Jahapp, jag tror att jag officellt är utarbetad?
Jahapp, jag börjar tror att jag är utarbetad (insåg det efter att ha talat om det med Camilla på jobbet i lördags... hon var lite orolig för mig att jag var på väg att slita ut mig...) och det är därför jag inte känt motivation att göra mycket mer än att stirra blint in i väggen och tycka lite synd om mig själv (trodde ju att jag skulle vara eld och lågor när skolan började igen, men allt som skett har bara varit lite "småputtrande")! Trist läge, men så sant som det är sagt. Fast det är inte så konstigt egentligen... Jag har jobbat (mer eller mindre) heltid sedan september förra året (Fredde opererades då, och det har varit tjockt på jobbet sedan dess!) samtidigt som jag läst på heltid. Sen jobbat jag mer än heltid hela sommaren de veckor jag jobbade (hur jag fick ihop motsvarande en heltidstjänst på 3 veckor är rätt ofattbart nu när man tänker på det i efterhand!) ! Fråga mig inte hur jag har fått ihop det, men jag har trott att det har funkat så här långt. Men nu börjar kroppen och huvudet verkligen protestera!
Har de senaste två veckorna(? Eller nåt i den stilen åtminstonne, min tidsuppfattning är lite off...) gått omkring med lätt huvudvärk (i hela huvudet!!) och en brist på engagemang vad gäller att komma till skott med läsande och allt vad skolan innefattar! Dessutom har jag känt mig helt tom och personlighetslös, vilket skrämmer mig allra mest! Det har känts som jag tappade bort den jag är, har väldigt lite ork att hitta på saker.... Det har tillochmed gått så långt att jag har svårt för att engagera mig för att sen vara trevlig mot kursare (vissa dagar, som idag, är ju bättre än andra. Igår var ju en kass dag i jämförelse... satte mig längst bak och talade inte med någon, kom sist, gick tidigt!), och då är det inte alls bra! Visst går det lite upp och ner med det där, men när jag är ensam (eller jobbar för den delen) känner jag mig helt känslokall och bara skriker efter lite social samvaro! Tyvärr ser det inte ut som det kommer bli lugnare framöver! Det är mer eller mindre kaos på jobbet (eller det kommer åtminstonne bli ännu kaosigare rätt snart!) och jag vet inte om jag kommer orka att hjälpa till att lösa det. Jag känner inte för att göra det, jag vill inte göra det. Dessutom är det massor i skolan (med projektarbetet och what-not), vilket iofs är något postivt. Skolarbete är ju en anledning att säga "nej, jag kan inte jobba!".... Fast egentligen har jag nog helt fel tankesätt, egentligen. Min första prioritet ska vara skolan (efter vänner, andra sociala former och träning och sånt, så klart!) och jobb får lov att vara lågprioriterat. Fast jag är nog för snäll, säger ja till jobb som jag egentligen skulle må bäst av att låta bli...
Hursomhaver, allra helst skulle jag bara vilja hitta en sten och gömma mig under, eller bara ha en lite längre tids ledighet. Att få komma bort och få lite distans till att och få vila upp mig lite! Funderar på att dra till London (och försöka övertala nån kompis att hänga med?) i sena oktober/tidigt november en weekend eller så. Eller nåt liknande äventyr. Det är nog medicinen och moroten jag behöver för att samla ny kraft igen....
Har de senaste två veckorna(? Eller nåt i den stilen åtminstonne, min tidsuppfattning är lite off...) gått omkring med lätt huvudvärk (i hela huvudet!!) och en brist på engagemang vad gäller att komma till skott med läsande och allt vad skolan innefattar! Dessutom har jag känt mig helt tom och personlighetslös, vilket skrämmer mig allra mest! Det har känts som jag tappade bort den jag är, har väldigt lite ork att hitta på saker.... Det har tillochmed gått så långt att jag har svårt för att engagera mig för att sen vara trevlig mot kursare (vissa dagar, som idag, är ju bättre än andra. Igår var ju en kass dag i jämförelse... satte mig längst bak och talade inte med någon, kom sist, gick tidigt!), och då är det inte alls bra! Visst går det lite upp och ner med det där, men när jag är ensam (eller jobbar för den delen) känner jag mig helt känslokall och bara skriker efter lite social samvaro! Tyvärr ser det inte ut som det kommer bli lugnare framöver! Det är mer eller mindre kaos på jobbet (eller det kommer åtminstonne bli ännu kaosigare rätt snart!) och jag vet inte om jag kommer orka att hjälpa till att lösa det. Jag känner inte för att göra det, jag vill inte göra det. Dessutom är det massor i skolan (med projektarbetet och what-not), vilket iofs är något postivt. Skolarbete är ju en anledning att säga "nej, jag kan inte jobba!".... Fast egentligen har jag nog helt fel tankesätt, egentligen. Min första prioritet ska vara skolan (efter vänner, andra sociala former och träning och sånt, så klart!) och jobb får lov att vara lågprioriterat. Fast jag är nog för snäll, säger ja till jobb som jag egentligen skulle må bäst av att låta bli...
Hursomhaver, allra helst skulle jag bara vilja hitta en sten och gömma mig under, eller bara ha en lite längre tids ledighet. Att få komma bort och få lite distans till att och få vila upp mig lite! Funderar på att dra till London (och försöka övertala nån kompis att hänga med?) i sena oktober/tidigt november en weekend eller så. Eller nåt liknande äventyr. Det är nog medicinen och moroten jag behöver för att samla ny kraft igen....
Kommentarer
Trackback