Så tack så jävla mycket för att ni pajjar min dag!
Vissa personer har tydligen förmågan att förstöra annars sjukt trevliga dagar! Case point idag!
Dagen hade varit helt till min belåtenhet.
Hade kommit ut och sprungit, solen sken från en i stort sett klarblå himmel, var ledig och det fanns inget alls att beklaga sig över. Hade även hunnit med ett biobesök (såg nya Hulken filmen här hemma i Landskrona, inte världens bästa film, men godtagbar underhållning i nästan två timmar. Och godkända prestationer från både Edward Norton och Liv Tyler som gjorde de kunde av ett sådär manus. Som sagt, ingen pärla, men klart värd att pengar på ett biobesök för!). Kort sagt, en såndär dag som jag mycket gärna skulle kunna leva rätt länge på, iallafall vad gäller att orka med att engagera mig för att skapa en bättre och mer rolig stämmning på jobbet, vilket i sin tur skulle göra det mer uthärdligt att jobba.
Dagen var till och med så bra att en rätt meningslöst möte på jobbet (iofs skedde detta innan biobesöket, som mest kändes som en krona på verket!) kändes uthärdligt och nästan givande...
Hursomhaver.
Bestämmer mig efter bion att ta och cykla en extra runda innan jag rörde mig hemåt, mest för att njuta lite av bra musik i kombination med bra väder. Och allt var frid och fröjd (trots att bakdäcket "slog" hela tiden, någon som enligt min så kallade far skulle gå över efter tag). Ända tills slangen i mitt bakdäck typ smäller och all luft går ut. Lite lätt irriterad plockar jag upp mobilen och ringer min far. Konversationen gick ungefär som följer (notera att jag var irriterad och lite chockad. det hör ju inte till vanligheterna att däcket smäller!):
Jag: "Bra lagning du gjorde... Bakdäcket på cykeln smällde precis" Pappa: "Jaha, var är du?" "Vid Västervång typ, är på väg hem... Bra att du dissar min lagning när din egen till och med var sämre!" "Kommer du över med cykeln" (Jag är nu mer irriterad än när däcket väl smällde, hade liksom allra helst önskat ett "hur mår du? Är allt bra?") "[tydlig suck]... Jag kommer, men jag har bättre saker för mig än och springa fram och tillbaka med en cykel med punka" och lägger på luren.
Det var väl där som jag kände att mitt goda humör bara försvann.
För jag fick känslan av det var vikitgare att fixa punkteringen än att jag var oskadd. Iofs jag ringde ju, så jag mådde ju bra, men jag skulle gärna önskat ett "hur mår du?" eller likande fras. Och sen var det sättet han sa det på, visst jag var märkbart irriterad, men sättet han sa det han sa kändes det som han mest ville provocera mig och spinna vidare på att redan var irriterad...
Tog mig sen hem för att lugna ner mig lite.Och det hjälpte väl lite.
Och efter en timme promenerade jag bort mot föräldrarna. Men då slog det mig att detta inte var första gången min så kallade far inte brydde sig. Kunde inte dra mig till minnes någon gång han varit uppmuntrande eller varit intresserad av vad som händer i mitt liv. Eller jo, de enda gångerna han har frågat var när jag stått med ytterkläder på mig på väg att gå, fast jag varit hemma ett bra tag. Och då bara kommit med en "Ska du till skolan imorgon?" eller "Ska du jobba?", vilket bara har känts nåt försök att kontrollera mig.
Och som när min väska försvann efter New York var det enda han sa till mig under hela bilresan mellan Malmö och Landskrona (och nu är jag allvarlig!) att "det fanns en chans att väskan var borta för alltid" och inte ens ett "välkommen hem" eller "har du haft det bra"...
Och självklart lade mamma sig i diskussionen utan att inte ha någonsomhelst koll över vad hela grejen handlade om, utan ansåg bara att jag skulle stanna och "kolla på TV för att det är en spännande match". Som om det var det jag behövde just där och just då... Vilken inte gjorde min irritation över hela situationen ännu större!
Och visst, jag är medveten om att detta är små saker som jag antagligen gör större än vad de egentligen är (speciellt mot mamma), men jag tycker det är väldigt intressant att efter 26 år, så verkar inte mina så kallade föräldrar ha någon aning om hur de ska agera mot mig när jag är irriterad och upprörd för att göra mig på bättre humör, utan bara agerar för att göra mig ännu mer irriterad.
Så tack så jävla mycket för att ni pajjar min dag!
Bloggen har på senaste medvetet blivit bortprioriterad.
Det har iofs mest handlat om att det inte skett överdrivet mycket nytt under solen. Jobbat massor (min arbetskamrater har redan börjat tycka att jag jämt är där, men jo, jag vet!) och jobbet känns sådär spännande. Inte så konstigt egentligen. Visst jag är medveten om att man som personlig assistent "fyller en viktig funktion.... bla bla bla", men samtidigt känner jag lite att jag kastar bort min kunskap och kompetens genom att stanna på det jobbet. Och det gör mig seriöst lite deprimerad och helt ärligt rätt oengagerad och frustrerad över jobbet. Det känns liksom som jag står och stampar på ett och samma ställe och kommer typ ingenstans! Dessutom har ju det hitintills kassa "sommarvädret" inte gjort mycket för att boosta engagemaget, speciellt i kombination med "förbud" mot att gå ut och gå med Fredde och så vidare (den aktivitet som faktiskt gör de långa passen uthärdliga!)... Och ändå ska jag jobba där hela sommaren...
Fast jag tror jag har en lösning.
Visst, jag är medveten att sommaren kommer suga rätt jobbmässigt! Helt seriöst! Men, därför har jag bestämt mig för att ha en givande fritid istället. Satsa på att umgås mycket med vänner, spontana vindrickarkvällar och mycket träning känner jag själv är något som kan göra att jag kommer orka med sommaren!
Och hitintills har det faktist funkat.
Som i förra veckan. Då ett trist dagpass på jobbet övergick till en soft rosédrickarkväll vid Kärnan tillsammans med Inger, som sen övergick till en matjakt via O'Learys och McDonalds avslutades med Can't Buy Me Love på DVD. Med en superung och superskinny Patrick Dempsey. Fast filmen var mer givande än vad jag trodde att den skulle vara, mest för att den befäste min tanke (via den kvinnliga huvudkaraktären Cindy Mancini) om att det är okej att vara ytlig, så länge man har någon form av substans för att väga upp det ytliga. För mig handlar det om att det är okej att bry sig om ytan och vara medveten om den, sålänge man har något annat som gör en till en intressant person för andra. Typ.
Annars har det blvit någon drinkkväll här, nån extra lång löparrund där och så vidare. Och det har faktiskt funkat, har jag hittat på nåt kul kvällen/dagen innan så har jobbet känts lite lättare att härda ut efteråt!
Och förresten, jag har lyckats få tag i mina Kawasaki-skor! De jag inte hittade under mitt besök i Stockholm.
Det är rätt skumt egentligen, jagade efter ett par skor i Sveriges största stad, men hittade ingenting. Men så finns de rakt under näsan på mig, i en skoaffär i Helsingborg. Men nu finns det ännu ett par vita tygskor i min "skogarderob". Mycket bra. Fast det allra bästa är hur bekväma det är! Det slog mig redan i butiken, vilket gjorde att det ryckte lite extra i köpnerven! Men det var de värda!
Annars är bara målet att hitta på grejer som gör mig glad, för att det då blir en bra sommar, och jobbet blir uthärdligt!
Inte lika händelserikt
Men det är väl det som skiljer semester från vardag. Att man blir lite mer aktiv, man hittar på lite mer... Eller så måste jag komma igång och engagera mig en aning.
För helgen har nästan varit skrämmande lugn.
Fredagen (13/6) var väl den mest "händelserika" dagen. Tvättade hela eftermiddagen. Och det blev fler maskiner än beräknat, mest för att jag hittade grejer som jag kände att jag borde tvätta. Kanske inte det mest miljövänliga att köra en maskin med bara 5 t-shirtar i, men samtidigt kändes det dumt att lämna dem. Att det dessutom var t-shirtar som jag använder ofta och är himla nicea i rätt kombinationer gjorde att jag bestämde mig för att ta en miljöbassning och tvätta endå!
Förutom det var fredagen rätt ordniär, Höll träningen, körde sparring under båda passen (vilket resulterade i att en av nybörjarna verkligen tog kräk-träning på orden och "la en pizza", bokstavligen! Men sånt händer dem bästa.), vilket för min egen del ledde till en sjukt egoboostande kommentar från Calle, om jag blivit väldigt avslappnad i min sparring.
Avslutade kvällen (efter en snabb koll på fotbollen!) hemma hos A-C, och firade att hon verkar ha ett sjukt schysst nytt jobb på gång, och dämred måste ta tag i sin kaosiga lägenhet. Och där och då ingick vi en pakt. Att vi båda ska undvika att låta våra respektive lägenheter förfalla i kaos och firade vårt förbund i grantäppelcider och kakor med chokladcreme (som jag självklart åt en för många av!). och självklart har jag inte lyckats hålla min del av avtalet, då soffan är full av tvätt och högar av kan-vara-skräp ligger utspridda på golvet. Bravo Edwin! Men planen är att jag ska tag i det på måndag (för hur många gånger har man inte sagt det?)...
Lördagen blev en rätt ospännande dag.
Jobbade på förmiddagen, Fredde var trött och vilade bort och sov hela dagen. Typ. Och jag var inte mycket bättre själv som slumrade i kapp med honom. Trodde faktiskt att jag skulle ha mer energi på jobbet nu så här efter min ledighet, men tji fick jag! Fast jag tror att det handlar mer om att jag känner att jag gjort mitt där, och behöver nya utmaningar! Med andra ord, dags att hitta ett nytt extra jobb. Har ju en examen att falla tillbaka på nu, med en kandidat i ryggen borde man väl kunna hitta något vettigt...
