Slagsmål, fest, kanelbullar och mer slagsmål!
Helgen har varit bra!
Fredagen spendardes i rörelse! Började faktiskt dagen med en morgonjoggingtur, som var kortare, men väldigt mycket tyngre och jobbigare än kvällsditona. Tog mig även tripp till Malmö och slösade lite pengar (bland annat på ett par bruna sneakers från Zara och ett par blåa dödskallestrumpor från H&M. Är faktiskt mitt inne i en strumprevolution, inga mer gråa eller svarta strumpor ska köpas in! Hädan efter är det bara färgglada och "roliga" strumpor som gäller!). Avslutade innan träningen med att plugga lite och skriva klart lite sammanfattningar.
Annars var dagen lite politiskt inspirerad, åtminstonne klädmässigt. Det pågick ju en sorts civil protest mot militärjuntan i Burma och man deltog genom att bära en röd tröja (jag körde en röd hood!). Det har faktiskt varit rätt mycket politiska kläder på sistone, min Palestinasjal har använts en hel del på sistone (och dess politiska aspekter påpekar gärna kommunist-Matilda när hon ser mig bära den! Fast för mig är det mer ett fashion statement än ett politiskt statement!).
Avslutade dagen med träning (visserligen höll jag träningen och hoppade lite rep efteråt!) och Idol (favorit Marie gick vidare. Och det känns som ett bra gäng i år!)! Blev med andra ord rätt tidigt i säng!
Lördagen spenderades i Köpenhamn.
Det var dags för kickboxande på Nordic Open. Det var ju hela skälet till att jag bantat hela vecka, och ta mig tusan, jag klarade viktgränsen utan att behöva hoppa nåt rep alls (visserligen lät invägeskan mig fuska lite. Vägde faktiskt in på 60, 4 kg och inte de 60 kg som var gränsen!).
Annars var tävlingen rätt dålig. Dåligt med information om när matcherna började, stora förseningar, massor av väntan (sov ett par gånger av och till, fast det var inte så konstigt, var ju tvungen att gå upp vid 5 för att hinna i tid till invägningen!) och knappt någon information om när och var man skulle gå sin match. Var rätt irriterad där ett tag, främst på bristen av information, men det löste sig till slut!
Annars gick tävlingen bra!
Skulle få två matcher, första gick bra. Mötte samma kille som senast i Karlskrona och matchbilden såg precis likadan ut (lyckades även denna gången frontsparka honom under vänster ögat! Fast denna gång 2 gånger istället för en! Ojsan!) och vann den. Skulle sen gå finalen, men tydligen hade min motståndare skadad sig, så jag vann på walkover. Gillar egentligen inte walkover segrar, jag krigar hellre om mina vinster. Det ger mig mer! Och blåtiran har förresten förrvärrats (den var nästan borta i lördags), och jag ser värre ut än vanligt. Nackdelen med att tävla i kickboxning, helt klart!
De andra från klubben presterade också bra. Abbe och Tony förlorade visserligen sina matcher, men gjorde stabila prestationer och fick varsitt brons. Fast klubbens prestation stod Marcus för! Han fick 3 matcher och jobbade tekniskt, avslappnat och helt fantastiskt! Så sjukt imponerad av honom, så stolt över honom!
Kvällen spenderades på krogen tillsammans med Jenny och Katta, för att festa och fira min vinst (och visa upp blåtiran?). Och sjukt coola var vi, alla tre i matchande skinnjackor. Jenny och Katta matchade i bruna, jag och Jenny matchade med muddar på jackan. Visserligen kombinerade jag med palestinasjalen (vilket gjorde att folk slängde "är du muslim?"- kommentarer åt mig. Inte för att jag är det, men jävligt onödigt sagt. Fast Landskrona är väl Landskrona!)
Hamnade först på Baggens, vilket visade sig vara ett rätt skoj ställe, som ställe. För kvällen till ära kände man sig ung på nedervåningen (medelålder på 40+ och liveband och grejer) och på övervåningen kände man sig gammal (medelålder runt 19-20-21 och mer "modern" musik). Var rätt trevligt att sitta där och snacka lite och kolla på folk, även om det kändes lite stökigt för min smak (hej, gubbvarning!). Sen låtsasförlovade jag och Jenny oss, och enligt Jenny verkade våra bordsgrannar tro att det var på riktigt. Sånt är kul!
Hamnade sen på Tages, vilket faktiskt inledningsvis var trevligare än vad jag förväntat mig. Minglade runt lite, träffade gamla jobbarkompisar och vänner och dansade lite grann. Fast någonstans mot slutet av kvällen slog det liksom slint i huvudet och jag slogs av känslan "vad i helvete gör jag här?" (den känslan brukar infinna sig hos mig på Tages har jag märkt!), messade Pia och försökte komma in i matchen igen (fick inte svaret förrän dagen efter, men det fick mig verkligen att känna mig mycket gladare. Tack, du är en ängel gumman!) med sådär bra resultat. Dessutom fick jag ont i magen, troligen för att min kropp inte är riktigt van vid att dricka öl (var lääänge sen senast!), och det satte lite sordi på kvällen...
Fast det vände faktiskt.
Hela gänget hamnade på Oliver's för nattamat (deras 90 grams-burgare med bacon. Att döda för mitt i natten!) och Katta sneade lite för att hon fick vänta. Men det vände jag på genom ordet "gruff", så fort hon började sura till. När man "gruffar" går det liksom inte att låta bli att skratta, åtminstonne inte jag!
Söndagen blev den chilldag jag önskat mig.
