En illavarslande känsla i magen
Det blev att skriva på PBL-en, sen åka hem och se GG och Grey's Anatomy (även om jag zappade mellan inför Eurovision oxå... hade ju vissa låtar jag ville se. Som den glade (?) slovenen med den dramatiska låten eller Belgiens helt underbara svensk-producerade, supersöta poplåt). Och nästan-överraskningen Freddie (med sköna Freddie Prinze Jr och gamle Beverly Hills-David och hon som spelade Irma i Jesse... tydligen), småskön komediserie hur Freddie raggar brudar. Kan vara värt att slösa ett par tisdagkvällar där, om inget roligare dyker upp... Gjorde faktiskt en lite räd på imdb.com efter programmet och kollade upp lite skådisar. Jag tror det är en tvångstanke. Om jag ser en skådis vill jag kolla på allt vad han/hon varit med i, vilka han/hon spelat mot och så vidare. Konstigt beteende! (Även om "oj, var hon med där?" eller "Shit, har hen spelat mot henne?"-grejer kan vara lite småkul ibland)
Sen kom jag ut och sprang en sväng också. Så summa sumarum om gårdagen var väl att den inte var helt bortkastad. Även om jag började tänka på tok för mycket medan jag sprang, vilket ledde till att jag tappade lusten litegrann. Funderade faktiskt över de energi-tjuvar som jag tillåter påverka mitt liv, omedvetet eller medvetet, när lusten tröt. Kanske lite därför jag borde se till att jag har en fungerande mp3-spelare med mig när jag springer. Med musik i öronen försvinner inte hjärnan bort i tankar lika snabbt...
Annars har jag en illavarslande känsla i magen just nu. Ska nämligen till tandläkaren idag och få en tand fixad. Och jag AVSKYR verkligen att gå till tandläkaren. Det rent fysiska rummet och aktiviteterna som pågår ger min rysningar längst ryggraden bara jag tänker på det. Tycker min tandläkare är bra och trevlig. Honom har jag inget emot, även om han gnäller på mina tänder ibland. Inte bra! För mig alltså... Det är väl snarare hela proceduren som ger mig en orosklump i magen. Är väl allra mest rädd för att det ska göra ont. Opåverkbar smärta är väl inte riktigt min grej. Eller snarare smärta överlag! Vill inte, men samtidigt vill jag få det överstökat. Dagen oxymoron kanske? (Har märkt att jag använder ordet oxymoron överdrivet mycket på sistone? Håller jag på att utvecklas till den ordsnobb jag en gång var? Hemska tanke. Eller?) Bara 3 timmar kvar tills det är dags. Får härda ut och hoppas på det bästa. Att det går snabbt och smärtfritt!
Nej, om man ska ta och fylla sin vattenflaska, äta upp min dyra (Njo, allt är väl relativt. Lathet har sitt pris!) frukost som jag köpte på 7Eleven och börja fundera på att röra sig mot dagens övningar. Rollspel om klagomålshantering. Tjo. Har koll på vad jag ska göra, men är omotiverad och lätt oengagerad. Jag måste få lite roligare tankar i huvudet känns det som. Måste hitta på nåt skoj innan jag kreverar. Det vore illa.
Sen kom jag ut och sprang en sväng också. Så summa sumarum om gårdagen var väl att den inte var helt bortkastad. Även om jag började tänka på tok för mycket medan jag sprang, vilket ledde till att jag tappade lusten litegrann. Funderade faktiskt över de energi-tjuvar som jag tillåter påverka mitt liv, omedvetet eller medvetet, när lusten tröt. Kanske lite därför jag borde se till att jag har en fungerande mp3-spelare med mig när jag springer. Med musik i öronen försvinner inte hjärnan bort i tankar lika snabbt...
Annars har jag en illavarslande känsla i magen just nu. Ska nämligen till tandläkaren idag och få en tand fixad. Och jag AVSKYR verkligen att gå till tandläkaren. Det rent fysiska rummet och aktiviteterna som pågår ger min rysningar längst ryggraden bara jag tänker på det. Tycker min tandläkare är bra och trevlig. Honom har jag inget emot, även om han gnäller på mina tänder ibland. Inte bra! För mig alltså... Det är väl snarare hela proceduren som ger mig en orosklump i magen. Är väl allra mest rädd för att det ska göra ont. Opåverkbar smärta är väl inte riktigt min grej. Eller snarare smärta överlag! Vill inte, men samtidigt vill jag få det överstökat. Dagen oxymoron kanske? (Har märkt att jag använder ordet oxymoron överdrivet mycket på sistone? Håller jag på att utvecklas till den ordsnobb jag en gång var? Hemska tanke. Eller?) Bara 3 timmar kvar tills det är dags. Får härda ut och hoppas på det bästa. Att det går snabbt och smärtfritt!
Nej, om man ska ta och fylla sin vattenflaska, äta upp min dyra (Njo, allt är väl relativt. Lathet har sitt pris!) frukost som jag köpte på 7Eleven och börja fundera på att röra sig mot dagens övningar. Rollspel om klagomålshantering. Tjo. Har koll på vad jag ska göra, men är omotiverad och lätt oengagerad. Jag måste få lite roligare tankar i huvudet känns det som. Måste hitta på nåt skoj innan jag kreverar. Det vore illa.
Kommentarer
Trackback