Annars spenderades kvällen hos föräldrarna.
Kollade på fotbollen Sverige-Spanien och den gick väl som väntat, tyvärr. 2-1 till spanjorerna var väl inget drömresultat, men väntat. Tror visserligen fortfarande på att Svergie kommer gå vidare från gruppen, för vi borde slå Ryssarna eller åtminstonne få oavgjort och Grekerna borde förlora mot Spanien, vilket iofs har mindre betydelse...
I övrigt var det soft hemma hos mor och far. Åt lite mat och frossade i sockar-Cola och glass och jordgubbar och vaniljvisp (min inre tjockis hade med andra ord en field-day!) som jag sedan försökte lösa genom att cykla en timme, innan jag gick över till systern för att läsa VR och Cosmo och Solo och prata lite med henne. Som sagt, det händer fortfarande saker hela tiden, men det är inga stora äventyr...
Och idag har jag inte gjort någoting alls. More or less.
Morgonpromenad, brunch hos mor och far (har ingen mat hemma och har inte ork att handla. Därav de många besöken på resturang Mor & Far) bestående av typ-grilled-cheese-&-ham-mackor och vanilj-yoghurt-med-jordgubbssmak och färska jordgubbar (jo, jag gillar verkligen mina jordgubbar. Skulle lätt kunna leva på dem en hel sommar! Sen är de sjukt sjukt fyllda med antioxidanter och annat nyttigt gojs, så det rättfärdigar ätandet lite extra!) och sen lite styrketräning och en slapp löparrunda. Som sagt, inget vettigt har hänt under denna dag.
Ska iofs jobba ikväll.
Då blir det allra mest troligen fotboll och sen Heroes säsong 2, förutsatt att mediespelaren på laptopen funkar som jag vill att den ska funka. Men det är ett framtida problem.
Semester i Stockholm med Kylie!
Har spenderat veckan i Stockholm, i goda vänners lag, festat, umgåtts och kollat på Kylie på Globen! Fantastiskt trevligt har det varit!
Fast det kunde börjat illa (7/6).
Skulle ta bussen från Helsingborg och på grund av ett försenat tåg var jag sjukt nära att missa min buss. Hade väl bara någon minut till godo, och det är verkligen sjukt svårt att springa i flipflops! Fast bussresan var annars inte mycket att orda om. Lyssnade på lite musik, läste lite Harry Potter och Dödsrelikerna och läste lite uppsats fram till Jönköping, och mellan J-köping och Stockholm satt jag och pratade med min säteskamrat, en väldigt trevlig äldre dam.
Väl framme i Stockholm blev det att skynda sig till "Hemmet" (favorit vandrarhemmet i Skanstull. Fortfarande sköna sängar till bra priser!) för att göra sig hemmastadd, ta en dusch, byta om (från shorts och flipflops till converse, A&F-tisha och jeans) för att sen dra ner mot stan och möta upp Daniel på Hotel Anglais för att ta en föröl, sangria-picnica och sen mot Lino. Fast på väg dit slog det mig att Andreas Wilson (han från Ondskan) är kortare än vad jag är, och att Foppa inte har någon klädstil.
Hamnade på takterassen på Anglais med Daniel och tog en öl (och snyltade en bit räkmacka!) och snackade och njöt av solen och alla ballonger som valde att segla förbi. Himla trevligt faktiskt! Möttes sen upp av Gustav, Gustavs syster Jenny (som addat mig på Facebook, och nu fick jag äntligen träffa jäntan, väldigt trevlig flicka!), deras kompis Erika (jättetrevlig hon med, och såg ut som en drop-dead-snygg version av Amy Poehler från SNL) och Denise (som var väldigt grå och tystlåten i sällskapet) och vi drack ett par öl till och snackade lite och "lärde känna varandra".
Hamnade sen efter en stund (då iofs Jenny övergett oss pga magknip, stackarn och Denise också valt att gå hem) ute i Humlegården, på en filt och drack sangria (om nu sangria verkligen är rödvin-sprite-och-en-apelsin-skiva. Hursomhaver, gott var det). himla trevligt det med. Och en annan sak slog mig därute i Humlegården. Att söta hundar är dragverktyg till söta killar. Sprang nämligen på en jättesöt lite valp, med en lika söt kille som höll i kopplet. Snackade lite snabbt om hur söt hunden var och vilken ras (vad var för ras, det minns jag inte nu!) och hur gammal den är osv, innan jag gick tillbaka till mitt sällskap. Var inte läge att flörta, eftersom killens förmodade flickvän slöt sig extra tätt omkring honom när jag kom!
Stannade även en sväng inom Daniels hotellrum för att dricka en rom&cola på hans balkong (asschysst rum förresten!) och fixa till oss lite för kvällen innan vi tog tuben mot Lino och Gamla Stan.
Fast någonstans under resan bestämde vi oss för att hoppa av på T-Centralen och ta något att äta. Men väl där, föll den planen ur. Jag, Erika och Gustav kliver av vagnen, men Daniel är kvar... Och innan dörrarna hinner stängas, vänder jag på klacken och glider in i tunnelbanen vagnen igen, och innann Gustav och Erika verkar fatta vad som hänt rullar tåget iväg, varvid jag får en damp-attack och ramlar ihop gapskrattande i en liten hög. En damp-attack i paritet med den som följde "vilken bro?"-händelsen under Pride 2007... Ofantligt roligt, åtminstonne i stunden.
Annars var Lino lyckat. Fick minglat lite, dansat lite och flörtat lite. Och självklart, som så ofta när man festar med Daniel, slutade jag med en LongIsland i handen... (trevlig, men farlig kombination). Råflörtade med en kille (Tobias) under kvällen, som råflörtade tillbaka, men det kom aldrig längre än så. Anledningen? Han halvdejtade någon annan och ville inte fucka-upp det. Väldigt hedervärt om man frågar mig! Där växte han i min bok. Gav upp Lino vid 3-halv 4-tiden och tog tuben hem till hemmet.
Stannade visserligen till vid snabbmatshaket precis utanför T-bane-uppgången och började prata med en Steven som var ute och festade med sin flickvän och polare, och helt out of the blue blev jag bjuden på en kycklingburgare av honom, med förklaringen att "världen blir lite bättre om man är trevlig mot sin omgivning". Väldigt vettig kille det där!
Söndagen (8/6) blev desto lugnare. Inledningsvis!
Tog en promenad och satte mig och solade i gräset vid Tantolunden och messade Daniel för att höra vad som hände idag under dagen (planen för kvällen var ju spikad, middag och partaj på Patricia!). Då svaret dröjde valde jag att lägga mig och läsa lite HP och kolla lite på de andra solnjutarna som låg i parken och solade...
När Daniel väl svarade var det bara att möta upp honom på Anglais, köpa loss en sallad och sen ta tuben när på Sveavägen och möta upp Gustav för att sola ännu mer, nu i Observatorie-lunden. Fast efter en stund bestämde vi oss för att bila ner till skärgården (Daniel hade ju ny bil att visa upp, en superfräsch vit BMW. Sjukt snygg!). Sagt och gjort, trots en sväng inom Johanneshov för att hämta lite verktyg och kolla in Jan och hans pv under-construction lägenhet.
Fast vår skärgårdstripp blev inte så lyckad som vi tänkt, visserligen blev jag kär i Kleerup, men det slutade med att vi bara tog en glass till överpris ute i Saltsjöbaden (2 kulor för 30 kronor är rena rånet!) innan det bar av ner till stan igen.
Hem en snabbis för att duscha och byta om (shorts och t-sha blev sneaker, t-sha och armybrallor) innan det bar av mot Patricia. Möttes upp av Daniel och Gustav och Gustavs tjejkompis (som jag inte just nu kommer på vad hon heter, men trevlig var hon!) och tog en drink (Bacardi Melon och Sprite = gottigott!) på fördäck innan vi satte oss till bords. Middagen var trevlig, även om jag själv aldrig riktigt kom in i konversationen (eller snarare tog plats, kände jag själv), men maten var god och sällskapet likaså. Efter middagen avvek Gustav och tjejkompis och jag och Daniel promenerade minglade runt på båten. Slutade uppe på akterdäck och tog en Ramlösa och spanade. Och det var väl så det såg ut mest hela kvällen. Vi minglade runt och snackade med varandra och folk vi kände. Och det var på Patricia mitt Kylie-biljett-problem löste sig. Träffade en bekant till Daniel (Rickard!) som var uppe på kurs i Stockholm, och jag nämnde att jag skulle till Kylie och hade en biljett över, och han verkade på och vi bestämde att han skulle höra av sig under måndagen när han visste om han kunde haka på eller ej (och det visade sig att han kunde!).
Annars var väl kvällen största snackis för min del, en person som jag väljer att kalla Could-be-bullshitting-Ben. Han ryckte tag i mig på en av mingelrundorna och vi började snacka. Snygg, charmig, men väldigt sådär nu-ska-jag-sälja-in-mig-själv-och-tala-om-min-egen-förträfflighet, vilken blev väldigt tydlig när jag nämnde att jag var uppe för att se Kylie. varvid han menade på att de var asbra polare och det skulle vara en blinkning till honom under X2008-showen, ett lite drillsegment (som aldrig kom fram i showen, hence the name)... Och efter kanske en timme med av lite snack och mass kringflängande tappade jag intresset (trots att Bens kompis Lindsay var på mig om att jag var tvungen att "claim my prize" och att jag var "the hottest guy in the club" och så vidare! Men jag orkade inte, utan tog istället en promenad hem). Kände mig visserligen lite dum under min promenad, eftersom jag övergett Daniel för att stå och snacka med den här Ben-typen...
Måndagen (9/6) blev en solo dag...
