Snabbmatslandet
Efter en kort dag (okej, jag var på H&M och köpte en t-shirt... vet inte om det kan kallas för dag) av shopping hamnade jag på McDonalds. Inget speciellt i sig, men vad jag läste medan jag åt var väldigt passande, minst sagt. Satt nämligen och läste i Eric Schlossers Snabbmatslandet.
Snabbmatslandet handlar om fenomenet kring snabbmat och de processer som har skapat fenomenet. Och boken använder ofta McDonalds som exempel, vilket gjorde att kombinationen att äta hamburgare och läsa boken samtidigt väldigt speciell...minst sagt.
Sen har jag, enligt boken, fått bevis på varför amerikaner troligen är världens fetaste folk!
Enligt en studie från 1999 dricker amerikanerna 212 liter läsk per person årligen, vilket motsvarar cirka 600 3dl-burkar. 2 burkar läsk, varje dag, i genomsnitt år ut och år in. Dessutom har läsk ersatt mjölk och andra "nyttigare" drycker som måltidsdryck och det verkar som att, enligt boken, trenden är att det bara blir mer och mer läsk som konsumeras.... Att fetma är ett problem i USA har sina "naturliga" förklaringar...
Saker och ting förändras
Hur vet man egentligen om man behöver proffesionell hjälp?
Jag tycker mitt humör och känsloläge har lite väl tvära kast och så har det varit på senaste tiden. Kanske borde jag hitta någon att tala med... Nån proffesionell som bara lyssnar?
Aja. Massor av mina planer är ändrade!
Min tilltänkta stockholmsresa är uppskjuten på obefintlig tid. Har istället för att festa i Stockholm bestämt mig för att åka till Växjö och Pia. Saknar henne mer och vill hellre träffa henne. Vi har redan bestämt att vi ska promenera i Ingelstad och äta på Kina och dricka öl. Känns som det är den semester jag behöver, sen tror jag inte nån bryr sig om jag kommer till Stockholm eller ej. Iallafall om jag ska tolka reaktionerna jag fått från folk man känner där uppe...
Dessutom tror jag att jag är rankad etta i min viktklass i kickboxningen. Jag har vunnit/tagit medalj i alla tävlingar den här säsongen, och de som låg före mig tidigare har inte tävlat eller så har dom bytt viktklass. Så rent teoretiskt borde jag ligga rätt bra till... och nu när Tony är ansvarig för rankingen, borde det inte gå allt för lång tid innan jag kan få det bevisat.
Hmmm... överlag är alltså allt rätt bra. Men samtidigt går jag ofta omkring och känner mig sorgsen. Inte ledsen, inte glad utan nånstans i ingenmanslandet däremellan... i sorgsenhet. Det är liksom det jag inte kan förstå. Om man ser på hur mitt liv ser ut just nu, hur bra jag egentligen trivs med min tillvaro, så borde jag vara gladare än vad jag visar på ytan.
Mitt psyke är skumt. Minst sagt.
Jag tycker mitt humör och känsloläge har lite väl tvära kast och så har det varit på senaste tiden. Kanske borde jag hitta någon att tala med... Nån proffesionell som bara lyssnar?
Aja. Massor av mina planer är ändrade!
Min tilltänkta stockholmsresa är uppskjuten på obefintlig tid. Har istället för att festa i Stockholm bestämt mig för att åka till Växjö och Pia. Saknar henne mer och vill hellre träffa henne. Vi har redan bestämt att vi ska promenera i Ingelstad och äta på Kina och dricka öl. Känns som det är den semester jag behöver, sen tror jag inte nån bryr sig om jag kommer till Stockholm eller ej. Iallafall om jag ska tolka reaktionerna jag fått från folk man känner där uppe...
Dessutom tror jag att jag är rankad etta i min viktklass i kickboxningen. Jag har vunnit/tagit medalj i alla tävlingar den här säsongen, och de som låg före mig tidigare har inte tävlat eller så har dom bytt viktklass. Så rent teoretiskt borde jag ligga rätt bra till... och nu när Tony är ansvarig för rankingen, borde det inte gå allt för lång tid innan jag kan få det bevisat.
