...just a blog, just an ordinary blog...

Det har onekligen varit ett par tunga dagar på senaste.
Torsdagen såg precis ut som de tidigare dagarna, jättetrött och omotiverad på föreläsningen. Hamnade sen hos mamma och pappa där jag i stort sett bara sov någon timme och sen spenderade resten av tiden med att sitta och kolla på Veronica Mars i mörkret. Kände mig med andra ord fortfarande nerstämd och oengagerad (vilket systern även påpekade, hon tyckte sig känna igen symptomen från när hon var på väg in i väggen för ett par år sen. Och hon har väl på sitt sätt rätt, har varit stressad och samtidgt känt att jag inte orkat komma igång med pluggande, städande av lägenheten och så vidare! Blev dock mest irriterade över de råd hon försökte ge mig, men mest för att jag sagt att jag inte ville tala om det, och att hon försökte dra upp det under hela promenaden hem.)
Fredagen var ungefär likadan, med skillnaden att jag jobbade. Fick dock höra samma sak igen, att jag verkade stressad och allmänt nerstämd, vilket jag ännu en gång hade svårt att acceptera. Men det var jobbigt att höra att det syntes att jag inte var helt på topp (tycker inte om att visa mig svag inför andra).

Fast under lördagen kändes det som saker och ting började vända på sig.
Var hemma hos systern och hjälpte henne att bära upp grejer till hennes vindsförråd och som tack bjöd hon på blåbärpaj och vaniljglass. Var så enkelt och mysigt, och precis det jag behövde just där, just då!
Åkte sen till Lund och Service Management-sittningen. Själva sittningen var hur trevlig som helst. Det åts och dracks gott och vi sjöng och var allmänt studentikosa och det var inte det "stora projektet" som jag trodde det skulle vara. Snarare raka motsatsen, en skön mingelkväll med gott sällskpa och god mat (även om min "överraskningsbordplacering" inte var så överraskande som jag hade hoppats. Hamnade rakt framför de kursare jag rör mig allra mest med i skolan! Tjo...)
Eftersläppet kändes dock inte lika kul och sen var det tänkt att jag skulle möta upp Daniel och Gustaw och grabbarna i Köpenhamn. Men efter en del krångel att ta sig till Malmö (träffade dock gamla McDonalds-kollegan Camilla på stationen, vilket gjorde väntan på tåget mer uthärdlig!) och en lite för lång väntan i Malmö på tåget till Köpenhamn bestämde jag mig för att ringa pappa och åka hem istället (vilket i slutändan visade sig vara ett smart val. Skönt att avsluta kvällen tidigt!).

Vaknade imorse med en lite smålack känsla i kroppen. Mest på hur planen för lördagen hade uppkommit (från början var planen Malmö, men hux flux(?) igår ändrades den till Köpenhamn, utan min vetskap. Kändes lite surt, sådär i efterhand...), men det gick över rätt snabbt. Annars har dagen mest gått åt till att städa (fick en massa energi av att få reda på att fått VG på redovisningstentan! Kändes som en tung sten fallit från mina axlar! Så himla skönt!). Så nu känns lägenheten helt klart väldigt beboelig igen, vilket gjorde att mitt humör förbättrades ytterligare! Har lite kvar (det ska torkas av i köket och "sovrummet"/sovalkoven ska städas) innan jag är helt klar. Är det normalt att gå från nedstämdhet till normalglädje  bara för att man fått städat lägenheten? Hursomhaver, skönt är det iaf!