Efter morgonpromenad (som jag faktiskt lyckades få in alla dagar utom hemfärdsdagen) och frukost tog jag en promenad längst Götgatan och kollade lite i butiker. Hade två egentliga mål. 1. Att testa de där assnygga shortsen jag sett i skylten på Miss Sixty/Energie och 2. Att leta reda på ett par snygga tygskor typ Kawasaki. Shortsen testade jag och blev lite kär i, men köpte dem inte direkt utan valde att hänga undan dem så länge (min tanke var att trots att de var rätt dyra, så om jag inte kunde sluta tänka på dem, så skulle jag köpa dem! Hade velat ha ett par marinblå shorts!). Men skorna gick det bättre med. Hittade ett par snygga till vettigt pris på Zara (som dock är superklockrena såhär i efterhand, de har gett mig ett skavsår på tån, men det försvinner väl när jag gått in dem!). Tog med andra ord en heldag på stan och i Stockholms butiker och avslutade med lunch från Max (deras Guacamole-burgare var sjukt god) ute vid Berzeli Park, innan jag valde att röra mig hemåt. Fast tydligen drog jag massor av blickar till mig från Stockholmarna, för på nåt sätt stack jag ut med mina upprullade chinos och blåa piké-tröja och flip-flops (men jag tyckte jag var snygg, så jag gillade bara uppmärksamheten!). Kände att det var massor med folk som stirrade på mig när jag kom gående...
Väl hemma på "Hemmet" tog jag en snabb tupplur, innan jag bestämde mig för att "här kan jag inte stanna"... Så igen, ett wardrobechange (chinos, piké och flipflops blev svart tisha, jeans och nya skorna) och sen en promenad ner till Torget för att ta en cider och läsa QX och kolla lite på folk, helt solo.
Fast så solo blev jag inte. För det tog inte lång tid efter jag fått min cider innan en asiatisk kille kom fram och skulle prata med mig... Och försökte övertala mig att komma med till hans hotellrum på Sheraton för att "umgås lite, ingen sex, bara umgås", ett erbjudande jag avböjde med ett "tack men nej tack!". Fast det var skönt att sitta solo på Torget faktiskt, fast när jag kom hem kände jag bara "nej" inför att stanna på hemmet, och tog istället iPoden och promenerade ner till Årstaviken-isch och kolla på alla ljus och bara njuta av stunden. Kom hem nån timme senare, läste lite mer HP innan jag däckade! Ännu en bra dag! Även om det var veckans i särklass lugnaste!
Hela tisdagen (10/6) spenderades i sällskap av Andreas.
Och som vanligt innebar det en himla massa promenerande längst Stockholms gator, och för ovanlighetens skulle inte längst vattnet och ut mot Hammarby Sjöstad (en plats som seriöst rådissades under denna resa. There's a first for everything). Väldigt trevligt som vanligt, och mycket snack om kommande planer (hans åka-till-New-York och plugga-kinesiska-i-Shanghai smäller seriöst högre än mina, eventuellt-flytta-till-Sthml-om-ett-år). Och eventuellt elakt förtal om att KTH-are är LOTR-nördar befästes... Varför döper man annars sina salar till Bilbo, Merry och Pippin?
Och dagens promenad hade ett par höjdpunkter.
Hamnade först en sväng inom Gallerian, där jag slog till på en likadan skjorta som Andreas hade på sig dagen till ära. En blå-vit-rutig variant från MQ med assnygga detaljer. Och självklart noterar säljaren i kassan att jag kommer med en likadan skjorta som Andreas och fäller kommentaren "Jaha, han inspirerade eller?" varvid jag svarar "Jo, fast det är ju lite tufft när kompisar klär sig likadant, och i värsta fall får vi väl förvarna varandra när vi tänker ha på oss den" och sen började hon pladdra på om att klä sig lika som någon, och avslutade med att påtala att hon trodde jag var yngre än vad jag egentligen är (och jo, jag tackade snällt. Skönt att det är på det hållet iaf!). Hursomhaver, jag gillar nog sådana säljare. Tycker det är charmigt (hon på Miss Sixty/Energie var precis likadan!), det får iaf mig att komsumera! Vilket om inget annat är bra för ekonomin (inte min då, utan snarare statens, med skatteintäkter och what-not!)... Glad och nöjd, lite fattigare, men skjorta rikare gick vi vidare
Nästa höjdpunkt (efter en Tolkien och KTH-are pik från min sida) kom på Strandvägen. En massa studenter hade gått och tjoade och tjimmade på sina flak och spelade hög housemusik och var allmänt glada, lättklädda och vältränade (väldigt trevligt!) och vi hälsar och tycker det är allmänt skönt att det är fint väder och det är glada och livet är bra. Typ. Och då hör vi ett "Ska'ru ha en bira?" och nästa sekund kommer en flygande och vi skålar och tackar och sen rullar de vidare. Flaket fastnar i trafiken, Andreas och jag delar på ölen och talar om hur trevligt det är med glada studenter och forsätter promenera. Nere vi Hamngatan rullar samma flak förbi oss igen och vill skåla igen, men ölen vi fick var sedan ett tag uppdrucken... Och vad händer då? Jo, ännu en öl kommer flygande och jag dampar halvt ihop där utanför Zara. Otroligt sköna typer, som verkligen gjorde vår dag.
Efter en lunch på Kungsträdgården (ceasarsallad och rosévin, what a combo!) och ännu mer rosévin på en pub i Gamla Stan (och halvspan på första halvlek av Ryssland-Spanien) och ett snabbis via "hemmet" möttes vi upp av Andreas kompis Sandra bar det av till en rookie-standup-grej. Tydligen för att kolla in Andreas blogg-chrush köra. Och även kvaliteten var lite so-so, var det himla trevligt och en del öl konsumerades. Stannade även och kollade på matchen och såg Sverige krossa Grekland med 2-0 tillsammans med några sköna, superfixade Stureplansbrudar som sjöng "ingen kickar fotboll som han" på värsta Stockholmska efter Zlatans mål (vilket fick mig att skratta över hur fel det lät!). Och efter ännu ett besök på ett rätt sunkigt ölhak på Odenplan var det bara att bege sig tillbaka till hemmet och däcka och lägga en mycket trevlig dag, som inte alls blev som förväntat, till handlingarna!
Onsdagen (11/6) var sen huvudmålet med min minisemester. Kylie-konserten i Globen!
Tyvärr hade det superfina vädret som rått hela veckan slagit om till regn och mulet, vilket ledde till att jag på förmiddagen valde att stanna på hemmet och försöka läsa, trots att jag blev störd av några irriterande fransmän.
Fast eftermiddagen blev desto trevligare, mötte upp Rickard nere i stan och vi gick och käkade på Kungshallarna och snackade lite för att lära känna varandra (hade liksom aldrig träffat människan förrän ikväll!) och började sen så sakteliga röra oss mot Globen-området (med en avstickare till hemmet, hade glömt nyckel till min safetybox i låset till safetyboxen. Bravo Edwin!). Tog en öl på en av barerna på Globen-gallerian innan konserten, och kollade lite på fotbollen, Portugal-Tjeckien innan vi rörde oss in mot konserten.
Och konserten var fantastisk! Allt var sjukt snyggt, Kylie sjöng bättre än ever och även X-plattans sämre låtar lät bra (exempel Nu-di-ty, som jag fortfarande inte tycker på CD, fast live var den cool!). och att hon dessutom lyckas pricka in Edwin-favoriter som Cheerleading och Asiatisk inspiration gjorde inte det bildlig sämre. Var helt lyrisk efter showen, som var så bra att jag seriöst var tårögd och kände att jag inte kunde skrika för att det var för bra, för snyggt, för slickt och perfekt! Eller som jag sa till Marcus när jag ringde honom i pausen "jag hoppas att du trivs jävligt bra på ditt nya jobb, för det här är så underbart!" och att "första delen var helt fantastisk, och andra var ännu bättre". Och sen gillar jag det faktum att hon presenterade ett par riktigt sköna mixar av gamla låtar, samtidigt om hon lanserade ett par nya... Och självklart var dansarna (en speciellt!) så snygga att man bara ville lägga sig ner och dö! Vill inte nämna någon favoritlåt, för det kan jag inte. Men den klart snyggaste akten var den sista, Black & White Ball... Helt klart en av de absolut bästa konserterna jag varit på ever. I klar paritet med Beyoncé 2007 och Madonna 2004!
Körde en post-Kylie på Torget efteråt tillsammans med Rickard där vi mötte upp hans gamla elev Christians och hans flatkompis Carro och heterokompis Matilda. Tog en öl, snackade Kylie-konserten och alla var väl mer eller mindre överens om att det var en jälva grym show, även om dans-skadade Christian inte tyckte att akrobaterna var lika synkade som resten av dansarna. Pyttsan tyckte jag!
Hamade efter Torget på gamla Connection, där vi ställde oss i ett hörn och drack öl och snackade, trots att musiken rockade mina sockar. Men som Christian sa "om sällskapet är trevligt behöver man inte dansa", vilket kändes som en vettig tanke just där och då. Kunde inte göra annat än att hålla med. Allt eftersom kvällen blev senare blev visserligen gruppen allt mer spridd på stället, tills det bara var jag och Christian kvar, och då tog vi chansen att hångla lite. Himla nice faktiskt, mycket eftersom det var sjukt länge sen jag fick hångla. Hamnade sen ute i Solna av alla platser, hemma hos Carro och fick mysa (alltså, bara mysa och sova) med Christian, vilket var himla skönt och befriande på nåt sätt. En väldigt skön avslutningen på en mycket trevlig vistelse i Stockholm, om man bortser från att jag var tvungen att stressa hem för att hinna fixa frukost och checka ut innan min buss hem gick...
Bussresan var inte mycket att orda om.
Läste HP och messade med folk tills telefonen dog och lyssnade på musik tills iPoden dog. Och veckan har inte bjudit på många överraskningar. Har jobbat, tränat och tvättat...
Vardagen har väl återgått till vardagen och det känns väl helt okej.
