Efter plugg kommer fest!
Kom precis hem från Wonk och Malmö....
Alltså, jag vet inte om jag ska känna mig nöjd över en bra kväll eller lack över att nämnda bra kväll slutade allt för tidigt?
Efter att ha suttit och pluggat och räknat otaliga uppgifter hela dagen (bestämde mig för att sitta hemma och räkna, eftersom det inte kändes helt hundra att byta om från mjukisbyxorna i morse! Känns faktiskt lite bättre just nu, jag är nästan kung på ABC-kalkylering och själkostnadskalkylering! Sen körde TV3 ett Top Model England-maraton, värdelös serie, men kul eftersom engelskorna är slampiga som tusan!) var jag väldigt sugen på att gå ut (var som helst, med vem som helst!) och dansa och träffa folk!
Valet stod mellan Tivoli i Helsingborg och Wonk i Malmö, och valet föll på det senare alternativet. Mest eftersom jag hade någon bakomliggande tanke om att jag ville få mig ett hångel (fick för mig att det var länge sedan, sedan var det typ i Stockholm!). Efter en trevlig förfest hos Daniel tillsammans med Calle och Johan med drinkar (på tonic och thailändsk RedBull!) och Pingvinresan på dvd (Disney-mentalitet om kejsarpingvinernas parningsritualer, rätt söt faktiskt, för att vara en dokumentär!) hamnade vi på Wonken.
Det var faktiskt rätt okej, minglade lite, spanade lite. Men den tiden vi var där tyckte jag var okej (höjdpunkten var nog Sara och Christians version av Pontare/Bergman-schlager-balladen Stjärnor, en av mina absoluta favoriter bland de svenska schlagerlåtarna!)... Annars fanns väl inte allt för mycket att spana på, men det kändes som det låg någon sorts potential i luften (var som sagt, lite hångelsugen!)! Tyvärr blev kvällen kortare än vad jag personligen hade hoppats på. Daniel fick vad han kallade "flyktpanik" (nåt snedragg tydligen...) vid 10 i 3 och då blev det att röra sig hemåt.
Blev lite lack på den tidiga hemfärden, hade gärna dansat och flörtat lite mer (hade ju hoppats på ett hångel). Hade gärna stannat ytterligare en timme, men tji. Det kändes lite tungt på nåt sätt att jag inte själv hade möjlighet att påverka min egen hemfärd och så vidare, kunna komma och gå som jag själv önskar. Dock är jag osäker på om det verkligen skulle blivit en mer lyckad kväll om jag stannat, men det känns som det skulle vara mer givande att ha mer kontroll över läget själv...
Har precis ätit ett par fullkornsmackor och druckit en fejk-vanilj-shake (glass och mjölk! Så enkelt så gott!Samma som min efter-löparrundan-middag, även om då var mackorna utbytta mot minimorötter!) och har satt igång Madagascar på dvd, men jag ska nog sova istället. Finns inget annat att göra, får väl vara hångellös så att säga! Det var nog allra bäst att komma till sängs tidigt, ska till Ängelholm imorgon och gå på ett boxningsträningsläger (med en 10-faldig SM-mästare!), får väl slå ut lite frustation där och då....
Alltså, jag vet inte om jag ska känna mig nöjd över en bra kväll eller lack över att nämnda bra kväll slutade allt för tidigt?
Efter att ha suttit och pluggat och räknat otaliga uppgifter hela dagen (bestämde mig för att sitta hemma och räkna, eftersom det inte kändes helt hundra att byta om från mjukisbyxorna i morse! Känns faktiskt lite bättre just nu, jag är nästan kung på ABC-kalkylering och själkostnadskalkylering! Sen körde TV3 ett Top Model England-maraton, värdelös serie, men kul eftersom engelskorna är slampiga som tusan!) var jag väldigt sugen på att gå ut (var som helst, med vem som helst!) och dansa och träffa folk!
Valet stod mellan Tivoli i Helsingborg och Wonk i Malmö, och valet föll på det senare alternativet. Mest eftersom jag hade någon bakomliggande tanke om att jag ville få mig ett hångel (fick för mig att det var länge sedan, sedan var det typ i Stockholm!). Efter en trevlig förfest hos Daniel tillsammans med Calle och Johan med drinkar (på tonic och thailändsk RedBull!) och Pingvinresan på dvd (Disney-mentalitet om kejsarpingvinernas parningsritualer, rätt söt faktiskt, för att vara en dokumentär!) hamnade vi på Wonken.
Det var faktiskt rätt okej, minglade lite, spanade lite. Men den tiden vi var där tyckte jag var okej (höjdpunkten var nog Sara och Christians version av Pontare/Bergman-schlager-balladen Stjärnor, en av mina absoluta favoriter bland de svenska schlagerlåtarna!)... Annars fanns väl inte allt för mycket att spana på, men det kändes som det låg någon sorts potential i luften (var som sagt, lite hångelsugen!)! Tyvärr blev kvällen kortare än vad jag personligen hade hoppats på. Daniel fick vad han kallade "flyktpanik" (nåt snedragg tydligen...) vid 10 i 3 och då blev det att röra sig hemåt.
Blev lite lack på den tidiga hemfärden, hade gärna dansat och flörtat lite mer (hade ju hoppats på ett hångel). Hade gärna stannat ytterligare en timme, men tji. Det kändes lite tungt på nåt sätt att jag inte själv hade möjlighet att påverka min egen hemfärd och så vidare, kunna komma och gå som jag själv önskar. Dock är jag osäker på om det verkligen skulle blivit en mer lyckad kväll om jag stannat, men det känns som det skulle vara mer givande att ha mer kontroll över läget själv...
Har precis ätit ett par fullkornsmackor och druckit en fejk-vanilj-shake (glass och mjölk! Så enkelt så gott!Samma som min efter-löparrundan-middag, även om då var mackorna utbytta mot minimorötter!) och har satt igång Madagascar på dvd, men jag ska nog sova istället. Finns inget annat att göra, får väl vara hångellös så att säga! Det var nog allra bäst att komma till sängs tidigt, ska till Ängelholm imorgon och gå på ett boxningsträningsläger (med en 10-faldig SM-mästare!), får väl slå ut lite frustation där och då....
Kommentarer
Trackback