Tala aldrig till mig när jag springer
Okej, projektarbetet var kaos, men nu är det äntligen över!
Det är helt klat, färdigopponert och ska lämnas in imorgon (med som jätteförändringar i arbetet, helt nya avsnitt och mer tydlighet och mer av vad vi tycker! Det är väldigt mycket bättre nu än i måndags!). Känns bra! Även om det varit väldigt kaosigt under arbetets gång, jag har känt mig frustrerad och helt blockerad eftersom folk trott att jag suttit på lösningar, och att allt skulle okejas genom mig gjorde mig sjukt frustrerad. Gick så långt att jag nästan fick spel och höll på att explodera på en av gruppmedlemmarna, men som tur var gick det inte så långt. Det ligger väl lite frustration och irritation (eller resentment? Är det förakt på svenska? Men förakt låter för hårt... aja) kvar i relationerna, men vad mig anbelangar är det härmed a thing of the past och jag tänker gå vidare.
Det känns dock lite halvsurt att vi måste köra fler grupparbeten inom samma konstellation, men nu har vi bestämt att all frustration ska verbaliseras när den uppstår, och jag hoppas att det även innebär lite mer ansvars fördelning. Fast den här delkursen är inte över än, inte på långa vägar. Har tenta på tisdag, och jag tänkte sätta igång att råplugga till den imorgon... Inte världens bästa tajming kanske? (Har iofs tagit mig igenom all litteratur ett par gånger inför projektet, så det handlar väl mest om att fräscha upp kunskaperna, känns inte allt för oroande faktiskt!)
Annars går livet på!
Har hållt på att banta hela veckan (okej, banta kanske är fel ord. Det enda jag har gjort är att tänka ännu mer på vad jag äter, har inte gjort några major changes liksom!) eftersom jag ska gå DM i kickboxning i Ängelholm på lördag. Ska bli kul att få slåss lite igen. Det var länge sen senast, typ SM i maj förra våren. Har inte riktigt känt mig pepp på det, men nu är det tamigtusan dags! Lite surt är det dock att jag antagligen inte kommer få nåt motstånd i min viktklass och kommer vara tvungen att gå i den över, men det är smällar man får ta (i dubbel bemärkelse! haha).
Sen hände värsta läskiga grejen idag när jag var ute på min standardrunda (som tydligen folk verkar tycka är sjukt lång... Den går väl loss på ett par kilometer, över 5 mindre en mil cirkus och tar mellan 45 till 60 minuter att springa beroende på hur pepp jag är!)
Jag var ute och sprang och hade som vanligt musik på (idag vintage-låtar av Carola. Tänk På Egna Ben-lp:n, fast som mp3. Måste ha det! Klarar inte av att springa utan!), inte allt för högt så jag hör bilar och cyklar och annat som kan köra på mig och typ döda mig. Nästan hemma (när jag var helt tokinne i mitt springande, eller joggande kanske det heter?), hör nån säga nåt i stil med "bra att du springer" och när jag tittar upp cyklar snackaren typ precis brevid mig. Blev sjukt rädd och hoppade nästan en halvmeter upp i luften... Och han som cyklade var blev helt nervös eftersom jag blev skrämd. Fast det slutade lungt, jag skrattade hela resten av joggingturen över att jag blev så rädd. Fast ett tips om ni ser mig vara ute och springa (vilket känns rätt troligt att man gör, eftersom jag försöker hålla mig till en 3-4 rundor i veckan, beroende på hur pepp jag är); Tala aldrig till mig när jag springer! Det skrämmer mig för myket!
Det är helt klat, färdigopponert och ska lämnas in imorgon (med som jätteförändringar i arbetet, helt nya avsnitt och mer tydlighet och mer av vad vi tycker! Det är väldigt mycket bättre nu än i måndags!). Känns bra! Även om det varit väldigt kaosigt under arbetets gång, jag har känt mig frustrerad och helt blockerad eftersom folk trott att jag suttit på lösningar, och att allt skulle okejas genom mig gjorde mig sjukt frustrerad. Gick så långt att jag nästan fick spel och höll på att explodera på en av gruppmedlemmarna, men som tur var gick det inte så långt. Det ligger väl lite frustration och irritation (eller resentment? Är det förakt på svenska? Men förakt låter för hårt... aja) kvar i relationerna, men vad mig anbelangar är det härmed a thing of the past och jag tänker gå vidare.
Det känns dock lite halvsurt att vi måste köra fler grupparbeten inom samma konstellation, men nu har vi bestämt att all frustration ska verbaliseras när den uppstår, och jag hoppas att det även innebär lite mer ansvars fördelning. Fast den här delkursen är inte över än, inte på långa vägar. Har tenta på tisdag, och jag tänkte sätta igång att råplugga till den imorgon... Inte världens bästa tajming kanske? (Har iofs tagit mig igenom all litteratur ett par gånger inför projektet, så det handlar väl mest om att fräscha upp kunskaperna, känns inte allt för oroande faktiskt!)
Annars går livet på!
Har hållt på att banta hela veckan (okej, banta kanske är fel ord. Det enda jag har gjort är att tänka ännu mer på vad jag äter, har inte gjort några major changes liksom!) eftersom jag ska gå DM i kickboxning i Ängelholm på lördag. Ska bli kul att få slåss lite igen. Det var länge sen senast, typ SM i maj förra våren. Har inte riktigt känt mig pepp på det, men nu är det tamigtusan dags! Lite surt är det dock att jag antagligen inte kommer få nåt motstånd i min viktklass och kommer vara tvungen att gå i den över, men det är smällar man får ta (i dubbel bemärkelse! haha).
Sen hände värsta läskiga grejen idag när jag var ute på min standardrunda (som tydligen folk verkar tycka är sjukt lång... Den går väl loss på ett par kilometer, över 5 mindre en mil cirkus och tar mellan 45 till 60 minuter att springa beroende på hur pepp jag är!)
Jag var ute och sprang och hade som vanligt musik på (idag vintage-låtar av Carola. Tänk På Egna Ben-lp:n, fast som mp3. Måste ha det! Klarar inte av att springa utan!), inte allt för högt så jag hör bilar och cyklar och annat som kan köra på mig och typ döda mig. Nästan hemma (när jag var helt tokinne i mitt springande, eller joggande kanske det heter?), hör nån säga nåt i stil med "bra att du springer" och när jag tittar upp cyklar snackaren typ precis brevid mig. Blev sjukt rädd och hoppade nästan en halvmeter upp i luften... Och han som cyklade var blev helt nervös eftersom jag blev skrämd. Fast det slutade lungt, jag skrattade hela resten av joggingturen över att jag blev så rädd. Fast ett tips om ni ser mig vara ute och springa (vilket känns rätt troligt att man gör, eftersom jag försöker hålla mig till en 3-4 rundor i veckan, beroende på hur pepp jag är); Tala aldrig till mig när jag springer! Det skrämmer mig för myket!
Kommentarer
Trackback