledande firades med träningen. Ett hårt och långt pass med Tony, helt outstanding. Körde rätt mycket med Martina (som var på besök på klubben. Kul!) och var bara tvungen att ge henne en komplimang för att hon halvt sparkade av mig armarna med sina stenhårda rundsparkar. Skönt att känna lite smärta igen liksom (jo, jag vet hur sjukt det låter) och sen lyckades hon köra slut på mig totalt (t-shirten var så svettig att den klistrade sig mot kroppen och kunde vridas ur. Lite äckligt, men väldigt skönt!). Så tack för den.
Efter träningen blev det en spontan pub-hängsrunda nere i stan med Syster och Jenny (Katta övertalade mig via MSN. Tack för den du!). Hamnade först på Akropolis bland kidsen (tror jag såg en gammal kompis typ-kusin som senast jag såg honom var en jätteliten parvel och nu en små skum "busvissla på snygga brudar" och "höhö, för här dricker vi öl"-snubbe. Hemskt! Var är ungdomen på väg?) och avslutade nere på Speakers. Satt och snackade och hade det bra, även om vissa pikar haglade och hamnade väl visst kanske lite fel ibland. Men överlag var himla soft och himla bra! Så igen, tack så mycket! Och så här i efterhand kunde jag varit en bättre kompis (eller kanske det heter hallick? Hepp!) och snackat till mig Ulrika (eller vad hon nu heter, pinsamt att inte minnas! Skämmes!) nummer. Nästa gång?
i love this site keep it up is nice and good keep it up is nivce and good