Den barnsliga lyckan fortsätter, för livet är bra!
Den barnsliga lyckan fortsätter.
För även denna dagen har varit sjukt trevlig. Visserligen har jag fått gjort väldigt lite av det jag hade tänkt att göra. Planen var att städa lägenheten, pre-packa inför Stockholmstrippen (där iofs Kylie-kaoset forstätter, har inte hittat en spikad Kylie-kompis än, men jag har en spekultant. Fast det skulle varit Marcus!)...
Och dagen kunde börjat illa. På grund av onödig stress kring resan och what-not och att dessutom min iPod flippade med mig (typ låste sig, och ville inte ladda!), kändes inte läget som det ultimata. Men ack som jag bedrog mig!
Efter att ha stressat in en lönelista till jobb och en snabbis via Hudvårdstudion för att köpa ett presentkort till Matilda, kröp jag ner i dagens planerade look (nya Miniumskjortan med farfarsknäppning, beiga shorts och min GossipGirl-slips som "bälte" och flipflops. Enkelt, dressat och riktigt nice, speciellt till mitt "mysrufsiga" hår...) var det bara att röra sig mot A-C.
För vid 12 var det dags att möta upp A-C och hennes syster och hennes döva man och för att sen dra till Helsingborg för att möta upp Matilda som tog stundenten idag (supergrattis tjejen!). Det kändes visserligen aningens Weird att hänga där tillsammans med Matilda syskon och mamma och hela släkt, men samtidigt var det himla trevligt. Men det var samtidigt himla kul att träffa Matildas mamma, och A-Cs och Matildas syskon och Matildas pojkvän (sjukt rolig människa det där! Och sjukt trevlig! En skönt långhårig lirare som gled om kring barfota hela dagen. Fy farao vad jag gillar sådana mäniskor!), och känna att visst, de är en skön, småflummig hippiesläkt, precis som A-C!
Dessutom blev jag grattad både för min andra plats i SM och att jag blivit godkänd på min kandidatuppsats! Man tackar, man tackar!
Sen vankades det studentfest i koloni, men massor av god mat (grillat med hemlagad potatissallad, tzatsiki och potatisgratäng, men kladdkaka och äppelpaj som efterrätt), kul snack och allmänt soft och trevlig stämmning. Fast tydligen trodde alla av syskonen att jag var A-Cs nya pojkvän, något som vi mest skrattade åt. Kul att höra att vi verkar funka ihop... För vi är ju bra vänner! Tyvärr tog festen slut efter middagen (syskonen skulle hem till Eksjö och Matilda och sköna pojkvännen skulle vidare för att ladda inför hans student dagen efter) så istället valde jag att hänga en stund med A-C.
Och vi tog en promenerad ner till havet.
Satte oss nere vid Bunkern vid Citadellet, delade på en flaska alkoholfri cider (allt de hade på Roro, kasst utbud!) och reflekterade över livet medan vi lekte med våra digitalkameror. Och fick en massa sköna "semesterbilder". Sen fortsatte vi så hela resten av kvällen. Promenerade längst stranden, via Halvmånen (där vi tog assköna hoppbilder med automatutlösaren. Förmodligen favvofunktionen på kameran min. Och jo, mitt ANTM-tittande visade sig i bilderna, eller iaf hur jag rörde kroppen i hoppen!) och sen via Nyhamn där vi vinkade till ett urskönt par, som var minst lika glada som vi var. Skrattade en massa och bara njöt av att livet kändes så enkelt. Älskar fullkomligen livet när det är så! Inga problem, bara good life liksom!
Och när jag kom hem hade iPoden laddat ur sig, och rebootat systemet, så nu funkar den igen. Ett skönt avslut på en skön dag. Ska bara pre-packa inför Stockholm ikväll, innan jag kan lägga den här underbara dagen till handlingarna!
Just nu är jag barnslig glad
Så barnsligt glad över att allt krig och meck med uppsatser är i stort sett over and done with. Hade opponering på kandidatuppsatserna idag (onsdag 4/6). Och det gick faktiskt över all förväntan.
Hade opponeringar hela dagen, för tydligen, förutom att vara opponent på en och vara respondent på en uppsats, var vi tvungna att sitta med och komma med kommentarer på tre andra uppsatser (valde tre som jag skummade och bullshitade fram ett par kommentarer om jobbet kvällen innan. Bravo Edwin, vad ambitös du är!). Segt att sitta på skolan hela dagen, men med tanke på utgången var det värt mödan.
Opponeringen gick bra, fick till och med kommenteren "bra opposition"... Vilket alltid är trevlig. Dessutom gick försvaret av vår egen uppsats ännu bättre. Våra opponenter kom med vettig kritik (kände väl mest "sure, det skulle vi tänkt på" till alla kommentarer) som var konstruktiv. Men det bästa var att examinatorn tyckte att den var en lärorik uppsats, som verkligen kunde lyfts genom lite vassare analys, vilket jag kan hålla med om. Och tack och lov blev vi godkända. Mitt på godkänd nivån, men utan några alls behov av kompletteringar (som vi alla gick in med att vi skulle få!). Fantastiskt skönt faktiskt!
Fast jag kommer sakna Aina (som nu överger Service Management). För vem ska vara uppsatsflicka till magisteruppsatsen?!
Dessutom besökte jag Butiken för att höra statusen om min väska (den som gick sönder på väg till New York i våras). Och tydligen går den att lagas, men det kommer bli dyrt. Nästan lika mycket som väskan kostade från första början. Men det tycker jag att det är värt. Så just nu hör Thompa med FrankDandy om hur mycket de är villiga att betala, och jag är villig att betala mellanskillnaden. Vet att jag är sjukt larvig med min väska, men jag gillar den. Den är snygg, den är funktionell. Jag vill kunna använda den. Punkt slut.
Nu äntligen kommer jag få göra det igen! Något som bara ökat barnsligt glad-känslorna!
Firade med dubbla pass på träningen och den klassiska "nu dör jag nog"-känslan efteråt och sen genomläsning av ett av systerns projektarbeten... Kom med massa kommentarer, grundade i dagens opponering. Tror att vi tillsamamns lyfte hennes projekt!
Tråkigt inlägg. Men en himla bra dag!
Helgen blev händelserik! Punkt. Eller snarare utropstecken!
Heldagarna i skolan räckte förresten för att bli klar med kandidatuppsatsen. Men jag missade träningen i onsdags, tack vare att vi satt och nästan panikändrade grejer. Men tydligen var det värt det! Hursomhaver, uppsatsen "låstes" i portalen i torsdags (29/5). Lite lagom nojjig såhär efteråt, och jag har bestämt mig för att ha en "come-what-may"-attityd inför den. Att låta det går som det går. Tror visserligen på massiva kompletteringar, men för min del får folk gärna bevisa att jag fel.
Att uppsatsen lämnats in och låst, firades med lunch i Norra Hamnen med Aina, och sen promenad i stan för att sen möta upp Petra och Tina och dricka en efter-uppsatsen-öl på Hamnpaviljongen. Himla trevligt... Fast samtidigt var det en konsigt känsla att släppa kontrollen över något man arbetat så länge med. Konstigt, men skönt!
Uppsatsfirande fortsatte på kvällen.
Gick på bio med systern. Såg Indiana Jones och Kristalldödskallens rike. Och det blev himla lyckat. Även om jag ibland kan få lite krupp på att systerns "tidsoptimism" gör att saker och ting blir lite väl cutting-it-close ibland, men så länge man hinner så.
Filmen då. Jo, den höll för mina förväntningar. Den vårdade arvet från de tidigare filmerna väl, med samma sköna matinékänsla. Hade visserligen kunnat vara ute lite av de onödiga CGI-effekterna (murmeldjuren eller vad det nu var i början och aporna) och lite scener som var WAAY-out-there (atombomben och kylskåpet). Sen var slutscenerna lite too much New Age-flum för min del. Och sen saknade jag Indy catch-phrase "I hate snakes" också. Men summa summarum, en helt klart sevärd pre-summer-blockbuster!
Tog sen ett glas vin och åt glass på Tycho tillsammans med systern, för att kröna en himla trevlig dag.
Sen fyllde jag år i fredags (30/5). Så nu är jag en stolt 26 åring. Vill tacka för alla fina SMS, uppskattar dem verkligen. Och Marcus var först med att SMSa och mamma ringde och väckte mig för att säga grattis!
Födelsedagen var annars en sjukt trevlig dag.
Började med en lång morgonpromenad med peppmusik (har ju inget att göra längre! Så skönt!) som drog upp humöret på topp! Hamnde sen i Malmö där jag letade efter ett par nya jeans, men allt det gav var en insikt om att jag har "fel ben" för CheapMonday (för stora, muskliga lår och vader tillsammans med smala anklar ger en väldigt wierd look i ett par CM-jeans!) och allt annat kändes fel! Hälsade på Inger på DeLux och slog till på en superskön randig långkofta från JunkDeluxe. Lite technicolor-dream-coat över den, men fantastisk snygg är den.
Käkade sen grekbuffé (spenat-vårrullar är sjukt mycket yummy!) till lunch med Inger vid kanalen (där mina so-last-summer armygröna G-star-byxor blev nerstänkta. Tack för den, fontänen!). Snackade om typ allt och bara njöt av att livet var bra och vädret to die for! Och kändes det som det liksom var värt att missa det påtänkta tåget hem.
Kom hem och tränade innan jag gick över till föräldrarna (i nya koftan, som alla verkade tycka var helt grym! Som jag inte visste det när jag köpte den!) och åt tortillas och tårta (min önskade födelsedagsmiddag!). Och fick min presenter. Bland annat en bordsfläkt från systern (jag berättade att jag behövde en sådan på Tycho kvällen innan) och lite klock-och-eller-iPod-högtalar-sponsring. Fast allra roligaste var kortet jag fick av mamma. Mest på grund av att i någon form av förvirring hade hon skrivit 78-05-30 som födelsedatum på kortet, och inte 82-05-30 (tror hon blande ihop mig med systern!)...
