En julafton i det Pettersonska hemmet avklarad
Så var ännu en julafton i det Pettersonska hemmet avklarat. Och på nåt sät känns rätt skönt att det är över.
Julfirandet började inofficellt redan igår, med tjuvsmaskande på julskinkan, granklädning (hade faktiskt en tanke med granen i år, fast den fick kompletteras rätt hårt, och dessutom insåg jag ännu en gång varför vi bara har platskulor i granen. De är mer kastvänliga än glaskulor. Fast det var nog den sista glaskulan som gick i kras i år. Nu är det plastkulor som gäller, något som har gällt sen jag var typ jätteliten och försökte äta en glaskula.) och liknande aktiviteter som hör julen till.
Systern och jag avslutade med lite "fest" hemma hos några vänner till Calle tilsammans med Jenny och Calle. Var väl helt okej, även om jag kände mig en aning osugen på fest och aningen malplacerad av ett par olika anledningar. Fast en fest med lite Pet Shop Boys, Meat Loaf, Heart och Europe känns iaf skaplig på papper.
Annars var julaftonen en relativt traditinell historia.
Lugnt hemma hos föräldrarna, dopp i grytan, chokladfrossa, Kalle Anka (där jag faktiskt inte somnade! Första gången på ett par år som jag ser hela! Även om det inte är mycket nytt under solen.), massa julmat och massa julmust. Som sagt traditionellt, även om det verkar gå en trend i att vi blir senare och senare med allt ju fler år som går.. Men utan några direkta tider att hålla eller anledningar att stressa fram saker och ting är det kanske inte så konstigt ändå.
Fast den långa väntan under dagen var på gott och ont, den gjorde mig i ärlighetens namn lite tjurig och rastlös. Och tyvärr märktens samma negativa tradition av som förra året.
Det märktes redan av vid granklädningen kvällen innan. Luftvägarna käns som de stängs av, det blir jobbigt att andas och jag blir tjurig och irriterad för att jag inte får luft. Det måste vara något hemma hos föräldrarna som jag inte riktigt tål, i kombination med julgrejerna från vinden. För det sker bara där och då, runt jul. Himla skumt. Hursomhelst ledde min andingningsbrist till två långa promenader, som tyvärr inte hade önskad effekt. Lika svårt att andas, och lika irriterad av detta faktum när jag kom tillbaka. Och tyvärr gick min irritation över att jag inte kunde andas ordentligtut över resten av familjen, något som jag som försökte undvika genom att komma med förslaget att gå hem och därmed skippa detaljen med julklappsutdelning (jag hade haft en trevlig jul tilsammans med föräldrarna, ätit gott och jag var nöjd, jag hade fått den julafton jag hade velat ha, och då kände jag att prestenter var sekundära, vilket tyvärr missförstods, vilket inte alls var min intention!), och allt ledde till en lång diskussion som ledde till spriden irritation och besvikelse, vilket var precis det jag ville undvika.
Fast det slutade bra till slut.
Jag stannade och kämpade mig igenom julklappsutdelningen, som skapade en hel del glada miner och skratt (framför allt när Systern fick ett bull-bak-förkläde av mamma och pappa, som hon spanat in på Hemtex under hennes och min julklappsjakt i fredags. Ibland kan mammor vara synska:). Fast gladast för julkalpparna verkade Svarten bli åt den låda som systern forslade sina klappar fram och tillbaka i. Det kändes som man kunde räkna de minuter han spenderde ur lådan på handens ena fingrar. Han är så söt, med sin lådtokighet! Och andningen då?Surprise, surprise känns det redan bättre i mina luftrör (kom hem för ca 20 minuter sen!). Men överlag har jag väl egentligen inget att klaga över julaftonen. Folk verkade generellt nöjda och glada och det är väl det som hela julklappsgrejen handlar om? Iallafall kan jag tycka att det är så! Som systern sa: "Det handlar inte om klapparna i sig, det handlar om tanken bakom" och det kan jag helt klar hålla med om!
Och dagen har varit lugn och skön dag, förutom ett par små missar i protokollet. Och överlag känner jag att jag fick den jul jag velat ha, en trevlig jul tilsammans med familjen och ätit gott. Fast som sagt, det är skönt att det är 365 dagar kvar till nästa julafton.