Vaknade (tyvärr) lite för tidigt (halv tio en söndag är inte så peppt), drog hem till föräldrarna och visade blåtiran för mamman och åt frukost (fast jag skämdes för blåtiran på väg dit, eller inte skämdes, men jag ville inte ha någon uppmärksamhet för den, ville inte att folk skulle titta, orkade inte det. Så det blev solglasögon idag, även om det inte var väder för det!). Somnade visst där en stund, under Victoria Beckham-dokumentären, som jag ironiskt nog missade i söndags också!
Hamnade sen hemma hos systern, där hon även bjudit in Jenny på kanelbullsfrossa.
Katta bakade, bjöd på frukdrinkar (hon var ju tvungen att visa mig hur hennes juicemaskin funkar. Och det blev gott, även om päronjuicen blev "grumlig", lite som utspädd kräm) medan Jenny och jag höll henne sällskap och åt lite för många kanelbullar (tror vi tryckte i oss ett tiotal totalt! Himla goda!) och snackade himla massa.
Fick även tränat (körde bara nybörjarpasset och körde slut på folket i avancerade!). Helt klart nöjd med dagen! Och som sagt, en himla soft söndag!
Fredagen spendardes i rörelse! Började faktiskt dagen med en morgonjoggingtur, som var kortare, men väldigt mycket tyngre och jobbigare än kvällsditona. Tog mig även tripp till Malmö och slösade lite pengar (bland annat på ett par bruna sneakers från Zara och ett par blåa dödskallestrumpor från H&M. Är faktiskt mitt inne i en strumprevolution, inga mer gråa eller svarta strumpor ska köpas in! Hädan efter är det bara färgglada och "roliga" strumpor som gäller!). Avslutade innan träningen med att plugga lite och skriva klart lite sammanfattningar.
Annars var dagen lite politiskt inspirerad, åtminstonne klädmässigt. Det pågick ju en sorts civil protest mot militärjuntan i Burma och man deltog genom att bära en röd tröja (jag körde en röd hood!). Det har faktiskt varit rätt mycket politiska kläder på sistone, min Palestinasjal har använts en hel del på sistone (och dess politiska aspekter påpekar gärna kommunist-Matilda när hon ser mig bära den! Fast för mig är det mer ett fashion statement än ett politiskt statement!).
Avslutade dagen med träning (visserligen höll jag träningen och hoppade lite rep efteråt!) och Idol (favorit Marie gick vidare. Och det känns som ett bra gäng i år!)! Blev med andra ord rätt tidigt i säng!
Lördagen spenderades i Köpenhamn.
Det var dags för kickboxande på Nordic Open. Det var ju hela skälet till att jag bantat hela vecka, och ta mig tusan, jag klarade viktgränsen utan att behöva hoppa nåt rep alls (visserligen lät invägeskan mig fuska lite. Vägde faktiskt in på 60, 4 kg och inte de 60 kg som var gränsen!).
Annars var tävlingen rätt dålig. Dåligt med information om när matcherna började, stora förseningar, massor av väntan (sov ett par gånger av och till, fast det var inte så konstigt, var ju tvungen att gå upp vid 5 för att hinna i tid till invägningen!) och knappt någon information om när och var man skulle gå sin match. Var rätt irriterad där ett tag, främst på bristen av information, men det löste sig till slut!
Annars gick tävlingen bra!
Skulle få två matcher, första gick bra. Mötte samma kille som senast i Karlskrona och matchbilden såg precis likadan ut (lyckades även denna gången frontsparka honom under vänster ögat! Fast denna gång 2 gånger istället för en! Ojsan!) och vann den. Skulle sen gå finalen, men tydligen hade min motståndare skadad sig, så jag vann på walkover. Gillar egentligen inte walkover segrar, jag krigar hellre om mina vinster. Det ger mig mer! Och blåtiran har förresten förrvärrats (den var nästan borta i lördags), och jag ser värre ut än vanligt. Nackdelen med att tävla i kickboxning, helt klart!
De andra från klubben presterade också bra. Abbe och Tony förlorade visserligen sina matcher, men gjorde stabila prestationer och fick varsitt brons. Fast klubbens prestation stod Marcus för! Han fick 3 matcher och jobbade tekniskt, avslappnat och helt fantastiskt! Så sjukt imponerad av honom, så stolt över honom!
Kvällen spenderades på krogen tillsammans med Jenny och Katta, för att festa och fira min vinst (och visa upp blåtiran?). Och sjukt coola var vi, alla tre i matchande skinnjackor. Jenny och Katta matchade i bruna, jag och Jenny matchade med muddar på jackan. Visserligen kombinerade jag med palestinasjalen (vilket gjorde att folk slängde "är du muslim?"- kommentarer åt mig. Inte för att jag är det, men jävligt onödigt sagt. Fast Landskrona är väl Landskrona!)
Hamnade först på Baggens, vilket visade sig vara ett rätt skoj ställe, som ställe. För kvällen till ära kände man sig ung på nedervåningen (medelålder på 40+ och liveband och grejer) och på övervåningen kände man sig gammal (medelålder runt 19-20-21 och mer "modern" musik). Var rätt trevligt att sitta där och snacka lite och kolla på folk, även om det kändes lite stökigt för min smak (hej, gubbvarning!). Sen låtsasförlovade jag och Jenny oss, och enligt Jenny verkade våra bordsgrannar tro att det var på riktigt. Sånt är kul!