Firandet fortsatte senare på kvällen.
Plockade med mig A-C och vi tog oss ner till stan och drack drinkar på Speakers (där jag mest skrattade över hur man alltid vet vad man får när man går ut i Landskrona. Absolut inget nytt under solen liksom!) innan vi hamnade på Tages för mer drinkar och en massa dans och mingel. Blev en riktigt grymt bra kväll! Fick dessutom spanat en del, men att man får mer än att bara titta verkar vara en lätt omöjlighet!
Hela lördagen (31/5) spendades på jobbet. Och det var inte alls så långtråkigt och ångestladdat som jag trodde att det skulle vara. Var faktist en riktigt trevlig dag på jobbet. Jag tror faktiskt det handlar om att jag dels fått komma bort från det ett tag, och dessutom har jag inte längre något som stressar och pressar mig (maj har varit en tung månad, men kandidatuppsatsen och SM och allt!). Sen gjorde ett par långa promenader i solskenet (med en gapskrattande Fredde, han skrattade så folk vände sig, vilket gjorde att han skrattade ännu mer och jag skrattade också, härligt!), vila och Batman Returns på kvällen gjorde väl sitt med, för att kröna dagen som en bra dag!
Söndagen (1/6) har däremot varit mer chill.
Dagens spenderades i systerns nyinköpta koloni tillsammans med systern, Jenny och pappa. Får man aldrig en formell inbjudan, så är det bara att bjuda in sig själv, tänkte jag. och det funkade fint. Kolonin har verkligen potential att bli riktigt fin. Lagom stort hus, stor trädgård, och massa rabatter att ligga på påta i om andan faller på. Nackdelen just nu är att allt är ogräsig och gräsmattan behöver luckras upp för att bli fin igen. Sattes på att klippa gräs, men gav upp efter en stund när jag insåg att systerns gräsklippare var kassast i Sverige och ställde mig i ledet (där pappa redan står!) som tycker att om jag ska klippa gräs där (som systern tycker att jag ska göra. Och hon mutar mig med mat!) så får hon fixa en elektrisk variant. Men det var en skön dag, och jag tror att jag börjar få bukt med min "bond-bränna", tack vare det tröjlösa gräsklippandet och räfsandet!
Träningen på kvällen (körde dubbla pass, kändes sådär!) och sen en lång cykelrunda med peppmusik krönte en himla bra helg.
Life is pretty darn good just nu!
Humöret har pendlat mellan lycka, förtvivlan, oro och irritation.
Det har varit ett par rätt aktiva dagar.
Och humöret har pendlat mellan lycka, förtvivlan, oro och irritation. Mest negativa känslor tyvärr.
Först och främst var det SM i lördags (24/5). I Göteborg i år!
Och det var en rätt seg tillställning. Som vanligt massor med väntan och seghet mellan matcherna jag var intresserad av (läs klubbkompisarnas matcher!). Fast resultatmässigt gick väl tävlingen som förväntat. Vi var tre i polen och jag vann mot Anton från Umeåkillen som jag "brukar" vinna mot (men som vanligt med 2-1 i domarsiffror!). och i finalen mötte jag John igen, en kille som jag aldrig vunnit mot.
Fast finalen var rätt hemsk, kände mig sjukt uppgiven redan innan matchen (på grund av lång väntan, massa oro för saker runtomkring, främst kandidatuppsatsen) och trodde jag skulle agera som värsta trasdockan. Men tydligen, iaf om man ska tro mina coacher, krigade jag på rätt bra, och borde inte vara missnöjd med min prestation, men förlorade. Och det blev ett silver.
Fast efter matchen kände jag mig helt konstig. Var liksom ledsen , eller iaf väldigt känslosam för jag kände liksom att jag bara får göra krigarmatcher, och får liksom aldrig möjlighet att visa att jag faktiskt är en rätt teknisk fighter innerst inne. Tror faktiskt att det handlade mer om att lite press och förväntningar som jag lagt på mig själv släppte och det blev väldigt känslosamt!
Fast SM var en succé för klubben. Både systern och Tony vann SM-guld i sina respektive viktklasser, första gången för båda! Och jag och Marcus kammade hem varsitt silver. Inte illa pinkat att en klubb med fyra deltagare tar lika många finalplatser.
Annars blev lördagen inte alls som planerat.
Planen var att stanna i Göteborg, kolla på Eurovision, dricka vin och ta det chill efter tävlingarna tillsammans med Göteborgs folket (läs: Jonas, Ola, Martin och nyheterna Daniel och Gino). Men så det blev inte. Tävlingarna drog ut på tiden och jag kom fram till Jonas ungefär när 35 av 43 länder redan hade röstat och det var tokklart att Perrelli tokfloppat och Ryssland vunnit. Något som bögarna förfasades sjukt mycket över, personligen kände jag mer "Jaha, jaså".
Fast det blev ett par glas vin i kroppen innan vi drog ut på Gretas. Och det blev lite dans och mingel och lite drinkar och det var helt okej, även om jag kände mig lite (tydligen helt i onödan) som det femte hjulet i parkombinationerna Daniel-och-Martin och Jonas-och-Gino.
Avslutade på RåttDonalds på Kungsgatan, och min första McFeast på hur länge som helst. Längre än vad jag kan minnas.
Söndagen (25/5) blev en chilldag.
Vaknade tidigt, som vanligt efter jag varit ute och festat och SodaStreamade åtminstonne två liter vatten som jag klunkade i mig tillsammans med otaliga Ballerina och Singoalla kakor medan jag kollade på framträdandena från gårdagens missade Eurovision (som Jonas varit tokschysst att spela in åt mig). Och mina favoriter gjorde inte bort sig. Armeniens och Greklands skaka-rumpa-låtar, Bosniens så gulliga barn-TV, Ukraina, Sverige , Rumänien trots att hon bytt ut raveklänningen mot en trist dito, Norges brådmågna variant växte lite, Frankrikes missa-kameran-låt och Island sköna Eurovision-stampare leverade. Och Perrellis framträdande var inte värt en 18e plats. Men hon var väl inte vad folk ville ha!
Valde sen att stanna i Göteborg hela söndagen. Som för övrigt spenderades dagen sittades utomhus på Nöllers uteservering. Jag drack kaffe och läste King/Café medan Jonas läste igenom min kandidatuppsats medan G var på aktuten för att kolla upp sin rygg... Inte den söndag jag önskat mig, då jag var lite sugen på att shoppa. Har insett att jag vill ha ett par nya vita sommarsneakers (funderar på ett par Kawasaki som nya favvomodebloggen visat) och ett par ljusa billiga just-for-this-summer-jeans (tänker Crocker eller Cheap Monday) att sandpappra hål i ena knäet på... En shopping tripp till Malmö efter uppsatsen lämnats in och innan pendelkortet tar slut kanske?). Men dagens aktivitet, den funkade helt klart!
Avslutade sen hemma hos Jonas där vi grillade och kollade på film och frossade i gräddglass, maränger och kola och nougatsås samtidigt som vi kollade på någon kass film om någon mördare som kopplade sina mord till besökarantalet på sajten där man kunde kolla in morde livestreamas... Huruvida filmen verkligen var kass eller kan jag egentligen inte uttala mig om, eftersom jag vid den tidpunkten börjat tjura över att jag hade huvudvärk, ont i nacken och att verkade folk totalt felprioitera uppsatsen (som ska vara inne på torsdag och vi är inte så klara som vi borde!). Försökte därför att hålla mig lite för mig själv för att inte låta mitt dåliga humör gå ut över de andra! Gick väl sådär bra, måste jag erkänna!
Åkte sen hem i måndags (26/5).
Tågresan blev en pluggresa med genomgång av uppsatsens analysavsnitt och lite allmän koll över litteraturen. För att sen stressa hem för att stressa till Helsingborg för att lämna väskan i butiken (risken finns att älsklingsväskan inte går att fixa fick jag höra. Det känns itne bra!) för att sen gå till skolan för att strukturera upp analysen. Gick väl sådär bra, trots att jag inte kunde sitta så länge som jag hade önskat eftersom ajg skulle på en ansiktsbehandling på eftermiddagen.
Den behandlingen gjorde iaf wonders för humöret (som var rätt kasst och uppstressat efter dagens rännande och uppsatsfixande). Fantastiskt skönt att bara få vila och bli ompysslad. Väldigt avslappnande och definitivt något som kan bli en återkommande aktivitet.
Enda nackdelen av behandlingen var att min hy har fått lite breakouts, men det är tydligen vanligt efter sådana behandlingar. Mina porer är ju numera öppnade och peelade och ångade och gud vet vad. Fast smooth as a babybutt är fejjan iaf! Och det gillar vi!
Firade sen mors dag med rabarberpaj, med rabarber från systerns koloni! Håller tummarna för att det kommer mer sånt framöver i sommar!
Och idag (tisdag, 27/5) har det varit uppsats all the way.
Satt på skolan från 8 till 17, och pillade med analysen hela tiden. Strukturerade om den, tematiserade den, styrde upp den helt enkelt. Tyvärr hade jag fortfarande ont i min kind och nacke (smärtan som uppkom i helgen) och kände mig tjurig och gnällig och inte alls sådär trevlig och positiv som jag borde vara. Var faktiskt mer negativ än vad jag borde känner jag, speciellt efter att läst igenom den nu på kvällen.
Jag vet inte, men just nu känner ajg mig rätt trött på kandidatuppsatsen, mina kandidatuppsatsflickor (i allafall om uppsatsflickor. tycker ju om dem annars!).
Vill bara få färdigt den, och bli av med den.
Heldag imorgon med. Förhoppningsvis ska det räcka!