Hmmm... överlag är alltså allt rätt bra. Men samtidigt går jag ofta omkring och känner mig sorgsen. Inte ledsen, inte glad utan nånstans i ingenmanslandet däremellan... i sorgsenhet. Det är liksom det jag inte kan förstå. Om man ser på hur mitt liv ser ut just nu, hur bra jag egentligen trivs med min tillvaro, så borde jag vara gladare än vad jag visar på ytan.
Mitt psyke är skumt. Minst sagt.
Hur känns ett par silikonbröst?
Hur känns egentligen ett par silikonbröst? Alltså att ta på?Frågan kom upp innan dagens föreläsning idag...
Bakgrunden till det hela var att min kursare Helena hade stött på ett par "Moore"-brudar i duschen när hon var och simmade igår. (En Moore-brud är, för dom som inte vet, en tjej med rätt tilltagna silikontuttar, ofta version läskiga ala Natacha Peyre). Saken var den att Helena inte kunde slita blicken från dessa rejält tilltagna tuttar... Vilket antagligen var anledningen till att tjejer skaffade sina implantat från första början, för att få lite uppmärksamhet.
Den historien fick mig att fundera över hur det känns att röra på ett par bröst med ett par synliga inlägg. Känner man kanterna? Känns det "normalt"? Borde jag skaffa fler kompisar med "förbättrade" utseenden? Eller borde jag göra nåt vettigare med min tid? Det känns som man borde ta och göra lite studier i ämnet....
Ahum, shit vad skum jag låter... jag låter ju helt perverterad!! haha
Skulle jag lägga mig under kniven?
Satt och kollade på UnderCover på TV3 i måndagskväll. Det talade de bland annat om skönhetsoperationer, men moralkakor att "skönhetsoperationer är fel" och "det är bara folk som är osäkra på sig själva som lägger sig under kniven". Det fick mig att fundera över om jag skulle vara villig att lägga mig under kniven för att förändra nåt och därmed min syn på plastik kirurgi överlag...Det jag kom fram till var att jag anser att det är upp till var och en. Alla har ett självbestämmande över sin egen kropp och vad de utsätter den för. Har en liknande syn på kroppsform överlag. Ingen tvingar någon att äta upp sig så man väger typ 200 kilo liksom, fetma är ett medvetet val, mer eller mindre. Man väljer att leva så man väger för mycket... men men tillbaka till ämnet.
Det jag kom fram till i mina funderingar om jag skulle plastik operara mig var att jag skulle kunna tänka mig att lyfta lite eller spruta in botox om behovet uppstod, men inte så att jag såg operarad ut (vilket är det värsta man kan göra om man väljer att plastikopera sig, i mitt tycke... se bara på Natacha Peyre. huuu).
Fast om det sker kommer det dröja minst 20 år till (om inte mer!) om jag ens känner behovet för det då. För just nu tycker jag nog att jag är rätt het som jag är (ja, lite ego får man lova att vara ibland. *ler*)
Förändringar...
Okej. Livet har sina faser och jag har precis inlett en ny. Den kanske inte är överdrivet livsomvälvande, men endå... det är en förändring.
Grejen är att hela den här veckan har jag målat, kånkat möbler och stressat med skola och jobb. Har med andra ord hittat mig en ny lägenhet. Känns så gott och få börja om lite på nytt.
Just nu är jag allra mest lycklig!
Att Lyssna på:
Le Sport - Tell No One About Tonight
Grejen är att hela den här veckan har jag målat, kånkat möbler och stressat med skola och jobb. Har med andra ord hittat mig en ny lägenhet. Känns så gott och få börja om lite på nytt.
Just nu är jag allra mest lycklig!
Att Lyssna på:
Le Sport - Tell No One About Tonight