...just a blog, just an ordinary blog...

Avslutade söndagen med lite fest.
Gjorde några halvtaffliga försök att få med Marcus på Patricia genom att bjuda på smultronvin, men han var principfast. Eller som jag förstod det, han ville, men orkade inte. Andreas orkade inte heller och efter vissa om och men bestämde sig även Christoffer för att inte följa med, så till slut fanns det inte många andra alternativ än att flyga solo!

Väl framme vid Slussen spenderade jag åtminstonne en halvtimme- tjugo minuter-något på att hitta nattstationen. Sprang upp och ner i Slussentrapporna, men hittade ingenting. När jag toktröttnat bestämde jag mig för att fråga SL-tjejen som satt vid spärrarna och tydligen var det "rakt ut, rakt fram" från T-banestationen. Bra ju! Fast SL-tjejen var så sjukt trevlig, att jag blev helt glad i kroppen. Så "Stockholm är en otrevlig stad"-folket fick ännu mindre vatten på sin kvarn!

Kvällen på Jollen var okej, det var rätt tomt med folk, men musiken på housegolvet var som vanligt förträfflig. Så det blev en del dans för min del.
Sen var Magnus Carlsson där och spelade. Och det var okej, körde ett "hans-låtar-i-Melodifestivalen"-medley (alla utom Live Forever!), nya singeln (som kan bli en sommarrökare, när det blir lite varmare och man själv blir lite lättare i huvudet), Live Forever (hela den här gången) och avslutade med Kom Hem! Även om jag inte är en fan av herr Carlsson, så blev uppträdandet kvällens höjdpunkt. (Om man bortser från diskussionen som uppstod mellan två killar (jag har snackat med den snyggare av dem på QX, way back in the day!) om vem som skulle ragga på mig utanför toaletten, jag hörde dem inne på toa. Hade svårt att hålla mig för skratt! Fast det var en skön ego-boost! Det slutade med att den som "fick" inte kom till skott alls, och den andre sa nåt i stil med "jag skulle pussa dig om jag inte haft pojkvän." Bra där! Man ska hålla på sig!)
För annars tröttnade jag rätt tidigt (tappade bort vännerna jag hittade och hittade inga nya!), så jag begav mig lite över två! På väg ut ser jag en jättesöt, blond, smålockig kille med halvlångt hår och skön klädstil. "Söt!" tänkte jag och gick vidare. Gick ett par meter, och bestämde mig för att säga det till killen. Sagt och gjort, och han svarar med värsta mjuka, nästan för tjejiga rösten, och då föll hans aktier hos mig! Tyvärr, må jag säga. Även om jag inte hade några som helst andra intentioner än att just få sagt det jag gjorde!

Tog nattbussen hem, efter att ha käkat nån vidrig nattmat vid namn Parisare (tänk en bit falukorv mellan två hamburgerbröd med MASSOR av bostongurka! Eww!!), och självklart somnade jag.
Fast jag åkte med värsta snälla busschaffisen, medan jag sov hade han höjt musiken på min station för att jag itne skulle komma fel! Och när han såg hur nerslagen jag verkade på tanken att igen behöva ta en taxi, fick jag skjuts halvvägs till Västertorp och vägbeskrivnnig om hur jag skulle gå för att komma till Centrum. Så himla snällt.
Somnade "hemma i Västertorp" med ett skönt leende på läpparna!