Lite mer ESC innan jag går och lägger mig
Såg semi nummer två hemma hos mamma och pappa. Efter en kort sejour via jobb i tre timmar, relativt motvilligt iofs, men pengarna kan ju bli trevligt sen. Mamma bjöd på glass, schweizernöt choklad och chips. Jag åt av tre alternativ. Lät bli chipsen...
Annars kändes ESC semifinal nummer två ungefär likadant som seminfinal nummer ett.
Massa dåliga låtar och okej låtar som underpresterade.
Favoriterna blev emellertid till slut Schwiez, Ukraina, Sverige och Island. Trodde iofs att Perelli skulle nagla fast sitt framträdande i väggen, men jag tyckte att hon verkade lite nervös och sjöng inte helt klockrent i första versen. men tack och lov tog hon igen det i resten av låten. Bravo Perelli, även om jag var lite nervös när de sjukt kassa programledarna (dåligt manus, pinsamt framförande) läste upp vilka som gått vidare, men helt i onödan... Blev visserligen lite besviken när Schweiz missade final, men tre av fyra var inte illa pinkat.
Sen bankade hjärtat till för Bulgarien också, men numret var för rörigt för att jag skulle gilla det. Fast att låten är uppbyggd precis på samma sätt som gamla techno-favoriten The Prodigy's Out of Space var lite coolt. Även om den bulgariska standard-ljud-från-en-Casio-synt-versionen är rätt kass i jämförelse med orginalet!
Fast finalen känns som den kommer bli bra!
För övrigt känns livet rätt so-so...
Blev halvsågade eller iaf mer sågade än vad jag förväntat mig på handledningen idag (23/5). Våra handledare gillade inte vår brist på struktur, och det i kombination med en trött Edwin gjorde att jag kände mig lite uppgiven efteråt. Liksom som jag inte orkade med det just då (min uppgivenhet kommenterades till och med av en av handledarna!), speciellt som jag hade hoppats kunna fokusera på SM i Göteborg i helgen. Men tji.
Saker och ting blev inte bättre av att jag insåg att det finns skomakare här i stan som är så brutal inkompetenta att jag skäms över att bo i Landskrona.
Lämnade in min FrankDandy-weekendbag som pajjade på väg till New York, för att fixa dragkedjan som pajjat.
Då sa de att det skulle bli svårt att fixa, men han skulle kolla upp det och höra av sig i veckan. Fine, tänkte jag, och påtalade att jag behövde väskan på fredag (idag!) och Fine sa han!
Men ringde dom? Nej. Och när jag ringde hade de inte ens koll på var min väska var, och när jag kom dit och de hittade väskan och jag frågade om det gick fick jag bara svaret "det blir svårt!" och inget mer. Dumma jävla tant! Då gav jag upp!
Nu lägger jag mitt hopp till Tompa i Butiken (där jag en gång köpte väskan!) och hans förmåga att övertala mupparna på FDS att fixa min dragkedja... För den ska inte pajja efter tredje resan, speciellt inte om man betalt runt 700 kronor för den!
Nu ska jag ge upp helt och gå och lägga mig.
Måste upp tidigt imorgon för at åka till Göteborg och tävla på SM. En ny pokal till samlingen borde jag kunna plocka med mg hem!
Tänkte istället ta chansen att snacka lite Eurovision
Det är egentligen lite "på västfronten intet nytt"-läget med livet just nu.
Massa uppsatsjobb tar upp mesta delen av tiden (men uppsatsen går tack och lov framåt!), mycket långa löparrundor för att putsa formen inför SM (nu i helgen, faktiskt redan sjukt nervös när jag tänker på det, låter därför allt som oftast bli att tänka....) och lite allmän smålesshet på vissa faktorer i livet (tänk Kylie-planer med jobb och sällskap och what-not!).
Men sånt är ju faktiskt inte så jävla intressant! Tänkte istället ta chansen att snacka lite Eurovision.
Har faktiskt hårdladdat hela veckan. Efter plan och allt. I förrgår och igår kördes första semifinalen på repeat i iPoden (speciellt under morgonpromenaderna). Iofs gjordes några avstick för favoriterna i semifinal två men jag höll mig rätt bra... Semifinal två sparas till idag (vicket misslyckades halvdant, fastnade för Danity Kane idag) och imorgon. Och jag måste säga att bland de trista skitlåtarna som verkar regera ESC för tillfället finns det ett par guldkorn!
Såg första semifinalen hemma hos föräldarna igår (20/5), där min kära mor bjöd på glass och kladdkaka (inte världens bästa uppladdning inför helgens tävling. Men jag tror att jag ligger bra till i vikten. Känner mig iaf rätt skinny, så det borde itne vara några problem) och semin på TV.
Visserligen tyckte jag att finalen var rätt trist.
Fast den bjöd på några tankar iaf. Blev helt kär i Bosniens hänga-tvätt-ala-barnprogram låt. Den var liksom kul och tokig utan att vara sådär "nu ska vi verkligen vara roliga så vi överdriver allt"-jobbig (som Irlands äckligt irriterande kalkon. Tacka Gudarna för att man slipper den i finalen!). Den var bara charmig och mysig liksom.
Sen gillade jag Ryssland också. Även om låten-är-proddad-av-Timbaland-grejen mest bara känns sjukt trött, gillade jag det nu-smäller-vi-på-i-190-tanken som låg bakom numret. Att plocka in Plushenko (rysk, asful, men asgrym fd konståkare... Tror iaf han lagt av!) och låta honom göra konster på en 2 kvadratmeter stor is var riktigt coolt (mest för att jag är en sucker för konståkning). Lite kul att samme ryss som lät en ballethoppa ligga gömd i ett piano senast (2006 i Aten) kör all in igen. Galet, så mycket ESC!
Annars var det mest underprestationer. Armeninen hade värsta bra skaka-rumpa-låten, och var min absoluta förhandsfavorit. Men såklart lyckades Siroshou fumlade bort den genom att sjunga kasst och inte nyttja sin asläckra frans-klänning genom att kasta mer med håret och skaka mer på rumpan (är lite fast i ANTM-tänket just nu. Tänker mycket i photoshoots!).
Samma med Grekland. Låten har fastnat i skallen (vilket är ett bra tecken för en ESC-låt), men sånginsatsen var sådär och hon körde lite för hårt på sin sex-kitten-grej.
Annars var nog kvällens roligaste bidrag, utan att det var tänkt att det skulle vara roligt, Polen. Kombinationen av lite för mycket orange-fejkbränna, lite för plastiga och för vita tänder tyckte iaf jag var sjukt rolig. Tyvärr glömde jag bort låten någonstans där mitt i allt det plastiga. Inte bra!
Men annars var det de bästa låtarna som gick till final. Skönt att slippa hemskheter som Irland, Lettland och vulgobidrag som Holland (hon såg ut som värsta sunkiga porrskådisen! Euww!). Glatt överraskad att både Finland (tänk Lordi-låt fast utan monstergrejen. Trodde ALDRIG att den skulle funka! Men tji) och Norge (väldigt AmyWinhouse/Duffy light. Säger mig inte så mycket dock) gick vidare. Och det är ju alltid kul när "kvalitet" premieras. För då blir finalen så mycket spännande. Men samtidigt det känns som Perrelli blir en allt starkare vinnar-kandidat, även om jag börjar lessna lite på "Hero".
Nu måste jag återgå till uppsatsskrivande. Så min grupp inte flår mig för att jag underpresterar! Hehe
Det har faktiskt varit ett par relativt aktiva dagar
Så här bra gick det alltså med min tanke med att "uppdatera bloggen lite oftare"...
För det har faktiskt varit ett par relativt aktiva dagar.
Var på middag hemma hos systern i torsdags (15/5).
Hon bjöd på kotletter och potatis och det var himla gott! Det roliga var att det var mer att jag bjöd in mig själv på mat. Det började för någon vecka sen, då jag såg att hon marinerade kotletter, och tyckte då att hon borde bjuda mig på mat och jag fick som jag ville.
Annars var det en rätt chill middag. Kollade på Lyxfällan och förfasade verkligen över hur ekonomiskt clueless folk kan vara. Vet inte varför, men jag skulle aldrig komma på tanke att köpa nåt som jag inte skulle vara helt säker på att jag skulle kunna betala. Never freaking ever.
Sen slumrade jag, som min vana trogen, till Medium innan jag valde att traska hem.
Fredagskvällen (dagen var som vanligt uppsats-skrivande på analysen, känns rätt lovande just nu iaf... vi är nästan lite för lugna nu känns det som, vlket faktiskt oroar.... men jag tror sånt handlar om den klassiska uppsatsnojjan!) blev inte alls som jag önskat.
Kom hem från träningen (körde kräkträning, härligt!) och messade A-C för att jag ville umgås, men när jag inte fått svar efter en timme, bestämde jag mig för att dissa henne. Istället upptäckte jag i favvo-TV-bloggen att Americas Next Top Model säsong 10 fått en vinnare, och då kände jag mig tvungen att tanka hem. ANTM är min absoluta favvo-guilty-pleasure-TV, och nu är det lite "uppgjort"-varning över vinnaren, och det är ju alltid kul! Så det blev att köra igång de 5 första avsnitten (somnade iofs i slutet av femman, så jag missade vem som åkte! Bravo Edwin!) samtidigt som säsongen diskuterades på QX (om bland annat om hur det antagligen är CoverGirl som styr vem som vinner, för att matcha deras kommande kampanj!).
Fast det är nästan sjukt hur mycket bitchar det är i säsongs 10. ALLA verkar vara castade för att vara bitchar, och värst är nog Iman-klonen Fatima (och tydligen är hon könstympad och enligt QX-Ken rättfärdigar det hennes bitchighet... fast det är lite coolt att hon nu kämpar MOT könstympning. Go Girl!). Och sen tycker jag det är galet coolt att de dissar size zero-idealet (det är en designer som säger "she a size zero, I can't use her. I only carry size two and up")!
Och det blev tillslut en lyckad kväll, även om det blev aningens senare än vad jag planerat...