Hamnade sen på Tages, vilket faktiskt inledningsvis var trevligare än vad jag förväntat mig. Minglade runt lite, träffade gamla jobbarkompisar och vänner och dansade lite grann. Fast någonstans mot slutet av kvällen slog det liksom slint i huvudet och jag slogs av känslan "vad i helvete gör jag här?" (den känslan brukar infinna sig hos mig på Tages har jag märkt!), messade Pia och försökte komma in i matchen igen (fick inte svaret förrän dagen efter, men det fick mig verkligen att känna mig mycket gladare. Tack, du är en ängel gumman!) med sådär bra resultat. Dessutom fick jag ont i magen, troligen för att min kropp inte är riktigt van vid att dricka öl (var lääänge sen senast!), och det satte lite sordi på kvällen...
Fast det vände faktiskt.
Hela gänget hamnade på Oliver's för nattamat (deras 90 grams-burgare med bacon. Att döda för mitt i natten!) och Katta sneade lite för att hon fick vänta. Men det vände jag på genom ordet "gruff", så fort hon började sura till. När man "gruffar" går det liksom inte att låta bli att skratta, åtminstonne inte jag!
Söndagen blev den chilldag jag önskat mig.
Vaknade (tyvärr) lite för tidigt (halv tio en söndag är inte så peppt), drog hem till föräldrarna och visade blåtiran för mamman och åt frukost (fast jag skämdes för blåtiran på väg dit, eller inte skämdes, men jag ville inte ha någon uppmärksamhet för den, ville inte att folk skulle titta, orkade inte det. Så det blev solglasögon idag, även om det inte var väder för det!). Somnade visst där en stund, under Victoria Beckham-dokumentären, som jag ironiskt nog missade i söndags också!
Hamnade sen hemma hos systern, där hon även bjudit in Jenny på kanelbullsfrossa.
Katta bakade, bjöd på frukdrinkar (hon var ju tvungen att visa mig hur hennes juicemaskin funkar. Och det blev gott, även om päronjuicen blev "grumlig", lite som utspädd kräm) medan Jenny och jag höll henne sällskap och åt lite för många kanelbullar (tror vi tryckte i oss ett tiotal totalt! Himla goda!) och snackade himla massa.
Fick även tränat (körde bara nybörjarpasset och körde slut på folket i avancerade!). Helt klart nöjd med dagen! Och som sagt, en himla soft söndag!
Kanske inte superduper spännande, men sådär lagom vardagsintressanta
Det har varit ett par intresanta dagar på sistone. Kanske inte superduper spännande, men sådär lagom vardagsintressanta.
Började redan i tisdag, i skolan.
Hade den första intressanta diskussionen om kvinnligt ledarskap och feminism någonsin i skolan. Mest intressant var det att vi studenter var tvunga att ta ställning (antingen för eller mot) i ståndpunkter som vi själva valt. Hela grejen satte en intessant vinkel på det hela, att vara tvungen att ta en ståndpunkt, även om man inte hade åsikten från första början, bara för att ha en bra diskussion! Snackade mer än vad jag trodde att jag skulle göra (hade morgonseminarie, mellan 8-10, är väl inte direkt morgonmänniska innerst inne!) och hade mer åsikter i frågan än vad jag trodde att jag hade när jag satte mig på seminariet. Tänk vad en diskussion kan dra fram...
Tisdagen i övrigt var faktiskt en bra dag.
Hann springa och jobba, men däremot inte att plugga så mycket jag hade önskat.
På tal om jobbet, så känns det mycket bättre nu, när det inte är lika "in my face" längre. Behövde väl helt enkelt lite distans för att få tillbaka lite passion för det igen (det var ju lite tungt där i slutet av sommaren). Insåg väl det i tisdags hur mycket jag verkligen tycker om Fredde, inte bara för jobbet skulle, utan för hans person och hans energi. Typ.
Sen tog jag chansen att fuska lite på min bantning (inför lördagens match i viktklassen -60 kg) genom att äta 3 chokladgodisar och ett par gelegodisare. Fast det borde väl gå ett ut med min löparrunda tidigare på dagen, eller jag tror det iaf. Fast jag vet inte om det har någon effekt alls, jag är ju lite nojjig när det gäller vikt och matchsammanhang (fast just den nojja är nog som Jenny säger. Om jag inte skulle tävlat skulle jag inte brytt mig eller vetat om överhuvudtaget vad jag väger. Behovsgrundat så att säga!)!
Just på grund av bantningen har veckan varit tung. Rent fysiskt.
Det visade sig framför allt på träningen i onsdags. Tänkte att jag skulle köra dubbla pass för att få svettas lite ordentligt. Det visade sig halv i efterhand att det inte var en särskilt bra idé. Första passet gick lite so-so, mest för att jag inte kände mig särskilt pepp och kom liksom inte igång. Fast jag tragglade mig igenom det på halvfart. Andra passet däremot blev helt flippat. Kände att jag tog ut mig helt och hållet. Kände mig helt tömd på energi efteråt (iofs var energinivåerna inte särskilt höga, på grund av att jag knappt ätit under dagen!) och spyan låg i halsen och tvekade på om den skulle komma upp (vilket den tack och lov aldrig gjorde!). Brukar vanligt vis gilla den typen av pass, men i onsdags var det mest hemskt. Mest på grund av min egen nojja och energibrist. Väldigt synd på ett annars bra pass!
Fast avslutningen med Grey's Anatomy på TV gjorde saker och ting mycket bättre (efter nojjapasset!). Grey's är definitivt en av mina absoluta favoritserier just nu. Fast igår fick det mig att tänka på mina och Terez gamla MSN-diskussioner om serien (när den gick som dagsserie på Kanal 5), en fin tanke. Visserligen bestod diskussioner mest om hur jag bekände kärlek till typ alla karaktärerna, hur jag gillade Meredith "sunk-snygghet", hur jag gillade att det fanns någon vanligen suspekt verklighetsanknyting till plotsen i serien och hur Tereze mest skrattade åt mina bekännelser. Men på nåt sätt gjorde det mig glad, liksom inombords, typ!
