Livet är ospännande, men några få undantag
Om helgen inte varit mycket att orda om, har veckan sett ungefär likdan ut.
Dagarna har mer eller mindre flytit ihop till oigenkännlighet, och inget har blivit gjort eller känts överdrivet roligt. Har inte orkat plugga några märkvärdiga mängder, och uppsatsen som ska vara inne om två veckor är fortfarande lika opåbörjade som tidigare. Problemet är väl att jag i stort sett har den klar i huvudet. Vet på ett ungefär VAD jag vill skriva, men kan för den sakens skull inte komma till skott och skriva... Vilket känns väldigt frustrerande!
Och frustarationen över det jag allra mest kan tolka som livssituationen fortsätter (känner mig fast, vill komma vidare! Lite som att gräva en grop i våt lera, även om leran börjar torka lite någonstans i kanterna), vilket bland annat syns i kickboxningen. Har sedan tävlingen inte haft nåt flyt what-so-ever, inget självförtroende, ingen glädje och ingen lust att prestera. Vilket resulterat i att jag efter varje träningspass blivit tjurig och gnällig. Borde ta en paus, mest för att hitta tillbaka till suget och passionen igen.
Fast det har funnits ett par undantag. Sånt som ger lite mer lycko-kickar (även om de är mer kortvariga än de "brukar" vara), och lyser upp en ananrs rätt grå vardag.
Det första var tisdagens plugg-frukost-fika på EspressoHouse i Norra Hamnen (nästan standardbeställnignen på en frukost med en grov scone creamcheese och sylt och ost, juice och en stor chai-latte. Orginalitet är väl inte min grej? Hehe). Men en helt perfekt skön och fin och inspirerande förmiddag. Satt väl där uppemot en och en halv timme och tittade på människor som satt och frukost fikade, folk som gick förbi, samtidigt som jag gjorde upp en plan för vad jag ska plocka upp och bör fundera kring till essän. Det i kombination med vad som bäst kan kallas fin höstväder (lätta moln, men framförallt en sol som syns GENOM molnen), gjorde mig på sådär bra, bubbligt humör, vilket var himla skönt. Även om det bara varade för stunden.
Den andra lycko-kicken kom i torsdags.
så var nämligen jag och systern på Tycho och gjorde 'fältarbete" inför mitt uppsatsskrivande. Satt med andra ord och käkade en tre-rätters (vitlökbröd - Tycho's ryggbiffar - glass med hallon!) och pratade om våra liv och världen i allmänthet, samtidigt som jag försökte göra lite observerationer inför uppsatsen. Fick ännu mer klart för mig vad jag vill skriva i uppsatsen och det kändes skönt. Men det var tillfället och aktiviteten och framförallt sällskapet som gjorde kvällen till en riktigt trevlig stund, även om restuarangen var märkbart fullare och stökigare än vad den brukar vara och vi fick vänta lite längre än vanligt på att beställa. Nåt som just där och då kändes just detta irrelevant och hela upplevelsen kändes som något som kunde ladda batterierna med mycket positivt energi.
Och sen blev det dessutom billigare än tänkt, och det är ju alltid en glad överraskning!
Detta på grund av en slängd lapp, en brist på banan och det faktum att Gino inte funkar utan banan och tydligen en lång väntan (visst reflekterade både systern och jag över att vår dessert tog tid, men den tiden snackade vi bort rätt bra!) ledde det till att Adam bjöd på desserten. Tack för den! Gratis är alltid gott. Som sagt, en kväll som skulle gjort en glad ett par dagar efteråt, om jag skulle varit på mitt vanliga humör, men inte då!
Tredje grejen kom igår.