Och säsong 10 av ANTM är helt okej, den vinner mycket på nya domaren på svensk-polska supermodellen Paulina Poriskova som är en fantastisk blandning av supertokiga Janice Dickinson och rätt trista Twiggy. Den gyllene medelvägen mellan de två!
Lördagen (17/5) blev en flängig dag!
Hann med att ta en extralång morgonpromenad, lite mer avsnitt av ANTM och lite styrketräning innan jag åkte in till Helsingborg. Tog en kort sväng inom Butiken innan jag promenarade över till Aina, som hade "kom när du vill"-födelsedags-fest. Och jag kan säga att det var himla soft att sitta och snacka utan att överhuvudtaget nämna uppsatsen, och snacka om allt annat (som dokusåpor, musik och gamla partyminnen). Och Aina bjöd på god tårta och kaffe. Och lovade att följa med ut och partaja någon gång snart, för det var faktiskt sjukt länge sen jag var ute och festade på riktigt i Helsingborg,bättre på den saken känns det som!
Annars spenderades dagen på jobbet, vilket verkligen var astrist. Enda ljuspunkten var att jag kollade på Hayao Miazaki-film (Howl's Moving Castle) innan jag däckade och sov i soffan där hela natten (fast Freddes soffa är sjukt mycket skönare än assistentsängen, iaf för tillfället!)...
Jobbade hela söndagen också, och allt jag ville var bara att lämna jobbet och åka hem och hitta på något mer spännande. Och igen kände Fredde av det och tjurade. Dessutom är jag sjukt irriterad över hela jobbet just nu.
Jag känner mig helt enkelt utnyttjad på jobbet just nu. Det känns som jag ställer upp en massa för mina arbetskamrater, men jag vill ha hjälp och bli av med pass (för Kylie-konserten och Europride) i sommar, verkar ingen bry sig. Och det gör mig sjukt ledsen. Får mig liksom bara att känna att jag måste komma bort och göra något annat. Speciellt i sommar... så igen, spontana vinkvällar och spontana roligheter känns som ett måste!!
Dagens enda ljuspunkt var Tony kräkträning ikväll och att jag redan säkrat en bronspeng inför nästa helgs SM (förutsatt att jag klarar vikten!)... Vi är nämligen bara tre i polen och jag har slagit en av killarna, och iofs förlorat SM-finalen förra året mot den andra killen...
Men ikväll vankas det lite Eurovision och lite mer ANTM. Men bara ett par tre avsnitt!
Jag är nog minsann lite trött på bloggandet just nu!
Trots det har veckan varit bra. Eller iaf helgen. Fantastiskt väder förresten. 20-25 om inte mer grader hela helgen. Ett ord. Fantaboulos!
Började mitt försommarchill i fredags (9/5).
För det första tog jag chansen att köra den officella flip-flop-debuten. Visserligen tillsammans med chinos och piké, men ändå, flip-flop-debut! Hursomhaver. Tanken var att "skriva på uppsats", men det var för fint väder och för varmt och för kick ass för att stänga in mig på skolan och bara skriva. Så jag valde att sätta mig nere i Dunkers trappan i Norra Hamnen för att ta chansen att lapa lite sol och samtidigt läsa lite (sen har jag schyssta uppsatskompisar som låter mig hållas!). Läsandet gick sådär, men det var himla nice att sitta i solen och glassa lite!
Och jag tror att det var det som fick mig att känna att jobbet var acceptabelt i fredags, då jag nämligen jobbade på kvällen.
På lördagen (10/5) blev det ännu en officell premiär. Denna gång var det shortsen som kom fram ur garderoben!
Dagen spenderades till fots med att promenera runt i stan och bara njuta av läget utan att göra något vettigt alls Himla skönt det med.
Eftermiddagen och kvälen blev emellertid desto mer aktiv.
Hamnade först hemma hos föräldrarna och käkade middag (helt klockren kombo med kotletter och potatisgratäng. Yum Yum!) innan jag tog bussen till Helsingborg och kollade in en skjorta i "Butiken" och blev lite kär. En vit, lite längre variant med kina krage och farfarsknäppning. Helt enkelt en perfekt, "ha på sig från och till stranden och kanske vidare till klubben"-skjorta till i sommar.
Och efter en joggingtur (som var himla stön, fast lite varm!) och ett wardrobe change (från shorts till jeans!) gick jag över till systern för att "hämta tvätt". Hade helt klart massor med baktankar med mitt besök. Och det lyckades.
För på nåt vänster (efter en konversation ala "vad ska systern göra ikväll?" "systern vet inte" "om inte systern förstår, så menar lillebror ingenting..." "bla bla bla") lyckades jag övertala systern att följa med ut i stan och ta en öl. Och det var himla trevligt. Även om det uppstod ett skumt moment när de började köra Kikki Danielsson och Bra vibrationer och alla på Tychos uteservering började sjunga med ala SchlagerPride 06. Saken är den att typ ingen av de som sjöng var ens påtänkta när Kikki körde Bra Vibrationer för första gången, och plötsligt kändes jag gammal.
Lyckades dessutom jag övertala systern (eller var det hon som övertalade mig, eller vi som övertalade varandra) att följa med till Tages och dansa. Mest beroende på att jag har fått dille på Kate Ryans cover på åttiotalsrökaren (?) Ella Elle L'a. Fantastisk eurodisco med perfekt nynna med refräng (även om min franska är sjukt undermålig!). Och Tages var rätt trevlig, fick dansat hela kvällen och musiken var bra, även om nya franska favvolåten aldrig spelades! Och trots att en full finne först trodde att jag och systern var tillsammans, och sen försökte råstöta på systern. Och var "dude, that's even worse!" när jag gjorde sina taffliga försök mitt framför ögonen på mig! Och dessutom är syster sååå obvious när hon flörtar, men verkar inte själv hajja att hon gör det när hon gör det...
Annars har veckan varit so-so.
Det fantabulösa vädret spelade på sista versen i söndags, då det var nästan FÖR varmt för att jobba. Men på måndagen var det tillbaka i det inte fullt lika varma vanliga maj-vädret.
Dagarna har spenderats med att skriva uppsats och sitta med analysen, vilket känns sådär spännande. Alltså uppsatsen går bra, och är intressant och så, men jag brinner liksom inte för den så mycket som jag känner att jag borde. Fast luncherna är trevliga, mest för att man kommer bort från datasalen och snacka om allt annat än uppsatsen.
Utanför skolan var måndagen riktigt kass!
På väg hem glömde jag mina snygga so-last-season-but-I-love-them solglasögon på Knutpunkten innan jag skulle åka hem (och den som hittade dem verkade självklart vilja behålla dem själv! Härligt med människor som är ärliga!) och det fick mig att spinna upp en massa bitterhet över min egen situation, som att jobbet är omotiverande, och uppsatsen inte är så enagerande som jag hoppats och allmänt kassa tankar. Och visst, jag får lov att sura, men det känns inte så schysst när jag märker att Fredde känner av mina negativa vibbar och blir på sämre humör. Då känns det inte hundra att jobba som assistent.
Fast som tur var lyckades jag lösa mitt negativa tänkade med lite retail therapy på tisdagen (13/5).
Efter skolan köpte jag min sommarskjorta, ett par nya solglasögon i samma modell som den som försvann och ett par gröna strumpor. Satt sen en bra stund och snackade om livet med Anna och Inger (som jag träffade i butiken).
Så summa summarum, det går upp det går ner och det går upp igen tack och lov.
Och dessutom är jag en snäll son!
Träffade Matilda på vägen hem från Helsingborg, och hon gav mig en påse munkar "som ettorna" på hennes skola bakat. Hon ville inte ha dem. Och de var farligt goda, och jag insåg farligheten efter att ha tryckt i mig 3 stycken på mindre än en timme. Så det vara bara att ta det säkra före det osäkra och ta cykeln till föräldrana och lämna över dem till dem istället. Och de verkade uppskatta gåvan!
Fast jag har nog ärv glupskheten av min mor, som hann stoppa i sig åtminstonne två stycken munkar på de kanske 20 minuter jag var hemma hos dem. Om inget annat så bevisar det bara att jag är min mors son! Haha
Jag visst inte så bitter och neggig som jag själv verkar tro
Inte om man ska tro hur dagen har blivit.
Visserligen står uppsatsen kvar och stampar på ungefär samma ställe, iaf vad gäller min prestation. Mina taffliga försök att köra någon form av analyser på den empiri vi samlat in hitintills känns liksom inte som nåt att hänga i julgranen. Fast någon form av grundstomme finns väl där någonstans. Får helt enkelt rycka upp mig inför morgondagen.
Dagen spenderas istället mesta dels med att diskutera Kylie och morgonpromenaders uppfriskande funktioner och hatkärleken till TopModel och det faktum att kolla på TV på TV känns väldigt 90-tal (tacka mr Ken för den!) samtidigt som jag poppade P3. Himla schysst kombo faktiskt!
Och efter en lunch i solen med Aina (fortsatt galet outstanding väder. Över 20 grader idag. Minst!) kändes dessutom ännu svårare att sätt mig inomhus och skriva uppsats. Borde väl ha lite ångest, eller iaf slå slag i saken imorgon. Men det var hursomhaver himla nice att sitta och glassa i solen och snacka annat än uppsats för en gång skull. Och det må vara en klyscha, men man får ta mig tusan energi av att sitta i solen och njuta!
Njutningen fortsatte under dagen.
Lite ströpluggande och en himla schysst löparrunda (äntligen gör mina underben inte ont längre! Och jag känner att jag börjar orka mer nu igen! Och nya Mariah Carey funkar finfint som löparmusik minsann!) innan ett snabbt wardrobe change (chinos, converse och piké blev t-sha, jeans och converse. Mina wardrobe changes är min grej tydligen) och en tågtur tog mig tillbaka till Helsingborg. Hade boka in mig för kaffe med Inger (för första gången på år och dag) som bokades om till glass som sen slutade med ett glas vin på HamnPaviljongen. Fast det kunde börjat illa. Först var tåget självklart försenat, sen gick Inger och jag om varandra (visserligen slutade det i att jag fick spana på skejtare, BMX och drillflickor i en skön kombo på Sundstorget!) innan vi lyckades samlas på en plats. Och vindrickandet var trevligt.