Idag har också präglats av lite fusk, eller rätt mycket fusk iaf nu på kvällen!
Dagen började bra med föreläsning, löparrunda (första utan musik på ett tag, och det går ta mig tusan lättare att springa UTAN musik nu. Trodde aldrig att det skulle hända!) och tonfiskssalladslunch. Inget att klaga över där.
Fast nu mot kvällen började fusket. Var nämligen och fikade med Daniel idag. Tyckte det var dags eftersom jag senaste tiden varit VÄLDIGT kass på att vara social, vilket mest gjort mig tokig på mig själv!
Tog först vi en kaffe på Mezo (jag körde som vanligt på chailattte, var sugen på det. Mest eftersom den kombon var sjukt länge sen. Fast de var godare tidigare, mer skum och mer smak liksom!) och snackade om vad som hänt sen senast, mycket om träning och fest och hans ragg och min brist på densamma (fast allvarligt, den som inte letar hittar ingenting. Punkt slut!). Visserligen fuskade Daniel mer och kombinerade en espresso med en cheesecake (som tydligen inte var lika bra som Bagatelle's, och för Bagatelle's version kan man döda!)
Hamnade sen på Bagatelle och jag tog ett glas vin (bra för viktnojjan där ja! Fast vinet var gott, så jag klagar inte!) och Daniel och en öl och snacket fortsatte och planerna om en ny oktoberfest med värsta sköna temat tog form. Himla soft och himla skönt att få socialisera lite var det iaf!
Fast kvällens mest galna var nog mitt horoskop för idag!
Plockade på mig en xtra på väg mot bussen och vad stod det inter under tvillingen? Jo "...umgänge med vänner borde bli ovanligt trevligt så passa på" minsann! Första gången en gratistidning lyckas pricka såå rätt från databasen. Tack för den liksom!
Är som kanske märks rätt lycklig för tillfället, vet inte varför, men life feels pretty good right now, så jag tänker inte fucka upp saker och ting genom att överanalysera saker och ting!
Började redan i tisdag, i skolan.
Hade den första intressanta diskussionen om kvinnligt ledarskap och feminism någonsin i skolan. Mest intressant var det att vi studenter var tvunga att ta ställning (antingen för eller mot) i ståndpunkter som vi själva valt. Hela grejen satte en intessant vinkel på det hela, att vara tvungen att ta en ståndpunkt, även om man inte hade åsikten från första början, bara för att ha en bra diskussion! Snackade mer än vad jag trodde att jag skulle göra (hade morgonseminarie, mellan 8-10, är väl inte direkt morgonmänniska innerst inne!) och hade mer åsikter i frågan än vad jag trodde att jag hade när jag satte mig på seminariet. Tänk vad en diskussion kan dra fram...
Tisdagen i övrigt var faktiskt en bra dag.
Hann springa och jobba, men däremot inte att plugga så mycket jag hade önskat.
På tal om jobbet, så känns det mycket bättre nu, när det inte är lika "in my face" längre. Behövde väl helt enkelt lite distans för att få tillbaka lite passion för det igen (det var ju lite tungt där i slutet av sommaren). Insåg väl det i tisdags hur mycket jag verkligen tycker om Fredde, inte bara för jobbet skulle, utan för hans person och hans energi. Typ.
Sen tog jag chansen att fuska lite på min bantning (inför lördagens match i viktklassen -60 kg) genom att äta 3 chokladgodisar och ett par gelegodisare. Fast det borde väl gå ett ut med min löparrunda tidigare på dagen, eller jag tror det iaf. Fast jag vet inte om det har någon effekt alls, jag är ju lite nojjig när det gäller vikt och matchsammanhang (fast just den nojja är nog som Jenny säger. Om jag inte skulle tävlat skulle jag inte brytt mig eller vetat om överhuvudtaget vad jag väger. Behovsgrundat så att säga!)!
Just på grund av bantningen har veckan varit tung. Rent fysiskt.
Det visade sig framför allt på träningen i onsdags. Tänkte att jag skulle köra dubbla pass för att få svettas lite ordentligt. Det visade sig halv i efterhand att det inte var en särskilt bra idé. Första passet gick lite so-so, mest för att jag inte kände mig särskilt pepp och kom liksom inte igång. Fast jag tragglade mig igenom det på halvfart. Andra passet däremot blev helt flippat. Kände att jag tog ut mig helt och hållet. Kände mig helt tömd på energi efteråt (iofs var energinivåerna inte särskilt höga, på grund av att jag knappt ätit under dagen!) och spyan låg i halsen och tvekade på om den skulle komma upp (vilket den tack och lov aldrig gjorde!). Brukar vanligt vis gilla den typen av pass, men i onsdags var det mest hemskt. Mest på grund av min egen nojja och energibrist. Väldigt synd på ett annars bra pass!
Fast avslutningen med Grey's Anatomy på TV gjorde saker och ting mycket bättre (efter nojjapasset!). Grey's är definitivt en av mina absoluta favoritserier just nu. Fast igår fick det mig att tänka på mina och Terez gamla MSN-diskussioner om serien (när den gick som dagsserie på Kanal 5), en fin tanke. Visserligen bestod diskussioner mest om hur jag bekände kärlek till typ alla karaktärerna, hur jag gillade Meredith "sunk-snygghet", hur jag gillade att det fanns någon vanligen suspekt verklighetsanknyting till plotsen i serien och hur Tereze mest skrattade åt mina bekännelser. Men på nåt sätt gjorde det mig glad, liksom inombords, typ!
