Saker och ting förändras
Hur vet man egentligen om man behöver proffesionell hjälp?
Jag tycker mitt humör och känsloläge har lite väl tvära kast och så har det varit på senaste tiden. Kanske borde jag hitta någon att tala med... Nån proffesionell som bara lyssnar?
Aja. Massor av mina planer är ändrade!
Min tilltänkta stockholmsresa är uppskjuten på obefintlig tid. Har istället för att festa i Stockholm bestämt mig för att åka till Växjö och Pia. Saknar henne mer och vill hellre träffa henne. Vi har redan bestämt att vi ska promenera i Ingelstad och äta på Kina och dricka öl. Känns som det är den semester jag behöver, sen tror jag inte nån bryr sig om jag kommer till Stockholm eller ej. Iallafall om jag ska tolka reaktionerna jag fått från folk man känner där uppe...
Dessutom tror jag att jag är rankad etta i min viktklass i kickboxningen. Jag har vunnit/tagit medalj i alla tävlingar den här säsongen, och de som låg före mig tidigare har inte tävlat eller så har dom bytt viktklass. Så rent teoretiskt borde jag ligga rätt bra till... och nu när Tony är ansvarig för rankingen, borde det inte gå allt för lång tid innan jag kan få det bevisat.
Hmmm... överlag är alltså allt rätt bra. Men samtidigt går jag ofta omkring och känner mig sorgsen. Inte ledsen, inte glad utan nånstans i ingenmanslandet däremellan... i sorgsenhet. Det är liksom det jag inte kan förstå. Om man ser på hur mitt liv ser ut just nu, hur bra jag egentligen trivs med min tillvaro, så borde jag vara gladare än vad jag visar på ytan.
Mitt psyke är skumt. Minst sagt.
Jag tycker mitt humör och känsloläge har lite väl tvära kast och så har det varit på senaste tiden. Kanske borde jag hitta någon att tala med... Nån proffesionell som bara lyssnar?
Aja. Massor av mina planer är ändrade!
Min tilltänkta stockholmsresa är uppskjuten på obefintlig tid. Har istället för att festa i Stockholm bestämt mig för att åka till Växjö och Pia. Saknar henne mer och vill hellre träffa henne. Vi har redan bestämt att vi ska promenera i Ingelstad och äta på Kina och dricka öl. Känns som det är den semester jag behöver, sen tror jag inte nån bryr sig om jag kommer till Stockholm eller ej. Iallafall om jag ska tolka reaktionerna jag fått från folk man känner där uppe...
Dessutom tror jag att jag är rankad etta i min viktklass i kickboxningen. Jag har vunnit/tagit medalj i alla tävlingar den här säsongen, och de som låg före mig tidigare har inte tävlat eller så har dom bytt viktklass. Så rent teoretiskt borde jag ligga rätt bra till... och nu när Tony är ansvarig för rankingen, borde det inte gå allt för lång tid innan jag kan få det bevisat.
Hmmm... överlag är alltså allt rätt bra. Men samtidigt går jag ofta omkring och känner mig sorgsen. Inte ledsen, inte glad utan nånstans i ingenmanslandet däremellan... i sorgsenhet. Det är liksom det jag inte kan förstå. Om man ser på hur mitt liv ser ut just nu, hur bra jag egentligen trivs med min tillvaro, så borde jag vara gladare än vad jag visar på ytan.
Mitt psyke är skumt. Minst sagt.
Kommentarer
Postat av: Amanduslina
many thanks for your dedications to this world
Trackback