Hookade sen upp med Daniel och tog en öl på hans balkong (innan det blev för kallt, det känns att det fortfarande bara är vår!) och snackade lite sommarplaner och Stockholmsplaner.
Hursomhaver. En himla soft dag, trots att jag inte fick gjort så mycket på uppsatsen som jag önskat. Men nya tag under morgondagen?
Att bloggen har legat "nere" har haft sin naturliga förklaring
Alltså, att bloggen har legat "nere" har haft sin naturliga förklaring.
Och de naturliga förklaringarna brukar i folkmun kallas uppsatsen, för utöver den har det inte hänt någonting, någonting alls.
Visserligen går uppsatsen så sakteliga framåt, men det är rätt mycket en källa för frustration för min del. Samma sak som senast, jag tar på mig en ledarroll, trivs okej med den tills folk förväntar mig att delegera ut uppgifter i tid och otid och alltid ha tid och diskutera även fast jag bevisligen sitter upptagen med annat. Och sen blir jag rätt tjurig och gnällig när jag blir störd. Känns som jag måste be om ursäkt för mitt beteende.
Hursomhaver. Förutom att jag är tjurig och frustrerad över uppsatsen har det inte hänt något.
Valborg spenderas på skolan med att skriva, väldigt irriterad och tjurig utan någon speciell anledning (orkade inte ens vara trevlig och social med de kursare jag träffade på stationen. De var tjoiga och glada och på väg till Lund, vilket mest förstärkte min tjurighet. Tacka gudarna att det gick över mot eftermiddagen!) och sen hem träna och sen ta ett glas vin på stan med systern. visserligen var vindrickandet rätt trevligt, men det berodde mest på sällskapet och konversationen (om tantighet och kolonier och framtiden och sommaren, isch!).
Första maj var visserligen också rätt händelserik.
Jag och Aina åkte till Göteborg för att göra en intervju med Jonas inför uppsatsen. Och själva interjvuandet gick bra. Började med en lunch på stan tillsammans med Jonas för att sen bli mer eller mer överöst med information till uppsatsen. Drickandes massor med kaffe.
Valde att stanna kvar i Göteborg efter intervjun medan Aina åkte hem. Ville ju ta chansen att umgås med Jonas utan att behöva snacka uppsats. Lagade chili tillsammans och sen gjorde vi oss bekväma i soffan för att kolla på film. Fast filmvalet var inte helt klockrent! Började med askassa och sjukt tramsiga Wrong Turn 2: Dead End (jag gillade ju faktist ettan när jag såg den på pappas dator förra sommaren, eller jag blev iaf glatt överraskad över att den var bättre än vad jag väntat mig) och lika tramsiga Beowulf (när Gustav sa att behållningen var Angelina jolies lerstövlar slog han verkligen huvudet på spiken). Fast tredje gången gillt hittade vi rätt. Avslutade med att se August Rush (med Jonathan Rhys Meyers från The Tudor och hon från Felicity, Keri Russell, och han som spelade Kalle i Kalle och Chokladfabriken) som var överraskande bra (minns nu att Pauliina var sugen på att se den i New York, men jag var helt tveksam. Något jag verkligen får äta upp, så här efter jag har sett den). visst, storyn är lite tjej-films-tramsig, men musiken är outstanding!
Åkte visserligen hem dagen efter. Funderade på att ta en vända på stan, men gav snabbt upp den idén för att jag, surprise, surprise, kände mig osocial och tjurig igen. Och det blev väl aldrig riktigt mycket bättre allt eftersom dagen gick...
Annars har tiden mest flutit på i slow motion.
DAgarna har varit fullplanerade och det känns som jag varit på gång hela tiden, men det har inte varit några spännande aktiviter. Det känns lite so-so att bara skriva uppsats, åka hem och träna och springa, för att sen ta typ en vända på stan och äta glass på stan (förresten, strawberry cheesecake-glass är to die for! Samma sak med nya Magnum Mayan Mystica... Den där supersnygga Eva Longoria gör reklamen). Det känns liksom inbords att det snart måste vara dags att se till att något mer spännande händer. Vill ha lite upplevelser och lite nya perspektiv, eller nåt. Fast tyvärr ser det skralt ut på den fronten, iaf inte den närmaste tiden, för just nu är det bara uppsatsen som syns på horisonten.
För just nu känns det som det är allt fokus på att få den klar, och det känns faktist sådär. Jag gillar inte riktig inte är så pepp på min uppsats som jag känner att jag borde vara.
Sen känns jobbet väldigt sådär-spännande. Det har det visserligen gjort länge, men igår (jobbade då) slog det mig.
Var ute och tog en kvällspromenad med Fredde (vädret har ju verkligen varit kick-ass de senaste dagarna. Runt 15-20 grader, toksoligt, tokhärligt!) och han var på det där humöret som alltid får mig att skratta. Han hade fått för sig att styra vart vi skulle genom att dra tag i min arm och "styra" mig rätt, samtidigt som jag försökte navigera rullstolen. Kan ju säga att det gick mindre bra och det fick mig att skratta, just där och just då. Men såhär i efterhand känns det liksom meningslöst på nåt sätt. Vet inte hur jag ska palla att jobba hela sommaren, när risken för kaos är överhängande (jag är typ den enda som kan lösa semestrar och alla pass är inte lösta än. Känns sådär bra). Det känns liksom som att jag kommer veta hur jag jobbar i sommar någon gång i slutet av augusti och början av september-isch... Och det går väl tillbaka till det gamla vanliga. Min önskan och mitt behov av nya utmaningar och nya upplevelser...
Så planen är väl att hålla folk på akutlinje. För grillkvällar och spontana drinkar i sommarsolen. Personligen tycker jag att det låter outstanding. Det är väl inte för mycket begärt? Någon som är game?
Just nu råder det panik i garderoben!
Var och tvättade tillsammans med föräldrarna i fredags (fadern är ju "handikappad" för tillfället, i dubbelbemärkelse), mest för av mina eatt vara snäll och tog även chansen att slänga in lite gna grejer. Mest träningsgrejer som jag inte bryr mig så mycket om, men även en av mina absoluta favorit t-shor. Min vita U-ringade t-sha från Resteröd.
För trots att jag var väldigt noga med att inte blanda "sånt som är okej om det missfärgas" (läs: träningrejerna) med "sånt som inte är det" (läs: Resteröds t-shan) så lyckades endå pappas röda cykel-tröja nästla sig in bland det som skulle skyddas. Och surprise, surprise, min vita t-sha är numera rosa (trots ett tapper försök att bleka den av min kära mor. Uppskattar försöker, verkligen, och kalla mig gärna fånig och snobbig här, men jag vill ha mina vita t-shor vita, inte blekt rosa!).
Problemet är dock som följer, att jag inte lyckats hitta motsvarande t-sha att ersätta den gamla med (inte i min storlek iaf!), och det är det som gör mig lite smått tjurig. Okej, jag inser hur mycket i-landsproblem det här är, men still, jag irriterar mig på att jag inte har kvar en av mina favvo-t-shor!
Fast jag tror att min närvaro hos föräldrarna uppskattades, trots att jag tjurade hårt över mina numera rosa t-shor (tjurar bevisligen fortfarande!). Bestämde mig nämligen för att baka en kladdkaka till min kära far. Min special-variant (eller snarare Toves special-variant, eftersom det var hon som insprirerade till den!) med Snickers. Och den verkade gå hem iaf. Och förhoppningsvis hade den önskad läkande effekt på faderns högerhand...
Annars har veckans avslut varit helt okej. Eller det började bra iaf.
Faktiskt riktigt trevligt i torsdags (24/4) iaf, då jag lyckades övertala systern att följa med ut och ta en öl/ett glas vitt på Speaker's (då vissa andra ställen valdes bort på grund av att det var "för ungdomligt". Skyller på alla kidz som ska ta studenten) på kvällen. Och lyckades dessutom bli bjuden på systerns supermumsiga apelsin-och-senaps-kyckling med palsternacksmos! Sjukt gott må jag säga. Och som vanligt var det himla soft att ta en öl och snacka strunt med systern. Kändes att det en sådan grej jag behövde just där och just då, var lite bummed down efter att betalat tillbaka ett rätt saftigt återbetalningskrav från CSN... Hursomhaver, bokade in en kolla-slott-i-Kalmar-tripp och ett eventuellt löfte om att få riva verktygsbodar-isch på hennes koloni, så fort hon hittar en passande till passande pris! Mycket bra!
Fortsatte på fredags (25/4) förmiddag med fix med kandidat-uppsatsen. Aina (som nyligen gjort sin doku-såpa-debut via "Frusna Män"-såpan på femman! Så sjukt coolt) och jag satt och fixade med intervjuguider till uppsatsen, men allt liksom kulminerade i vad som bäst kunde beskrivas som en skrattfest. Personligen skyller jag på en koffein-överdos från min sida, men det var iaf sjukt nice att bara få lov att garva loss, helt utan anledning!
Tyvärr gick väl luften ur mig lite grann efter tvätt-katastrofen, och resterande del av helgen har väl inte varit så guld och gröna skogar som den började som. Men just nu känns det bara meningslöst att hänga upp sig på det.
Fast en Lund-Malmö-tripp och jobb igår gjorde inte mycket för att bättra på humöret förutom för stunden (och då snackar jag främst jobbet!), men som sagt, onödigt att deppa ihop för en t-sha... Ska försöka utnyttja mina kontakter och hitta mig en ersättare. För Resteröds kan ju sluta tillverka dem?