Idag har också präglats av lite fusk, eller rätt mycket fusk iaf nu på kvällen!
Dagen började bra med föreläsning, löparrunda (första utan musik på ett tag, och det går ta mig tusan lättare att springa UTAN musik nu. Trodde aldrig att det skulle hända!) och tonfiskssalladslunch. Inget att klaga över där.
Fast nu mot kvällen började fusket. Var nämligen och fikade med Daniel idag. Tyckte det var dags eftersom jag senaste tiden varit VÄLDIGT kass på att vara social, vilket mest gjort mig tokig på mig själv!
Tog först vi en kaffe på Mezo (jag körde som vanligt på chailattte, var sugen på det. Mest eftersom den kombon var sjukt länge sen. Fast de var godare tidigare, mer skum och mer smak liksom!) och snackade om vad som hänt sen senast, mycket om träning och fest och hans ragg och min brist på densamma (fast allvarligt, den som inte letar hittar ingenting. Punkt slut!). Visserligen fuskade Daniel mer och kombinerade en espresso med en cheesecake (som tydligen inte var lika bra som Bagatelle's, och för Bagatelle's version kan man döda!)
Hamnade sen på Bagatelle och jag tog ett glas vin (bra för viktnojjan där ja! Fast vinet var gott, så jag klagar inte!) och Daniel och en öl och snacket fortsatte och planerna om en ny oktoberfest med värsta sköna temat tog form. Himla soft och himla skönt att få socialisera lite var det iaf!
Fast kvällens mest galna var nog mitt horoskop för idag!
Plockade på mig en xtra på väg mot bussen och vad stod det inter under tvillingen? Jo "...umgänge med vänner borde bli ovanligt trevligt så passa på" minsann! Första gången en gratistidning lyckas pricka såå rätt från databasen. Tack för den liksom!
Är som kanske märks rätt lycklig för tillfället, vet inte varför, men life feels pretty good right now, så jag tänker inte fucka upp saker och ting genom att överanalysera saker och ting!
Nej, nu är det bättring som gäller!
Nej, nu är det bättring på den här fronten som gäller. Bloggen har jag minst sagt blivit bortprioriterad på sistone, av olika skäl. Vad har då hänt sen senast?
Bland det mest ytiga kan jag säga att jag berätta att jag inte tycker håret har blivit bättre än vad det var när jag klippte mig. Satt och kollade bilder från Pride häromdagen, och jag fick känslan "fan, det är den frisyren jag borde ha". Så det är bara att vänta ut det hela och låta håret växa ut för att sen klippa till det. Just nu känner jag att det funkar, men inte mer (att jag inte känner mig sådär supersnygg handlar väl mer om blåtiran jag har under vänster öga, men mer om den strax!). Men som sagt, dagens i-landsproblem!
Blåtiran, ja!
Den uppkom i lördags. Tävlingssäsongen 07/08 drog nämligen igång, officellt, i Karlskrona av alla platser! Tävlingen gick väl sådär bra (de bästa hade tävlingsförbud på grund av VM nästa helg). Slutade till slut med en andra plats. Semin gick tokbra, hade värsta sköna flytet och körde i stort sett över min motståndare (och satte en rätt läskig frontspark rakt under ögat på honom. oops!) och vann den rätt klart. Men sen slappnade jag av för mycket mellan semi och final och tappade väl lite fokus och gick in och blev tokspänd och presterade skitdåligt (inget flyt, ingen smart fighting) och förlorade den. Blev riktigt besviken efteråt (är väl inte den bästa förloraren alltid!), men nu känns det bättre! För det finns viktigare saker i livet än kickboxning! Annars gick det riktigt bra för klubben som kollektiv.Totalt var vi sex fighters från klubben och överlag gick det mycket bra för klubben. Förutom min presation, blev det ytterligare 2 guld (Marcus och Tony) och 2 brons (Katta och en debuterande Andreas. Bara det är en bedrift i sig!). Det blir mer slagsmål nu i helgen, fast då i Köpenhamn och Nordic Open, förutsatt att jag lyckas banta ner mig till viktklassen -60 kg (svältkur på gång med andra ord!)
Annars har jag hållt mig upptagen med att springa och stressa runt med jobb och skola (visserligen mer skolan än jobb, men det är rätt nice faktiskt. Skolan är ju min prio ett just nu!). Fast det är lite betungande att skolan kör igång i 180 km/h med seminarieuppgifter och reflektioner och föreläsningar och gud vet vad och jag känner tyvärr att jag inte riktigt hänger med i tempot som jag borde. Men det är fem veckor kvar till tentan, så det borde lösa sig fram tills dess.
Men på grund av tempot har jag känt mig rätt ensam, lite nerstämd av och till, och liksom inte haft tid att vara så social bortom skolan som jag skulle önskat (visserligen har uppladdningen inför förra lördagens tävling meckat till det på den fronten en aning!). Fast där har jag egentligen bara mig själv att skylla, känner man sig ensam får man väl helt enkelt ta tag i saken själv och se till att få socialisera (har minsann prelbokat en fika på torsdag. Bara en sådan sak!). Måste se till att bli bättre på den fronten. Inga frågor om saken, annars kommer jag bli galen, helt jävla tokgalen!
Men men, som sagt, bättring på bloggfronten framöver. Lovar!
Tänk vad livet kan förändras i en handvändning!
Tänk vad livet kan förändras i en handvändning!