Eller iaf inledningen på igårkvällen. Efter en tjurig och misslyckad träning (jag kände mig iaf misslyckad!), sen snabbdusch och en väldigt ospännande Billy's Hawaii Pan Pizza (veggo-varianten är mycket mumsigare!) hamnade jag hos Jenny för att dricka vin (och starkglögg med rom. Rätt god faktiskt!) och äta chokladmuffins tillsammans med henne, systern och Calle. Satt och snackade, kollade på Idol (där Marie vann! Rätt person, helt klart! Även om jag kan tycka att finalen var lite småtråkig. Det säger en del om höjdpunkten var Maries galet snygga klänning under vinnar-låt-framträdandet, men stark konkurrens av hennes reaktion när hon vann. Man såg att hon var beredd att gratta Amanda till segern, när hon själv insåg att hon vunnit!) och spelade en otroligt tramsig Kvinna-mot-Man-spel som var roligt i början, även om frågorna var väldigt stereotypa, men det var väl tanken (och systern och Jenny fuskade lite, genom att läsa svårare frågor innan de lättare.. Grrr), men efter en stund blev spelet alltför repetivit och att man inte kom vidare och alla tappade engagemanget (jag började läsa Expressen Fredag!) blev det inte lika roligt. Fast en del sköna skratt genererades.
Tyvärr avslutades kvällen på Tages (dock utan Calle som däckat av två glas vin hemma hos Jenny. Gulligt!), vilket inte kändes som någon större hit. Musiken var so-so, folket kändes njae, (fast roligast var väl Jennys (en annan Jenny) reaktion när jag kommenterade att hon hade söta skor! Hehe) och fylleslagsmål och vad som lätt kunde urtolkas som ordningsvakts-övervåld utanför.
Hamnade visserligen hemma hos systern och pratade en lång stund (eller iaf tills jag somnade i soffan) om det som känns jobbigt i vardagen genom en rätt skön sälmetafor. Och jag tror faktiskt att det hjälpte, lite iaf. Hjälpte att få en lite klarare bild över situationen som känns betungande och jobbig för tillfället. För när jag vaknade i morse, kändes livet lite enklare, lite klarare, vilket alltid är skönt! Men det är väl så, som i den troll-filmen som jag just nu inte kommer på namnet på, att när man tar ut trollen i solen så spricker de, samma sak med saker som är jobbiga! Och saker och ting känns som de kommer ändras eller åtminstone utredas om det finns potential för förändring...
Dagarna har mer eller mindre flytit ihop till oigenkännlighet, och inget har blivit gjort eller känts överdrivet roligt. Har inte orkat plugga några märkvärdiga mängder, och uppsatsen som ska vara inne om två veckor är fortfarande lika opåbörjade som tidigare. Problemet är väl att jag i stort sett har den klar i huvudet. Vet på ett ungefär VAD jag vill skriva, men kan för den sakens skull inte komma till skott och skriva... Vilket känns väldigt frustrerande!
Och frustarationen över det jag allra mest kan tolka som livssituationen fortsätter (känner mig fast, vill komma vidare! Lite som att gräva en grop i våt lera, även om leran börjar torka lite någonstans i kanterna), vilket bland annat syns i kickboxningen. Har sedan tävlingen inte haft nåt flyt what-so-ever, inget självförtroende, ingen glädje och ingen lust att prestera. Vilket resulterat i att jag efter varje träningspass blivit tjurig och gnällig. Borde ta en paus, mest för att hitta tillbaka till suget och passionen igen.
Fast det har funnits ett par undantag. Sånt som ger lite mer lycko-kickar (även om de är mer kortvariga än de "brukar" vara), och lyser upp en ananrs rätt grå vardag.
Det första var tisdagens plugg-frukost-fika på EspressoHouse i Norra Hamnen (nästan standardbeställnignen på en frukost med en grov scone creamcheese och sylt och ost, juice och en stor chai-latte. Orginalitet är väl inte min grej? Hehe). Men en helt perfekt skön och fin och inspirerande förmiddag. Satt väl där uppemot en och en halv timme och tittade på människor som satt och frukost fikade, folk som gick förbi, samtidigt som jag gjorde upp en plan för vad jag ska plocka upp och bör fundera kring till essän. Det i kombination med vad som bäst kan kallas fin höstväder (lätta moln, men framförallt en sol som syns GENOM molnen), gjorde mig på sådär bra, bubbligt humör, vilket var himla skönt. Även om det bara varade för stunden.