Iallafall om man tänker hur jag mådde och kände mig igårkväll (jo, jag grät mig till sömns igårkväll, men jag kan inte säga en säker orsak till tårarna dock! Förutom den känslan jag hade igår!) och hur jag känner mig idag. Allt känns mycket mer ljusare och enklare och skönare!
Även om dagen inte har varit helt bra, eller den har snarare varit rätt intetsägande. Klippte mig i förmiddags (det blev bra, men jag är inte helt tillfreds med hur håret blev. Men det är sällan jag blir det, det måste liksom "växa" till sig lite innan jag blir helt tillfreds med det, det brukar ta ett par dagar. Men potentialen är bra!) och sen har jag bara åkt runt, runt i Skåne hela dagen.
Hade nämligen bestämt mig för att hinna läsa igenom lite kurslitteratur om organisationpsykologi och ledning (boken heter så! Fast den är så rörig att jag varken vet ut eller in!). Tänkt först sätta mig och läsa i Helsingborg. Tog bussen upp och läste på bussen, men väl framme i Helsinborg kände jag bara "nej, jag vill inte vara här" och satt mig på tåget mot Malmö istället. Igen, läste på tåget men när jag kom fram till Malmö gick jag bara in på Espresso House, köpte mig en latte (chai den här gången, även om det på senare tid blivit ett par caffe. Tänk, Edwin har blivit en kaffedrickare. Vem trodde det?) och en pecanmuffin (som jag inte kommit till skott och ätit... än!) och vände helt enkelt på klacken och åkte hem igen (läste förståss på tåget hem med!). Väldigt mobilt pluggande faktiskt, och jag minns inte allt jag läste, men fick läst så mycket som jag velat (planen var ju faktist att bara ha koll inför måndagens föreläsningen, så det var lika bra det!)! Bara det får mig att känna mig rätt mycket bättre till mods. Akademiska framgångar triggar väl mig!
Fast den riktigt svängen kom ikväll! På träningen.
Lyckades, utan att ha planerat allt för hårt, ihop två pass som flöt på riktigt bra och kändes genomtänkta! Speciellt nöjd blev jag med avancerade passet. Körde lite smygsparring-tekniker (dvs tekniker, varannan gång, i handskar och på varandra) och lite skön "styrd" sparring (som flöt på bra, lite hål i luften, men verkligen inte alls så mycket som i onsdags!) och avslutade med hård fys. Precis vad kroppen behövde! Och sinnet för den delen. Träningen är en bra drog.
Fast all skuld kan jag inte lägga på träningen och studier (okej "skuld" är fel ord, men vad är egentligen den positiva motsatsen?).
Fick även chansen att "kräka av mig" allt meck som jag känt den senaste tiden för Gustav (som numera är en New York City Boy. Jag kommer på besök så snart jag hittar en lucka i livet! Lovar på heder och samvete!), via MSN visserligen, men lika bra det! Så himla skönt. Det kändes så befriande att bara skriva av sig allt och det var precis det jag kände att jag behövde, speciellt till någon som inte är insyltad i det hela, någon som kan hålla sig relativt objektiv. Tack så jävla mycket grabben!
Iallafall om man tänker hur jag mådde och kände mig igårkväll (jo, jag grät mig till sömns igårkväll, men jag kan inte säga en säker orsak till tårarna dock! Förutom den känslan jag hade igår!) och hur jag känner mig idag. Allt känns mycket mer ljusare och enklare och skönare!
Även om dagen inte har varit helt bra, eller den har snarare varit rätt intetsägande. Klippte mig i förmiddags (det blev bra, men jag är inte helt tillfreds med hur håret blev. Men det är sällan jag blir det, det måste liksom "växa" till sig lite innan jag blir helt tillfreds med det, det brukar ta ett par dagar. Men potentialen är bra!) och sen har jag bara åkt runt, runt i Skåne hela dagen.
Hade nämligen bestämt mig för att hinna läsa igenom lite kurslitteratur om organisationpsykologi och ledning (boken heter så! Fast den är så rörig att jag varken vet ut eller in!). Tänkt först sätta mig och läsa i Helsingborg. Tog bussen upp och läste på bussen, men väl framme i Helsinborg kände jag bara "nej, jag vill inte vara här" och satt mig på tåget mot Malmö istället. Igen, läste på tåget men när jag kom fram till Malmö gick jag bara in på Espresso House, köpte mig en latte (chai den här gången, även om det på senare tid blivit ett par caffe. Tänk, Edwin har blivit en kaffedrickare. Vem trodde det?) och en pecanmuffin (som jag inte kommit till skott och ätit... än!) och vände helt enkelt på klacken och åkte hem igen (läste förståss på tåget hem med!). Väldigt mobilt pluggande faktiskt, och jag minns inte allt jag läste, men fick läst så mycket som jag velat (planen var ju faktist att bara ha koll inför måndagens föreläsningen, så det var lika bra det!)! Bara det får mig att känna mig rätt mycket bättre till mods. Akademiska framgångar triggar väl mig!
Fast den riktigt svängen kom ikväll! På träningen.
Lyckades, utan att ha planerat allt för hårt, ihop två pass som flöt på riktigt bra och kändes genomtänkta! Speciellt nöjd blev jag med avancerade passet. Körde lite smygsparring-tekniker (dvs tekniker, varannan gång, i handskar och på varandra) och lite skön "styrd" sparring (som flöt på bra, lite hål i luften, men verkligen inte alls så mycket som i onsdags!) och avslutade med hård fys. Precis vad kroppen behövde! Och sinnet för den delen. Träningen är en bra drog.
Fast all skuld kan jag inte lägga på träningen och studier (okej "skuld" är fel ord, men vad är egentligen den positiva motsatsen?).
Fick även chansen att "kräka av mig" allt meck som jag känt den senaste tiden för Gustav (som numera är en New York City Boy. Jag kommer på besök så snart jag hittar en lucka i livet! Lovar på heder och samvete!), via MSN visserligen, men lika bra det! Så himla skönt. Det kändes så befriande att bara skriva av sig allt och det var precis det jag kände att jag behövde, speciellt till någon som inte är insyltad i det hela, någon som kan hålla sig relativt objektiv. Tack så jävla mycket grabben!
Finns det något bra sätt att hitta tillbaka till sig själv, om man känner att man liksom tappat bort sig själv?
Finns det något bra sätt att hitta tillbaka till sig själv, om man känner att man liksom tappat bort sig själv?
Det är just den känslan, den tanken jag slåss med för tillfället. För jag tycker att man vid 25 års ålder borde ha en relativt klar bilden (visserligen, en helt klar bild kommer man väl aldrig få, men dock!) av vem man är, var man står och vad man har att erbjuda sin omgivning! Varför har man inte kommit så långt då?
Fär just nu känner jag migg hur lost som helst, ingen rätsida på något, över huvudtaget. Eller jag kanske överdriver?
Hursomhelst känns det för tillfället som ajg mest pinnar runt i ett gigantisk ekorrhjul mellan skolan (som visserligen går okej, men mest going through the motions, liksom), jobbet (samma känsla där) och träningen (löpningen går bra, men kickboxingen. Scheesch. Har nog slagit fler hål i luften den senaste tiden och var mitt självförtroende finns, det vete Gudarna. Och sen är jag nog mest frustrerad, rent generellt)...
Sen blir jag förbannad på mig själv för att jag av någon förbannad anledning (även inför mig själv), försöker hålla skenet uppe och bete mig som ingenting vore konstigt. Suck!
Och sen känns det så jävla tragiskt att detta antagligen kommer läsas av personer som inte har med det att göra. Men förnekelse kallas inte en försvarsmekanism för intet. Kort sagt. Fast jag söker inga sympatier, inte från någon. Jag reder mig, det har jag alltid gjort, det kommer jag alltid att göra. Ensam är som sagt... stark.
Annars är väl det största att skolan har börjat igen.
Bloggen har av massor med anledningar legat nere, som kanske märkts.
Den främsta? En liten förhoppning att folk som inte har här att göra ska tro att den är död och låta bli att läsa. Egen tolkning på den ja! Sen har det känts fel att, som jag själv utrycker det "hora ut livet på det här sättet"
Fast det har hänt massor sen senast, livet har liksom flytit på även om bloggen inte har gjort det.
Folk har försvunnit från landet, vissa har kommit tillbaka redan och verkar ha haft det bra (anledning till rymningen ska jag ta reda på!) andra har försvunnit och ska vara borta länge (om du känner dig träffad, lycka till med allt, jag läser vad du gör, även om jag inte kommenterar!) och andra ska iväg, ut på äventyr (jag vill också!)!
Annars är väl det största att skolan har börjat igen.
Har redan hunnit dra mig genom hela första veckan, även om det känns som man varit där längre än så. På gott och ont. Läser för närvarande en kurs som heter "Stora organisationer - ledning och styrning" och den verkar vara tung och jobbigt, men väldigt givande och en sådan kurs som kan vara bra att ha i bagaget! Har väl inte riktigt hittat min plats bland kursarna än (går uteslutande med folk som jag inte brukade umgås med i skolan!), men jag får väl börja ta lite mer plats helt enkelt. Jag irriterar mig rätt mycket på att jag ska vara så himla tystlåten hela tiden, varför inte bara börja snacka med folk? Stört!
Sen är det lite meck också, såklart! Har nämligen en massa grupparbeten under den här delkursen, och jag har hamnat i en grupp som jag redan nu känner kommer göra mig väldigt frustrerad. Det handlar nog lite om att en av gruppmedlemmarna har en väldigt negativ attityd (som idag. Jag hittade ett jobb på en hemsida där de sökte en Marketing Manager typ och de ville ha en ekonom med inrikning mot marknadsföring och hon, gruppmedlem, slänger direkt ifrån sig att "det där är väl inget jobb vi kan söka?" och verkar helt negativ. Jag menar snarare, det är sådana jobb vi får leta efter när vi är klara! Marknadsföring är det vi håller på mest med. Eller så är det jag som är lost!) samt att det tar så himla mycket tid i gruppen att tala om hur svåra och jobbiga de uppgifter vi har att göra är. Men jag tänker bita mig i läppen, försöka styra upp arbetet efter bästa förmåga och göra det bästa av saken. Dessa småarbetena är inte betygsavgörande, allt hänger på den individuella tentan i slutet och det är bra!
Och trots att jag gnäller satan om det just nu, så känns det som en kul kurs, jag ser fram emot att läsa alla grejerna!
Sen meckar jobbet lite också.
Eller meckar och meckar, det är lite extra tungt just nu, minst sagt. Fredde har nämligen skadat sig i högerbenet (eller han har haft ont ett par dagar men det verkar ha gått över) och nu verkar han mest vara orolig för att det SKA göra ont, snarare än att det GÖR ont. Detta gör att vi just nu går dubbelt på jobb, vilket iofs är trevligt med sällskap, men det blir mycket krångligare och framför allt tråkigare när Fredde inte är så flexibel som han brukar vara. Sen finns det inte tillräckligt att göra på jobb för att kunna roa två assistenter under ett helt pass, så antalet dötimmar har ökat markant.