Den andra lycko-kicken kom i torsdags.
så var nämligen jag och systern på Tycho och gjorde 'fältarbete" inför mitt uppsatsskrivande. Satt med andra ord och käkade en tre-rätters (vitlökbröd - Tycho's ryggbiffar - glass med hallon!) och pratade om våra liv och världen i allmänthet, samtidigt som jag försökte göra lite observerationer inför uppsatsen. Fick ännu mer klart för mig vad jag vill skriva i uppsatsen och det kändes skönt. Men det var tillfället och aktiviteten och framförallt sällskapet som gjorde kvällen till en riktigt trevlig stund, även om restuarangen var märkbart fullare och stökigare än vad den brukar vara och vi fick vänta lite längre än vanligt på att beställa. Nåt som just där och då kändes just detta irrelevant och hela upplevelsen kändes som något som kunde ladda batterierna med mycket positivt energi.
Och sen blev det dessutom billigare än tänkt, och det är ju alltid en glad överraskning!
Detta på grund av en slängd lapp, en brist på banan och det faktum att Gino inte funkar utan banan och tydligen en lång väntan (visst reflekterade både systern och jag över att vår dessert tog tid, men den tiden snackade vi bort rätt bra!) ledde det till att Adam bjöd på desserten. Tack för den! Gratis är alltid gott. Som sagt, en kväll som skulle gjort en glad ett par dagar efteråt, om jag skulle varit på mitt vanliga humör, men inte då!
Tredje grejen kom igår.
Eller iaf inledningen på igårkvällen. Efter en tjurig och misslyckad träning (jag kände mig iaf misslyckad!), sen snabbdusch och en väldigt ospännande Billy's Hawaii Pan Pizza (veggo-varianten är mycket mumsigare!) hamnade jag hos Jenny för att dricka vin (och starkglögg med rom. Rätt god faktiskt!) och äta chokladmuffins tillsammans med henne, systern och Calle. Satt och snackade, kollade på Idol (där Marie vann! Rätt person, helt klart! Även om jag kan tycka att finalen var lite småtråkig. Det säger en del om höjdpunkten var Maries galet snygga klänning under vinnar-låt-framträdandet, men stark konkurrens av hennes reaktion när hon vann. Man såg att hon var beredd att gratta Amanda till segern, när hon själv insåg att hon vunnit!) och spelade en otroligt tramsig Kvinna-mot-Man-spel som var roligt i början, även om frågorna var väldigt stereotypa, men det var väl tanken (och systern och Jenny fuskade lite, genom att läsa svårare frågor innan de lättare.. Grrr), men efter en stund blev spelet alltför repetivit och att man inte kom vidare och alla tappade engagemanget (jag började läsa Expressen Fredag!) blev det inte lika roligt. Fast en del sköna skratt genererades.
Tyvärr avslutades kvällen på Tages (dock utan Calle som däckat av två glas vin hemma hos Jenny. Gulligt!), vilket inte kändes som någon större hit. Musiken var so-so, folket kändes njae, (fast roligast var väl Jennys (en annan Jenny) reaktion när jag kommenterade att hon hade söta skor! Hehe) och fylleslagsmål och vad som lätt kunde urtolkas som ordningsvakts-övervåld utanför.
Hamnade visserligen hemma hos systern och pratade en lång stund (eller iaf tills jag somnade i soffan) om det som känns jobbigt i vardagen genom en rätt skön sälmetafor. Och jag tror faktiskt att det hjälpte, lite iaf. Hjälpte att få en lite klarare bild över situationen som känns betungande och jobbig för tillfället. För när jag vaknade i morse, kändes livet lite enklare, lite klarare, vilket alltid är skönt! Men det är väl så, som i den troll-filmen som jag just nu inte kommer på namnet på, att när man tar ut trollen i solen så spricker de, samma sak med saker som är jobbiga! Och saker och ting känns som de kommer ändras eller åtminstone utredas om det finns potential för förändring...
Kommentarer
Postat av: Ingelily
I found all information to be intriguing and motivational. It was meant for me to find this website without even having any intention of looking for subjects in this area.
Trackback