Fast allt har inte varit dåligt.
Lördags var exempelvis en riktigt lyckad dag! Beachvolley-Ola var på besök i Helsingborg tillsammans med en tjejekompis och jag var och fikade på Mezo (oj, skoja att det var länge sen!) tillsammans med två andra beachvolley-tjejer och fick höra en massa sköna historier från träningsläger och beachvolley-touren. Det var riktigt kul att få träffa och snacka med Ola och vi bokade in att jag skulle komma till Göteborg inom en obestämd framtid.
När jag kom hem tog jag en joggingrunda (Steps är otroligt corny men väldigt bra musik att springa till. Fast det är lite pinsamt att spela högt så det hörs, som tur var såg jag inte en kotte när jag sprang) och mötte A-C och Ann i trappan (de stod och snackade med nya grannen, "gamla komfirmationskompisen" Jennika) och blev inbjuden på cola, chips och ostbågar. Slutade med att A-C och jag satt och snackade halva natten om livet rent allmänt och lite mer specifikt. Som jag har saknat det, kommer känns så wierd när hon flyttar...
Fast nu borde jag komma igång och plugga lite. Har ju en seminarieuppgift att styra upp. Kul!
Den främsta? En liten förhoppning att folk som inte har här att göra ska tro att den är död och låta bli att läsa. Egen tolkning på den ja! Sen har det känts fel att, som jag själv utrycker det "hora ut livet på det här sättet"
Fast det har hänt massor sen senast, livet har liksom flytit på även om bloggen inte har gjort det.
Folk har försvunnit från landet, vissa har kommit tillbaka redan och verkar ha haft det bra (anledning till rymningen ska jag ta reda på!) andra har försvunnit och ska vara borta länge (om du känner dig träffad, lycka till med allt, jag läser vad du gör, även om jag inte kommenterar!) och andra ska iväg, ut på äventyr (jag vill också!)!
Annars är väl det största att skolan har börjat igen.
Har redan hunnit dra mig genom hela första veckan, även om det känns som man varit där längre än så. På gott och ont. Läser för närvarande en kurs som heter "Stora organisationer - ledning och styrning" och den verkar vara tung och jobbigt, men väldigt givande och en sådan kurs som kan vara bra att ha i bagaget! Har väl inte riktigt hittat min plats bland kursarna än (går uteslutande med folk som jag inte brukade umgås med i skolan!), men jag får väl börja ta lite mer plats helt enkelt. Jag irriterar mig rätt mycket på att jag ska vara så himla tystlåten hela tiden, varför inte bara börja snacka med folk? Stört!
Sen är det lite meck också, såklart! Har nämligen en massa grupparbeten under den här delkursen, och jag har hamnat i en grupp som jag redan nu känner kommer göra mig väldigt frustrerad. Det handlar nog lite om att en av gruppmedlemmarna har en väldigt negativ attityd (som idag. Jag hittade ett jobb på en hemsida där de sökte en Marketing Manager typ och de ville ha en ekonom med inrikning mot marknadsföring och hon, gruppmedlem, slänger direkt ifrån sig att "det där är väl inget jobb vi kan söka?" och verkar helt negativ. Jag menar snarare, det är sådana jobb vi får leta efter när vi är klara! Marknadsföring är det vi håller på mest med. Eller så är det jag som är lost!) samt att det tar så himla mycket tid i gruppen att tala om hur svåra och jobbiga de uppgifter vi har att göra är. Men jag tänker bita mig i läppen, försöka styra upp arbetet efter bästa förmåga och göra det bästa av saken. Dessa småarbetena är inte betygsavgörande, allt hänger på den individuella tentan i slutet och det är bra!
Och trots att jag gnäller satan om det just nu, så känns det som en kul kurs, jag ser fram emot att läsa alla grejerna!
Sen meckar jobbet lite också.
Eller meckar och meckar, det är lite extra tungt just nu, minst sagt. Fredde har nämligen skadat sig i högerbenet (eller han har haft ont ett par dagar men det verkar ha gått över) och nu verkar han mest vara orolig för att det SKA göra ont, snarare än att det GÖR ont. Detta gör att vi just nu går dubbelt på jobb, vilket iofs är trevligt med sällskap, men det blir mycket krångligare och framför allt tråkigare när Fredde inte är så flexibel som han brukar vara. Sen finns det inte tillräckligt att göra på jobb för att kunna roa två assistenter under ett helt pass, så antalet dötimmar har ökat markant.
Fast allt har inte varit dåligt.
Lördags var exempelvis en riktigt lyckad dag! Beachvolley-Ola var på besök i Helsingborg tillsammans med en tjejekompis och jag var och fikade på Mezo (oj, skoja att det var länge sen!) tillsammans med två andra beachvolley-tjejer och fick höra en massa sköna historier från träningsläger och beachvolley-touren. Det var riktigt kul att få träffa och snacka med Ola och vi bokade in att jag skulle komma till Göteborg inom en obestämd framtid.
När jag kom hem tog jag en joggingrunda (Steps är otroligt corny men väldigt bra musik att springa till. Fast det är lite pinsamt att spela högt så det hörs, som tur var såg jag inte en kotte när jag sprang) och mötte A-C och Ann i trappan (de stod och snackade med nya grannen, "gamla komfirmationskompisen" Jennika) och blev inbjuden på cola, chips och ostbågar. Slutade med att A-C och jag satt och snackade halva natten om livet rent allmänt och lite mer specifikt. Som jag har saknat det, kommer känns så wierd när hon flyttar...
Fast nu borde jag komma igång och plugga lite. Har ju en seminarieuppgift att styra upp. Kul!